Barnaga - när börjar man?

[havreflinga]

Jo, jag vet att det är förbjudet i Sverige, men det finns ju fortfarande länder som tillåter barnaga, och det har ju varit populärt även här, förr i tiden. Då måste man ju ha sett det som ett bra pedagogiskt hjälpmedel, eftersom det användes i skolan.

Jag antar att få bukare tror på idén om att uppfostra med våld, men kan ni hjälpa mig att försöka förstå hur metoden funkar?

Jag tänker inte på de situationer där föräldrar tappar behärskningen och "råkar" slå sitt barn, utan på de föräldrar som ser stryk som ett normalt och nyttigt(?) inslag i barnuppfostran.

Hur tidigt börjar man? Att slå en bebis känns ju helt absurt. Barn i förskoleåldern kan vara väldigt tålamodsprövande (som ni säkert känner till ) men fortfarande är ju många förmågor dåligt utvecklade (som t ex minnet, empatin och konsekvenstänkande), så det skulle ju vara orättvist att bestraffa dem för något de inte kan hjälpa... Eller tänker man att stryk skyndar på utveckligen av sådana förmågor?

Där barnaga är/har varit tillåtet - finns/har det funnits någon åldersgräns?

Själv tycker jag det är konstigt att man använde aga i skolan så länge. Man måste väl ha märkt att eleverna inte blev smartare för att de fick stryk? Eller blev de det? Det har jag svårt att tro.

 

[Messy]

Sv: Barnaga - när börjar man?

de agades väl inte för att bli smartare, utan för att uppföra sig?

Och jag tror på fullaste allvar ATT de uppförde sig bättre i å med agan.

(kan tillägga att jag inte tycker det är bra dock)

 

[jerseyko]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Jag minns en vikarie vi hade i träslöjden, kan de vart i 4an-5an? Han slog en klasskamrat till mig med en linjal över handen
Reaktionen: Klasskompisen fick j*vligt ont. Men jag lovar att vi sa inte ett ljud efter det och uppförde oss och lyssnade inte bara under hans lektioner utan även våra andra lärare.

 

[havreflinga]

Sv: Barnaga - när börjar man?

de agades väl inte för att bli smartare, utan för att uppföra sig?

Det var väl både och. Om någon inte kunde läxan fanns risk för stryk. Läraren kanske uppfattade som lättja (=dåligt uppförande), men man kan faktiskt ha suttit med läxan i en timme, och ändå inte kunna...

 

[Messy]

Sv: Barnaga - när börjar man?

men eftersom de TRODDE att de var slöa, så var det ju fortfarande i syfte att straffa...

men jag ser din poäng!

 

[TinyWiny]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Jag har läst någonstans om just detta och det stod att man bör börja redan i kolt åldern, alltså när barnet är under två år men att man inte bör aga barn under året då dessa kan fara illa av det

Att barn i 4-5 årsåldern skulle agas var självklart, att inte förstå koncekvens eller logik har inget med stryk eller inte att göra utan det ansågs dana själen.
För att bryta ner en fri själ räcker det inte att börja kränka ett barn i skolåldern utan det måste börja tidigare.

Man sa ofta till barn att deras vilja växte i skogen (och där fanns troll och skogsrå som var farliga så det var ingen ide att leta för då skulle man bli bortförd) vilket innebar att barn inte hade rätt till sin egen vilja förren de blev vuxna (läs myndiga.)

Jag som själv har fått ta emot mycket kan säga att det varken gjorde till eller ifrån, jag var inte gammal när jag insåg att aga var ett sätt att försöka få makt.
Min insikt gjorde att jag såg ner på alla som genom sin storlek/styrka hävdade sig genom att slå.

"Där intelligensen tar slut tar nävarna vid" är ett ordspråk jag verkligen skriver under på.

 

[Anastacia]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Hur tidigt börjar man? Att slå en bebis känns ju helt absurt. Barn i förskoleåldern kan vara väldigt tålamodsprövande (som ni säkert känner till ) men fortfarande är ju många förmågor dåligt utvecklade (som t ex minnet, empatin och konsekvenstänkande), så det skulle ju vara orättvist att bestraffa dem för något de inte kan hjälpa... Eller tänker man att stryk skyndar på utveckligen av sådana förmågor?

.

Fast det är väl just det där tänket som har gjort att man insett att det inte är ok (ja inte bara det förståss men delar av det) att det vore orättvist att straffa dem för något de inte kan hjälpa.
Tänk barn som haft adhd och andra liknande "bokstavskombinationer" förr, barn som faktiskt inte kan rå för att de agerar och reagerar annorlunda än "friska" barn, det går helt enkelt inte att slå vett i dem för blir de nervösa bli de i många fall sju resor värre...
Jag tror att de helt enkelt tror att stryk gör att barnen blir bättre, förstår bättre osv.
Sen finns det absolut barn som man ibland känner skulle behöva ett stort kok stryk , men frågan är vad det skulle löna till..
Tycker inte om allt Dr P håller på med, men hans "kampanj" mot aga i USA gillar jag. Tycker inte att alla hans metoder funkar heller (testade hans potträning med ena barnet och barnet tyckte att jag var HELT idiotisk och pinsam när jag jublade när h*n började kissa på toan första gångerna, då var ändå barnet litet... men h*n bad mig gå ut i fortsättningen ) men som sagt, som dr P säger, gör barnet om saken som det fick stryk för? De flesta föräldrar erkänner att de inte alls nått slutresultatet med lydiga barn än.
Och då frågar han dem om det verkligen lönar sig att slå dem om man inte får långsiktigt resultat, de flesta blir hemskt fundersamma här.
För är det verkligen lydiga barn vi vill ha??
Empatiska tycker jag är bättre.
Sen måste de få trotsa och testa gränser till en viss gräns, men med rätt verktyg behöver man ju aldrig slå dem (även om man som sagt känner sig hemskt frustrerad ibland och nästan skulle vilja det ).
Så jag tror att de som är för aga, de börjar nog redan tidigt, när bebisen tar saker den inte får, när ettåringen tultar iväg och hittar på bus. Kanske är bestraffningarna inte lika stora i början, tror att det ökar allt eftersom.
Så har man den tron om att aga är bra och man utför den, så finns det nog med element redan från mycket tidig ålder.

 

[Kratus]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Är det inte nåt land (Nya Zeeland?) som ska rösta om det? Alltså det är förbjudet, men de ska rösta om att ta bort den lagen?

 

[Kimz0r]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Man sa ofta till barn att deras vilja växte i skogen (och där fanns troll och skogsrå som var farliga så det var ingen ide att leta för då skulle man bli bortförd) vilket innebar att barn inte hade rätt till sin egen vilja förren de blev vuxna (läs myndiga.)

Min mor sade aldrig att min vilja växte i skogen, däremot gav hon flera gånger uttryck för att jag inte hade några rättigheter. Hon sade så, bokstavligen, och menade helt seriöst att jag inte hade några rättigheter alls, ej ens till min egen kropp och varelse. Rättigheter fick man när man fyllde 18. Det tar ganska hårt att få höra att man saknar rättigheter, trots att jag visste att hon hade fel.

 

[Tscabo]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Är det inte nåt land (Nya Zeeland?) som ska rösta om det? Alltså det är förbjudet, men de ska rösta om att ta bort den lagen?

Nja, en folkomröstning innebär inte per automatik att lagar tas bort.

 

[TinyWiny]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Min mor sade aldrig att min vilja växte i skogen, däremot gav hon flera gånger uttryck för att jag inte hade några rättigheter. Hon sade så, bokstavligen, och menade helt seriöst att jag inte hade några rättigheter alls, ej ens till min egen kropp och varelse. Rättigheter fick man när man fyllde 18. Det tar ganska hårt att få höra att man saknar rättigheter, trots att jag visste att hon hade fel.

Har vi samma mamma min sa aldrig heller att min vilja växte i skogen, det var min pappa som stod för det uttalandet "din vilja växer bakom en stubbe i skogen" jäklar vad jag letade som 3-4 åring men andemeningen var helt klar från dem båda.

Det märkliga är att min mormor aldrig slog sina barn, hon fick själv mycket stryk som liten men ansåg att "stryk blir ingen bättre av, ge dem ett mål mat istället, alla blir snällare med mat i magen" hon ansågs nog som lite konstig.
Hon fick ju ändå barn mellan -32 och -54 och då ansågs det ju att stryk var danande för själen

Medans min mamma (och pappa) aldrig hade långt till nävarna och ansåg att det man sa eller ville inte hade någon betydelse, fast det "gick inte över" när man blev myndig, sina barn är ingen ide att lyssna på

 

[Kratus]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Nja, en folkomröstning innebär inte per automatik att lagar tas bort.

Det vet jag, men det känns ju lite 1800-tal att folket verkar vilja rösta för aga, som jag förstod det.

 

[Kimz0r]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Pappa använde ytterst sällan nävarna, och då aldrig hårt. Fast en gång blev han sur på mig och knuffade till mig så att jag av kraften nästan sprang in i en dörr, jag var väl kring fem år då. Just det tog ganska hårt, kan fortfarande tänka på händelsen och bli ledsen, för han blev sur över en sådan skitsak. Han blev svartsjuk och kunde inte hantera det utan tog ut det på mig.

Mamma däremot, från henne var det ryck i håret, dask/slag på rumpan, jag minns att jag några gånger blivit nedbrottad och att hon satt på mig (jag hatade det). För det mesta visste jag inte ens vad jag gjort för att förtjäna rycket/slaget/nedbrottningen, och i mitt minne förekommer dessa bestraffningar ganska ofta. Jag var inte gammal heller, kring två-tre, och det slutade väl förekomma regelbundet när jag var fem-sex. Sedan minns jag enstaka händelser därefter, t.ex. en i lågstadieåldern där hon smäcker till mig så att jag ramlar och därefter drabbas av plötsliga samvetskval, och en i mellanstadieåldern då hon drar/sliter/släpar omkring mig i lägenheten.

Vad jag sade och ville saknade också betydelse. Jag blev under en period misshandlad i skolan och morsan ryckte väl mest på axlarna när jag väl berättade. "På min tid fick man stryk av läraren" sade hon, och därmed var väl misshandeln i skolan i princip rättfärdigad. Fortfarande är det svårt att lyssna på mig, det är t.ex. ö.h.t. långt ifrån självklart att jag har vissa regler som gäller i mitt hem; hon kan utan vidare klampa in med skor utan att fråga om det är OK (en skitsak egentligen, men ändå så stor, för det är MITT hem och hon visar så tydligt att hon totalt skiter i det) och nu när hon varit hundvakt har hon pillat på hundens rutiner.

Hur mina morföräldrar gjorde vet jag inte. Har inget minne av att de någonsin slagit mig, däremot så blev mitt äldre syskon uppenbart favoriserat och förfördelat av min mormor. Mitt syskon var alltid det snälla barnet och jag var "en jävla unge", jag jämfördes ständigt med mitt syskon och förlorade alltid.

Mamma skulle aldrig i helvetet idag erkänna att hon burit hand på mig. Hon erkänner aldrig att hon har fel, och hon skulle aldrig någonsin kännas vid något galet hon sagt ens om man spelat in det och konfronterade henne med det.

Mina morföräldrar har jag inte träffat på nio år och har inga planer på att träffa heller.

Barn med bokstavskombinationer nämndes i tråden, och jag är ju ett sådant barn, fast jag fick iofs. diagnos först i vuxen ålder. Kanske inte så konstigt att jag var en jävla unge, men borde man inte som förälder märka själv att de metoder man använder bara gör saken värre?

 

[ako]

Sv: Barnaga - när börjar man?

KL: Intressant fråga.... Om den bara vore hypotetisk. Konstigt med Nya Zeeland - trodde det var ganska civiliserat?

TinyWiny o KimZ0r: Blir så ledsen av att läsa det ni skriver - barn ska inte behöva växa upp som ni .

Själv fick jag en gång en rejäl knuff av min pappa, det var nog i smärta o självförsvar när jag som jätte, jättearg 6- åring sparkade honom rakt i det heligaste... Jag hade nog inte fattat hur fel ställe det var att sparka på (jag VILLE ju något, ju!!!! Vilket jag ofta ville...), och fick en knuff så jag for i backen. Pappa ångrade sig massor, o i vuxen ålder kan jag faktiskt förstå att han reflexmässigt värjde sig.

 

[escodobe]

Sv: Barnaga - när börjar man?

En jag pratade med tyckte att man kunde daska till dom lite på handen eller rumpan just när de var så små att det inte "gick att resonera" med dom via språket. Hur skulle man annars få dom att begripa att de gjort fel?

Jag höll givetvis inte med.

 

[Anastacia]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Fy vad ledsen jag blir när jag läser.
Hoppas att du, (vet inte om du har barn, men du skrev bara om hunden ) den dagen du får barn hittar en annan väg!!!

 

[TinyWiny]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Jag var också en sådan där (jävla)unge, fast just ordet jävla användes ju inte eftersom de är kristna.
Däremot sa min pappa ofta att "den man älskar agar man" när jag blev äldre svarade jag -den kärleken kan jag vara utan.
Jag fick stryk fram till jag var elva år och jag hade fått veta att det var förbjudet enligt lag.
Jag sa till min pappa när han stod där med lyftad hand att han skulle slå så jag kunde gå till polisen sedan och anmäla honom, provocerande? ja men sant.
Jag vet att någon frågade mej när jag var liten vem av föräldrarna jag tyckte mest om och jag svarade -mamma, för hon slår inte så hårt min mormor berättade det för mej.
Min syster gjorde allt rätt, hon böjde sig för deras vilja liksom mina småbröder senare, det var bara jag som inte "kunde lyda" varje tillsägelse.

Mina barn har heller aldrig kunnat lyda en tillsägelse om den har sagts på det viset mina föräldrar sa, det skapade trots och arga/ledsna känslor eftersom det alltid gick ut på att barnet var värdelöst och dess känslor inget värda.
Jag har uppfostrat mina barn till att ifrågasätta och säga emot om något känns fel.
Jag har uppfostrat dem att deras nej alltid ska respekteras oavsett vad det gäller.
Däremot kan mina barn lyda en uppmaning med kärlek och värme i, det har aldrig varit något problem.

Jag har inte fått någon diagnos även om jag många gånger funderat på om jag inte har drag från detta, även min son har jag funderat mycket på såhär i efterhand men eftersom mina regler alltid har varit glasklara och det har funnits utrymme för diskussion och förklaringar och framförallt mycket kärlek så är han idag en väldigt harmonisk ung vuxen.
Men jag känner såväl igen min egen sårbarhet och ibland förvirring hos honom, även förmågan att varva ned har varit något jag fått lära mej liksom jag lärde min son det medans dottern kan det ändå.
Just människors tvetydighet har både jag och han väldigt svårt för men inte dottern, men jag vet inte vad det beror på?!

En sak vet jag iallafall, ett barn behöver obegränsat med kärlek, för finns det så kan man ordna allt.

 

[Kimz0r]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Fy vad ledsen jag blir när jag läser.
Hoppas att du, (vet inte om du har barn, men du skrev bara om hunden ) den dagen du får barn hittar en annan väg!!!

Har inga barn är intresserad av och diskuterar gärna barnuppfostran. Vill ge mina barn en uppväxt helt annorlunda från den jag hade, även om det händer att jag förespråkar "tough love" (d.v.s. konsekvenser) - dock inte våld. "Straff" och "barn" är två ord som inte bör nämnas i samma mening.

 

[Kimz0r]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Min syster gjorde allt rätt, hon böjde sig för deras vilja liksom mina småbröder senare, det var bara jag som inte "kunde lyda" varje tillsägelse.

Min syster var likadan. Dels var hon "mammas flicka" vilket säkert underlättade, dels så var hon alltid snäll och lydig, bortsett från att hon rebellade en del i tonåren (dock inget utöver det vanliga). Idag är hon en mycket tyst människa, hon hälsar knappt, gör inget väsen av sig alls. Hon viker sig och flyr hellre än att ta en konflikt, t.ex. så rymde/flyttade hon hemifrån, oväntat och oanmält, när hon var 19, en morgon var hon bara borta, och när en konflikt uppstod på hennes arbetsplats sade hon upp sig.

Och min mor hävdar envist att min syster minsann alltid var skötsam (och vet inte att jag sannolikt vet mer än vad hon vet om vad min syster hittade på tiden innan hon rymde) - det gör väl sannolikt ont i mammaegot att den "jävla ungen" i slutänden visade sig vara mer skötsam och ordentlig än "duktiga flickan". För syster gör alltid rätt. När jag träffade min man och vi förlovade oss så var jag bara "förvirrad". Att min syster byter pojkvänner och förlovar sig med dem så som vi andra byter underkläder ville hon inte låtsas om.

För skötsam var jag. Däremot sade jag emot om jag tyckte att något var fel, så på många sätt var jag min systers raka motsats.

 

[Kimz0r]

Sv: Barnaga - när börjar man?

jag förespråkar "tough love" (d.v.s. konsekvenser) - dock inte våld

...ett visst mått av "tough love" (d.v.s. konsekvenser och ansvar) - dock inte våld. Dock rör det mest äldre barn.


...ville jag att det skulle stå, men tiden för redigering hann gå ut.