Barn och deras kompisar

[Sofie.S]

Barnet har vissa kompisar där man ser en personlighetsförändring hos barnet. Det är ingen som ”far illa” av det men vi märker väldig skillnad på barnet från dess personlighet. Som föräldrar har vi diskuterat detta men resonerat över att antingen får vi bara låta det vara eller prata med barnet om det?

Jag som förälder kan störa mig på den personlighet mitt barn får men vet inte om det är tillräckligt för att ta upp det med barnet?
Barnet beter sig inte illa men blir väldigt stimmig, flamsig och ”all over the place”. Känner mig som en tråkig mamma som ber dem att tagga ner mellanåt men det är ingen trevlig miljö att vistas i.
Hur mycket kan man lägga sig i? Hur mycket kan man styra över vissa beteenden?

 

[ameo]

Vilken ålder på barn pratar vi om?

Mina två äldsta hade en skolkompis i mellanstadiet, där det fanns ett problematiskt beteende. Vi pratade en del om det, för att de skulle förstå att beteendet inte var okej samtidigt som man ska acceptera olikheter.
(det var problematiskt på riktigt, barnet slussades senare runt mellan diverse familjehem, medan de övriga syskonen bodde kvar hos föräldrarna och familjen var väl åt det mer dysfunktionella hållet generellt)

 

[Sofie.S]

Vilken ålder på barn pratar vi om?

Mina två äldsta hade en skolkompis i mellanstadiet, där det fanns ett problematiskt beteende. Vi pratade en del om det, för att de skulle förstå att beteendet inte var okej samtidigt som man ska acceptera olikheter.
(det var problematiskt på riktigt, barnet slussades senare runt mellan diverse familjehem, medan de övriga syskonen bodde kvar hos föräldrarna och familjen var väl åt det mer dysfunktionella hållet generellt)

Dom är i 10 års åldern.

 

[Fille]

Barnet har vissa kompisar där man ser en personlighetsförändring hos barnet. Det är ingen som ”far illa” av det men vi märker väldig skillnad på barnet från dess personlighet. Som föräldrar har vi diskuterat detta men resonerat över att antingen får vi bara låta det vara eller prata med barnet om det?

Jag som förälder kan störa mig på den personlighet mitt barn får men vet inte om det är tillräckligt för att ta upp det med barnet?
Barnet beter sig inte illa men blir väldigt stimmig, flamsig och ”all over the place”. Känner mig som en tråkig mamma som ber dem att tagga ner mellanåt men det är ingen trevlig miljö att vistas i.
Hur mycket kan man lägga sig i? Hur mycket kan man styra över vissa beteenden?

Vi lägger oss i, inte exakt hela tiden men här och var. Hos oss får man inte svära (ena kompisen svär gärna hela tiden) och man får inte leka hårdhänta lekar tex brottning. Trots det vill alla grannungar oftast vara hos oss för att leka!

 

[Amha]

Yes. Känner igen. Jag försöker att inte lägga mig i så mycket om de håller sig på sina rum. Börjar det springas runt i huset utan stopp eller kastas runt med saker säger jag åt dem att gå ut och springa innan det händer olyckor samma sak om det är vattenlek, det gör man ute. Vi hade ett barn här som skulle leka vattenkrig inomhus. Sånt kan faktiskt göra mig lite arg. Okej att det blir lite märken i någon list och grejer vid en lek som slår över lite men vattenlekar är så uppenbart dumt inomhus.

Att barnen beter sig lite annorlunda i andras sällskap känner jag kanske är.. jag vet inte.. normalt kanske är att ta i? Men jag har ju märkt på mig själv att jag ibland pratar olika beroende på sällskap så det förvånar mig inte om det blir en beteendeförändring. Sen ska det ju inte bli obekvämt för andra som bor där. Det måste ju finnas möjlighet att sätta regler att förhålla sig till. Många aktiviteter passar ju bättre eller minst lika bra ute. Lirar inte reglerna inomhus för leken kan den ju 9 av 10 gånger utövas utomhus.

 

[Midsommarblomster]

Spontant tänker jag att det inte är personlighetsförändring i sig som är problemet. Jag skulle gissa att barn i den åldern håller på att lära känna sig själv och testar lite olika sätt att vara med olika vänner, och det är kanske helt normalt. Att däremot störa andra, eller göra andra saker som man inte får tycker jag att man ska lägga sig i oavsett om det är ett problem som uppstår med enbart en vän eller med alla. Att leka utomhus om man vill göra vilda eller högljudda lekar, inte svära, inte vara hårdhänt så man riskerar att göra varandra illa och andra exempel som tagits upp i tråden känns helt rimligt att prata om.

Sen utöver det kanske man får ha en viss acceptans för att barnet visar mindre charmiga sidor tillsammans med vissa vänner, det tillhör nog att hitta sin identitet, testa sig fram, lära sig vad man gillar och inte. Själv var jag ett barn som alltid var vän med de mest odrägliga ungar, mina föräldrar måste ha varit rätt less på det Men jag fann udda människor lite intressanta och jag är glad att ge gav mig chansen att upptäcka för- och nackdelarna själv. Det blev ordning på mig ändå. Men visst måste det varit lite tålamodsprövande för dem, och de pratade säkert med mig om en del saker också.