P
p-ö
Källa: Christopher Johnston leg.Vet. VMD
Swedish Hoof Group
Inst för anatomi och histologi
Sveriges Lantbruksuniversitet
Strömsholms Djursjukhus Häst avd.
Citat:
Balans är ett begrepp inom hovvård som har lika många meningar som antal hovslagare.
Hovbalans är egentligen det sätt på vilket hästen belastar sin hov och sitt ben,som minst utsätter den för skador,dvs benet är optimalt belastat.
Naturlig balans (Natural Foot Balance) är ett arbetssätt som tillämpar resultatet från iaktagelser av vilda hästars hovform. Vilda hästar,och t ex avelsston på bete, utvecklar en hovform där strålen och sulan är stora och tjocka samt att sidobärränderna nöts medan trakt och tåbärrand är mer framstående. Hästen står på "fyra" punkter. Längst fram på tån är hovväggen väl avslipad och kan praktiskt kallas för "tåriktad".Denna hovform har lett till en verknings-/skoningsmetod som "eftersträvar" en större belastning på sulan och en tåriktning i större utsträckning än en traditionell tåriktning. Metoden förespråkar också en verkning av sidobärränderna som "liknar" vildhästens. Sulans form är ett resultat av rullning och nötning av sulan och sidobärränderna,därför är denna del av metoden inte riktigt allmänt lämplig för en "normal" skoning.Belastningen av sulan förutsätter att hästen inte har ett behov av hovens naturliga rörelse därför att sulan är tjockare än vanligt förekommande. En tjockare sula ger troligen en stabilare hov om det är ändamålet. Tåriktning har ingen effekt på belastning och rörelsemönstret (lokalisering av överrullning) när överrulliningen är placerad mellan första och andra sömhålet med en hov som har en tålängd på 83mm och en hovvinkel på 55 grader,dvs en vanlig hovform hos halvblod. En kraftigare överrullning,som förespråkas av naturlig balans,bör därmed kunna påverka belastning och rörelse pga att angreppspunkten ligger precis framför strålspetsen fram till 80-85% av understödsfasen och den större delen av belastningen.Därefter avtar belastningen nästan till noll,där t ex en överrullning är placerad vid första sömhålet. Mellan 60-80% av understödet belastar DBS och dess förstärkningsband. Det innebär att den naturliga laddningen av dessa strukturer som bidrar till rörelsen kan minskas och därmed påverka svävningen och steget. En rekommendation för ändamålsenlig tåriktning fattas idag. Däremot kan det konstateras att vid tåriktning för avlastning av tåregionen bör strålspetsens placering och hovvinkeln beaktas.
Slut Citat:
Återkommer gärna med flera trådar utifrån kunskap,forskning såvida ngn tycker det är av intresse.
Ev.svar på denna tråd kommer att avgöra hur mitt fortsatta delgivande kommer att till Er andra här förmedlas. Blir det bara "pajkastning" på denna tråd så skall jag inte "störa " Er mer med den forskning,kunskap jag hela tiden tar del av.
Swedish Hoof Group
Inst för anatomi och histologi
Sveriges Lantbruksuniversitet
Strömsholms Djursjukhus Häst avd.
Citat:
Balans är ett begrepp inom hovvård som har lika många meningar som antal hovslagare.
Hovbalans är egentligen det sätt på vilket hästen belastar sin hov och sitt ben,som minst utsätter den för skador,dvs benet är optimalt belastat.
Naturlig balans (Natural Foot Balance) är ett arbetssätt som tillämpar resultatet från iaktagelser av vilda hästars hovform. Vilda hästar,och t ex avelsston på bete, utvecklar en hovform där strålen och sulan är stora och tjocka samt att sidobärränderna nöts medan trakt och tåbärrand är mer framstående. Hästen står på "fyra" punkter. Längst fram på tån är hovväggen väl avslipad och kan praktiskt kallas för "tåriktad".Denna hovform har lett till en verknings-/skoningsmetod som "eftersträvar" en större belastning på sulan och en tåriktning i större utsträckning än en traditionell tåriktning. Metoden förespråkar också en verkning av sidobärränderna som "liknar" vildhästens. Sulans form är ett resultat av rullning och nötning av sulan och sidobärränderna,därför är denna del av metoden inte riktigt allmänt lämplig för en "normal" skoning.Belastningen av sulan förutsätter att hästen inte har ett behov av hovens naturliga rörelse därför att sulan är tjockare än vanligt förekommande. En tjockare sula ger troligen en stabilare hov om det är ändamålet. Tåriktning har ingen effekt på belastning och rörelsemönstret (lokalisering av överrullning) när överrulliningen är placerad mellan första och andra sömhålet med en hov som har en tålängd på 83mm och en hovvinkel på 55 grader,dvs en vanlig hovform hos halvblod. En kraftigare överrullning,som förespråkas av naturlig balans,bör därmed kunna påverka belastning och rörelse pga att angreppspunkten ligger precis framför strålspetsen fram till 80-85% av understödsfasen och den större delen av belastningen.Därefter avtar belastningen nästan till noll,där t ex en överrullning är placerad vid första sömhålet. Mellan 60-80% av understödet belastar DBS och dess förstärkningsband. Det innebär att den naturliga laddningen av dessa strukturer som bidrar till rörelsen kan minskas och därmed påverka svävningen och steget. En rekommendation för ändamålsenlig tåriktning fattas idag. Däremot kan det konstateras att vid tåriktning för avlastning av tåregionen bör strålspetsens placering och hovvinkeln beaktas.
Slut Citat:
Återkommer gärna med flera trådar utifrån kunskap,forskning såvida ngn tycker det är av intresse.
Ev.svar på denna tråd kommer att avgöra hur mitt fortsatta delgivande kommer att till Er andra här förmedlas. Blir det bara "pajkastning" på denna tråd så skall jag inte "störa " Er mer med den forskning,kunskap jag hela tiden tar del av.