Barn och hund

[Britta68]

Vi skall ta bort vår hund, han skall få en spruta hos veterinären, hunden har varit gammal och sjuk en tid redan.
Frågan är om man skall ta med sonen till veterinären eller ej? Sonen är 8 år och hunden är 12, hunden har alltid funnits i sonens liv.
Sonen kommer antagligen ändå att se hunden då han är död, eftersom vi tänkte gräva ner kroppen hemma på gården.

Nån som har tankar i ämnet?

 

[Bubbla]

Sv: Barn och hund

Tycker det beror mycket på hur du/ni (dvs den vuxne som är med) hanterar situationen. Om man själv blir mycket ledsen och inte klarar av att hantera barnets känslor och förklara så gör det nog mer skada än nytta. Klarar man själv av situationen bra kan det nog vara bra för barnet att vara med och se att det går lugnt till.

När jag själv var in och avlivade vår älskade hund för två år sedan hade jag absolut inte klarat av att ha något av barnen med mig...jag grät och var helt förstörd, även fast hunden var dålig och avlivningen inte var något val utan ett måste.

 

[Roheryn]

Sv: Barn och hund

Jag tror inte att jag själv skulle vilja ha min dotter med mig i en liknande situation (har dotter på fem år och hund som är elva, så förr eller senare hamnar jag ju där....). Men det beror på MIG, inte på dottern. Jag vill helt enkelt få vara ledsen själv en stund innan jag behöver vara stor och stark och vuxen.

 

[Britta68]

Sv: Barn och hund

Jag kommer kanske att fälla en tår men eftersom hunden varit sjuk en längre tid så är vi redan mycket väl förberedda på vad som kommer att hända.

Tycker ju inte att det är nåt fel att redan som barn få bekanta sig med döden, att den är nåt som hör till livet....och tänkte att det skulle vara fint för sonen att få se att den älskade hunden bara somnar in, lugnt och fridfullt.
Men samtidigt vill man ju inte ge barnet traumatiska upplevelser heller .

 

[ankans]

Sv: Barn och hund

jag hade nog inet haft med hos veterinären, det kan bli så att hunden känner på sig vad som är på g och får ångest, men tycker inte det är fel att barnet ser kroppen.

Det är svårt det där, att visa en fridfullt vilande kropp och förklara tycker jag är ok, men efter att ha jobbat som vet assist, så har jag sett ett par avlivningar där djuren får dödsångest och det tycker jag man kan skona barnen från

 

[Zaria]

Sv: Barn och hund

Vi tog bort mina kaniner när jag var runt 8 år,hade haft dem hela livet.Jag minns att jag ville se dem,var inte med om sjävla avlivningen utan fick se kroppen sedan.(på egen begäran)

Jag var såklart jätteledsen,men mina föräldrar förklarade att de skulle sova och att de hade kommit till en jättefin plats nu där de slapp ha ont och vara sjuka.

Jag tror det är viktigt att barn får se döden också,kanske inte själva avlivningen men att de får se kroppen sedan och får en förklaring till vad som hänt.

Vad jag minns så saknade jag mina kaniner väldigt mycket (de var mina enda kompisar i den åldern) men jag mådde bättre när mina föräldrar sa att de var lyckliga nu och slapp ha ont,det är så jag än idag vill tänka mig döden...

mvh Zaria

 

[Nowis]

Sv: Barn och hund

Precis en sån här tråd tänkte jag oxå skapa! Min dotter är 5 o hunden snart 13, han är fortfarande frisk, men börjar bli förfärligt stel, så någon gång i slutet av sommaren får han nog somna in...

Jag hade tänkt att dottern skulle åka med till vet o ta adjö, o sen sitta i väntrummet tillsammans med sin pappa under avlivningen, men nu har jag ändrat mej, jag vet att jag kommer att vara helt förstörd efteråt, så hon får ta adjö hemma, och så får vi hämta henne så hon får se honom efteråt o vara med o begrava honom... Usch, jag orkar nästan inte tänka på det...

 

[Vilya]

Sv: Barn och hund

När vi tog bort vår hund förra året var vår då sjuåriga dotter med, men hon valde att gå ut ur rummet när vår lilla hund fick själva avlivningssprutan, däremot var hon med när hunden fick lugnade och även efteråt när allt var klart.

Eftersom jag hade haft hunden sen jag var 14 så var mina föräldrar där (det var ju trots allt nästan lika mycket deras hund) så min pappa som har lite svårt för blod kunde gå ut med min dotter för han ville ju inte heller vara där.

Tror att det är viktigt att barnet kan ändra sig om att vilja vara med ända fram till sista sekund och att man har någon som barnet känner förtroende för som kan ta hand om det ifall det ändrar sig.

För oss blev det iaf en fin men väldigt sorglig stund och jag tror att min dotter uppskattade att få vara med lite halft, tror också att hon lärde sig att döden faktiskt kan vara en stillsam händelse.

 

[Cizzi]

Sv: Barn och hund

Jag går emot dom flesta här och tycker att barn kan få vara med hos veterinären vid avlivning, även om man gråter och är förstörd, det är helt ok att visa kännslor.
Även om barnet är litet så förstår dom så mycket mer än vad vi tror, och har då djur och barn levt ihop så varför inte få vara med in i det sista?

För 1½ år sedan hadde vi en kull valpar, sonen som då var 4 år var med under hela valpningen, och oj vad han var duktig, han förstog verkligen vad som hände. När valparna var 14 dagar blev ena valpen sjuk väldigt fort, vi besluta då att åka in och avliva den. Sonen vill helt klart förlja med vilket han fick, och tror det eller ej men det var sonen som höll valpen i famnen när veterinären satte i sprutan, hela tiden grät både jag och sonen, han pussa valpen och sa att han älska den. När den var död förklarad la han ner den i en vit kartong han tagit med sig som kista, när vi kom hem blev det begravning, och vi sjöng blinka lilla stjärna för det var vad sonen ville göra.
Efter det var allt bra, vi tog sorgen på en gång.

Idag pratar vi mycket om död och liv i familjen, vi lever nära många djur och visa har dött, andra är ny födda, och jag anser att barn måste få lära sig sörja, få visa kännslor, det är ok att mamma och pappa gråter hysteriskt, det är ok att själv vara jätte ledsen.

 

[Lupin]

Sv: Barn och hund

Håller i princip med cizzi och de andra som är för. MEN det är inte alltid lugnt och rofyllt att avliva en hund! När jag tog bort min lilla terrier för flera år sedan så kämpade hon in i det sista och jag reagerade starkt på hur obehagligt det var.

Men visst, kan du förbereda ditt barn på att döden inte alltid är lugn och vacker och rofylld utan även KAN vara en jobbig kamp in till sista andetaget med ångest etc så varför inte?

 

[Britta68]

Sv: Barn och hund

Nu har vi varit till veterinären. Bestämde på förhand med min man att sonen får vara hemma om han inte absolut insisterar på att komma med. Det blev nu så att jag förklarade vad som kommer att ske, att hunden får en spruta och kommer att somna in. Sonen var nöjd med det och att vara hemma. Allt gick rofyllt till under själva avlivningen.
När vi kom hem hade vi hunden med oss inlindad i en filt. Sonen kom ut och klappade honom. Vi skall gräva ner hunden ikväll och sedan är det över.

Men att det är tomt utan hunden!!!! Ingen som gick mig i hälarna i morse när jag gick till stallet, ingen som suckade och snarkade på natten (trodde nu aldrig att jag skulle sakna DET).

Vila i frid älskade vän.

 

[Mysgrisen]

Sv: Barn och hund

*tröstkram*

 

[Britta68]

Sv: Barn och hund

*tröstkram*

Tack för omtanken.

 

[tgd]

Sv: Barn och hund

Beklagar förlusten av hunden

Saknaden är så stor när man under så lång tid haft dem. Även om dom haft förmånen att få bli gamla och man vet att dom inte lever för evigt.

 

[Bubbla]

Sv: Barn och hund

Känner igen det där med att man saknar ljud som man innan irriterade sig på...vår hund hade svårt att andas sista tiden vilket gjorde att han flåsade väldigt mycket på nätterna. Han ville gärna sova i vårt sovrum med vilket gjorde att jag inte kunde sova...men nätterna efter han togs bort kunde jag inte sova för att det var så tyst...

 

[Britta68]

Sv: Barn och hund

Tack.

Alla säger ju att det är bara att ta en ny hund men den kommer ändå aldrig att bli likadan som den förra förstås - de är ju alla individer. Att vi någonsin får en så 110% genomärlig och pålitlig hund igen tvivlar jag på.

Måste nu låta sorgen ta sin tid innan vi eventuellt börjar fundera på en ny hund. Samma ras blir det nog i så fall - en boxer, världens bästa hund .

 

[indian-charlie]

Sv: Barn och hund

Jag lider med er för det är jobbigt när man gjort det men man får tänka på djuren i första hand. Många kramar

Jag vill ändå berätta hur vi gjorde, trots att ni redan har gjort det.
Nu gäller inte detta en hund utan min katt som vi fick avliva i höstas, hon var då 19 år (jag skaffade henne när jag var 18 och hon var som en riktig familjemedlem)och hade blivit sjuk på bara några dagar.

Vi var med hela familjen, sonen på 15, döttrar på 12 och 5 år.
Alla var närvarande under hela processen och det var jobbigt men samtidigt väldigt fint.
Katten hade legat i alla barnens vaggor när dom var små, hon vaktade dem när de lekte osv så det var tungt för alla när hon somnade in.

Vi stannade inne i rummet på djursjukhuset tills allt var över - tog ungefär 45 min allt som allt, när det var klart så gick vi till minneslunden vid djursjukhuset och tände ett ljus för våran ZARA.

Jag tycker att barn ska vara med därför det är lättare att bearbeta om man sett vad som hänt och att det är väldigt lugnt o fint.

 

[Lupin]

Sv: Barn och hund

Nja det är ju inte så bara att skaffa en ny. Låt sorgen gå över först om det känns bäst. Skönt att höra att allt gick lugnt till. Beklagar sorgen! Och visst är boxer en härlig hundras!