Avundsjuka, dålig självkänsla?

Ett intressant exempel på den sistnämnda faktorn är bemötandet av mig i tråden. Jag har inte samma syn som vissa andra i detta ämne men ett flertal i tråden har påtalat att de inte vill ha mig som vän.
För mig framstår du som kall och hård när du pratar om vänner och vänskap.
Som att man är kalkylerande när man väljer vänner och tänker att vad kan den personen ge mig.
Istället för att bara umgås med de människor som man trivs med
 
Nja, du pratar om djup vänskap men nu tar det ju iaf 10 år att komma dit. Du kan gilla det eller inte men människor väljer i regel att satsa på vänner från samma samhällsklass och stil som dem själva.

Vilket även är klokt eftersom man på så vis försäkrar sig om att människorna blir vän av rätt orsaker.

De flesta jag känner väljer vänner efter etik, moral och värderingar som liknar deras.

Det ligger långt ifrån stil, etnicitet och samhällsklass i många fall. Iallafall hos de jag känner.

Då kan man lättare behålla en vän snarare än att försäkra sig om att de blir vänner av rätt orsak. Orsaken hoppas jag alltid är för att man är en bra vän snarare än räknar poäng hit och dit.

Jag har haft "vänner" som räknar hur ofta de gett något och hur ofta jag gett något tillbaka och värderat min och deras vänskap efter det (bjudit på middag tre gånger där och två där. Det är eran tur att bjuda på middag). De var sällan långvariga kompisar och råkade dessutom vara i samma samhällsklass som jag.

Vad betyder då det kan man undra?
 
Nej, det är inget du förtjänar. Det är något du blir.
Riktig vänskap måste förtjänas genom att man visar sig pålitlig och lojal.
Den "blir" inte bara av att tiden går.
Alla vänskaper börjar som bekantskaper.
Och det finns massor av bekantskaper som man inte väljer.
Busschauffören, butiksbiträdet, grannen, kunderna, leverantörerna, arbetskamraterna, studiekamraterna o.s.v.
Bland dessa så hittar man människor som man uppskattar och uppskattas av och förtjänar varandras vänskap.
Om man är öppen och ödmjuk vill säga.
Jag hittar vänner överallt. Ibland så går det fort och ibland så tar det litet längre tid.
 
Varför är vänner inget man förtjänar? Det får du gärna vidareutveckla.

Det finns väldigt många bra människor som är helt utan vänner. Investerar du inte i relationer får du inga vänner.

Däremot så blir diskussionen "förtjänar" vs "blir" bara en meningslös diskussion om ordval. Så tänker inte diskutera det vidare.
 
Det finns väldigt många bra människor som är helt utan vänner. Investerar du inte i relationer får du inga vänner.

Däremot så blir diskussionen "förtjänar" vs "blir" bara en meningslös diskussion om ordval. Så tänker inte diskutera det vidare.
Hur menar du med investera i en relation? Dina svar ger mig fler frågetecken på vad du egentligen menar. :confused:
 
För mig framstår du som kall och hård när du pratar om vänner och vänskap.
Som att man är kalkylerande när man väljer vänner och tänker att vad kan den personen ge mig.
Istället för att bara umgås med de människor som man trivs med

Jag tycker att livet är intressant och analyserar det mesta. Frågan angående hur folk väljer vänner är något som missuppfattats här.

Bara för att människor väljer vänner som är lika dem själva betyder inte det att de går runt och tänker att "nu ska jag träffa en vit, medelklass person med västerländska värderingar och som har samma intressen som mig." Det sker i regel utan att vi tänker på det.
 
Jag tycker att livet är intressant och analyserar det mesta. Frågan angående hur folk väljer vänner är något som missuppfattats här.

Bara för att människor väljer vänner som är lika dem själva betyder inte det att de går runt och tänker att "nu ska jag träffa en vit, medelklass person med västerländska värderingar och som har samma intressen som mig." Det sker i regel utan att vi tänker på det.
Nej du pratar om att folk tillhör " olika ligor" och TS hade valt en vän från en högre liga. Och det var ett problem,
Tråkig människosyn enligt mig
 
Det vet du bäst själv. Jag menade bara att det tar tid att bli bra vänner.



Jag menar att det är över ens liga om man anser att man själv har mindre att erbjuda, än vad man blir erbjuden.


Nej, däremot är det vanligast att folk blir vänner med likasinnade.



Fast även de var ju bekanta om än för kort tid.



Det instämmer jag i.
Tack för ditt omsorgsfulla svar.
Blev förvisso inte särskilt klokare av det. Förstår fortfarande inte ditt resonemang, men jag nöjer mig såhär. Konstaterar att man kan tänka väldigt olika om vänskap.
 
Tack för ditt omsorgsfulla svar.
Blev förvisso inte särskilt klokare av det. Förstår fortfarande inte ditt resonemang, men jag nöjer mig såhär. Konstaterar att man kan tänka väldigt olika om vänskap.

Jag tror inte att vi är vidare olika egentligen. Däremot så uppkommer missuppfattningar eftersom definitionen av vänskap skiljer sig så mycket åt. Vissa talar om bekanta som vänner medan andra menar att du måste ha någon form av livslång relation för att det ska klassas som vänskap.
 
Men det gör inte jag.
Det är så mycket mer spännande med dem som är så olika mig som möjligt.
Hur jag är vet jag ju redan.

Jag dras själv till oliktänkande så jag förstår vad du menar. Däremot har jag svårt att förstå vad du gör på detta forum om du nu eftersträvar umgänge med människor som är olik dig själv för du tycker ju som de flesta andra här och har dessutom liknande intressen.
 
Nja. Det beror helt och hållet på hur ofta det sker. En person som behöver bekräftelse konstant bör jobba med sig själv för det tyder på en osäkerhet i sig själv (eller ett vansinnigt självhävdelsebehov). Jag orkar iaf inte med det, vare sig i en vänskaps- eller partnerrelation.
Jag håller med dig där.
Jag har vissa familjemedlemmar och några andra (arbetskamrater och dyl påtvingade relationer) som har enormt behov av bekräftelse och högt självhävdelsebehov.
Är otroligt tröttsamt i längden.
Dessutom måste man vara vaksam på hur och vad man säger hela eftersom samma personer tenderar till att vara lättkränkta också.
Försöker hålla mig undan sånt, men ibland är man ju tvungen.
 
En person som behöver bekräftelse konstant bör jobba med sig själv för det tyder på en osäkerhet i sig själv (eller ett vansinnigt självhävdelsebehov).
Kallas också Narcissism, en människa som har massor av "bekanta" enligt denne själv men få om ens några riktiga vänner. Tvekar inte heller att ta äran av andras arbete för att få stå i ljuset och måste hela tiden ha ett hov omkring sig som berömmer. Självskryt förekommer frekvent och hanterar gärna andra människor som ägodelar, inte minst familjen. Kan bokstavligen gå över lik för att göra sig duktig men när lögnerna och sveken kommer ifatt så flyr denne till nästa offer. Vedervärdig människa.

*Ja jag kan nog påstå att jag vet mycket mer om människotypen än jag skulle vilja veta.*
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp