Sv: Att vara sjukskriven men sköta sin häst
Hej
Det var ett citat av ett inlägg ovanför
personligen har jag brutit nacken på två ställen, och ena knät
jag kan jobba precis lika väl som jag kan rida och göra annat
men jag har gjort upptäckter efter jag bröt nacken som jag inte hade en aaaning om innan då jag var kärnfrisk och oskadad
jag var vid skadetillfället heltidsstudent, flera år senare när jag började arbeta igen, och försökte teckna livförsäkring, fick jag inget sjukkapital och även livförsäkringsvärdet nedskrivet med 30 %
och då levde jag och jobbade jag trots allt på samma villkor som oskadade
vidare hade jag aldrig innan haft a-kassa, och än idag är jag inte berättigad till a-kassa.
Jag fick avslag efter olyckan pga att de ansåg att jag inte fullföljt min utbildning pga av olyckan då. Jag har betalat a-kasseavgift varje månad skötsamt, och jobbat - och nu senast var det fel på mitt jobb - jag gick som uppdragstagare, alltså typ som egen. Jag var tvungen att skicka in ett arbetsgivarintyg - de fattade inte att jag femhundra gånger försökte få dem att fatta att jag var min egen arbetsgivare.
att jag jobbade så som uppdragstagare, berodde på att jag kan se mig om i månen efter ett företag som fastanställer mig - de vill se ens sjukhistorik - javisst säger jag inga problem, jag bröt nacken ... och så var det inte intressant längre. De är skiträdda för att anställa en - man kan ju kosta dem pengar (trots att det finns Högriskskydd som täcker deras sjukkostnader för mig om jag t o m får öroninflammation och måste vara hemma ett par dagar)
egentligen skall jag opereras i nacken, ta ut lite diskar och sätta in lite metallskrot osv - men då är jag begåvad med att bo i VG region, och högste ortopedkirurgen och högsta neurokirurgen har haft mitt ärende på utlåtande - och nä säger de, hon skall gå så tills det gått igenom ryggmärgen på henne. Men då är jag redan lam, för att det kommer bli vid C5, C3, C2-C0 ryggmärgen förstörs.
Jag var 25 år, idag är jag 37 år, det betyder att i 12 år nästan har jag jobbat i det skicket på de villkoren försäkringsbolag, a-kassa, fk, vården osv ställt upp för mig då.
Snittet på överlevnadstiden efter den typ av skador jag har i nacken är ca 12 år. Min tid är alltså ute. Man kortar också ner överlevnadstiden på mig genom att inte operera nu, när de kan hindra det.
Det ovan är inte allt naturligtvis, det blir en hel bok i så fall.
Till sist kände jag nu att nä, jag är inte skyldig en enda människa i detta landet något, alla i det kan ta sig i baken, och så ansökte jag om förtidspension och är precis nybliven pensionär.
och jag är bara pensionär och inte frihetsberövad på en kriminalvårdsanstalt för det - alltså, jag får ha en fullvärdig fritid, ett liv, jag får till och med gå utanför huset och slänga soporna i våran källsortering.
Nu skedde mitt i en frontalkrock med bil, och de som har synpunkter tycker jag först skall prova att frontalkrocka och först och främst se om de överlever, om de gör det kan de återkomma sedan då och så kan de tala om för mig hur det känns.
Nu talar jag enbart för mig själv här, men som sagt jag kan jobba, och det har jag gjort, men nu blev jag äna le på att göra det
Jag har inte varit pensionär så länge, så jag har inte vant mig än, hoppas att jag kommer in i något slags pensionärsliv - jag har aldrig varit pensinär förr så jag har ingen aning om hur det går till.
Och det kan jag tala om, att den korta stund jag nu varit pensionär - det är det värsta jag har varit med om. Till och med värre än själva frontalkrocken. Jag är inte ett dugg sysslolös då jag har kvar en del arbeten att slutföra - är representant i ett pågående domstolsärende bl a (vi är mitt uppe i bevisföringen nu). Det är påbörjade jobb som jag skall slutföra i rätterna, och så tar jag inte på mig mer nya jobb helt enkelt.
Efter jag är färdig med det, så känner jag redan nu en stor stress över den tid som kommer då - från år 2005 till år 2052 måste jag hitta något att göra
År 2052 känns väldigt avlägset måste jag säga
Personligen har man hört mycket sällan från mig under de gångna 12 åren att jag ens säger att jag har ens lite ont. De flesta, inte ens mina närmaste vänner, vet inte om att jag har dagligt intag av smärtläkemedel, insomningstabletter osv. Mitt *tablettmissbruk* håller jag helt för mig själv (utöver vad jag nu skrivit här).
Det är helt enkelt inte meningsfullt för mig att sitta och tala om det dag ut och dag in med alla och ingen - i synnerhet inte med de som inte delar min vardag med mig.
Och definitivt inte med de som aldrig frivilligt skulle gå med på att byta liv med mig.
Och eftersom jag är i rätterna, så kan jag säga att ja, det är mer än vanligt att civilrättsliga försäkringsbolag filmar folk. En granne kan ha ringt, en som inte gillar en kan ha ringt osv och lämnat tips. Det är ett sätt bakom. Ett annat är bolagens egna inre utredningsarbeten, inlämnade intyg osv kan vara något de tycker de behöver skaffa sig filmstöd om osv. Allt som för utomstående utan direkt insyn i alla papper i ett ärende, som verkar som bedrägeri, är det inte.
I de fall där det finns saklig grund för det och det då även visar sig förekomma bedrägeri osv, de flesta av de fallen kommer aldrig ens till allmänhetens kännedom, utan avklaras i huvudsak tyst på det sätt bolaget väljer utan några större märkvärdigheter.
Du får sjukskriva dig om du vill, annax. Det är inget jag skulle bry mig om personligen eftersom det saknar beröring med och påverkan på mitt liv, utan jag anser det är en sak då helt mellan dig, din familj, dina läkare, försäkringskassan och din arbetsgivare.
Mer än så tycker jag inte att man behöver förklara.
