lady_vip
Trådstartare
Hur mycket tänker ni på stoets temperament när ni betäcker/väljer hingst osv.?
Jag har ett sto (Bonaparte, Carriär, Rote Boldt) som har en fantastisk hopptalang, hon har också hoppdiplom. Hennes kroppsbyggnad är inte den ultimata för en hopphäst då hon har något lång rygg, men hon har det rätta huvudet. Hon ska över, oavsett hur det ser ut och hur högt det är, och tekniken är det inget fel på.
Självklart vill då diverse människor att jag ska avla på henne, vilket så klart surrar i huvudet på mig.
MEN hon är så otrevlig att ha att göra med på marken... Jag köpte henne som väldigt ouppfostrad, både på mark och från sadeln, nu är hon dock rätt trevlig att rida. Men hon går över folk, är störig, ska alltid höras. Om hon får en åthutning glömmer hon lika kvickt, tålamod biter inte på denna dam. Hon är "stoig" och jobbig när hon brunstar, går gärna på andra hästar mer än nödvändigt.
Mig lyder hon och funkar rätt bra med, men så fort jag vänder ryggen till och någon annan ska hantera henne så växer djävulshornen.
Självklart är det en fostringsfråga i mångt och mycket, men jag är rädd för att fölet ska ta efter och i vissa lägen ärva hennes dåliga beteende. Hennes "hårda" huvud till exempel, eller förmågan att stressa upp till tusen för att sedan bli okontaktbar. Jag ser ju på min unghäst som har växt upp hos mig att hon har tagit mammans dåliga sidor också, tex, skrapa med hovarna osv.
Visst, många bra hästar är lite knäppa, men vågar man chansa...?
//E
Jag har ett sto (Bonaparte, Carriär, Rote Boldt) som har en fantastisk hopptalang, hon har också hoppdiplom. Hennes kroppsbyggnad är inte den ultimata för en hopphäst då hon har något lång rygg, men hon har det rätta huvudet. Hon ska över, oavsett hur det ser ut och hur högt det är, och tekniken är det inget fel på.
Självklart vill då diverse människor att jag ska avla på henne, vilket så klart surrar i huvudet på mig.
MEN hon är så otrevlig att ha att göra med på marken... Jag köpte henne som väldigt ouppfostrad, både på mark och från sadeln, nu är hon dock rätt trevlig att rida. Men hon går över folk, är störig, ska alltid höras. Om hon får en åthutning glömmer hon lika kvickt, tålamod biter inte på denna dam. Hon är "stoig" och jobbig när hon brunstar, går gärna på andra hästar mer än nödvändigt.
Mig lyder hon och funkar rätt bra med, men så fort jag vänder ryggen till och någon annan ska hantera henne så växer djävulshornen.
Självklart är det en fostringsfråga i mångt och mycket, men jag är rädd för att fölet ska ta efter och i vissa lägen ärva hennes dåliga beteende. Hennes "hårda" huvud till exempel, eller förmågan att stressa upp till tusen för att sedan bli okontaktbar. Jag ser ju på min unghäst som har växt upp hos mig att hon har tagit mammans dåliga sidor också, tex, skrapa med hovarna osv.
Visst, många bra hästar är lite knäppa, men vågar man chansa...?
//E