Status
Stängd för vidare inlägg.
Ända sen jag fick en diagnos att jag har autism så har jag HATAT det. För att det är som en diagnos att man är FEL enligt sam hället och att man heltenkelt inte passar in eller duger.
Men en sak som jag in såg idag när jag pratade lite med en person. Eller jag har såklart även tänkt på det förut men det blev väldigt tydligt nu.
Men det är att egentligen så är det så himla konstigt att det är VI som har autism som räknas som konstiga eller fel? Och att det är VI som räknas som att VI har svårig heter i sociala samman hang.
För egentligen så är det ju NT personer som oftast gör så att det blir problem. Men bara för att det är vanligast att vara NT så är det viandra som är fel?
Som bara ett exempel men om jag tillexempel säger nånting så menar ju jag det som jag säger och inget annat. Ändå så är det väldigt ofta som nån NT börjar an ta massa saker och dra slut satser som är helt fel och säga mot saker som jag inte har sagt frånbörjan och så?
Eller om nån tillexempel frågar Är du sur? Så svarar man Nej. Så kanske dom ÄNDÅ börjar tjata om man är sur och att man verkar sur och massa sånt. Och då BLIR man ju kanske sur för att dom tjatar och inte lyssnar istället för att bara lyssna om man säger Nej då är man inte sur?
Även om vänt så kan det vara lite samma sak att nån säger nånting och så ut går dom från att man ska fatta massa saker som den menade som den INTE sa eller att den an tar massa saker och disskuterar från det som inte ens stämmer? Tillexempel som om det är om vänt om jag frågar nån om den är sur och den säger nej okej bra då är den inte sur! Men sen kanske den ÄNDÅ blir sur på mig för att jag inte fattade att den VAR sur ändå fast den sa att den INTE var det?? 🤯
Alltså är det bara jag som tycker att dethär är väldigt konstigt? Jag vet att det ÄR så och jag vet att det är vi som INTE krånglar till allt som an ses som att vi är konstiga eller fel eller dåliga på sociala samman hang meń är inte det väldigt konstigt egentligen?
Samma som att man ungefär SKA prata om massa o viktiga saker som egentligen INGEN bryr sig om för att det är artigt? Men vad är det för artigt med att bara slösa på allas tid istället för att bara prata om det viktiga?
Alltså det är sååå mycket om man börjar tänka på det som bara är KONSTIGT!! Och om man tänker att det skulle komma utom jordingar och ut forska människor så skulle dom nog tycka att många människor be tedde sig väldigt konstigt och o tydligt.
Men ändå så är det vi som INTE är så som är dom konstiga 😂
Jag hatar fort farande att jag har autism för det är ju fort farande att jag inte passar in och att jag inte fattar meningen med allt såntdär konstigt som många NT gör. Men det är egentligen inte för att JAG är konstig.
 

Ända sen jag fick en diagnos att jag har autism så har jag HATAT det. För att det är som en diagnos att man är FEL enligt sam hället och att man heltenkelt inte passar in eller duger.
Men en sak som jag in såg idag när jag pratade lite med en person. Eller jag har såklart även tänkt på det förut men det blev väldigt tydligt nu.
Men det är att egentligen så är det så himla konstigt att det är VI som har autism som räknas som konstiga eller fel? Och att det är VI som räknas som att VI har svårig heter i sociala samman hang.
För egentligen så är det ju NT personer som oftast gör så att det blir problem. Men bara för att det är vanligast att vara NT så är det viandra som är fel?
Som bara ett exempel men om jag tillexempel säger nånting så menar ju jag det som jag säger och inget annat. Ändå så är det väldigt ofta som nån NT börjar an ta massa saker och dra slut satser som är helt fel och säga mot saker som jag inte har sagt frånbörjan och så?
Eller om nån tillexempel frågar Är du sur? Så svarar man Nej. Så kanske dom ÄNDÅ börjar tjata om man är sur och att man verkar sur och massa sånt. Och då BLIR man ju kanske sur för att dom tjatar och inte lyssnar istället för att bara lyssna om man säger Nej då är man inte sur?
Även om vänt så kan det vara lite samma sak att nån säger nånting och så ut går dom från att man ska fatta massa saker som den menade som den INTE sa eller att den an tar massa saker och disskuterar från det som inte ens stämmer? Tillexempel som om det är om vänt om jag frågar nån om den är sur och den säger nej okej bra då är den inte sur! Men sen kanske den ÄNDÅ blir sur på mig för att jag inte fattade att den VAR sur ändå fast den sa att den INTE var det?? 🤯
Alltså är det bara jag som tycker att dethär är väldigt konstigt? Jag vet att det ÄR så och jag vet att det är vi som INTE krånglar till allt som an ses som att vi är konstiga eller fel eller dåliga på sociala samman hang meń är inte det väldigt konstigt egentligen?
Samma som att man ungefär SKA prata om massa o viktiga saker som egentligen INGEN bryr sig om för att det är artigt? Men vad är det för artigt med att bara slösa på allas tid istället för att bara prata om det viktiga?
Alltså det är sååå mycket om man börjar tänka på det som bara är KONSTIGT!! Och om man tänker att det skulle komma utom jordingar och ut forska människor så skulle dom nog tycka att många människor be tedde sig väldigt konstigt och o tydligt.
Men ändå så är det vi som INTE är så som är dom konstiga 😂
Jag hatar fort farande att jag har autism för det är ju fort farande att jag inte passar in och att jag inte fattar meningen med allt såntdär konstigt som många NT gör. Men det är egentligen inte för att JAG är konstig.
Det handlar inte så mycket om rätt eller fel eller konstig eller inte men det kan vara svårt för vissa med autism att läsa mellan raderna, förstå sådant som inte sägs väldigt tydligt. Jag har också autism men jag läser ändå av tycker jag när någon säger nej men menar ja, jag tycker man ser det på kroppsspråk, tonläget, situationen och sammanhanget.

Som tex en granne behövde hundvakt nu i veckan och frågade om jag kunde hjälpa till, jag sa att jag egentligen inte hann och personen hör av sig senare och säger lite tveksamt att okej men det går bra ändå, det hade löst sig, jag behövde inte tänka på det. Jag förstod ju att nej, det har inte löst sig så jag ställde upp iallafall. Grannen sa att det löser sig för att jag inte skulle känna mig dålig som inte hann riktigt vilket är väldigt snällt. Grannen blev väldigt glad när jag sa att jag kunde ordna det iallafall, så situationen hade inte löst sig.

Sen så handlar det om huruvida lätt eller svårt det är att fungera i samhället, att vara artig och trevlig är en enormt stor fördel att kunna vara, att kunna anpassa sig och läsa situationer.
 
Det handlar inte så mycket om rätt eller fel eller konstig eller inte men det kan vara svårt för vissa med autism att läsa mellan raderna, förstå sådant som inte sägs väldigt tydligt. Jag har också autism men jag läser ändå av tycker jag när någon säger nej men menar ja, jag tycker man ser det på kroppsspråk, tonläget, situationen och sammanhanget.

Som tex en granne behövde hundvakt nu i veckan och frågade om jag kunde hjälpa till, jag sa att jag egentligen inte hann och personen hör av sig senare och säger lite tveksamt att okej men det går bra ändå, det hade löst sig, jag behövde inte tänka på det. Jag förstod ju att nej, det har inte löst sig så jag ställde upp iallafall. Grannen sa att det löser sig för att jag inte skulle känna mig dålig som inte hann riktigt vilket är väldigt snällt. Grannen blev väldigt glad när jag sa att jag kunde ordna det iallafall, så situationen hade inte löst sig.

Sen så handlar det om huruvida lätt eller svårt det är att fungera i samhället, att vara artig och trevlig är en enormt stor fördel att kunna vara, att kunna anpassa sig och läsa situationer.
Fast jag tror att du inte riktigt fattar vad jag menar.
Det konstiga är ju att det räknas som normalt att krångla till saker och att dom som INTE krånglar till allt är som som är fel enligt sam hället och be höver en diagnos.
Som med din granne det hade ju varit enklare och mera tydligt om hen hade sagt att det inte hade löst sig motför att säga att det hade löst sig fast det inte hade det?
Och det att vara artig så själv klart så är det en för del att kunna vara det. Men det är fort farande KONSTIGT att det räknas som normalt att prata om nånting som ingen bryr sig att prata om egentligen?
 
När min mor läste psykiatrikurser uttryckte den läraren att det finns nog egentligen inga NT utan vi alla har mer eller mindre drag av någon diagnos. Ptja kan nog många gånger vara så. Alla är vi unika individer med olika styrkor och svagheter vilket ju även är så med diagnos eller ej 🤗.
 
Fast jag tror att du inte riktigt fattar vad jag menar.
Det konstiga är ju att det räknas som normalt att krångla till saker och att dom som INTE krånglar till allt är som som är fel enligt sam hället och be höver en diagnos.
Som med din granne det hade ju varit enklare och mera tydligt om hen hade sagt att det inte hade löst sig motför att säga att det hade löst sig fast det inte hade det?
Och det att vara artig så själv klart så är det en för del att kunna vara det. Men det är fort farande KONSTIGT att det räknas som normalt att prata om nånting som ingen bryr sig att prata om egentligen?
Grejen är att det inte handlar om att krångla till det. Att vara rätt fram och "ärlig" kan tolkas som att vara otrevlig, eller att det är artigt att tacka nej fast man egentligen vill ha en kopp kaffe. Sociala samspel är svårt, men det är inte konstigt, normalt, onormalt eller annat.
 
Fast jag tror att du inte riktigt fattar vad jag menar.
Det konstiga är ju att det räknas som normalt att krångla till saker och att dom som INTE krånglar till allt är som som är fel enligt sam hället och be höver en diagnos.
Som med din granne det hade ju varit enklare och mera tydligt om hen hade sagt att det inte hade löst sig motför att säga att det hade löst sig fast det inte hade det?
Och det att vara artig så själv klart så är det en för del att kunna vara det. Men det är fort farande KONSTIGT att det räknas som normalt att prata om nånting som ingen bryr sig att prata om egentligen?
Jag förstår precis, jag tycker dock inte att det är att krångla till saker. Det var tydligt för mig det min granne sa, det var väldigt tydligt.

Jag förstår ju att min granne sa att det löser sig för dom för hon förstod när jag sa att jag egentligen inte hann att jag inte ville/orkade passa hunden. Hon tog bort det dåliga samvetet jag fick för att jag sa nej, det var snällt av henne, väldigt snällt. Sen förstod jag ju att nej, det hade såklart inte löst sig och jag sa att jag kunde ordna det iallafall.

Och min vilja att skaffa orken och ställa upp på att passa hunden kom pga att hon var såpass snäll och sa att jag inte behövde tänka på det, jag behövde inte känna mig dålig för att jag sa nej. Hon var mån om att jag inte skulle känna mig tvungen att göra något jag inte ville/kunde/orkade. Hade jag skaffat den orken ifall hon kort sa som det var, att dom ju nu fick problem för att jag sa nej, att jag ställde till det för dom så dom inte kunde åka? antagligen men inte pga att jag ville.

Hade jag ställt upp på att passa hunden om hon sa som det var, att utan mig så kan dom inte åka. Då hade jag gjort det pga att allt ansvar låg på mig huruvida dom kan åka eller inte och det är inte snällt att sätta någon i den situationen.

Så man får bolla lite fram och tillbaka ibland, för husfridens skull liksom. Så att alla blir nöjda. Att vara rak och ärlig kan uppfattas som lite drygt även om det inte är menat så.
 
Senast ändrad:
När min mor läste psykiatrikurser uttryckte den läraren att det finns nog egentligen inga NT utan vi alla har mer eller mindre drag av någon diagnos. Ptja kan nog många gånger vara så. Alla är vi unika individer med olika styrkor och svagheter vilket ju även är så med diagnos eller ej 🤗.
Jag fattar hur du menar men som sam hället är så finns det ju många som an ses som att dom är NT iallafall. Även fast såklart alla har o lika styrkor och svag heter o avsett!
 
Grejen är att det inte handlar om att krångla till det. Att vara rätt fram och "ärlig" kan tolkas som att vara otrevlig, eller att det är artigt att tacka nej fast man egentligen vill ha en kopp kaffe. Sociala samspel är svårt, men det är inte konstigt, normalt, onormalt eller annat.
Fast det ÄR ju att krångla till det. Och att det ses som o trevligt att INTE krångla till det är ju för att sam hället är an passat för NT som krånglar till saker.
Som det med att det är artigt att tacka nej även fast man egentligen vill ha kaffe? Hur är det inte att krångla till det att svara nej sen ska den som frågade fråga igen så kanske man säger Ja men okej. Motför att svara Ja tack gärna direkt.
 
Jag förstår precis, jag tycker dock inte att det är att krångla till saker. Det var tydligt för mig det min granne sa, det var väldigt tydligt.

Jag förstår ju att min granne sa att det löser sig för dom för hon förstod när jag sa att jag egentligen inte hann att jag inte ville/orkade passa hunden. Hon tog bort det dåliga samvetet jag fick för att jag sa nej, det var snällt av henne, väldigt snällt. Sen förstod jag ju att nej, det hade såklart inte löst sig och jag sa att jag kunde ordna det iallafall.

Och min vilja att skaffa orken och ställa upp på att passa hunden kom pga att hon var såpass snäll och sa att jag inte behövde tänka på det, jag behövde inte känna mig dålig för att jag sa nej. Hon var mån om att jag inte skulle känna mig tvungen att göra något jag inte ville/kunde/orkade. Hade jag skaffat den orken ifall hon kort sa som det var, att dom ju nu fick problem för att jag sa nej, att jag ställde till det för dom? antagligen inte.

Så man får bolla lite fram och tillbaka ibland, för husfridens skull liksom. Så att alla blir nöjda. Att vara rak och ärlig kan uppfattas som lite drygt även om det inte är menat så.
Ja och allt detdär ÄR ju att krångla till det? Varför skulle hon säga att du ställde till det för dom för att du inte kunde passa deras hund liksom? Och varför skulle du ha dåligt sam vete för det om ni inte har be stämt att du alltid SKA passa deras hund om dom be höver hjälp då.
Men annars så att INTE krångla till det skulle kunna vara ungefär:
- Kan du passa våran hund på lördag?
- Nej det kan jag inte.
- Okej.
Och nej det är såklart inte snällt att lägga an svaret för om man kan åka på att nånannan måste passa ens hund utan det är ju deras problem då om du inte vill eller kan.
 
Jag håller med. Allt som är ”mest” blir en norm och därför det som är ”rättesnöret”, eller ”hur det ska vara”. Eller även om det inte anses mer rätt (vilket jag ändå ofta tycker det gör) så är det ändå vad samhället är anpassat för. Denna tendens finns inte bara kring neurodivergens och neurotypiskhet utan kring rörlighet (gående är normen), sexuell läggning (hetero är normen), hudfärg (vit är normen) och så vidare. Alla som hamnar utanför normen får det lite svårare i samhället, inte pga deras egenskap/karaktärsdrag/person, utan pga hur samhället är uppbyggt för att normen är riktmärket, det som allt är anpassat efter eller bygger på.

Jag tycker det är bra att du sett den strukturen och tror och hoppas att du kommer ha glädje av det! Sedan finns det såklart många olika sätt att förhålla sig till det och för mig verkar det som att de minoritetspersoner som fastnar i att samhället är dumt mot dem inte bara blir utsatta för svårigheterna som deras normbrott innebär, utan också för hur hostilt (hotfullt) samhället är. Men en möjlighet är ju att mest veta det och när det blir svårt/fel bara kunna säga till sig själv ”okej det där blev fel pga krocken mellan neurotyp och neurodivergens/autism inte pga att en av oss är dum eller dålig”. Då tror jag det blir väldigt hjälpsamt med den insikt du just fått!

Tillägg: i vårdens diagnossystem är det t.o.m. så att en sjukdom i sig inte ses som funktionshindrande utan den gör det bara och det liksom uppstår ett glapp mellan personen med sjukdomen och hens delaktighet i och självständighet gentemot omvärlden pga sjukdomen. Det är alltså inte personen som definierar ett funktionshinder utan lika mycket omvärldens bristande anpassningar. Kort sagt. (Det finns olika åsikter om det, men just nu bygger systemet för djukdomsklassificering i Sverige på det.)
 
Fast det ÄR ju att krångla till det. Och att det ses som o trevligt att INTE krångla till det är ju för att sam hället är an passat för NT som krånglar till saker.
Som det med att det är artigt att tacka nej även fast man egentligen vill ha kaffe? Hur är det inte att krångla till det att svara nej sen ska den som frågade fråga igen så kanske man säger Ja men okej. Motför att svara Ja tack gärna direkt.
Det är inte samhället som är anpassat efter NT, utan vi människor som är en del av samhället bygger samhället tillsammans, vilket gör att ju fler människor som gör X desto mer norm blir det. Normen blir det som är "rätt".
 
Ja och allt detdär ÄR ju att krångla till det? Varför skulle hon säga att du ställde till det för dom för att du inte kunde passa deras hund liksom? Och varför skulle du ha dåligt sam vete för det om ni inte har be stämt att du alltid SKA passa deras hund om dom be höver hjälp då.
Men annars så att INTE krångla till det skulle kunna vara ungefär:
- Kan du passa våran hund på lördag?
- Nej det kan jag inte.
- Okej.
Och nej det är såklart inte snällt att lägga an svaret för om man kan åka på att nånannan måste passa ens hund utan det är ju deras problem då om du inte vill eller kan.
Det är så jag fungerar, om jag kan hjälpa till men inte känner för det eller inte orkar anstränga mig riktigt så får jag dåligt samvete om jag säger nej. Det är så för många kan jag tänka mig, dom flesta ställer upp om dom kan även om dom inte egentligen vill. Man ger och man tar, nästa gång kanske det är jag som behöver hundvakt och då ställer dom förhoppningsvis upp för mig.

Nu blev dom glada, jag blev glad att hon inte satte press på mig och var mån om att jag inte skulle känna att det var fel att säga nej, allt slutade bra.

Jag vet ju själv hur svårt det kan vara att få hundvakt ibland, och jag vet att det ofta kan hindra än från att åka dit man ska. Jag förstod ju att dom var i behov av min hjälp men dom ville inte lägga den pressen på mig. Jag kan inte tänka på det sättet att "det är ju deras problem", jag får superdåligt samvete om jag sitter hemma och faktiskt kan hjälpa till men bara inte känner för det eller orkar anstränga mig för det.
 
Jag håller med. Allt som är ”mest” blir en norm och därför det som är ”rättesnöret”, eller ”hur det ska vara”. Eller även om det inte anses mer rätt (vilket jag ändå ofta tycker det gör) så är det ändå vad samhället är anpassat för. Denna tendens finns inte bara kring neurodivergens och neurotypiskhet utan kring rörlighet (gående är normen), sexuell läggning (hetero är normen), hudfärg (vit är normen) och så vidare. Alla som hamnar utanför normen får det lite svårare i samhället, inte pga deras egenskap/karaktärsdrag/person, utan pga hur samhället är uppbyggt för att normen är riktmärket, det som allt är anpassat efter eller bygger på.

Jag tycker det är bra att du sett den strukturen och tror och hoppas att du kommer ha glädje av det! Sedan finns det såklart många olika sätt att förhålla sig till det och för mig verkar det som att de minoritetspersoner som fastnar i att samhället är dumt mot dem inte bara blir utsatta för svårigheterna som deras normbrott innebär, utan också för hur hostilt (hotfullt) samhället är. Men en möjlighet är ju att mest veta det och när det blir svårt/fel bara kunna säga till sig själv ”okej det där blev fel pga krocken mellan neurotyp och neurodivergens/autism inte pga att en av oss är dum eller dålig”. Då tror jag det blir väldigt hjälpsamt med den insikt du just fått!

Tillägg: i vårdens diagnossystem är det t.o.m. så att en sjukdom i sig inte ses som funktionshindrande utan den gör det bara och det liksom uppstår ett glapp mellan personen med sjukdomen och hens delaktighet i och självständighet gentemot omvärlden pga sjukdomen. Det är alltså inte personen som definierar ett funktionshinder utan lika mycket omvärldens bristande anpassningar. Kort sagt. (Det finns olika åsikter om det, men just nu bygger systemet för djukdomsklassificering i Sverige på det.)
Jag är inte för vånad att du fattar vad jag menar!
Och ja det är ju lika med andra saker också att detmesta är an passat för det som är norm och alltannat blir annor lunda eller fel eller konstigt.
Och domflesta som är I normen fattar inte hur det är om man INTE är det utan dom tycker ju bara att det som är normen är själv klart och att det är det enklaste. Och det är ju lite hela poängen att det ÄR normen därför!
Men ja man kan ju både som bara veta att det ÄR så eller tillexempel försöka att ändra på det så det blir lite mera inklu dering och lite mera acseptering för dom som INTE är som normen är.
Det med sjuk domar och funktions hinder så det blir lite för krångligt i min hjärna så jag är inte säker att jag fattar helt. Men ja OM sam hället tillexempel skulle vara mera att autism är normen så skulle nog många flera som har autism inte räknas som att det är ett funktions hinder kanske.
 
Det är inte samhället som är anpassat efter NT, utan vi människor som är en del av samhället bygger samhället tillsammans, vilket gör att ju fler människor som gör X desto mer norm blir det. Normen blir det som är "rätt".
Ja och efter som att domflesta är NT så bygger domflesta sam hället för att passa för domsjälva alltså blir sam hället an passat för NT och det blir norm.
 
Det är så jag fungerar, om jag kan hjälpa till men inte känner för det eller inte orkar anstränga mig riktigt så får jag dåligt samvete om jag säger nej. Det är så för många kan jag tänka mig, dom flesta ställer upp om dom kan även om dom inte egentligen vill. Man ger och man tar, nästa gång kanske det är jag som behöver hundvakt och då ställer dom förhoppningsvis upp för mig.

Nu blev dom glada, jag blev glad att hon inte satte press på mig och var mån om att jag inte skulle känna att det var fel att säga nej, allt slutade bra.

Jag vet ju själv hur svårt det kan vara att få hundvakt ibland, och jag vet att det ofta kan hindra än från att åka dit man ska. Jag förstod ju att dom var i behov av min hjälp men dom ville inte lägga den pressen på mig. Jag kan inte tänka på det sättet att "det är ju deras problem", jag får superdåligt samvete om jag sitter hemma och faktiskt kan hjälpa till men bara inte känner för det eller orkar anstränga mig för det.
Ja det kanske är så för många men är det för att det är med fött att få dåligt sam vete om man inte orkar hjälpa nånannan med nåt eller för att det är in lärt att man SKA få dåligt sam vete om man inte orkar det?
Man kan ju likagärna tänka tvärtom att dom borde ha dåligt sam vete då om dom frågar dig och du iprincip känner att du MÅSTE passa deras hund även ifall du inte vill eller orkar? Men bara för att ni säger andra saker motför ni egentligen menar så får ingen dåligt sam vete och ingen tycker att det är jobbigt?
För om du VISSTE att hon sa att det hade löst sig fast det inte hade det så är det ju samma press ändå. Men bara för att hon inte sa det rakt ut utan att du skulle fatta det mellan raderna så kände du som att det INTE var nån press även fast du sa att du kunde för att du visste att dom inte kunde åka annars?
Det ÄR ju jätte krångligt motför att bara säga det man menar!
 
Ja det kanske är så för många men är det för att det är med fött att få dåligt sam vete om man inte orkar hjälpa nånannan med nåt eller för att det är in lärt att man SKA få dåligt sam vete om man inte orkar det?
Det är nog svårt att veta, jag har alltid varit sådan iallafall, nånstans ifrån har man väl dock lärt sig beteendet. Min familj har också alltid varit en väldigt väldigt hjälpsam variant som alltid gjort saker för andra så det kan vara därifrån det kommer för mig. Men det är också en balansgång, är man sådan som mig som ställer upp på mycket är det lätt att bli utnyttjad så jag måste även vara bra på att säga nej. Jag tycker jag märker fort när folk utnyttjar min vilja att vara tillags och då backar jag fort.
Man kan ju likagärna tänka tvärtom att dom borde ha dåligt sam vete då om dom frågar dig och du iprincip känner att du MÅSTE passa deras hund även ifall du inte vill eller orkar? Men bara för att ni säger andra saker motför ni egentligen menar så får ingen dåligt sam vete och ingen tycker att det är jobbigt?
Dom fick ju säkerligen dåligt samvete också, det är därför dom var noga med att säga att jag inte behöver känna mej dum som inte kunde oavsett anledning.
För om du VISSTE att hon sa att det hade löst sig fast det inte hade det så är det ju samma press ändå. Men bara för att hon inte sa det rakt ut utan att du skulle fatta det mellan raderna så kände du som att det INTE var nån press även fast du sa att du kunde för att du visste att dom inte kunde åka annars?
Det ÄR ju jätte krångligt motför att bara säga det man menar!
Ja, i sak är det väl samma sak men inte i känsla. När någon är mån om mig så blir jag mer välvillig att ställa upp och hjälpa till. Så är det för väldigt många, när någon bryr sig om en så skapar det en bra känsla och det blir både lättare och roligare att ställa upp för varandra.

Därför är det viktigt i hur man pratar, för det skapar olika känsla hos folk och uppfattning. Det kan menas exakt likadant men ett sätt att säga saken på skapar en bra känsla medans ett annat skapar en tråkigare känsla.
 
Det är nog svårt att veta, jag har alltid varit sådan iallafall, nånstans ifrån har man väl dock lärt sig beteendet. Min familj har också alltid varit en väldigt väldigt hjälpsam variant som alltid gjort saker för andra så det kan vara därifrån det kommer för mig. Men det är också en balansgång, är man sådan som mig som ställer upp på mycket är det lätt att bli utnyttjad så jag måste även vara bra på att säga nej. Jag tycker jag märker fort när folk utnyttjar min vilja att vara tillags och då backar jag fort.

Dom fick ju säkerligen dåligt samvete också, det är därför dom var noga med att säga att jag inte behöver känna mej dum som inte kunde oavsett anledning.

Och ja, i sak är det väl samma sak men inte i känsla. När någon är mån om mig så blir jag mer välvillig att ställa upp och hjälpa till. Så är det för väldigt många, när någon bryr sig om en så skapar det en bra känsla och det blir både lättare och roligare att ställa upp för varandra.

Därför är det viktigt i hur man pratar, för det skapar olika känsla hos folk och uppfattning. Det kan menas exakt likadant men ett sätt att säga saken på skapar en bra känsla medans ett annat skapar en tråkigare känsla.
Ja alltså min familj är också VÄLDIGT hjälp samma mot andra! Och jag hjälper GÄRNA andra ofta men inte för att dom kör nåt krångligt fråge system som man ska säga det man inte menar utan heltenkelt för att jag VILL hjälpa dom och att vi hjälper varandra!
Och såklart så vill nog domflesta hellre hjälpa nån ifall det är nån som visar att den tycker om en eller är bryr sig om en och så. Men det jag menar är att man inte måste krångla till det bara fördet utan det går att visa det utan att ha massa sånt att man SKA säga nåtannat motför man menar och så.
Och det att det spelar stor roll exakt hur man säger nåt är ju just därför att hela sam hället har dom krångliga sätten som norm och det tydliga som INTE norm utan att det är o artigt. Men om det inte skulle ses som o artigt utan att det skulle ses som artigt att bara säga det man menade så skulle det ju inte vara nåt problem.
 
Det med sjuk domar och funktions hinder så det blir lite för krångligt i min hjärna så jag är inte säker att jag fattar helt. Men ja OM sam hället tillexempel skulle vara mera att autism är normen så skulle nog många flera som har autism inte räknas som att det är ett funktions hinder kanske.
Nu klippte jag bara ut det sista för att säga ja! Du fattar precis. Jag skrev lite snabbt och slarvigt. :o

Att vissa tillstånd som i vårt samhälle skapar funktionsnedsättningar skulle egentligen inte göra det om samhället var mer anpassat/välkomnande mot olikheter. Att problemet ligger i otillgängligheten i samhället och inte i själva sjukdomen hos personen, för alla liv är lika värdefulla och lika ”rätt”. Liksom om en person är blind och inte kan läsa skyltar; är problemet då verkligen blindheten eller är det inte snarare skylten som inte är tillgänglig? Personen kan inte börja se men skylten kan vara gjord så även blinda kan läsa. Därför går det att tänka att det som är fel här är skylten. För den skulle kunna vara tillgänglig. Men den blinda skulle inte kunna välja att se lite ett tag.
 
Ja alltså min familj är också VÄLDIGT hjälp samma mot andra! Och jag hjälper GÄRNA andra ofta men inte för att dom kör nåt krångligt fråge system som man ska säga det man inte menar utan heltenkelt för att jag VILL hjälpa dom och att vi hjälper varandra!
Men grejen är att det är inte ett krångligt frågesystem för mig iallafall, det är tydligt för mig.

Jag misstänkte att det jag skrev om att min familj är av den hjälpsamma typen att det skulle kunna mena på att din inte är det eftersom du inte har samma känsla som jag har har fått.

Jag bara beskriver hur min familj är och vi alla är ju mottagliga och tar till oss och blir påverkade av olika känslor. Av någon anledning så sög jag till mig det här med att man ska hjälpa varandra till den grad att jag får dåligt samvete om jag kan hjälpa till men inte känner för det eller helt enkelt inte vill. Alla tar ju inte till sig saker och ting på samma sätt.
Och såklart så vill nog domflesta hellre hjälpa nån ifall det är nån som visar att den tycker om en eller är bryr sig om en och så. Men det jag menar är att man inte måste krångla till det bara fördet utan det går att visa det utan att ha massa sånt att man SKA säga nåtannat motför man menar och så.
Men det är det du måste förstå tror jag att för folk utan dom svårigheterna så är det inte svårt att förstå vad folk säger och tycker även om det är förklätt i andra ord. Ibland blir det såklart missuppfattningar, ibland blir det fel för ingen är perfekt.

Det handlar om att skapa en bra känsla hos folk, att kommunicera på ett sätt så att det skapar bra känslor. Det är sådant som folk med autism kan lära sig, att förstå hur man kan uttrycka sig på ett sätt som skapar bra känslor hos den andra.
Och det att det spelar stor roll exakt hur man säger nåt är ju just därför att hela sam hället har dom krångliga sätten som norm och det tydliga som INTE norm utan att det är o artigt. Men om det inte skulle ses som o artigt utan att det skulle ses som artigt att bara säga det man menade så skulle det ju inte vara nåt problem.
Hur man pratar och vad man ger för signaler är viktigt i kommunikationen med andra, det går aldrig att komma ifrån. Vi ska ju leva ihop i samhället och vi är beroende av varandra. Även om vi själva kanske inte blir sårade av vissa sätt att uttala sig på så kan andra bli sårade av det och därför måste vi läsa av varandra. Vi är inte stöpta i samma form och vi behöver kunna anpassa oss utefter personen som vi pratar med.

Jag kan tänka mig att min granne hörde på mig att jag gärna ville hjälpa till men av någon anledning inte kunde och kände mig dum som sa nej, därför uttryckte hon sig så som hon gjorde och gjorde klart att jag ska inte ha dåligt samvete för att jag inte orkar eller ville.
 
Nu klippte jag bara ut det sista för att säga ja! Du fattar precis. Jag skrev lite snabbt och slarvigt. :o

Att vissa tillstånd som i vårt samhälle skapar funktionsnedsättningar skulle egentligen inte göra det om samhället var mer anpassat/välkomnande mot olikheter. Att problemet ligger i otillgängligheten i samhället och inte i själva sjukdomen hos personen, för alla liv är lika värdefulla och lika ”rätt”. Liksom om en person är blind och inte kan läsa skyltar; är problemet då verkligen blindheten eller är det inte snarare skylten som inte är tillgänglig? Personen kan inte börja se men skylten kan vara gjord så även blinda kan läsa. Därför går det att tänka att det som är fel här är skylten. För den skulle kunna vara tillgänglig. Men den blinda skulle inte kunna välja att se lite ett tag.
Jag håller med VÄLDIGT mycket!
Och som dethär med att krångla till saker eller att vara mera tydlig bara. Så för väldigt många är det så o tänk bart så dom inte ens kan TÄNKA sig hur det skulle vara ifall normen INTE var att krångla till allt för att det ska verka trevligare. Och för att DOM tycker att det krångliga sättet är det bästa så kan dom inte ens tänka att det finns nåtannat alternativ liksom.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

L
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
4 379
Senast: LiviaFilippa
·
  • Artikel Artikel
Dagbok I många år har jag funderat på vad det egentligen är för fel på mina föräldrar. De beter sig liksom inte riktigt som normala människor...
Svar
0
· Visningar
850
Senast: Tuvstarr
·
R
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har ingen aning om jag ihuvud taget får skriva en ny dagboks tråd men den blir väl bort tagen annars då an tar jag 🙃 Jag kommer...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 026
  • Artikel Artikel
Dagbok ..... Ungefär april-juni är de månader som jag tycker det känns bra på jobbet. Jag tror att det beror på att dagarna då börjar bli...
Svar
0
· Visningar
368
Senast: Takire
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Mineraler
  • Dressyrsnack 17
  • Stora shoppingtråden II

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp