Att vara feminist

[mandalaki]

Funderar vidare ... att vara feminist handlar ju inte bara om att förhålla sig till mansgegga, utan även om hur man förhåller sig till kvinnor. Jag fäller typ aldrig kommentarer om kvinnors utseende, eftersom kvinnors utseende ändå granskas så mycket hårdare än mäns. Jag påtalar ofta om en grupp är väldigt mansdominerad (de som rekryterat på mitt jobb de senaste åren har fullständigt glömt jämställdhetstänket hemma). Ska namn spånas försöker jag komma med kvinnonamn, och i en valsituation backar jag kvinnor (det finns ALLTID en kvinna som är minst lika kompetetent som en man, man får bara ibland anstränga sig lite mer för att hitta henne). Och jag försöker stötta kvinnor som verkar lite osäkra i diskussioner, genom att haka på deras resonemang.

 

[Kattennizze]

Funderar vidare ... att vara feminist handlar ju inte bara om att förhålla sig till mansgegga, utan även om hur man förhåller sig till kvinnor. Jag fäller typ aldrig kommentarer om kvinnors utseende, eftersom kvinnors utseende ändå granskas så mycket hårdare än mäns. Jag påtalar ofta om en grupp är väldigt mansdominerad (de som rekryterat på mitt jobb de senaste åren har fullständigt glömt jämställdhetstänket hemma). Ska namn spånas försöker jag komma med kvinnonamn, och i en valsituation backar jag kvinnor (det finns ALLTID en kvinna som är minst lika kompetetent som en man, man får bara ibland anstränga sig lite mer för att hitta henne). Och jag försöker stötta kvinnor som verkar lite osäkra i diskussioner, genom att haka på deras resonemang.

Jag missar ofta det där. Jag trycker till kvinnor omedvetet ibland eftersom jag är så inskolad i patriarkatets kvinnohat. Det är för jäkligt.Jag har också en tendens till att beundra män ohemult dumt med tindrande ögon. Det enda jag kan skylla på är en uppväxt i väldigt patriarkal kultur där kvinnors roll dra var att vara kuttersmycken vid representation och dylikt elände.

 

[Petruska]

Jag missar ofta det där. Jag trycker till kvinnor omedvetet ibland eftersom jag är så inskolad i patriarkatets kvinnohat. Det är för jäkligt.Jag har också en tendens till att beundra män ohemult dumt med tindrande ögon. Det enda jag kan skylla på är en uppväxt i väldigt patriarkal kultur där kvinnors roll dra var att vara kuttersmycken vid representation och dylikt elände.

Jag kommer också på mig med såna tendenser. Jag tror dock inte att någon enda man jag har träffat skulle hålla med. Men det bekräftar ju snarast tesen.

 

[sjoberga]

Det finns ju de facto ett teoretiskt problem för den liberala feminismen, som handlar om att feminism är en kollektivistisk förklaringsmodell medan liberalism innefattar individualistiska förklaringsmodeller. I teorin är ju det oförenligt. I praktiken hindrar det inte många liberaler från att kalla sig feminister (med rimlig trovärdighet).

Jag håller ju på intet sätt med i det första påståendet.

Bara för att det finns en kollektivistisk förklaringsmodell till ett problem i samhället betyder det inte på minsta vis att lösningen finns i en kollektivistisk samhällsmodell. Snarare precis tvärtom.

Jag är liberal feminist och min trovärdighet får andra bedöma.

Jag tycker snarare det är ett gigantiskt problem för feministiska framsteg att ett parti som kallar sig ett initiativ inom feminism dessutom är starkt vänsterorienterade och hela tiden blandar ihop feminism med klasskamp - vilket såklart de har all rätt till - men som gör att de stannar på < 2 % av rösterna och aldrig får gehör för sina analyser som till vissa delar är viktiga och skulle göra stor nytta.

 

[MiniLi]

Jag håller ju på intet sätt med i det första påståendet.

Bara för att det finns en kollektivistisk förklaringsmodell till ett problem i samhället betyder det inte på minsta vis att lösningen finns i en kollektivistisk samhällsmodell. Snarare precis tvärtom.

Jag är liberal feminist och min trovärdighet får andra bedöma.

Jag tycker snarare det är ett gigantiskt problem för feministiska framsteg att ett parti som kallar sig ett initiativ inom feminism dessutom är starkt vänsterorienterade och hela tiden blandar ihop feminism med klasskamp - vilket såklart de har all rätt till - men som gör att de stannar på < 2 % av rösterna och aldrig får gehör för sina analyser som till vissa delar är viktiga och skulle göra stor nytta.

Vi har ju haft dessa diskussioner förut, och åter igen missar du att det finns feministiska rörelser som utgår från just klasskampen. Det är ingen ”ihopblandning”.

 

[Kattennizze]

Vi har ju haft dessa diskussioner förut, och åter igen missar du att det finns feministiska rörelser som utgår från just klasskampen. Det är ingen ”ihopblandning”.

Exakt. Liberal feminism får andra kämpa för. För mig är klasskamp lika viktigt som feminism.

 

[tanten]

Exakt. Liberal feminism får andra kämpa för. För mig är klasskamp lika viktigt som feminism.

För mig känns det självklart att feminism finns lite överallt. Men jag har mött människor som förkastar all annan feminism än den vänsterorienterade som "falsk".
Det beskrivningen ställer jag inte upp på.
Det irriterar mig att jag - enligt vissa - inte "får" vara feminist för att jag inte är V eller S.

 

[sjoberga]

Vi har ju haft dessa diskussioner förut, och åter igen missar du att det finns feministiska rörelser som utgår från just klasskampen. Det är ingen ”ihopblandning”.

Jag skrev att de har all rätt att göra den analysen. Jag tycker bara det är kontraproduktivt (samlar onödigt få) och fel - en ihopblandning av olika djur, men det är min åsikt.

 

[sjoberga]

Exakt. Liberal feminism får andra kämpa för. För mig är klasskamp lika viktigt som feminism.

Det ger inte med automatik att de två måste höra väldigt nära ihop. Fast det får man såklart tycka att de gör. Jag tycker att individuell frihet är oerhört viktigt - och ser det som en naturlig del av min feminism.

 

[Sedna]

På vilket sätt upplever du feminsmen som exkluderande? Tråkigt!

Som liberal femininst känner jag mig inte accepterad av en del vänsterfeminister. Min feminism nedvärderas som mindre riktig och mindre viktig. När feminismen blir elitistisk blir den också exkluderande. Det vore mer konstruktivt att ta fasta på det som faktiskt förenar.

 

[MiniLi]

Tror ni att det finns ett samband mellan hur mkt motstånd man möter och vilken feministisk inriktning man känner sig mest hemma i?
Från icke-feminister alltså.

 

[cirkus]

Ett par i min närhet som bägge är uttalat feminister:

Mannen säger stolt och positivt vid köksbordet;
- Är det du som skapat intresset för feminism hos våra döttrar?
Frun tittar upp från tidningen, ler och och säger;
- Nej, jag tror faktiskt att det är du!

Jag bara älskart -

 

[MiniLi]

Som liberal femininst känner jag mig inte accepterad av en del vänsterfeminister. Min feminism nedvärderas som mindre riktig och mindre viktig. När feminismen blir elitistisk blir den också exkluderande. Det vore mer konstruktivt att ta fasta på det som faktiskt förenar.

Okej. Det är så tråkigt. Samtidigt är det ju inte konstigt om man tycker ”sin egen” feminism är mest rätt. Eller hur tänker du själv?
Du kanske inte ser liberalfeminismen som ”bättre”?

Jag får erkänna att jag säker kan bidra i detta. Jag har svårt att förstå varför liberalfeminismen nöjer sig på plan där jag vill gå längrr. Har nog antagit att liberalfeministerna tänker liknande om mig.

 

[MiniLi]

Funderar vidare ... att vara feminist handlar ju inte bara om att förhålla sig till mansgegga, utan även om hur man förhåller sig till kvinnor. Jag fäller typ aldrig kommentarer om kvinnors utseende, eftersom kvinnors utseende ändå granskas så mycket hårdare än mäns. Jag påtalar ofta om en grupp är väldigt mansdominerad (de som rekryterat på mitt jobb de senaste åren har fullständigt glömt jämställdhetstänket hemma). Ska namn spånas försöker jag komma med kvinnonamn, och i en valsituation backar jag kvinnor (det finns ALLTID en kvinna som är minst lika kompetetent som en man, man får bara ibland anstränga sig lite mer för att hitta henne). Och jag försöker stötta kvinnor som verkar lite osäkra i diskussioner, genom att haka på deras resonemang.

Ja verkligen. Det är ju SÅ mycket man behöver förhålla sig till.

 

[MiniLi]

Min svägerska har snappat upp att jag alltid ropar på min bror när deras barn behöver en förälder. Deras familj är extremt konservativ och jag gör vad jag kan för att inte gå med i det där..
Typ om ett barn ska på toaletten och vill ha hjälp av en förälder så ropar jag dit min bror eftersom jag vet att det annars blir hans fru som hjälper barnen hela tiden..

 

[cirkus]

Funderar vidare ... att vara feminist handlar ju inte bara om att förhålla sig till mansgegga, utan även om hur man förhåller sig till kvinnor. Jag fäller typ aldrig kommentarer om kvinnors utseende, eftersom kvinnors utseende ändå granskas så mycket hårdare än mäns. Jag påtalar ofta om en grupp är väldigt mansdominerad (de som rekryterat på mitt jobb de senaste åren har fullständigt glömt jämställdhetstänket hemma). Ska namn spånas försöker jag komma med kvinnonamn, och i en valsituation backar jag kvinnor (det finns ALLTID en kvinna som är minst lika kompetetent som en man, man får bara ibland anstränga sig lite mer för att hitta henne). Och jag försöker stötta kvinnor som verkar lite osäkra i diskussioner, genom att haka på deras resonemang.

Jag försöker också så gott jag kan att förhålla mig även til lkvinnor. Aldrig kommentera kvninors utseende, aldrig gilla selfies på sociala media.

Jag inser att jag behöver jobba mer på att tänka ge exempel på kvinnor i valsituationer.

Jag hoppas att jag stöder andra i resonemang som drar åt det feministiska särskilt om det är i en mansgeggig situation

 

[sjoberga]

Okej. Det är så tråkigt. Samtidigt är det ju inte konstigt om man tycker ”sin egen” feminism är mest rätt. Eller hur tänker du själv?
Du kanske inte ser liberalfeminismen som ”bättre”?

Jag får erkänna att jag säker kan bidra i detta. Jag har svårt att förstå varför liberalfeminismen nöjer sig på plan där jag vill gå längrr. Har nog antagit att liberalfeministerna tänker liknande om mig.

Tja, jag tycker mest att det handlar om olika dimensioner som inte behöver kopplas ihop. Rätt eller fel? Jag tycker att vänsterfeminister besitter mycket klokskap och en del mindre bra saker just när klasskampen prioriteras före det jag vill kalla feminism.

Jag ser liberalfeminismen som en mer renodlad feminism. Rätt, bättre? Nej. Inte nödvändigtvis, utom att jag tycker att den är mer just renodlad.

 

[tanten]

Tror ni att det finns ett samband mellan hur mkt motstånd man möter och vilken feministisk inriktning man känner sig mest hemma i?
Från icke-feminister alltså.

Kanske?

Eftersom jag inte möter så hårt motstånd när jag debatterar eller påpekar.
Och vi i den här tråden kan läsa hur folk möter massor av olika sorts galenskap och fördomar.

Kanske beror det på att jag är C och inte V?

 

[MiniLi]

Kanske?

Eftersom jag inte möter så hårt motstånd när jag debatterar eller påpekar.
Och vi i den här tråden kan läsa hur folk möter massor av olika sorts galenskap och fördomar.

Kanske beror det på att jag är C och inte V?

Jag tänker på typ av feminism nu, inte partitillhörighet.
Tex om radikalfeminister eller intersektionella feminismer möter mer motstånd än liberalfeminister?

 

[Raderad medlem 6459]

Det är liksom självklart i min omgivning att man kan tillhöra andra politiska inriktningar än 'vänstern och ändå vara glödande feminist. Mycket har vi Annie att tacka för det. Nu fattar folk

Nä, jag håller inte alls med. Om det är någon som pushat höger- och liberalfeminism framåt är det Birgitta Ohlsson, inte Annie Lööf.