Swat
Trådstartare
Eller: Friskt vågat hälften vunnet?!
Fick igår ett samtal från en för mej helt okänd person.
Om någon fotograferat mej under detta samtal så hade jag nog varit slående lik en fågelholk.
Personen i "andra änden" presenterar sej och berättar att h*n sett mej på klubben när jag tränat och att han via en del efterforskningr lyckats hitta mina "kontaktuppgifter".
(Så långt allt väl...)
Personen berättar sedan att h*n har en hund med diverse "problem" och att h*n nu funderar på att sälja/omplacera hunden av den orsaken.
(Även detta kändes som en ganska "vanlig" fundering för mej...)
Men... Nu erbjuder personen mej att köpa hunden till ett "bra pris"!
Jag förklarar vänligt att jag INTE är intresserad av att köpa varken denna hund - eller någon annan liknande - men att vi kanske kunde ses och träna lite och se om de problem h*n upplever gick att styra upp.
Personen blir då lite "stött" och tycker att jag skall vara glad som blir erbjuden en så fin hund till detta pris!
Jag förklarar igen att jag förstår ägarens dilemma, men att jag inte är intresserad.
Nu börjar ägaren att pruta på sitt första pris och påtala hundens olika förträffliga egenskaper...
Här avbryter jag och påtalar att ägaren nyss berättat om hundens alla problem och att de skall sälja/omplacera pga dessa, så att så "förträfflig" kanske hunden inte är i dagsläget. Men att det kanske går att jobba bort en del problem och hitta en lite bättre "balans" för både hunden och ägaren.
Ägaren blir nu smått upprörd över att jag "sågar" h*ns hund!
Jag förklarar att jag inte ser någon poäng med samtalat och förklarar att ägaren bör kontakta hundens uppfödare och höra om denne kan hjälpa till med en omplacering, alternativt att h*n annonsera ut hunden via rasklubben eller liknande.
Då börjar ägaren gråta och ber mej ta hunden!
H*n kan till och med köpa en säck foder om det var viktigt för mej...
Hunden "förstör" h*ns liv och skrämmer den nya sambon osv. men h*n vill inte kontakta uppfödaren då det skulle vara ett allt för stort "nederlag"...(?!?)
För sista gången förklarar jag att jag INTE vill ha hunden, att en fodersäck inte kommer ändra det beslutet och undrar varför han ringt mej - en vilt främmande person - i detta ärende.
Svaret bli:
- Ja men du hade redan så många hundar som var lydiga så jag tänkte om du köpte min hund så kunde det smitta över på honom! Och när han sedan är lydig och duktig så kunde jag köpa tillbaka honom. Färdig liksom!
Hmmm....
Jag säger alltid att: Jag ska sluta bli förvånad!
Men likt förbaskat så blir jag JÄTTE förvånad med jämna mellanrum!
/Swat
Fick igår ett samtal från en för mej helt okänd person.
Om någon fotograferat mej under detta samtal så hade jag nog varit slående lik en fågelholk.
Personen i "andra änden" presenterar sej och berättar att h*n sett mej på klubben när jag tränat och att han via en del efterforskningr lyckats hitta mina "kontaktuppgifter".
(Så långt allt väl...)
Personen berättar sedan att h*n har en hund med diverse "problem" och att h*n nu funderar på att sälja/omplacera hunden av den orsaken.
(Även detta kändes som en ganska "vanlig" fundering för mej...)
Men... Nu erbjuder personen mej att köpa hunden till ett "bra pris"!
Jag förklarar vänligt att jag INTE är intresserad av att köpa varken denna hund - eller någon annan liknande - men att vi kanske kunde ses och träna lite och se om de problem h*n upplever gick att styra upp.
Personen blir då lite "stött" och tycker att jag skall vara glad som blir erbjuden en så fin hund till detta pris!
Jag förklarar igen att jag förstår ägarens dilemma, men att jag inte är intresserad.
Nu börjar ägaren att pruta på sitt första pris och påtala hundens olika förträffliga egenskaper...
Här avbryter jag och påtalar att ägaren nyss berättat om hundens alla problem och att de skall sälja/omplacera pga dessa, så att så "förträfflig" kanske hunden inte är i dagsläget. Men att det kanske går att jobba bort en del problem och hitta en lite bättre "balans" för både hunden och ägaren.
Ägaren blir nu smått upprörd över att jag "sågar" h*ns hund!
Jag förklarar att jag inte ser någon poäng med samtalat och förklarar att ägaren bör kontakta hundens uppfödare och höra om denne kan hjälpa till med en omplacering, alternativt att h*n annonsera ut hunden via rasklubben eller liknande.
Då börjar ägaren gråta och ber mej ta hunden!
H*n kan till och med köpa en säck foder om det var viktigt för mej...
Hunden "förstör" h*ns liv och skrämmer den nya sambon osv. men h*n vill inte kontakta uppfödaren då det skulle vara ett allt för stort "nederlag"...(?!?)
För sista gången förklarar jag att jag INTE vill ha hunden, att en fodersäck inte kommer ändra det beslutet och undrar varför han ringt mej - en vilt främmande person - i detta ärende.
Svaret bli:
- Ja men du hade redan så många hundar som var lydiga så jag tänkte om du köpte min hund så kunde det smitta över på honom! Och när han sedan är lydig och duktig så kunde jag köpa tillbaka honom. Färdig liksom!
Hmmm....
Jag säger alltid att: Jag ska sluta bli förvånad!
Men likt förbaskat så blir jag JÄTTE förvånad med jämna mellanrum!
/Swat
