Barnanpassad mat (utbruten från Mitt barns sömn)

[BernT]

Jag samsover fortfarande med mitt barn och han är 7,5 år. Tror vi kommer samsova i några år till, han har ett jättestort närhetsbehov och har aldrig kunnat sova själv. Har en stor dubbelsäng och brukar försöka lägga över honom på andra sidan, men han vaknar oftast 1-2 ggr/natt och ropar efter mig om han inte kan känna att jag är där. Min sömn hade ju blivit helt paj om jag skulle behöva gå upp och natta om i annan säng. Nu kan vi båda somna om snabbt. Hans kusin kunde redan från start sova själv, det hände ofta att han låg vaken i sin barnvagn och bara låg och tittade. Min skrek direkt och ville upp. Jag hade lite tankar på att han skulle sova i öppen spjälsäng pga risker vid samsovning, men det var ju bara att fetglömma.

Han är också rejält varm när han sover och blir väldigt orolig i kroppen då. Ända sedan han var liten har han föredragit att sova utan täcke, trots att jag har det väldigt svalt i sovrummet. Om ditt barn @Voeux har hel pyjamas på sig kanske han kan få sova utan täcke? När han skulle somna på kvällarna brukade jag gå en lång promenad med honom i selen. Gungandet och den friska luften gjorde att han nästan alltid somnade bra. Detta fortsatte vi med tills han vägde för mycket för selen (minns inte om det var 20 eller 25 kg, han var i alla fall rätt så stor).

Samma unge är ovanligt vuxen i sin matsmak, han mumsar gärna på starka mögelostar, trycker att tryffel är bästa smaken på chips, äter relativt mycket chili, älskar grönsaker och tycker det är roligt att äta sniglar. Visst, han får möjligheterna att smaka detta av mig, men jag kan ju inte övertala honom att tycka om det. Han är liksom född nyfiken och är ganska okänslig för smak och konsistens. Det kan jag inte ta åt mig äran för (utom möjligen för mina eminenta gener då ). Så jag sällar mig till skaran att man inte ska hävda att det är metoden som avgör barnets personlighet och utveckling. Sen är det såklart bra att det finns många olika metoder så man kan testa. Bara det inte handlar om att de inte ska få den närhet och trygghet de behöver.

Huuuuur har du fått ditt barn att vilja äta sånt? Vår unge åt allt fram till typ 2 år. Nu är det bara barnmat typ pannkakor, hamburgare, pizza, korv, Nuggets osv osv. Tråkig mat helt enkelt. Så vi gör ofta en rätt till henne och en till oss för jag äter inte sånt äckligt. Har testat bara laga en rätt och inte ”barnmat” också men hon har inga problem att skippa att äta då så det hjälpte inte.

 

[Milosari]

Huuuuur har du fått ditt barn att vilja äta sånt? Vår unge åt allt fram till typ 2 år. Nu är det bara barnmat typ pannkakor, hamburgare, pizza, korv, Nuggets osv osv. Tråkig mat helt enkelt. Så vi gör ofta en rätt till henne och en till oss för jag äter inte sånt äckligt. Har testat bara laga en rätt och inte ”barnmat” också men hon har inga problem att skippa att äta då så det hjälpte inte.

Ja alltså det är lite det jag säger, att jag har inte gjort något mer än att erbjuda det och äta av det själv. Han äter inte precis allt (hatar t ex köttfärssås) men säger aldrig nej till att smaka, inte ens sånt som han har provat förut och inte gillat. Vissa barn tycker ju att det är väldigt obehagligt att få in äckliga saker i munnen. Det tycker inte min son. Han spottar ut det och sen är det inte mer med det.

 

[vemsomhelst123]

Huuuuur har du fått ditt barn att vilja äta sånt? Vår unge åt allt fram till typ 2 år. Nu är det bara barnmat typ pannkakor, hamburgare, pizza, korv, Nuggets osv osv. Tråkig mat helt enkelt. Så vi gör ofta en rätt till henne och en till oss för jag äter inte sånt äckligt. Har testat bara laga en rätt och inte ”barnmat” också men hon har inga problem att skippa att äta då så det hjälpte inte.

Huuuuur har du fått ditt barn att vilja äta sånt? Vår unge åt allt fram till typ 2 år. Nu är det bara barnmat typ pannkakor, hamburgare, pizza, korv, Nuggets osv osv. Tråkig mat helt enkelt. Så vi gör ofta en rätt till henne och en till oss för jag äter inte sånt äckligt. Har testat bara laga en rätt och inte ”barnmat” också men hon har inga problem att skippa att äta då så det hjälpte inte.

Om barnet inte äter så äter det inte tänker jag. Vi har det också så (ganska kräset barn) men hon äter på förskolan och har hon inte ätit mer än någon tugga får hon kvällsmacka/frukt någon timme senare. Våran kloka BVCsköterska sa att inga barn svälter ihjäl i Sverige så länge de erbjuds mat. Däremot kanske vi tillmötesgår så det finns något vi vet att hon gillar varannan dag (ibland äta det bara mozzarella och någon tugga av nåt till middag, lär inte skada..) det är inte farligt att skippa maten tänker jag, bara man kan bunkra upp med lite energi frånkopplat matstunden så inte humöret sviktar för mycket . Vårt barn har blivit mindre selektiv senaste året.

 

[BernT]

Om barnet inte äter så äter det inte tänker jag. Vi har det också så (ganska kräset barn) men hon äter på förskolan och har hon inte ätit mer än någon tugga får hon kvällsmacka/frukt någon timme senare. Våran kloka BVCsköterska sa att inga barn svälter ihjäl i Sverige så länge de erbjuds mat. Däremot kanske vi tillmötesgår så det finns något vi vet att hon gillar varannan dag (ibland äta det bara mozzarella och någon tugga av nåt till middag, lär inte skada..) det är inte farligt att skippa maten tänker jag, bara man kan bunkra upp med lite energi frånkopplat matstunden så inte humöret sviktar för mycket . Vårt barn har blivit mindre selektiv senaste året.

Vi tillmötesgår genom att göra alla äckliga barnrätter obs jag säger inte till henne att jag tycker det är äcklig mat.

Hon växer som hon ska och börjar bli riktigt lång så uppenbarligen får hon i sig tillräckligt med energi, men hade ändå tyckt det var bra om hon kunde äta bara lite lite mer varierat

 

[vemsomhelst123]

Vi tillmötesgår genom att göra alla äckliga barnrätter obs jag säger inte till henne att jag tycker det är äcklig mat.

Hon växer som hon ska och börjar bli riktigt lång så uppenbarligen får hon i sig tillräckligt med energi, men hade ändå tyckt det var bra om hon kunde äta bara lite lite mer varierat

Tänkte bara att om du ville slippa så kan man ju bara låta bli vårt barn äter ju inte ens mer än smakar ibland men växer också som hon ska, däremot kan hon äta enorma mängder i perioder, tänker att de är lite som ormar.

 

[BernT]

Tänkte bara att om du ville slippa så kan man ju bara låta bli vårt barn äter ju inte ens mer än smakar ibland men växer också som hon ska, däremot kan hon äta enorma mängder i perioder, tänker att de är lite som ormar.

Om jag/vi inte gör barnrätterna då skulle hon utan problem äta ingenting, tills hon dör haha ja det är väl lite så, tänker att det ger sig väl med tiden. Jag åt inte mycket heller som barn.

 

[Milosari]

Min curlade unge får alltid mat han gillar. Skulle aldrig låta honom gå hungrig, blir maten äcklig fixar jag något nytt. Märker också stor skillnad på hur trött han blir i huvudet beroende på om han ätit ordentligt eller inte.

 

[Hedinn]

Min curlade unge får alltid mat han gillar. Skulle aldrig låta honom gå hungrig, blir maten äcklig fixar jag något nytt. Märker också stor skillnad på hur trött han blir i huvudet beroende på om han ätit ordentligt eller inte.

Samma här. Vet ju själv hur jag blir i humöret om jag är hungrig, och i måendet. Kan ju bli illamående av att vara hungrig, liksom… En sak när barnet är stort nog att fixa sin egen mat, men så länge det är jag som både bestämmer och lagar maten så är det självklart för mig att se till att det finns mat som barnet faktiskt vill ha, skulle aldrig drömma om att låta honom gå hungrig av nån slags princip.

 

[Kilauea]

Min curlade unge får alltid mat han gillar. Skulle aldrig låta honom gå hungrig, blir maten äcklig fixar jag något nytt. Märker också stor skillnad på hur trött han blir i huvudet beroende på om han ätit ordentligt eller inte.

Ja här gör vi också alltid nåt som ungarna garanterat gillar. Fy för att gå hungrig.
Jag är själv ätselektiv och tackar hellre nej än äter sånt jag inte får ner.

Om vi tex gör gryta med ris så har vi extra grönsaker på sidan, ungarna älskar råa grönsaker så då kan det bli att de äter det och ris. Helt ok ändå känner jag.

 

[vemsomhelst123]

Ja här gör vi också alltid nåt som ungarna garanterat gillar. Fy för att gå hungrig.
Jag är själv ätselektiv och tackar hellre nej än äter sånt jag inte får ner.

Om vi tex gör gryta med ris så har vi extra grönsaker på sidan, ungarna älskar råa grönsaker så då kan det bli att de äter det och ris. Helt ok ändå känner jag.

Så gör vi med, i princip alltid något vi vet går ner så vi kan sitta ner allihopa, sen måste barnet smaka på allt hos oss. Men det viktigaste är att man har det trevligt vid matbordet, inte vad man äter upp. Däremot skulle jag aldrig göra specialmat till barnet, det har jag inte tid med. Men tex igår åt vi broccolisoppa (som ibland är fantastiskt och ibland världens blä) men då stekte jag prinskorv som tillbehör fast jag själv kanske inte hade valt det, så middagen blev 4 prinskorvar och pyttelite soppa. Eller om vi äter skaldjur så finns alltid bröd och typ Oliver och ost som äts framme. Och sen erbjuds alltid kvällsfika de dagar det ätits dåligt till middag.

 

[Imogen]

Ja alltså det är lite det jag säger, att jag har inte gjort något mer än att erbjuda det och äta av det själv. Han äter inte precis allt (hatar t ex köttfärssås) men säger aldrig nej till att smaka, inte ens sånt som han har provat förut och inte gillat. Vissa barn tycker ju att det är väldigt obehagligt att få in äckliga saker i munnen. Det tycker inte min son. Han spottar ut det och sen är det inte mer med det.

Det är lite samma här. Vi har tre barn som alla äter mycket och ”allt”. Självklart har de alla ett par saker de inte gillar (vem har inte det) men på det stora hela så. Går vi på restaurang får de välja av vanliga menyn. Det är extremt sällan vi gör barnanpassad middag. Det enda är vi om vi gör stark mat, men då får de en mildare variant på samma sak, inte något helt annat.

Vad vi har gjort för att lyckas med detta? Absolut ingenting Om det på något sätt skulle vara resultatet av superbt föräldraskap så är det isf omedvetet

Eller lite har vi ju gjort medvetet kring måltiderna. Men eftersom jag vet att det finns många andra som gjort samma sak och har superkräsna barn så skulle jag aldrig påstå att det är pga detta vi har ”lyckats”.

- ALDRIG någonsin kommentera eller bedöma någonting kring hur de äter. De har aldrig varig duktiga när de har ätit upp och de har aldrig ”ätit bra”. Om någon annan har kommenterat barnens ätande har vi också alltid markerat emot det.
- Är det något man inte har ätit förut så smakar man, gillar man det inte så kan man lämna det. (Men detta är ju väldigt lätt att praktisera med barn som gillar i princip allt)
- Vi vill att äta ska vara en trevlig stund för samtliga inblandade. Det finns inga regler om att man måste vänta tills alla är klara eller liknande. Eller att man får gå så fort man ätit upp. Det beror på. Och vi föräldrar försöker med alla knep vi kan innan vi tar till ”du måste vänta på X”. Det undviker vi om det inte är nödvändigt.

Jag är SÅ tacksam för att vi har barn som är okomplicerade med maten avseende vad de tycker om. Med tanke på att vi i familjen har laktosintolerans, överkänslighet mot gluten och diabetes så är det här med matplanering och måltider tillräckligt komplicerat ändå

 

[DarkInNight]

Vi har barn som smakar det mesta, oftast gillar de, ibland gillar de inte.

Men de smakar och det är jag sjukt tacksam över, för det har gjort att de upptäckt att de gillar maträtter de trodde att de inte skulle gilla.
Vi har pratat en hel del med barnen om mat, och berömt när de smakat och att det är okej att känna att maten inte var god.

Jag lagar helst vegetarisk mat, och hittar nya spännande recept jag vill prova lite titt som tätt. Sambon är mer konservativ i sin matlagning och har där bidragit med "kött å potatis" -mat.

Eftersom jag provar mycket nytt har det ibland smakat och då har vi fått slänga och hitta på något annat.
När sambon lagar kött försöker jag ge det en chans, men det blir ofta väldigt lite kött och väldigt mycket potatis på min tallrik, samtidigt som sambon ger min mat en chans och provar det han med.

Vi är nog väldigt öppna och vana med att alla gillar olika, men man behöver åtminstone smaka och ge maten en chans innan man vet.

 

[vemsomhelst123]

Det är lite samma här. Vi har tre barn som alla äter mycket och ”allt”. Självklart har de alla ett par saker de inte gillar (vem har inte det) men på det stora hela så. Går vi på restaurang får de välja av vanliga menyn. Det är extremt sällan vi gör barnanpassad middag. Det enda är vi om vi gör stark mat, men då får de en mildare variant på samma sak, inte något helt annat.

Vad vi har gjort för att lyckas med detta? Absolut ingenting Om det på något sätt skulle vara resultatet av superbt föräldraskap så är det isf omedvetet

Eller lite har vi ju gjort medvetet kring måltiderna. Men eftersom jag vet att det finns många andra som gjort samma sak och har superkräsna barn så skulle jag aldrig påstå att det är pga detta vi har ”lyckats”.

- ALDRIG någonsin kommentera eller bedöma någonting kring hur de äter. De har aldrig varig duktiga när de har ätit upp och de har aldrig ”ätit bra”. Om någon annan har kommenterat barnens ätande har vi också alltid markerat emot det.
- Är det något man inte har ätit förut så smakar man, gillar man det inte så kan man lämna det. (Men detta är ju väldigt lätt att praktisera med barn som gillar i princip allt)
- Vi vill att äta ska vara en trevlig stund för samtliga inblandade. Det finns inga regler om att man måste vänta tills alla är klara eller liknande. Eller att man får gå så fort man ätit upp. Det beror på. Och vi föräldrar försöker med alla knep vi kan innan vi tar till ”du måste vänta på X”. Det undviker vi om det inte är nödvändigt.

Jag är SÅ tacksam för att vi har barn som är okomplicerade med maten avseende vad de tycker om. Med tanke på att vi i familjen har laktosintolerans, överkänslighet mot gluten och diabetes så är det här med matplanering och måltider tillräckligt komplicerat ändå

Det tror jag är superviktigt, att det inte är ”duktigt” att äta upp. Vi tingat ju vårat barn att smaka men vill hon inte ha säger vi ”vad bra att du smakade, så vet du vad du tycker om”. Däremot har vi en regel att man sitter kvar, men nivån på samtalet behöver hållas därefter. Tycker det är rätt många av våra närstående barn som gärna sitter kvar när man pratar om något som är kul för respektive åldersgrupp, men upplever att det är jättesvårt att få andra vuxna att lägga ribban där, och då blir det ju inte så kul att äta som barn..

 

[Unafraid]

När jag var barn åt jag väldigt begränsat. Jag hade hellre gått hungrig än att ha smakat något jag inte ville äta. Jag var 20+ när jag lärde mig äta grönsaker (jag började med sallad.. därefter gurka osv.). Det tog några år, men nu äter jag det mesta. Jag några grejer jag inte gillar, men på en mer rimlig nivå. Jag gillar till exempel smaken av tomat, men inte konsistensen. Jag gillar inte oliver. Jag äter broccoli, men helst i grytor och liknande.

Jag skulle köra på att låta barnen äta det dom gillar, förr eller senare kommer de lära sig. Eller inte, men spelar det någon roll att man inte gillar allt?

 

[Imogen]

Det tror jag är superviktigt, att det inte är ”duktigt” att äta upp. Vi tingat ju vårat barn att smaka men vill hon inte ha säger vi ”vad bra att du smakade, så vet du vad du tycker om”. Däremot har vi en regel att man sitter kvar, men nivån på samtalet behöver hållas därefter. Tycker det är rätt många av våra närstående barn som gärna sitter kvar när man pratar om något som är kul för respektive åldersgrupp, men upplever att det är jättesvårt att få andra vuxna att lägga ribban där, och då blir det ju inte så kul att äta som barn..

Hur gör ni när ni tvingar barnet att smaka? Rent praktiskt alltså.

Jag tänker mig att det är betydligt mindre komplicerat att man alltid sitter kvar och väntar närdet finns ett barn i familjen. Fram till att barn nummer 2 var ca 1 år var det där en icke-fråga i den här familjen också. Nu med tre barn är det en helt annan ekvation att nå målet att alla ska tycka måltiden är trevlig

 

[vemsomhelst123]

Hur gör ni när ni tvingar barnet att smaka? Rent praktiskt alltså.

Jag tänker mig att det är betydligt mindre komplicerat att man alltid sitter kvar och väntar närdet finns ett barn i familjen. Fram till att barn nummer 2 var ca 1 år var det där en icke-fråga i den här familjen också. Nu med tre barn är det en helt annan ekvation att nå målet att alla ska tycka måltiden är trevlig

Vi säger att man måste smaka för att veta och pratar mycket om att man måste träna på att lära sig vissa smaker. Det är såklart mindre komplicerat med ett barn att sitta kvar, men jag är förvånad över att i princip inga runt oss oavsett antalet barn har den regeln. Vi får ofta försvara oss inför vårat barn med att man har olika regler… jag kan inte komma ihåg att det ens var en fråga när jag var liten (vi är tre syskon) och inte min sambo heller (de är 5). För vårat barn är det en ickefråga helt enkelt.

 

[Imogen]

Vi säger att man måste smaka för att veta och pratar mycket om att man måste träna på att lära sig vissa smaker. Det är såklart mindre komplicerat med ett barn att sitta kvar, men jag är förvånad över att i princip inga runt oss oavsett antalet barn har den regeln. Vi får ofta försvara oss inför vårat barn med att man har olika regler… jag kan inte komma ihåg att det ens var en fråga när jag var liten (vi är tre syskon) och inte min sambo heller (de är 5). För vårat barn är det en ickefråga helt enkelt.

Fast det du beskriver där är ju inte att tvinga. Vad gör ni om barnet vägrar?

Vi är snarare i motsatt situation, att vi är förvånade över hur vanligt det är i vår omgivning att föräldrar har den regeln av något sorts principskäl eller tro om att bara man är 100 % konsekvent så ”lär barnen sig”. Jo visst men vad är det de lär de sig egentligen?

För tro mig det är inte så att det blir en icke-fråga bara för att man har den regeln. Exempelvis nära vänner till oss vars barn varje gång tjatar om att gå från bordet, eller klagar på att den andra är långsam, eller måste gå på toa, och föräldrarna påminner om att man alltid måste vänta på varandra . Än märkligare blir det när våra barn inte har den regeln…

 

[BernT]

Min curlade unge får alltid mat han gillar. Skulle aldrig låta honom gå hungrig, blir maten äcklig fixar jag något nytt. Märker också stor skillnad på hur trött han blir i huvudet beroende på om han ätit ordentligt eller inte.

Ja det får ju uppenbarligen vår med eftersom vi gör flera maträtter just för att hon ska få sin mat och inte behöva äta ”vuxenmat”.

 

[BernT]

Ja här gör vi också alltid nåt som ungarna garanterat gillar. Fy för att gå hungrig.
Jag är själv ätselektiv och tackar hellre nej än äter sånt jag inte får ner.

Om vi tex gör gryta med ris så har vi extra grönsaker på sidan, ungarna älskar råa grönsaker så då kan det bli att de äter det och ris. Helt ok ändå känner jag.

Vem har sagt något om att barnen inte ska äta?


För övrigt inget ämne som intresserar mig såpass att det behövde bli en ny tråd så ingen behöver tagga eller svara mig i den här tråden

 

[Milosari]

Ja det får ju uppenbarligen vår med eftersom vi gör flera maträtter just för att hon ska få sin mat och inte behöva äta ”vuxenmat”.

Drömscenariot är att ha lite av ungens kompisar på besök. Nån äter inte grönsaker, nån äter inte fläsk, nån gillar absolut inte sås... Tack gode gud för tacos.