Sv: Bakom hand
Hur rider ni hästar som går bakom hand och lätt krullar ihop sig lite? Inte heta hästar som går bakom lod för att de vill galoppera, utan hästar som gör det så fort du tar i tyglarna.
Vad jag vet så ska hästen FRAM, driva mycket. Men man kan ju inte driva i all oändlighet utan att fånga upp det i handen/munnen, och det blir ju svårt när hästen plättlätt knäpper av i nacken. Hur gör ni?
Hmm... Beror lite på varför hästen gör det. I regel gör jag faktiskt ingenting "särskilt" utan tar det som ett symptom och försöker ge hästen längre tyglar oftare för att den ska få sträcka fram nosen.
Alla hästar har ju egentligen "tendenser" att krypa innanför lod beroende på hur de rids. Alltså får man försöka lägga upp en ridstrategi som lär hästen använda sin kropp rätt, svara bra på hjälperna, att den trivs och är cool mentalt, och bygga upp styrkan.
Jag ger sällan/aldrig eftergift om en häst kröker på nacken. Med undantag för om jag ska be hästen ställa nacken och krökningen kommer på köpet. En riktigt bra sak som jag försöker träna genomgående är just att svara bra på tygeltagen, att varken spänna emot eller fly ifrån utan kan behålla en känsla av mjuk kontakt. Om man tänker sig mjuk lera som låter sig formas men ändå strävar efter att rinna framåt... Lite flummigt skrivet, men ändå
Strävar efter att få hästen slappna av i överlinjen och bära med bakbenen, lära mig själv och hästen att kunna korrigera ett bakben i taget och plocka det lite mer under sig vid behov. Försöker lösgöra hästen ordentligt.
Med mera...
Men summan av det hela är som sagt att jag försöker egentligen inte göra så mycket specifikt åt det felet. Bara se till att släppa fram handen om det är uppenbart att det är jag som är dålig på att ge eftergift, sitter och tjyvhåller av kontrollbehov. Vilket är lätt hänt på skarpt bett med pigg häst har jag märkt
med skarpt bett vill jag inte ha något stöd öht bara det är tydligt att hästen söker sig framåt nedåt och har kontakt, då är det ibland svårt att veta hur korta/långa tyglar man ger i eftergifter.
En period när jag intensivtränade på att lära bort det så förbjöd jag mig själv från att röra handens position och använde istället pulseringar (eller skakningar om det behövde förstärkas) i tyglarna. Kusen fick bra mycket bättre framåt/nedåtsökning efter det, förmodligen för att jag blev just bättre på att hålla handen stilla och inte dra tyglarna bakåt.
Men då var det inte fråga om häst som hade lätt att krypa bakom lod (visst hände det också, men inte särskilt ofta) utan att den spände emot tygeltagen och kortade upp halsen.
