...att vara förälder........

[biffen]

Jag vet snart varken ut eller in.
Mina döttrar hör mej inte. Spelar ingen roll vilket tonläge eller sinnesstämning jag har.
Jag kan gråta och försöka prata med dem, men de ser lika obekymrade ut som vanligt. Jag kan bli redigt arg, men de är lika uppslukade av tv´n, datorn, kompisen eller hunden eller vad det nu är som är på tapeten.

Jag når inte fram!

De tar saker de inte rår om obekymrat och förstår inte att vissa saker inte är deras att använda efter deras huvud. De intar utan vidare och rumstrerar om så man blir gråhårig. De respekterar inte något känns det som. De gör allt tre gånger jävligare än vad det behövde vara om de var lämpliga. (Läs river till utan minsta tendens till hopplock - utan att jag lever om)

Jag känner mig så jävla usel! Jag har inte lyckats lära dem något om hur livet funkar...

Hur fan gör man

Tog idag upp stora dotterns cellospelande. Hon ville absolut fortsätta nu på den nya terminen, men hon har under sommaren slarvat bort Celloboken. Vilket har lett till att hon i läxa tills vidare får öva på något hon redan kan utantill. Men hon tränar inte. Imorgon är det dags att spela igen och hon har inte rört cellon efter förra lektionen.

Hon får gärna spela för mig och jag stöttar det fullt ut eftersom hon sagt att hon vill. Men hon måste ju öva, och då måste jag tjata annars struntar hon i det/glömmer bort det. Hon har glömt även att gå på cellolektionerna (de påminns inte på skolan) flera gånger under förra terminen - trots att hon släpat dit cellon på morgonen.
Och då är det inte roligt längre, varken för henne eller för mig som ständigt måste påminna henne som hon "vill". Nu är det ju meningen att vi ska köpa en ny cellobok (á 200:-) men jag vägrar göra det om hon inte skärper sig med övandet. Vilket hon inte verkar bry sig om nämnvärt...

Hennes rum är nu en soptipp enl. förra tråden. Jag har dessutom öst allt i en enda jättehög nu för gemensam sortering/slängning senare.
Det var tvunget för att jag någonsin ska kunna dammsuga ordentligt (då det ligger dvdfilmer/pennor/dammråttor/klistermärken/skräp huller om buller i hörnen..)

Jag tänker inte göra det på egen hand, o nu har hon en kompis hemma... Helst skulle jag vilja bara slänga ALLT, men det finns fina (numer skrynkliga) skoljobb och teckningar, dagböcker, foton mm som jag gärna vill åtminstone delvis ska finnas kvar.

 

[Ängslig]

Sv: ...att vara förälder........

Det låter väldigt tråkigt!
Jag har inte vart i den situationen eftersom jag bara är 22, men jag har för inte alltför länge sedan varit den där jobbiga tonåringen!

Hur gamla är de?
Pågått länge?

Det finns ingen du kan prata med om det här som kan hjälpa?

Jag var nog inte riktigt så nonchalant mot min mamma, och jag fick ofta dåligt samvete när jag såg henne ledsen, även om jag inte kunde erkänna det.


Jag tycker inte du ska behöva köpa henne en ny bok om hon inte verkar intresserad. Då får hon allt visa att hon verkligen vill först, tycker jag. Om man vill ha får man ge också.

Jag önskar dig iaf lycka till, och pepp kramar!

 

[cirkus]

Sv: ...att vara förälder........

Vore jag dig så skulle jag ta fram sopsäcken och strunta fullkomligt i skoljobb, teckningar och annat. Jag skulle minimera antalet saker, inte minst för av hýgieniska orsaker, det blir snuskigt med en massa jox. Dessutom skulle jag inte dra mig för att skicka hem kompisarna om vi hade kommit överens om att städning var på schemat. Dessutom kan det ha effekten att de faktiskt LYSSNAR - hon kommer att bli skitförbannad - men antaligen också inse att du menar faktiskt allvar.

Ingen cello-bok - hennes problem. JAG skulle aldrig köpa en ny, isåfall avdrag på veckopeng.

Tränar hon inte, hennes problem och missar hon lektionerna, hennes problem. Gör hon det fler än x gånger skulle jag se till att ungen inte fick spela vidare nästa termin.

Jag tycker att du är för snäll faktiskt.

 

[Kattennizze]

Sv: ...att vara förälder........

Men varför har hon en kompis hemma om hon skulle städa? varför ska du dammsuga hennes rum, det kan hon väl göra själv?? Eller vet hon inte hur man gör?? Om hon struntar i cellolektionerna, är det väl hennes problem? Då är hon inte intresserad, då kan du sälja cellon och få in en slant. Om hon gör något fel, vilka blir konsekvenserna? Beslagen dator, utegångsförbud?
Jag tycker det låter som om du är på tok för snäll, du kan inte acceptera att dina ungar inte lyssnar på dig, herregud. Om de väljer att strunta i dig, blir det helt enkelt konsekvenser för dem!

 

[biffen]

Sv: ...att vara förälder........

*kl*

Städningen var inte planerad till just idag, jag fick ett ryck o började röja tidigare idag, men tänkte avvakta med resten tills damen ifråga kunde hjälpa till. Då hade jag lovat att kompis skulle få följa med hem redan.

Ang. låta henne dammsuga själv, jovisst KAN hon. Men hur bra blir det??? (hon är tio) Känner jag henne rätt så blir det f u s k.
Hon skulle lätt bara ta allt utom hörnen, under sängen och andra kritiska ställen och tycka det var klart.

Hon kan trots att jag hatar lögner - vilket hon vet - stå och ljuga mig rätt upp i ansiktet, dessutom mkt uppenbart att hon hittar på... detta trots att det blir konsekvenser..

Okej. Dags att bli en tuffare förälder.

 

[ainasoja]

Sv: ...att vara förälder........

Min son hade inte fått ha några kompisar hemma eller ens hälsa på andra om hans rum såg ut som hennes!

Till och med min son på 8 år kan dammsuga sitt eget rum så jag tror nog att din dotter på 10 år kan det med.

 

[biffen]

Sv: ...att vara förälder........

Men det verkar vara otroligt olika beroende på barn. Hon har inget -noll- ordningssinne och minne som en guldfisk.. hon glömmer mössor, skor, badkläder, vantar, jackor, cello, gympakläder, läxor, lappar you name it. Jag kan påminna och det hjälper ändå inte. Vissa gånger funkar det utan påminnelse.
6-åringen har mkt bättre koll på sina saker, minns vad hon åt till lunch etc.

Den stora är uppe i det blå - konstant - och hatar när man påminner henne om verkligheten.

Idag bad jag dem att inte lägga högvis med tidningar utspritt bredvid sängarna och de skulle inte göra så utan lägga i EN hög. Men likförbannat är det slängt hursom från sängen... Jag fattar inte vad jag gör fel.
Jag är tydlig, ger alternativ, och de vet mkt väl att jag blir besviken. Men de liksom skiter i det!

Jag känner mig härmed kvalificerad som världens sämsta morsa..

Hade jag någonsin fått en tiondel så mycket skäll av lika ilsken morsa hade jag aldrig någonsin gjort något för att göra min mamma arg igen. Jag minns inte ens att hon höjde rösten åt mig en endaste gång..

Det känns som om att de inte bryr sig om mig överhuvud taget. Jag är som luft. De gör som de vill oavsett vad jag tycker om saken. Men 6-åringen besitter 100 ggr mer sunt förnuft än 10-åringen. Och får följdaktligen mer sällan påföljder av sitt agerande och får ganska stora friheter trots sin ringa ålder. Vilket gör att den fortfarande avundsjuka storasystern får vatten på sin kvarn.
Hon som grät av lycka när lillasyster föddes när hon var nästan fyra år, men som snart blev varse att livet inte var sig likt..

Hon vill ha millimeterrättvisa dem emellan trots ålderskillnaden. Trots att de har mycket olika behov.

 

[ainasoja]

Sv: ...att vara förälder........

Min glömmer också det mesta, som tex idag när han skulle vara hemma kl 17 och kommer hem kl 18.15 och säger ojdå mamma jag visste inte vad klockan var. Han gick hemmifrån kl 16

Hans tidningar ligger också slängda lite huller om buller blandat med tv-spel av alla dess sorter men städar han inte går han inte ut heller.

Hur du ska göra med din tös på 10 år vet jag inte men det kanske hjälper att vara benhård och inte låta henne gå ut med kompisarna eller ta hem dom när det är ostädat, inte få nån veckorpeng om man inte sköter sig mm

 

[YorkWann]

Sv: ...att vara förälder........

Hon har inget -noll- ordningssinne och minne som en guldfisk.. hon glömmer mössor, skor, badkläder, vantar, jackor, cello, gympakläder, läxor, lappar you name it. Jag kan påminna och det hjälper ändå inte. Vissa gånger funkar det utan påminnelse.
.

Men du, hon behöver ju inget ordningsinne, eller minne, hon har ju dig...

SLUTA påminna eller fixa för henne. Så kommer hon få minne Du är för snäll...

 

[Glamoroza ox]

Sv: ...att vara förälder........

Jag är tydlig, ger alternativ, och de vet mkt väl att jag blir besviken. Men de liksom skiter i det!

Vet inte i vilken ålder man ska sluta med att ge alternativ (har hört/läst att man inte ska ge små barn alternativ) men det kanske är dax att hålla in lite på alternativ och ge raka besked att så här ska det bli just nu och därmed basta

 

[Jadzia]

Sv: ...att vara förälder........

Fast hade det varit mitt rum hade jag nog velat lagt tidningarna hur jag ville. Varför måste de just ligga i en hög?

Klart man ska kunna städa sitt rum ibland, men nivån på renligheten måste rumsinnehavaren få vara med och bestämma själv. En vän till mig hade pedantmamma som krävde total ordning i alla rum och min kompis kände aldrig att rummet riktigt var hennes för allt som hade med det att göra bestämde hennes mamma.

 

[Tajger]

Sv: ...att vara förälder........

hon glömmer mössor, skor, badkläder, vantar, jackor, cello, gympakläder, läxor, lappar you name it.
//
Idag bad jag dem att inte lägga högvis med tidningar utspritt bredvid sängarna och de skulle inte göra så utan lägga i EN hög. Men likförbannat är det slängt hursom från sängen...

Men vad händer om hon slänger tidningarna så? Jag hade samlat ihop och slängt allihopa!

Och grejer de glömmer - badkläder, jympakläder - kör du och lämnar då, eller får hon hoppa över den "roliga" simningen, jympan mm?

Det måste få konsekvenser att skita i saker. Men det är inte enkelt, jag har en son på 16 som är duktig på att "skita i".

Men då kan det hända att mamma ligger på soffan och inte "har lust" att köra till träningen, om inte han "har lust" att följa våra enkla hushållsregler... Tufft, men effektivt.

 

[biffen]

Sv: ...att vara förälder........

.. tja att jag ville att tidningarna ska ligga i en hög och inte utspridda över halva golvet har delvis att göra med att hon sover i min säng inatt (för att hennes rum är obeboeligt tills vi städat klart) och för att vår kära lilla hund har för vana att strimla tidningar som hamnar under sängen.. (när hon gör det vet jag faktiskt inte). Jag har tidningar som jag läste som barn i deras rum och jag har alltid varit rädd om mina saker, men de bryr sig inte det minsta om något särskilt alls.

Det hon glömmer är glömt, dvs jag åker inte och lämnar extra. Men det verkar inte som om det berör henne det minsta. Glatt och obekymrat intar hon världen. Jag avundas delvis hennes sätt att ta lätt på det mesta, men det driver mig till vansinne emellanåt.

Det som är viktigt för henne just nu, är kompisarna och att sitta vid datorn ibland. Hon har nu datorförbud tills bättring har skett på flera plan. Inga fler kompisar efter skolan heller på en tid. Det är bara hem, äta, fixa läxor, dusch ev. en tvstund och sen gonatt som gäller.

Ang renlighetsnivån så ser jag i perioder mellan fingrarna för kaoset är enormt. Vi hjälps åt och röjer ibland, men det ser lika ut efter några dagar igen och då blundar jag och håller andan en period. Men NÅN gång måste man faktiskt börja rota i röran och försöka få grundordning igen - så att jag kan dammtorka och dammsuga och även torka golven ordentligt överallt. Nu är där igengrott för att jag har låtit henne hålla sin "ordning".
Det är helt enkelt ohygieniskt där inne just nu.

Imorgon blir det masslängning av gammalt och trasigt, vi gör en låda med "minnen" som sparas resten slängs. Allt vad leksaker är ska till lekskrubben i lillasysters rum (som ska saneras även den, men jag hinner inte med mig imorgon) som sedan ska låsas. Måste minimera antalet saker som är framme.

 

[Mirre]

Sv: ...att vara förälder........

Släng ner rubbet i en sopsäck och ställ ut på gården/ställ undan.

Gör klart för henne att du tröttnat på röran och helt enkelt slängt hennes grejer.

Så gjorde min mamma när vi vägrade städa.
Det fungerade.

Lyssnar dem inte när dem kollar på tv, dator osv stäng av det.

 

[Sar]

Sv: ...att vara förälder........

Jag var nog lik din dotter som yngre. Väldigt glömsk och tankspridd (det är jag väl fortfarande men det har blivit betydligt bättre). jag antar att det hände så mycket inuti mig att jag hade mycket att tänka på?!

När det blev för stökigt på mitt rum så kom pappa in och körde storstädning tillsammans med mig och det kändes så hemskt att det alltid slutade med att han fick gå ut och jag städade klart själv.

Jag hade nog satt mig ner med mina flickor och berättat hur det känns för dig när du upplever att de inte respekterar dig. Sedan får ni komma fram till en lösning, ex.vis att de ska sköta sina egna rum, du stänger dörren och blundar för röran men ex gång/vecka el varannan vecka så har ni en utsatt städdag där alla städa och där du inspekterar rummet när det är klart. kanske ni kan göra så att ni hittar på något roligt hela familjen efter att ni fått ett välstädat hus?

Det är för mig självklart att en 10-åring ska kunna dammsuga, i den åldern var badrummen mitt ansvar och jag hjälpte också till med dammsugning av resten av huset på städdagar. Är du rädd att hon inte dammsuger i hörnen får du visa hur det går till att dammsuga och gör hon det sedan inte ordentligt så är det hon som får leva i skiten.

 

[Elizette]

Sv: ...att vara förälder........

Hm.. min tankar på det hela.

Jag är dotter till inkonsekventa föräldrar. Dom försökte med samma pipa i många olika lägen ( nästinitill alla där jag bråkade ), dvs - dom tog tag i det när DOM orkade.

ville jag inte städa - slapp jag det 70 % av gångerna, ville jag inte ställa in disken samma där, kom jag inte hem i tid, samma där osv.

Klart som fasiken att jag inte städade när jag visste att jag kom undan med det och klart som fasiken att jag tjurade om det när det blev brk och klart som fasiken att jag inte lyssnade när jag visste att det nästan alltid var tomma hot.

Antingen så ser du till att hon städare VARJE gång du ber henne om det, och har fasta konsekventa rutiner, eller så är det nog bättre får båda eran mentalitet att skita i det och låta henne leva i skiten. ( vilket jag gjorde tillslut och jag har växt upp till en relativt ordnigsam dam som klarar både universitetsstudier, hästar och arbeten både själv och utmärkt. ) kan tilläggas att jag i 12 års åldern började städa mitt rum, på eget ansvar utan tjat, har tvättat mina egna kläder sedan 10 års åldern och även skött allt mitt läxarbete, ansvar för att gå upp i tid, flöjtlektioner osv. och även tagit dom konsekvenser Jag fått när jag inte gjort det.

 

[Skogstrollet]

Sv: ...att vara förälder........

Det där var nog huvudet på spiken.

 

[biffen]

Sv: ...att vara förälder........

Svårigheten i detta hushåll är att spika fasta rutiner, då mycket beror på yttre omständigheter. Men ett grundsystem finns som vi strävar efter att hålla.
Jag har själv ingen fast städdag utan det får bli en dag när inget annat är på tapeten (blir förhoppningsvis bättre nu när jag får börja jobba kontorstider) - det är svårt när man jobbar som springvikarie att ha en bestämd städdag. Det får bli när tillfället yppar sig. Givetvis plockar man och fixar lite varje dag ändå.

Sambon jobbar utomlands och är borta mer än hemma, men vi brukar ha en riktig städardag under den period han är hemma (ej varje vecka)

Damen städar när vi bestämmer oss för det ofta utan knot, dock är det mest ihoprafsat och jag godtar detta för det mesta - JA.
Är vi hemma och jag passerar rummet och det ser för jävligt ut så ber jag henne röja upp det värsta. (Vi har sovrummen uppe och man är inte där dagtid i vanliga fall) Ska det räcka som ursäkt för allmänt slarv pga att jag därmed är inkonsekvent?

Jag väljer dock mina krig som det så vackert heter, jag påtalar dock ändå vissa saker varje dag ändå utan bättring - dvs vissa saker sker aldrig självmant.
Hon kommer definitivt inte undan de gånger jag väljer att ta en dust. Men man orkar inte tjata/bråka om ALLT varje dag!

Och man blir rejält trött och ilsken när man ber om hjälp och bara får ett "jaaaa snart" eller "näääää, jag viiill inte" till svar hela tiden.

Det känns som ännu en trotsålder inletts och hon testar mig till max hela tiden, och det är skitjobbigt och man känner sig antingen elak eller värdelös hela tiden...

 

[Kardinal]

Sv: ...att vara förälder........

jag håller med Elizette och jag var i princip likadan som hon.
Och jag tycker att du bara kommer med bortförklaringar hela tiden.

 

[ainasoja]

Sv: ...att vara förälder........

Det låter på dina inlägg som att du redan vet om att du "väljer dina krig" lite väl ofta.

Tro mig, det lönar sig att kämpa och gråta i kudden några veckor för sedan blir det bättre!

Jag menar inte att du är en dåligt mamma, att ha en sambo som jobbar utomlands och vara ensam längre perioder med barn som närmar sig tonåren är nog inte lätt men det är ingen som kommer att tacka dig om du inte ser till att få respekt från dina barn.

Det låter som att din 10 åring inte respekterar det du säger för 5 öre, hon verkar inte heller få några efterföljder på det hon gör vilket gör att hon kommer att fortsätta köra över dig som hon gör just nu.

Lycka till och kämpa på!!!