Lägger inlägget här, även om jag inte vill kalla det jag gör för nh. Och detta är en helt onödig tråd från en lyrisk ttl.
Tar hand om en häst lite smått för tillfället som är ganska ranghög och flockbunden. Han är psykiskt ganska stark, har mycket temperament(fullblod :smirk: ) och är inte heller rädd för att använda sin fysiska kraft och styrka. Idag skulle jag hämta honom i hagen (stoor) precis när åskan satte igång. Hästarna var av någon anledning lite upprörda och han vallade och flyttade runt sina ston. Pga av spänningarna och att han var uppe i varv så såg jag direkt att han inte skulle komma frivilligt med mig. Kände på mig att han ville stanna hos sin flock just då. Därför intog jag från början en inställning med syfte att övertala honom att lita på mig och följa mig.
Jag lekte spegelbild och kontrollerade småsaker medan jag testade vart gränsen gick för hur nära och i vilka vinklar jag kunde komma. Jag märkte att jag faktiskt hade hans uppmärksamhet, och även om han drog iväg i full galopp så stannade han till efter en kort bit och jag hann upp utan att vandra flera mil i den stora hagen.
Till slut fick jag honom att stanna upp då han gav sig iväg - vilket säkert blev en tankeställare för honom - och jag valde att flytta mig bakåt runt honom. Han tog ett steg mot mig och jag gav eftergift. Jag ökade trycket igen och när han då gick fångade jag upp honom och bjöd in. Och han kom.
Det är så roligt när man bara följer sina instinkter och känsla, och lyckas med något som annars ofta blir både långdraget och farligt. Jag stannade upp flera gånger och tänkte "varför gör jag såhär?" och "vilka signaler ger det här?". Utan att eg ha några svar. Innerst inne förstår vi oss på dem, och kan vi kommunicera. Vi måste bara följa känslorna.
ttl - för tillfället lyrisk och jättedjup...
Tar hand om en häst lite smått för tillfället som är ganska ranghög och flockbunden. Han är psykiskt ganska stark, har mycket temperament(fullblod :smirk: ) och är inte heller rädd för att använda sin fysiska kraft och styrka. Idag skulle jag hämta honom i hagen (stoor) precis när åskan satte igång. Hästarna var av någon anledning lite upprörda och han vallade och flyttade runt sina ston. Pga av spänningarna och att han var uppe i varv så såg jag direkt att han inte skulle komma frivilligt med mig. Kände på mig att han ville stanna hos sin flock just då. Därför intog jag från början en inställning med syfte att övertala honom att lita på mig och följa mig.
Jag lekte spegelbild och kontrollerade småsaker medan jag testade vart gränsen gick för hur nära och i vilka vinklar jag kunde komma. Jag märkte att jag faktiskt hade hans uppmärksamhet, och även om han drog iväg i full galopp så stannade han till efter en kort bit och jag hann upp utan att vandra flera mil i den stora hagen.
Till slut fick jag honom att stanna upp då han gav sig iväg - vilket säkert blev en tankeställare för honom - och jag valde att flytta mig bakåt runt honom. Han tog ett steg mot mig och jag gav eftergift. Jag ökade trycket igen och när han då gick fångade jag upp honom och bjöd in. Och han kom.
Det är så roligt när man bara följer sina instinkter och känsla, och lyckas med något som annars ofta blir både långdraget och farligt. Jag stannade upp flera gånger och tänkte "varför gör jag såhär?" och "vilka signaler ger det här?". Utan att eg ha några svar. Innerst inne förstår vi oss på dem, och kan vi kommunicera. Vi måste bara följa känslorna.
ttl - för tillfället lyrisk och jättedjup...