Barn som är barnvakt.

[Is]

Dygnets timmar räcker inte till. Jag måste skaffa barnvakt om det så bara är för att få städa huset en timme eller gå en promenad med hunden.
Jag har därför frågat en 14 årig tjej som bott hos mig till och från sedan hon va lill liten (sedan hennes familjeförhållanden blivit bättre på senare år har hon bara hälsat på då och då så känner inte henne jätte väl som tonåring)

Men hur mycket ansvar kan man normalt ge en(nybliven) 14åring? Jag litar på henne men jag vill ju inte att hon ska säga att hon klarar av mer än vad hon faktiskt är bekväm med bara för att hon vill vara snäll. Så frågan är väl hur länge skulle ni vara bekväm med att låta en 14 åring ha ansvaret (naturligtvis med oss ett samtal bort).

Och nästa fundering Vad är rimligt att betala en 14åring för barnvaktstimmar?

Sonen blir 2 år i september.

 

[Mois]

Jag vet hur det är att inte få tiden att räcka till. Vi har också barnvakt, en 18-årig tjej. Vi hade 16 år som minimigräns. Särskilt när minsta barnet är så litet (2 1/2 år). Har ett barn till på 7 år. Vår barnvakt passar hela kvällar och fixar även enklare mat och nattning. Vi betalar henne 100kr i timmen. Men det kanske inte är jämförbart för en 14-åring.

 

[TinyWiny]

Vad man klarar som fjortonåring är så enormt individuellt. Vissa fixar glatt middag till sig och barn medans andra knappt kan fixa en macka till sig själva. Vissa bjuder till fest så snart tillfälle ges medans andra inte skulle komma på tanken utan inser ansvaret de tagit på sig och tar det på fullaste allvar. Vad som är normalt är därmed omöjligt att säga. Du får utgå ifrån henne, vad hon visar när ni träffas och så. En fjortonåring jag inte kände skulle jag inte lämna med barn i den åldern alls medans en fjortonåring jag visste fixar det hela och som inte är rädd att säga ifrån om det känns för mycket eller om något händer så några timmar kanske men då med det kravet att man inte är långt borta och genast (inom 10-15 minuter) kan ta sig hem om det behövs.

Betalning tycker jag är jättesvårt så det uttalar jag mig inte om.

 

[hastflicka]

Barnvakten's alder ar ju valdigt individuell. Min aldsta var ofta barnvakt bade till var yngsta och till andra smabarn. Mellan sonen var daremot inte "barnvakts material".

Nar min yngsta var runt 1 ar la jag honom for natten och bad aldste sonen vara barnvakt. Med grannen tillfragad om den lilla vaknade. Sonen var 10 ar.
Nar jag kom hem efter ungefar en timma mottes jag av sonen som hyshade pa mig for att han just lagt lillebror igen eftersom lillebror hade fatt krupp.
Sa du ringde grannen sa jag.
Nej, sa sonen och forklarade att han tagit upp lillebror ur sangen.
Vad gjorde du da, fragade jag.
Gav honom medicin svarade 10 aringen.
Hur visste du vilken medicin du skulle ge, fragade jag forskrakt.
Det star pa flaskan blev det lakoniska svaret.
Och hur visste du hur mycket du skulle ge honom, fragade jag.
Star ocksa pa flaskan, svarade sonen lite trott.
Och ... det var ju helt ratt.
Vad gjorde du sedan fragade jag.
Som du brukar gora och satte mig med honom framfor TVn tills han blev trott och andades lungt, da la jag honom igen.
Jaha sa jag, har behovs minsann ingen mamma inte.

 

[pollex]

Dygnets timmar räcker inte till. Jag måste skaffa barnvakt om det så bara är för att få städa huset en timme eller gå en promenad med hunden.
Jag har därför frågat en 14 årig tjej som bott hos mig till och från sedan hon va lill liten (sedan hennes familjeförhållanden blivit bättre på senare år har hon bara hälsat på då och då så känner inte henne jätte väl som tonåring)

Men hur mycket ansvar kan man normalt ge en(nybliven) 14åring? Jag litar på henne men jag vill ju inte att hon ska säga att hon klarar av mer än vad hon faktiskt är bekväm med bara för att hon vill vara snäll. Så frågan är väl hur länge skulle ni vara bekväm med att låta en 14 åring ha ansvaret (naturligtvis med oss ett samtal bort).

Och nästa fundering Vad är rimligt att betala en 14åring för barnvaktstimmar?

Sonen blir 2 år i september.

Jag tänker att det lättaste sättet att komma fram till det är att ha en väldigt försiktig ”inskolning”? Typ att börja med att hon vaktar barnet men att ni är kvar i huset, fast i ett annat rum, och sedan öka på vareftersom i den takt som ni och hon känner er bekväma i?

 

[Sofie_B]

Jag tänker att det lättaste sättet att komma fram till det är att ha en väldigt försiktig ”inskolning”? Typ att börja med att hon vaktar barnet men att ni är kvar i huset, fast i ett annat rum, och sedan öka på vareftersom i den takt som ni och hon känner er bekväma i?

Jag tänker att det lättaste sättet att komma fram till det är att ha en väldigt försiktig ”inskolning”? Typ att börja med att hon vaktar barnet men att ni är kvar i huset, fast i ett annat rum, och sedan öka på vareftersom i den takt som ni och hon känner er bekväma i?

Jag tänker likadant! Att börja med att hon vaktar barnet medan du städar är väl jättebra, då har du naturligt uppsyn på dom utan att hon känner att du sitter och granskar allt hon gör och du får snabbt en känsla av hur väl det fungerar och hur trygg 2-åringen känner sig.

Gällande betalning skulle jag nog höra med hennes föräldrar och gemensamt försöka komma fram till en skälig betalning.

 

[Badger]

annan hade skrivit samma sak (vara hemma båda min man hade en kollega som brukade få åka hem till sin syster och vakta barn medan hon lagade mat eller städade.)

 

[Sofie_B]

annan hade skrivit samma sak (vara hemma båda min man hade en kollega som brukade få åka hem till sin syster och vakta barn medan hon lagade mat eller städade.)

Ja, vi gör faktiskt nästan uteslutande så när vi har barnvakt, dvs att farmor eller "bonusmormor" vaktar i hemmet medan vi är hemma. Nu är ju vår son mycket yngre, bara 5,5 månad, vilket kanske spelar in en del men det känns bra att han dels blir vaktad i sin hemmiljö och sen att vi är nära så att han ser oss och att vi kan gå förbi och säga hej och ge honom en puss (och att jag kan amma som vanligt). Då fungerar det jättebra och vi får mycket gjort, t.ex. nu håller vi på och flyttpackar och då är farmor ofta över hos oss!

 

[Badger]

Ja, vi gör faktiskt nästan uteslutande så när vi har barnvakt, dvs att farmor eller "bonusmormor" vaktar i hemmet medan vi är hemma. Nu är ju vår son mycket yngre, bara 5,5 månad, vilket kanske spelar in en del men det känns bra att han dels blir vaktad i sin hemmiljö och sen att vi är nära så att han ser oss och att vi kan gå förbi och säga hej och ge honom en puss (och att jag kan amma som vanligt). Då fungerar det jättebra och vi får mycket gjort, t.ex. nu håller vi på och flyttpackar och då är farmor ofta över hos oss!

Vad mysigt, så skulle man gjort, bett om barnvakt medan man var hemma och hängde. Jag gjorde inte det utan umgicks med mor och farföräldrar samtidigt. Fast om man bodde hemma hos svärmor eller mamma så fick man sooovmorgon! Vi lämnade inte heller bort förrän A var runt ett. Då fick han sova över en natt hos mormor som han hade varit mycket med.

Min mans kollega och hans barnpassande stötte jag på senare när A var äldre och tyckte det verkade vara en strålande idé för yngre barn och saker som ska göras.

 

[Sofie_B]

Vad mysigt, så skulle man gjort, bett om barnvakt medan man var hemma och hängde. Jag gjorde inte det utan umgicks med mor och farföräldrar samtidigt. Fast om man bodde hemma hos svärmor eller mamma så fick man sooovmorgon! Vi lämnade inte heller bort förrän A var runt ett. Då fick han sova över en natt hos mormor som han hade varit mycket med.

Min mans kollega och hans barnpassande stötte jag på senare när A var äldre och tyckte det verkade vara en strålande idé för yngre barn och saker som ska göras.

Det är superbra! För alla inblandade tror jag, bebis är ju mycket tryggare och gladare när han får vara i sin hemmiljö och när han ser/är nära oss så då blir han lite roligare och enklare att passa också.

 

[Jenka]

Det där med att vara hemma båda hade inte funkat på mitt barn... Så det kan ju vara värt att prova att gå hemifrån också (men vara i närheten) även om det inte skulle funka så bra att passa honom medan du är hemma.

 

[Is]

Jag tänker likadant! Att börja med att hon vaktar barnet medan du städar är väl jättebra, då har du naturligt uppsyn på dom utan att hon känner att du sitter och granskar allt hon gör och du får snabbt en känsla av hur väl det fungerar och hur trygg 2-åringen känner sig.

Gällande betalning skulle jag nog höra med hennes föräldrar och gemensamt försöka komma fram till en skälig betalning.

Föräldrar finns inte direkt med i bilden utan hon bor hos sin 20 årig kusin för tillfället så det där med betalning är lite knepigt speciellt eftersom hon har en historia av att få folk att köpa ut alkohol och nikotin åt sig när hon hamnat i fel sällskap. En tanke som slog mig nu är att höra vad hon skulle tycka om att jag erbjud henne typ aktiviter. Att jag tar med henne till närmsta stad(20 mil) för bad eller agera följeslagare på festivaler och liknande där jag kan stå med fickpengar. Hon är annars alltid den som måste hänga på sina kompisars föräldrar för att kunna göra sådana saker.

 

[Is]

Tack alla för konstruktiva svar. Någon form av "inskolning" får det helt klart bli. Betalningen är en annan historia (se svaret ovan.) jag måste kolla med henne vad hon känner kan va så att hon faktiskt inte vill ha tillgång till pengar för att ha lättare att säga nej till kompisarna. Även om hon i mellan åt trasslar till det för sig så brukar hon alltid prova ta ansvar för sina handlingar och än så länge så anser hon att jag och min sambo är ganska cool att hänga med så hon brukar vara relativt ärlig med vad hon gör även när hon hamnat i trubbel vilket gör att jag har förtroende för henne trots allt. Dessutom avgudar hon sonen.

 

[TinyWiny]

Föräldrar finns inte direkt med i bilden utan hon bor hos sin 20 årig kusin för tillfället så det där med betalning är lite knepigt speciellt eftersom hon har en historia av att få folk att köpa ut alkohol och nikotin åt sig när hon hamnat i fel sällskap. En tanke som slog mig nu är att höra vad hon skulle tycka om att jag erbjud henne typ aktiviter. Att jag tar med henne till närmsta stad(20 mil) för bad eller agera följeslagare på festivaler och liknande där jag kan stå med fickpengar. Hon är annars alltid den som måste hänga på sina kompisars föräldrar för att kunna göra sådana saker.

Tack alla för konstruktiva svar. Någon form av "inskolning" får det helt klart bli. Betalningen är en annan historia (se svaret ovan.) jag måste kolla med henne vad hon känner kan va så att hon faktiskt inte vill ha tillgång till pengar för att ha lättare att säga nej till kompisarna. Även om hon i mellan åt trasslar till det för sig så brukar hon alltid prova ta ansvar för sina handlingar och än så länge så anser hon att jag och min sambo är ganska cool att hänga med så hon brukar vara relativt ärlig med vad hon gör även när hon hamnat i trubbel vilket gör att jag har förtroende för henne trots allt. Dessutom avgudar hon sonen.

Jag får gråten i halsen när jag läser det här. Tänk om jag hade haft någon som du när jag var fjorton. Någon som tror på en, någon som vill ge lagom ansvar, någon att lita på och som dessutom vill ge en något bra för det hon gör. Du gör skillnad

 

[Sofie_B]

Föräldrar finns inte direkt med i bilden utan hon bor hos sin 20 årig kusin för tillfället så det där med betalning är lite knepigt speciellt eftersom hon har en historia av att få folk att köpa ut alkohol och nikotin åt sig när hon hamnat i fel sällskap. En tanke som slog mig nu är att höra vad hon skulle tycka om att jag erbjud henne typ aktiviter. Att jag tar med henne till närmsta stad(20 mil) för bad eller agera följeslagare på festivaler och liknande där jag kan stå med fickpengar. Hon är annars alltid den som måste hänga på sina kompisars föräldrar för att kunna göra sådana saker.

Tycker att det låter som en jättebra tanke!

 

[Jenka]

Tack alla för konstruktiva svar. Någon form av "inskolning" får det helt klart bli. Betalningen är en annan historia (se svaret ovan.) jag måste kolla med henne vad hon känner kan va så att hon faktiskt inte vill ha tillgång till pengar för att ha lättare att säga nej till kompisarna. Även om hon i mellan åt trasslar till det för sig så brukar hon alltid prova ta ansvar för sina handlingar och än så länge så anser hon att jag och min sambo är ganska cool att hänga med så hon brukar vara relativt ärlig med vad hon gör även när hon hamnat i trubbel vilket gör att jag har förtroende för henne trots allt. Dessutom avgudar hon sonen.

Aktiviteter låter ju jättebra. Beroende på vad hon gillar kanske även presentkort/kläder/sparkonto eller så kan vara något annars?

 

[Is]

Jag får gråten i halsen när jag läser det här. Tänk om jag hade haft någon som du när jag var fjorton. Någon som tror på en, någon som vill ge lagom ansvar, någon att lita på och som dessutom vill ge en något bra för det hon gör. Du gör skillnad

Tack. Alla barn borde ha vuxna som stöttar och tror på dem.

Aktiviteter låter ju jättebra. Beroende på vad hon gillar kanske även presentkort/kläder/sparkonto eller så kan vara något annars?

Presentkort hade jag inte ens en tanke på! Det är ju jätte bra