Barn i lägenhet

[Hoarfrost]

Jag har en barnfamilj under mig. Jag går faktiskt ner och säger till om det låter orimlig mycket eller orimlig sent.
De kommer från ett annat land och där bodde de i hus, så de har helt enkelt inte förstått hur mycket det låter när 4 barn har 6-7 bollar och sparkar boll mot väggen, samt mot väggen på balkongen... (jag trodde någon blev väldigt ihjälslagen!)
Reaktionen från dem var "låter det upp till dig? nähä? Jag säger genast till barnen!"

Jag säger dock till trevligt varje gång, det blir aldrig osämja och eftersom de nu förstått att det är bra om barnen inte leker riktigt lika yvigt som de brukade i huset är nu ljudnivån mer vanlig familj med småbarn. Lite skrik och gråt, lite spring, lite tappade saker, skratt, hälgående ungar. Så där som det ska vara

 

[Sonic76]

Själv är jag livrädd att störa nån.
När katten dundrar som en elefant och när jag går då jag går tungt
Har mattor och så men ska skaffa tofflor nu när jag flyttar.
Kravet nu när jag flyttade var att inte ha nån över mig.
För fy tusan vad grannen ovanför har låtit.
Och det är sällan barnen.

 

[Unafraid]

Jag skulle dö av irritation om jag var tvungen att bo under en barnfamilj om det är som vissa beskriver i tråden mardröm! Som tur är bor jag i hus med tomt på 1,5 ha

 

[TinyWiny]

Intressant tråd. Jag är en sån där jobbig skiftarbetande granne som bor under en barnfamilj, vilket jag upptäckte för en vecka sedan då jag fått nya grannar medan jag var bortrest... inte jätteroligt.

Jag förstår att barn låter. Men det är skitjobbigt när det dundrar i ens sovrumstak från kl 7 på morgonen och nu fortfarande vid 22 är det ett djävulens liv. Vet inte hur gamla barnen är, men kanske förskola/låstadieålder. Jag håller på att bryta ihop bara av tanken på att leva i detta oljud Jag vill inte vara otrevlig och jag förstår att bo i lägenhet alltid innebär en risk för att bli störd av grannar, ffa när en har specifika behov av att sova på udda tider. Men det är inte gjort i en handvändning för mig att byta bostad heller, och under den tiden behöver jag kunna sköta mitt jobb vilket blir svårt om jag får sova 3-4 tim per dygn.

Vet inte vad jag ville ha sagt. Men jag hade älskat om mina grannar kunnat klä in sina golv i tjocka mattor. Just nu håller lampan i taket på att skallra ner i bordet under. Typ.
Enda fördelen som jag ser är att nu behöver ja aldrig mer ha dåligt samvete för att min hund skäller lite när hon blir lämnad. Bevisligen är ju dessa inte speciellt ljudkänsliga så nu ska jag för första gången prioritera ensamhetsträning av hund före att visa hänsyn till grannar

Det är asjobbigt med ljud konstant och att bo i lägenhet är inte alltid ett val man gör utan det kan vara det sätt att bo man har möjlighet till. Inte alla har möjlighet att få lån och inte alla har möjlighet att rodda ett hus. Som ljudkänslig är jag enormt tacksam över att ha möjligheten att bo i hus på landet numera. Jag har alltid varit ljudkänslig men det har blivit än värre med alla sjukdomar och jag hade aldrig klarat av att bo i stan numera och defenitivt inte i lägenhet. Trots det är det ju så att man får leva även om man bor i lägenhet och jag tror inte att rätt väg att gå är att förbjuda alla ljud (även om jag önskade det när tonåringen under hade stereon som väckning och hennes stereo gjorde att min säng skakade, lagom kul på migrändagar). Man får ju trots allt säga till sina barn att inte leka våldsamma lekar inomhus, sparka boll, hoppa hopprep eller dylikt och ägare till lägenhetshus borde ljudisolera mer.

 

[TinyWiny]

Kan tänka mig det att det blev leenden alltså
Damen under här har sagt att hon gillar liv och rörelse. Men vår lilla går gärna med hälarna och tycker det är kul att springa från ena sidan lägenheten till andra det låter ju en del. Försöker ändå begränsad det efter 20, men det är svårt att få lillan att förstå. Hon är ju inte så stor ännu så det blir mest en rolig lek när vi försöker få henne att inte springa

Så är det ju ofta i den åldern. De har ju ingen förståelse för att det kan störa när de springer utan det är ju roligt! Jag tycker ändå att det låter som att du gör det du kan och att ha en öppen dialog med sina grannar är ett bra steg på vägen. Det där att inte gå på hälarna är trots allt något barn lär sig med tiden om man är ihärdig. Jag hade ett tag hemtjänstpersonal som gick på hälarna, alltså en vuxen människa. Jag var riktigt dålig då och var sängliggande och jag försökte få henne att förstå att det finns andra bättre sätt att gå på. Hon var uppväxt i hus men bodde då i lägenhet och menade att hon aldrig hade blivit störd av att andra gick på hälarna och jag tänkte i mitt stilla sinne, undra om hennes grannar håller med? De som tror/utgår ifrån att de inte stör är de som brukar störa mest och de har sällan någon förståelse alls för att deras sätt att leva och vara stör andra.

 

[Raderad medlem 132722]

Intressant tråd. Jag är en sån där jobbig skiftarbetande granne som bor under en barnfamilj, vilket jag upptäckte för en vecka sedan då jag fått nya grannar medan jag var bortrest... inte jätteroligt.

Jag förstår att barn låter. Men det är skitjobbigt när det dundrar i ens sovrumstak från kl 7 på morgonen och nu fortfarande vid 22 är det ett djävulens liv. Vet inte hur gamla barnen är, men kanske förskola/låstadieålder. Jag håller på att bryta ihop bara av tanken på att leva i detta oljud Jag vill inte vara otrevlig och jag förstår att bo i lägenhet alltid innebär en risk för att bli störd av grannar, ffa när en har specifika behov av att sova på udda tider. Men det är inte gjort i en handvändning för mig att byta bostad heller, och under den tiden behöver jag kunna sköta mitt jobb vilket blir svårt om jag får sova 3-4 tim per dygn.

Vet inte vad jag ville ha sagt. Men jag hade älskat om mina grannar kunnat klä in sina golv i tjocka mattor. Just nu håller lampan i taket på att skallra ner i bordet under. Typ.
Enda fördelen som jag ser är att nu behöver ja aldrig mer ha dåligt samvete för att min hund skäller lite när hon blir lämnad. Bevisligen är ju dessa inte speciellt ljudkänsliga så nu ska jag för första gången prioritera ensamhetsträning av hund före att visa hänsyn till grannar

Prata med dem på ett trevligt vis och berätta hur mycket det låter. Som någon annan skrev kanske de inte alls är medvetna om det. De kanske kan låta bli att vara i rummet ovanför ditt sovrum på dina sovtider tex, samt skaffa dämpande mattor. Förhoppningsvis börjar ungarna i förskola/skola nu efter lovet också. Jag förstår din irritation även om jag förespråkar att barn ska få vara barn och leka inomhus, men jag tycker alltid man ska prata med grannarna om man störs orimligt mycket.

 

[Raderad medlem 132722]

Jag har en barnfamilj under mig. Jag går faktiskt ner och säger till om det låter orimlig mycket eller orimlig sent.
De kommer från ett annat land och där bodde de i hus, så de har helt enkelt inte förstått hur mycket det låter när 4 barn har 6-7 bollar och sparkar boll mot väggen, samt mot väggen på balkongen... (jag trodde någon blev väldigt ihjälslagen!)
Reaktionen från dem var "låter det upp till dig? nähä? Jag säger genast till barnen!"

Jag säger dock till trevligt varje gång, det blir aldrig osämja och eftersom de nu förstått att det är bra om barnen inte leker riktigt lika yvigt som de brukade i huset är nu ljudnivån mer vanlig familj med småbarn. Lite skrik och gråt, lite spring, lite tappade saker, skratt, hälgående ungar. Så där som det ska vara

Rimlig reaktion både från din och deras håll, fint att det löste sig på ett bra vis. Alla har olika gränser för ljud och bor man tätt inpå varandra kan man inte leva som om man bor ensam i ett hus i skogen, vare sig från det ena eller andra hållet så att säga.

 

[_Taggis_]

@TinyWiny Ja det är helt klart ett dilemma, precis som du skriver är det inte alltid ett val att bo i lägenhet. Mina fd grannar ogillade att jag skaffade hund, ffa när den var valp och skällde. Vilket gjort att jag slagit knut på mig fö r att hunden inte ska störa.
Jag förstår båda läger vad gäller ämnet barn i lägenhet. Såklart måste barn få leva och finnas. Men jag tycker att det är tråkigt att känna mig som en surtant pga att jag har lite sömnproblem, jobbar skift och helt enkelt blir oerhört stressad av oljud hemma. Jag måste väl också nånstans ha en rätt att få leva och finnas?
Jag älskar barn och deras oljud lika mkt som andra älskar hundar som skäller inne. Men det känns väldigt tabu att klaga på oljud från barn.

Nu är det ju inte en möjlig lösning överallt, men det hade varit fint med mer profilerade hyreshus. Att försöka få barnfamiljer att bo på samma ställe och att andra som uppskattar mer tystnad får likasinnade grannar hade ju varit en trevlig dröm... lite som tysta avdelningen på tåg.

Nu funderar jag ju på att köpa hus och det känns alltmer nära ju mer jag störs av nya grannarna.

 

[Raderad medlem 132722]

Under en period hörde jag ljud från grannen ovanför mellan klockan 22 och 23, precis när jag skulle försöka somna. Has, has av något som släpades på golvet, tripp, tripp, tripp av klackskor fram och tillbaka, fram och tillbaka. Det var oerhört störande och jag kunde inte förstå vad de höll på med så där dags. En kväll gick jag upp i morgonrocken och frågade vad det är som händer? Mannen fattade först ingenting men kom snabbt på att det måste vara flickvännen som provar ut morgondagens outfit. Släpandet var pallen hon behövde för att nå hyllorna och trippandet från när hon gick fram och tillbaka till spegeln. Efter den kvällen var det knäpptyst. Ett exempel på att man alltid inte förstår att man stör.

 

[Raderad medlem 132722]

@TinyWiny Ja det är helt klart ett dilemma, precis som du skriver är det inte alltid ett val att bo i lägenhet. Mina fd grannar ogillade att jag skaffade hund, ffa när den var valp och skällde. Vilket gjort att jag slagit knut på mig fö r att hunden inte ska störa.
Jag förstår båda läger vad gäller ämnet barn i lägenhet. Såklart måste barn få leva och finnas. Men jag tycker att det är tråkigt att känna mig som en surtant pga att jag har lite sömnproblem, jobbar skift och helt enkelt blir oerhört stressad av oljud hemma. Jag måste väl också nånstans ha en rätt att få leva och finnas?
Jag älskar barn och deras oljud lika mkt som andra älskar hundar som skäller inne. Men det känns väldigt tabu att klaga på oljud från barn.

Nu är det ju inte en möjlig lösning överallt, men det hade varit fint med mer profilerade hyreshus. Att försöka få barnfamiljer att bo på samma ställe och att andra som uppskattar mer tystnad får likasinnade grannar hade ju varit en trevlig dröm... lite som tysta avdelningen på tåg.

Nu funderar jag ju på att köpa hus och det känns alltmer nära ju mer jag störs av nya grannarna.

Men du har ju inte ens pratat med grannarna än, och de är nyinflyttade så de möblerar väl och boar in sig. Kanske barnen gillar att springa runt extra mycket i ny lägenhet? Inte är det tabu att prata med grannar om barn som stör om man själv anser det vara över rimlighetens gräns, eller om man som du sover på dagen? Antingen struntar de i det eller så försöker de ta bästa hänsyn. Känns nog bättre för dig att iaf prata med dem istället för att vara sur och arg innan du ens försökt.

 

[Tassetass]

Vi bodde i lägenhet dotterns första 4,5 år i livet och tydligen hördes det inte till grannarna ens när hon och pappan spelade hockey hemma (fråga inte...), eller när hon tränade gympa, eller när hon i ilska demonstrativt stampade runt. Så länge alla dörrar och fönster var stängda hördes knappt någonting mellan grannarna, vi hade inte ens märkt när grannen hade fest till tre på natten en gång. Andra hus är ju som papper där man hör ALLT och då får man förstås tänka efter, men samtidigt är det himla svårt att veta åt vilket håll saker och ting hörs. En av mina gamla lägenheter låg i ett hus där man hörde en del från lägenheterna bredvid, men ingenting från lägenheterna ovanför/nedanför, mannens gamla lägenhet var precis tvärtom.

Barn måste få låta även i lägenheter och det finns inte annat att göra än att använda lite sunt förnuft och sedan får man se hur det går. Om man stör kommer den som blir störd förhoppningsvis berätta det på ett trevligt sätt.

 

[_Taggis_]

@zinnia mina reflektioner är allmänna. Det är en känsla av tabu att klaga på barn. Speciellt som kvinna i min ålder, det förväntas att en är tolerant mot barn.

Självklart kan jag prata med berörda grannar, jag har dock inte sett dem annat än en gång i bilen. Jag stör mig inte på att de möblerar för sånt gör folk naturligtvis.

Däremot fattar jag att det är orimliga krav att de ska vara tysta när jag jobbar natt. Jag jobbar 5-skift och det går inte för grannar att hålla reda på mitt schema. Det vore ett absurt krav. Jag tror att lösningen är att be dem dämpa sig allmänt o sedan på sikt att jag flyttar...

 

[kökshäxan]

Jag tänker att du ändå kan prata med dina grannar gissar att de inte förstår att det låter så mycket. Jag var dum nog att inte ha en tanke på det i vår förra bostad, förrän den dameb under knackade på. Det är därför jag är så nojig nu och inte vill störa.

Det tycker jag inte du skall vara och att göra som du gjorde och prata med grannen under är nog absolut bästa man kan göra, dels ökar toleransnivån som @Imogen skrev och skulle grannen behöva lite extra tyst någon period får ni ju veta det utan att det behöver gå till klagomål och annat trist.

 

[Red_Chili]

Oj, jag är helt fascinerad av att någon kan komma på tanken att gå till sina grannar för att ursäkta att barnen låter När jag tex klagat hos grannar (för att deras hund storskällt kl 2 på natten, flera nätter i rad, och väckt både mig och mina hundar...) så har jag fått till svar att hunden skäller på barnen som kommer hem sent med vänner och att jag måste ha förståelse för det osv.

Jag kan tänka mig att det beror lite på vad man bor i för typ av område också. I områden med gamlingar som inte hör speciellt bra kanske det inte spelar så stor roll, inte heller i områden där man mest är glad så länge det inte är vilda fester hos grannarna varje kväll. I lugnare, "finare" områden kanske stökiga barn upplevs som mer störande?

Näe, så länge det går att kommunicera med grannar och barnen inte är helt sjövilda varje dag efter den tid som det ska vara lugnt i huset så finns det nog ingen anledning att oroa sig. Kan man inte låta bli att oroa sig så kanske det på något sätt går att uppmuntra utomhuslek mer än inomhuslek, men samtidigt måste man ju få leva i sitt hem.

 

[TinyWiny]

@TinyWiny Ja det är helt klart ett dilemma, precis som du skriver är det inte alltid ett val att bo i lägenhet. Mina fd grannar ogillade att jag skaffade hund, ffa när den var valp och skällde. Vilket gjort att jag slagit knut på mig fö r att hunden inte ska störa.
Jag förstår båda läger vad gäller ämnet barn i lägenhet. Såklart måste barn få leva och finnas. Men jag tycker att det är tråkigt att känna mig som en surtant pga att jag har lite sömnproblem, jobbar skift och helt enkelt blir oerhört stressad av oljud hemma. Jag måste väl också nånstans ha en rätt att få leva och finnas?
Jag älskar barn och deras oljud lika mkt som andra älskar hundar som skäller inne. Men det känns väldigt tabu att klaga på oljud från barn.

Nu är det ju inte en möjlig lösning överallt, men det hade varit fint med mer profilerade hyreshus. Att försöka få barnfamiljer att bo på samma ställe och att andra som uppskattar mer tystnad får likasinnade grannar hade ju varit en trevlig dröm... lite som tysta avdelningen på tåg.

Nu funderar jag ju på att köpa hus och det känns alltmer nära ju mer jag störs av nya grannarna.

Jag tycker inte att du ska känna dig som en surtant. Självklart har du också rätt att få leva och finnas! Att klaga kan uppfattas på så många vis och hur man gör det, dvs. hur man klagar är väldigt avgörande. Stormar men dit och skäller ursinnigt lär det inte ge något gott men ringer man på och förklarar lugnt och sakligt så lär det tas emot bättre. Vissa är såklart oemottagliga som min granne med tonårsdottern jag skrev om. Mamman fick alltid "problem med hjärtat" när jag lugnt och sakligt förklarade vad effekten var av att hennes barns stereo stod och vrålade 1,5 timmar varje morgon och kunde omöjligt tänka sig att hennes fantastiska barn skulle göra något sådant ens. Med en sådan granne var ju inte jag så snabb med att säga till mina barn heller kan jag ju säga.

Även om man har barn vill man ju ha det lugnt. Festande grannar, grannar som spelar musik man ogillar, grannar som vrålar och gapar, grannar som spelar samma låt på repeat hela dagarna t ex eller hundar som skäller nätterna igenom är ju ingen höjdare heller. Ljud stör och bor man tätt inpå andra så får man tänka sig för och lyssna på eventuella klagomål. Sedan finns det ju hatare också såklart som en granne som ofta skällde på mig att min hund alltid stod och skällde. Vid flera tillfällen hade min hund inte varit ensam hemma ens och hunden sa inte ett knyst även om folk ringde på och stod och bankade på dörren och ropade i brevlådan (efter första klagomålet bad jag vänner och bekanta att göra just det när jag inte var hemma för att veta) men han var helt övertygad om att han stod och skällde ändå och det berodde på att han hatade hundar. Han hatade typ allt så det hade nog kvittat vad det var, han hade klagat ändå.

 

[Lingon]

När mina grannar ovanför hade en stor unghund (grand danoisblandis såg det ut som) som de lekte med i vardagsrummet (parkettgolv) så gick jag och bad dem att sluta leka med hunden inomhus för att det lät så mycket hos oss. Jag tipsade dem om lång spårlina och att gå ut på en närbelägen gräsmatta och leka med den där istället. Det gjorde de.

Men det är skillnad på en stor hund och ett litet barn. Se bara till att det är tyst på tidiga morgnar och sena kvällar. Det finns säkert tider då det ska tyst i huset så följ de, gå ut och lek med barnet varje dag och låt det leka inomhus resten av tiden.

 

[svea]

Jag tycker att det är acceptabelt att det hörs att man lever i sin lägenhet mellan 7 på morgonen och 22 på kvällen, och att barn stojar och leker är normalt. Är tacksam om man hindrar dem från att banka på elementen och inte ger dem visselpipor.

 

[vinkelina]

Jag är själv uppväxt i lägenhet med undantag på 5 år. Vi var 3 barn (på 5 år så rätt tätt). Som jag vet om har aldrig någon klagat på oss, och då bodde vi ändå på flera olika ställen.

Jag har däremot själv klagat på en granne med barnfamilj men den familjen mådde nog inte bra. Där var det mer att man aldrig såg barnen ute och det bara skreks i hemmet. Socialen kom och kollade till slut. Ledde till att vi fick en massa hot i stället

Sedan har jag bott i ett hus med så tunna väggar och golv att jag hörde grannen under mig snarka (gissa jag blev rädd första gången, var ensam hemma och lät som att han sov på min soffa) samt vaknade varje gång grannen bredvid mig hade sex, vilket var ofta, speciellt 3 på natten

 

[Lo_]

Vi bor i lägenhet med våra barn, 2 och 5 år. Har aldrig tänkt tanken att dämpa deras lek inomhus. Hör ofta våra grannar, så jag förutsätter att de hör oss också.

 

[miumiu]

Vi bor ett gammalt landshövdingehus (dvs ganska lyhört) med vår 5-åring. Han stampar inte så mycket med fötterna men kan ex få för sig att möblera om, ha en ganska hög ljudvolym när han pratar etc. Som tur är finns det bara 2 lägenheter till i vårat trapphus och båda bebos av småbarnsfamiljer så toleransnivån är hög. Grannpojken under oss är kompis med sonen och dom springer emellan titt som tätt, då kan jag däremot få lite ångest om dom väsnas i trapphuset pga familjen längst ner som har en bebis också (som kanske sover).

Men jag tror på riktigt att vår hyresvärd handplockar just småbarnsfamiljer och sätter i vår uppgång. Har enbart bebotts av andra småbarnsfamiljer så länge vi har bott här i alla fall.