Sv: Barn som vill byta kön
*kl*
Trippar in och läser denna tråd.
En reflektion: jag blir förvånad att barn som är 2,5 år ens reflekterar över könstillhörighet och säger uttryckligen att de själva "vill vara flicka/pojke".
Vår son är precis så gammal (lite drygt) och han vet att han har snopp liksom pappa och att jag har snippa. Punkt. Sen är det liksom stopp där. Han ville häromdagen ha nagellack på tånaglarna som jag. Men inte uttrycker
HAN själv att det i sig har någon "könskod". Lika lite som när han häromdagen skulle låna en av mina saronger/kjolar. Han ville "pova" och reflekterar inte över om det är något "kön" på kjolen
. Han kallar sina legogubbar, dockor, nallar/bilar/mjukdjur för hon eller han omväxlande. De små/kortare legogubbarna kallas ofta "lickan" (flickan) eftersom hans farmor en dag "könade" den som är rosaklädd med tofsar i håret. Nu heter även den lilla/korta blåklädda med keps på sned "lickan". Jag instämmer bara, istället för att som många andra i vår omgivning skulle göra; rätta/säga emot och säga "Ja, pojken menar du" (för visst kan väl flickor ha keps och blå kläder tänker jag!).
Vi är låååångtifrån "perfekta" även om detta är en viktig fråga i vår familj. Jag upptäcker att jag könar saker hela tiden (dockor blir automatiskt "hon" i regel) men försöker lägga mig vinn om att istället säga den eller det om saker eller t ex "barnet" om barn i lekparken (även om jag ju i huvudet gör min egen könskodning när jag ser dem). På så vis hoppas jag i möjligaste mån undvika motverka all könskodning som görs i hela vårt samhälle och som han ändå kommer att lära sig.
TIll ursprungsfrågan:
Om er dotter/son uttrycker sig i tidig ålder, 3-4 år att den inte vill ha könens typiska kläder, den inte vill leka med könens typiska leksaker utan den vill klä sig som det motsatta könet. Skulle ni tillåta barnet det?
Jag
försöker uppmuntra vårt barn att leka med "otypiska" leksaker och lägger gärna fram kläder i "fel" färger. Så extremt mycket könsrollspåverkan som finns i samhället i övrigt (och så mycket som jag/vi gör helt omedvetet) så tycker jag att jag aktivt bör ta del i att försöka jobba för att ge vårt barn så VID könsroll som det bara är möjligt. Så; ja, jag tillåter det, fullt ut.
Om barnet är 6-7 år och har uttryckt sig att h*n vill byta kön, skulle ni låta t.ex er dotter/son få, av barnets egna vilja, klä/klippa/låta håret växa så det ser ut som det motsatta könet?
Ja, det skulle jag.
Hur skulle ni reagera? Skulle ni kunna klä er son i tjejkläder, eller er dotter i pojkkläder? Skulle ni acceptera ert barns vilja? Och köpa dessa kläder ert barn vill ha?
Jag/vi klär ofta vår son i "tjejkläder" (märker vi på andras reaktioner, en del subtila, andra säger oförskämdheter rätt ut). Men här har jag en kamp även med mig själv... kläderna har alla
färger, men inte alla snitt. Tex finns inte puffärmar, spetskjolar, spetsblusar och dylikt att välja på för honom här hemma.
Och i ärlighetens namn så tycker jag det är ganska fint med spetsar! Jag kommer till korta för att jag SJÄLV inte orkar få reaktionerna! En 2,5åring i spetskjol KOMMER vissa i vår omgivning att kommentera. Öppet eller med "sneda blickar". Annars har han dock blommigt, hjärttryck, rosa, lila osv. (plus även mer "pojkiga" kläder). Han väljer gärna färgglatt och gillar rosa själv.
Vid ett könsbyte: Skulle ni ställa upp och sponsra med pengar vid operationen?
Ja, om så krävdes.
Hur tror du eran familj/släkt skulle se på erat barns beslut?
Ignonera, förneka, förtycka eller acceptera det i slutändan?
Vi föräldrar skulle acceptera det. Det skulle säkert kännas "ovant" och det skulle bli jobbigt att hantera andra människors fördomar om saken, men gentemot vårt barn skulle vi självklart stötta och älska det oavsett.
Resten av familjen: vissa tror jag först skulle ha svårt att Respektera det. De skulle kunna fortsätta envisas med att kalla barnet vid fel namn och fel pronomen. Vissa skulle acceptera det lika bra som oss föräldrar. Den förstnämnda gruppen tror jag skulle snart skulle komma över sitt egna fördomsproblem och acceptera de också