Att vara borta "länge" från sitt barn

[BitterAss]

Den 19/1 begav jag mig ca 60 mil norrut för studier på 20 veckor, lämnade min sambo & våran son på snart 4 år hemma. Jag kommer flyga hem ibland men tyvärr ej så ofta då det är en ekonomisk fråga.

Sonen verkar glad och pratar med mig (låter iaf glad i telefonen) om någon annan ringer mig tex sambon, min mamma/pappa men han vill absolut inte ringa själv.

Han har dagis mellan 6.45-16.00 må-fre och även där är han glad och som vanligt, men vill inte pratat om mig alls.

Kan detta påverka honom negativt för livet? Har jag gjort ngt mkt dumt i att åka iväg?
Jag anser att han var väl förbered, talade med honom innan jag sökte, under tiden, när jag fick svar om att jag kommit in.

Dock ville han inte säga Hejdå till mig när jag skulle åka utan sa helt sonika "HejDå Håret!!" ( som han vanligtvis tussar i när han kommer framåt morgontimmarna).

 

[Snurrfian]

Sv: Att vara borta "länge" från sitt barn

Men för livet tror jag inte att han kommer att få, men du får nog förbereda dig på att bli hårt provad när du kommer hem. Det är inte säkert att han kommer att acceptera dig ibörjan när du kommer hem, och på den fronten kan du personligen få det tufft. Men jag tror att banden mellan far och son kommer att bli starka och det är ju bra för framtiden.

Min pappa reste väldigt mycket när jag var liten och det var tufft för honom ibland när han kom hem, men det är sånt som min mamma har berättat och inget jag har minnen av själv, ändå reste han ända tills jag var i sju års åldern. Däremot minns jag när han kom hem från resor att det ofta var "fest" i familjen med god mat och mysig stämning.

Men som sagt men för livet har jag inga, och jag var ändå pappas tjej under hela min uppväxt.

 

[escodobe]

Sv: Att vara borta "länge" från sitt barn

Skaffa en webcam så ni kan vinka åt varandra och visa vad ni gjort under dan.

 

[Tajger]

Sv: Att vara borta "länge" från sitt barn

Bara lugn, det går över! Var iväg fyra månader när dottern var sex år, kan inte säga att jag märkt det öht. På den tiden kunde man dessutom inte kommunicera som man gör idag (1986) Hon är en lugn och trygg kvinna idag, vi har en fin kontakt. (har häst ihop)Gör inte så stor affär av det.

 

[havreflinga]

Sv: Att vara borta "länge" från sitt barn

Dock ville han inte säga Hejdå till mig när jag skulle åka utan sa helt sonika "HejDå Håret!!" ( som han vanligtvis tussar i när han kommer framåt morgontimmarna).

Jösses, vilken klok unge! Det verkar som att han hade tänkt till över vad det innebar att du skulle åka iväg. Han visste att han inte längre skulle kunna gosa med dig (och ditt hår) på morgonen.

Jag tror att du har förebrett honom bra. Han vet att du ska vara borta länge - alltså är det meningslöst att prata om dig just nu. Det händer ju liksom inget nytt på mamma-fronten.

Jag tycker att ni ska säga åt folk att inte tjata för mycket om mamma. Deras reaktioner (typ förvåning och misstänksamhet över att han inte vill prata om mamma) kan nog göra honom förvirrad.

Jag tror han klarar den tillfälliga separationen utmärkt, så länge andra inte börjar signalera att hans eget sätt att hantera detta är fel.

 

[BitterAss]

Sv: Att vara borta "länge" från sitt barn

Svarar lite till alla;

Jag säger såhär, vill han prata/ringa mig så OK men vill han inte så Fine.
Han kommer av sig själv när pappa pratar med mig. Och då bubblar han

Och de vuxna vet om när jag ev kommer hem, men att de inte talar om det förrän jag i princip sitter på flyget.

För son & pappa relationen är det som sagt bara bra, den har juh inte varit den bästa direkt.. Folks reaktioner har dock varit (även på bland förskolefröknarna) "Men Emil då????" och "Hur ska det gå?"

Om man vänder på det då, om pappa skulle gett sig av ? Vad är eg skillnaden , förutom mamma-barn relationen?

Han har mormor & morfar som bor 20 min ifrån på landet som ställer upp o ibland kortar av hans dagar på dagis osv.

Emil hade visst gråtit efter mig igår när morfar inte förstod vad han menade, men det hade gått över när morfar fattade att det var Saft han ville ha & inte CocaCola

Ang " hej då Håret" så var det SVÅRT att hålla sig för skratt!

 

[BitterAss]

Sv: Att vara borta "länge" från sitt barn

Skaffa en webcam så ni kan vinka åt varandra och visa vad ni gjort under dan.

Bättre upp, vi har en varsin Nokia N95

 

[mimmipigg]

Sv: Att vara borta "länge" från sitt barn

Mina barn har fått leva med en pappa som varit borta 5 dagar i veckan, det blir en vana och de har överlevt alla tre!

 

[Boll]

Sv: Att vara borta "länge" från sitt barn

Hej.
När jag var i fyra/fem års åldern gjorde min mamma som du.
Hon pluggade på annan ort och var bara hemma på helgerna.
Detta var otroligt traumatiskt för mig. Och ja, det har faktiskt gett mig men långt upp i livet.
Jag blev väldigt mammig efter detta och fick stor separationsångest. Blev hysterisk när hon bara skulle bort en kväll.
Jag fick svårt att sova själv på nätterna. var tvungen att "vakta" henne, så att hon inte skulle försvinna igen. Jag blev otrygg helt enkelt. Jag drömde massor med mardrömmar etc. etc. I mitt fall är jag säker på att det hör samman med mammas studier på annan ort. Men alla barn är olika och din son kan ju klara det bra.
Jag tror dessutom att det är bättre att inte komma hem så ofta som min mamma gjorde. För på så vis blev det ju ett stot avsked varje vecka.
Jag mådde inte bra av mammas studietid och det var väl inte förrän i tonåren jag var helt "återställd" eller vad man ska kalla det
Fast ibland undrar jag om jag är återställd ännu...

Jag skulle själv aldrig studera på annan ort när barnen är små, pga egen erfarenhet. 4 års åldren är ju dessutom en period då det händer mycket med barnets utveckling.

Lycka till.

// Anna