Red_Chili
Trådstartare
För ganska exakt 11 månader sedan kom hon till mig, min älskade guldsaluki som då var i fruktansvärt dåligt skick. Att gå en 4km lång promenad i koppel var nästan mer än hon orkade med, hon var extremt stressad och hade därmed en mängd konstiga idéer för sig, samtidigt som hon blev rädd för allt och ingenting.
Väldigt snabbt blev det bättre. Hon gick ner i vikt, blev mindre stressad och blev en mycket gladare och tryggare saluki. Att hon var riktigt bra mentalt tvivlade jag aldrig på eftersom hon är nära släkt med många riktigt fantastiska salukis jag lärt känna. Hon hade bara haft det lite svårt i förra hemmet.
Att få henne i bra skick tog dock lång tid och pga en muskelskada som fysioterapeuten hittade så tog jag det också väldigt lugnt med igångsättning osv. I våras var hon ändå bra och i så bra form att jag kunde låta henne ta lure coursing-licens, något som hon fixade galant.
Så igår var det dags! Vi lastade in oss i bilen och körde hela vägen ner till Skåne för att vara med på Aysus första lure coursing-tävling! Lure coursing är vinthundarnas bruksprov, en tävling där hundarna två och två jagar trasa som går kors och tvärs på en äng och där hundarna bedöms efter bland annat snabbhet, smidighet och hur bra de följer trasan.
Det var inte många hundar med, men de som var med var riktigt duktiga. Banan var dessutom väldigt tuff, rejält kuperad och med många snäva svängar, en bana som tagit duktigt på en testhund som i alla fall tidigare varit bland de absolut bästa i Sverige. Därför bestämde jag mig för att vara nöjd bara Aysu tog sig runt banan utan att skada sig och tyckte att det var kul.
Resultatet? Aysu sprang strålande och hamnade på 2a plats! Hon hade dessutom samma poäng som vinnaren (hamnar de på samma totalpoäng finns ett visst system för hur man räknar ut vem som vann), poäng som absolut hade varit riktigt bra oavsett tävling.
Älskade lilla guldsaluki! Gissa om jag är stolt över henne nu?
Och som kontrast, såhär såg hon ut när hon kom till mig...
Väldigt snabbt blev det bättre. Hon gick ner i vikt, blev mindre stressad och blev en mycket gladare och tryggare saluki. Att hon var riktigt bra mentalt tvivlade jag aldrig på eftersom hon är nära släkt med många riktigt fantastiska salukis jag lärt känna. Hon hade bara haft det lite svårt i förra hemmet.
Att få henne i bra skick tog dock lång tid och pga en muskelskada som fysioterapeuten hittade så tog jag det också väldigt lugnt med igångsättning osv. I våras var hon ändå bra och i så bra form att jag kunde låta henne ta lure coursing-licens, något som hon fixade galant.
Så igår var det dags! Vi lastade in oss i bilen och körde hela vägen ner till Skåne för att vara med på Aysus första lure coursing-tävling! Lure coursing är vinthundarnas bruksprov, en tävling där hundarna två och två jagar trasa som går kors och tvärs på en äng och där hundarna bedöms efter bland annat snabbhet, smidighet och hur bra de följer trasan.
Det var inte många hundar med, men de som var med var riktigt duktiga. Banan var dessutom väldigt tuff, rejält kuperad och med många snäva svängar, en bana som tagit duktigt på en testhund som i alla fall tidigare varit bland de absolut bästa i Sverige. Därför bestämde jag mig för att vara nöjd bara Aysu tog sig runt banan utan att skada sig och tyckte att det var kul.
Resultatet? Aysu sprang strålande och hamnade på 2a plats! Hon hade dessutom samma poäng som vinnaren (hamnar de på samma totalpoäng finns ett visst system för hur man räknar ut vem som vann), poäng som absolut hade varit riktigt bra oavsett tävling.
Älskade lilla guldsaluki! Gissa om jag är stolt över henne nu?
Och som kontrast, såhär såg hon ut när hon kom till mig...
