Avundsjuka, dålig självkänsla?

[Vallmo]

Visst, hon ser sig för den hon är. Men det är inte direkt något som är svårt att erkänna. Jag för det tre steg längre men då blir det tydligen obehagligt för vissa.

Citerade du mig eller svarade du bara och så råkade det bli mitt inlägg?

 

[TheRedLightning]

Citerade du mig eller svarade du bara och så råkade det bli mitt inlägg?

Gissar mer på att "det råkade bara bli så"...

 

[GotAsecret]

Alltså, @Remmer - jag verkar vara långt ifrån den enda som inte förstår sig på dig!
Vad vill du uppnå egentligen?
Och så undrar jag nästan framför allt vad DU har att erbjuda som vän när du verkar trycka ner allt och alla som inte passar dig?
En sån vän skulle inte jag vilja ha i alla fall. Då är jag hellre ensam
Vilket jag, enligt din logik, borde vara för övrigt, men det hör inte hit.
Men även om jag ofta känner mig ensam (typ för att de flesta har jobb/familj/djur o.s.v) så vet jag att jag HAR vänner, riktiga vänner.
Som uppskattar mig för den jag är.
Som tur är så är dina ord inte lag, det hade varit jobbigt.

 

[Remmer]

Det du beskriver här är umgänge och inte vänner.
Umgänge kan man välja, vänner förtjänar man..

Nej, det är inget du förtjänar. Det är något du blir.

Alla vänskaper börjar som bekantskaper.

 

[Piek]

Nej, det är inget du förtjänar. Det är något du blir.

Alla vänskaper börjar som bekantskaper.

Jag märker att du börjar inse att du inte har något att komma egentligen eftersom du undviker frågorna som ställs till dig i tråden.

Vänskap börjar som bekantskap ja. Men sen stannar den som just bekantskap om du inte förtjänar att komma till vänskapsstadiet.

 

[Vallmo]

Nej, det är inget du förtjänar. Det är något du blir.

Alla vänskaper börjar som bekantskaper.

Remmer, jag fattar inte ett dugg av vad du dillar om.
Dina svar är så konstiga.
Är det på riktigt, eller?

 

[Remmer]

Vänskap börjar som bekantskap ja. Men sen stannar den som just bekantskap om du inte förtjänar att komma till vänskapsstadiet.

Ja du, att man väljer vilka som ska in i vänskapsstadiet är det jag hävdat sedan mitt första inlägg i tråden.

 

[Remmer]

Remmer, jag fattar inte ett dugg av vad du dillar om.

Vad är det du inte förstår? Fråga och jag kommer svara.

 

[Piek]

Ja du, att man väljer vilka som ska in i vänskapsstadiet är det jag hävdat sedan mitt första inlägg i tråden.

Fast nej du har hävdat raka motsatsen. Att man ska vara i samma samhällsklass osv för att kunna vara vänner. Väljer man en vän från en annan liga som du själv skrev i ditt första inlägg så kan man tydligen inte vara vänner utan har valt fel.

 

[Remmer]

Fast nej du har hävdat raka motsatsen. Att man ska vara i samma samhällsklass osv för att kunna vara vänner. Väljer man en vän från en annan liga som du själv skrev i ditt första inlägg så kan man tydligen inte vara vänner utan har valt fel.

Nej, det har jag aldrig sagt utan det är något du hittat på själv utifrån fördomar.

 

[Mim]

Jag tror att du känner så för att du valt vänner som är över din liga. I alla relationer bör man i utgångsläget ha någon form av jämlikhet. Sedan kan det ju förändras med tiden men då har du relationen kvar.

Det är i alla fall så man kan tolka ditt svar.

 

[Vallmo]

Vad är det du inte förstår? Fråga och jag kommer svara.

Till exempel att det tar 10 år att bli vänner på riktigt?
Jag har vänner som jag känt 1-2 år som jag har väldigt starka band till. Antagligen känner de mig bättre än mina föräldrar gör.
Menar du att det inte är på riktigt då, eller?

Vad avses med vänner över "sin egen liga"?
Jag har vänner från olika samhällsklasser och som bor på vitt skilda ställen.
För mig är det intressant att träffa människor som inte har det som jag. Ofta får jag ut väldigt mycket mer av det.
Menar du att man bara kan bli vänner med likasinnade, eller vad?

Att vänner börjar med bekantskaper. Nja, så behöver det inte heller vara.
Jag har träffat flera vänner genom gemensamma intressen, terapi, mm.

Att man ska hålla sig till bekantskapsnivå om man inte har något att erbjuda varandra.
Vad och varför?

Över huvud taget så uttrycker du dig som det du skriver är fakta när det snarare är dina åsikter, erfarenheter eller fördomar.
Jag tror att vänskap och vägen dit kan se väldigt olika ut för människor.

 

[Piek]

Jag tror att du känner så för att du valt vänner som är över din liga. I alla relationer bör man i utgångsläget ha någon form av jämlikhet. Sedan kan det ju förändras med tiden men då har du relationen kvar.

Nja, du pratar om djup vänskap men nu tar det ju iaf 10 år att komma dit. Du kan gilla det eller inte men människor väljer i regel att satsa på vänner från samma samhällsklass och stil som dem själva..

Inga fördommar, enbart dina egna ord. Förklara gärna hur du menar om jag nu missuppfattat (antagligen inte bara jag eftersom du fått typ 0% medhåll i tråden)

 

[avslutat medlemskap]

Till exempel att det tar 10 år att bli vänner på riktigt?
Jag har vänner som jag känt 1-2 år som jag har väldigt starka band till. Antagligen känner de mig bättre än mina föräldrar gör.

Och jag har vänner från vitt skilda samhällsklasser, från såna som är äckligt rika till dom som går på bidrag eller ännu fattigare, från dom som bor i rena lyxlägenheterna till dom som bor i fallfärdiga kåkar, från högsta socialgruppen med årets BMW i garaget ner till white trash med knappt besiktningsbar "skrotbil" framför kåken men jag kan ärligt säga att mina vänner ser inte ner varken på varann eller på mig, dom ser till insidan och stirrar sig inte blinda på polityren.

Riktiga äkta människor som blir ens vänner finner man på första försöket, det som finns innerst inne lyser rätt genom polityren, det går inte att fejka vänskap,,,,,,,iallafall inte under nån längre tid.

 

[Remmer]

Till exempel att det tar 10 år att bli vänner på riktigt?
Jag har vänner som jag känt 1-2 år som jag har väldigt starka band till. Antagligen känner de mig bättre än mina föräldrar gör.
Menar du att det inte är på riktigt då, eller?

Det vet du bäst själv. Jag menade bara att det tar tid att bli bra vänner.

Vad avses med vänner över "sin egen liga"?
Jag har vänner från olika samhällsklasser och som bor på vitt skilda ställen.
För mig är det intressant att träffa människor som inte har det som jag. Ofta får jag ut väldigt mycket mer av det.

Jag menar att det är över ens liga om man anser att man själv har mindre att erbjuda, än vad man blir erbjuden.

Menar du att man bara kan bli vänner med likasinnade, eller vad?

Nej, däremot är det vanligast att folk blir vänner med likasinnade.

Att vänner börjar med bekantskaper. Nja, så behöver det inte heller vara.
Jag har träffat flera vänner genom gemensamma intressen, terapi, mm.

Att man ska hålla sig till bekantskapsnivå om man inte har något att erbjuda varandra.
Vad och varför?

Fast även de var ju bekanta om än för kort tid.

Jag tror att vänskap och vägen dit kan se väldigt olika ut för människor.

Det instämmer jag i.

 

[Remmer]

Inga fördommar, enbart dina egna ord.

Då är du inte medveten om dina fördomar vilket förvisso inte är ovanligt.

För jag har aldrig sagt det som du påstår att jag har sagt. Det var bra att du återpostade mina äldreinlägg så att det blev tydligt.

 

[Piek]

Då är du inte medveten om dina fördomar vilket förvisso inte är ovanligt.

För jag har aldrig sagt det som du påstår att jag har sagt. Det var bra att du återpostade mina äldreinlägg så att det blev tydligt.

Som jag skrev så får du gärna förklara och utveckla hur du menar isåfall. För mig är det ytterst oklart.
Du skriver att jag har fördommar men du utvecklar inte vad du egentligen menar. Så vitt jag ser det har jag inga fördommar, möjligen kan jag ha missuppfattat dig men det vet jag inte förrän du förklarat.
Än så länge står jag fast vid vad jag hittills skrivit.

 

[Piek]

@Remmer
- Varför behöver man utgå från att ens nya vänner ska vara jämlika med en själv?
Jag har vänner som är raka motsatsen till mig själv på alla sätt och vis. Trots det har vi klickat otroligt bra från dag ett

- I regel anser du att man väljer vänner från samma samhällsklass som en själv

Varifrån har du fått den regeln?
Många hittar sina vänner via intressen, jobb eller skola för att ta några exempel. På dessa ställen kan det vara väldigt olika samhällsklasser. Hur kommer det sig att folk lyckas träffa sina vänner där?

 

[Remmer]

@Remmer
- Varför behöver man utgå från att ens nya vänner ska vara jämlika med en själv?
Jag har vänner som är raka motsatsen till mig själv på alla sätt och vis. Trots det har vi klickat otroligt bra från dag ett

- I regel anser du att man väljer vänner från samma samhällsklass som en själv

Varifrån har du fått den regeln?
Många hittar sina vänner via intressen, jobb eller skola för att ta några exempel. På dessa ställen kan det vara väldigt olika samhällsklasser. Hur kommer det sig att folk lyckas träffa sina vänner där?

Folk väljer vänner som är lika dem själva. Detta gäller såväl samhällsklass, intressen, etnicitet som värderingar. Det är inget jag bara upplever utan det finns det forskning som visar.

Ett intressant exempel på den sistnämnda faktorn är bemötandet av mig i tråden. Jag har inte samma syn som vissa andra i detta ämne men ett flertal i tråden har påtalat att de inte vill ha mig som vän.

 

[athena_arabians]

Men då så kan man ju bekräfta på.
Det kostar inget och man blir inte sämre för egen del av det, snarare bättre.

Nja. Det beror helt och hållet på hur ofta det sker. En person som behöver bekräftelse konstant bör jobba med sig själv för det tyder på en osäkerhet i sig själv (eller ett vansinnigt självhävdelsebehov). Jag orkar iaf inte med det, vare sig i en vänskaps- eller partnerrelation.