att som hästägare ta ansvar för sin häst

Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Nej, lynnesfels-diagnos slopades för många år sen. Det var nog strax efter min fått det, för 15-20 år sedan som det försvann.

KL

Jag tror det är få hästar som är rent sinnessjuka. Försvinnande få.. Däremot kan vi människor gett dem väldigt många trauman och skapat problembeteenden. Och stona som är såna och man avlar på kan i sin tur prägla in vissa problem i fölen. Andra har oupptäckt smärta..
En del är pga det inte lämpliga att sälja hur som helst. De måste rehabiliteras i den mån det går. Vissa går att få helt bra, andra måste man handskas lite speciellt med resten av deras tid.

Jag vet ett gäng såna hästar som sålts, sålts, sålt och aldrig funkat. De hästarna hade mått bra om någon avlivat. Men är hästen dyr och inte hittas något man kan döma ut på så säljs de oftast. Och såna köper inte proffsen till sig själv.
De seriösa ser också att man inte kan tänkas göra bra affärer med nöjda kunder med såna hästar. Det tar för lång tid att rehaba såna hästar och det håller inte ekonomiskt.
Men en del tar dem, pryglar upp dem och säljer. De funkar ibland ett tag då. Och hittar man inga dolda fel etc så är det svårt att häva köp. De säljs vidare till nästa lurade..
Det är för mkt jobb med dem för att proffs ska köpa dem till sig själva.
Insatta vet vilka som kan tänkas ta dem. Man vet också hur de kommer behandlas där för att "ridas till".

Det är inget unikt för Sverige. Det kommer ju en hel del importer som tagits hårt och brutalt och fort utomlands och när de inte längre skräms skiten ur och pryglas så upplevs de som oridbara.
Det är inget jag ensam får för mig, utan något veterinärer, hästförsäljare och tränare pratar om.
De hästarna kan vara svåra att sälja. För de har av människan lärt sig slåss.
Hästar som haft en grön och okunnig ryttare som är mjuk och inte lärt dem kampa är betydligt simplare. Utbilda är enklare än lära av/lära om.

När jag började utbilda hästar vet jag att jag var så nöjd med nån häst och tyckte mig gjort ett så bra jobb. Problemet var att jag tränat den för mig, inte för ägaren. Den var för svår för ägaren att rida.
Den läxan lärde jag mig. Idag utbildar jag häst för andra, inte för mig.
Det gäller också mina hästar, utom min gamling. Målet är att de ska kunna gå med andra. Om jag nu skulle falla död ner en dag..
Många tror nog dock att deras häst är mer speciell än den är. De flesta hästar är rätt simpla eg.

Och ja - jag är så klart märkt av mitt arbete där jag ser många trasiga hästar, mentalt som fysiskt.
 
Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Du skriver otroligt mkt klokt men det skulle vara SÅ mkt mer effektfullt om du inte hela tiden ville inflika hur ansedd du är i andras ögon och så vidare . Det återkommer konstant i dina inlägg oavsett inlägg . Jag förstår inte varför det fråntar bara vikten av det du vill framföra , oavsett ämne osv . Tycker det är synd !
 
Senast ändrad:
Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Jag tror nog inte jag är så högt ansedd. Jag är nog rätt normal, en vanlig människa.
Däremot har jag nog både mötts av lite väl mycket shit på Buke(där man påstår saker som inte stämmer). Där jag känner att jag behövt gå i försvar och förklara osanningar utan att kunna utlämna för mkt detaljer som lämnar ut andra. Det har nog blivit till ett inbyggt försvar i förväg. Det kan nog verka förmätet. Live ser folk mer vad man gör. Då behöver man inte hålla på så för att slippa tjafs.

Men jag tycker att jag också bjussar friskt på mina fel och brister och missar jag gjort.

Jag kan också bli trött på vissa argumentationer där folk pratar om saker som man VET hur man löser och anser vara så basic. Egentligen borde man då bara undvika att svara. Men samtidigt tycker jag synd om folk/häst och vill hjälpa och kanske då försöker backa upp sitt inlägg med att man kan ngt iom jobbet. Så det går in snabbare och man slipper dutta och pjollra och greja för att människor själva ska nå fram till svaret genom diskussion. Men ja kanske borde jag bara skita i att svara om jag inte har ork att gå de 14 varv som det annars brukar gå runt kring samma ämne och metoder hit och dit..
Jag vet inte. Jag vet att fler än du stör dig på det.
Och på att jag skriver långt.

Nu är jag omedicinerad mot min ADHD iom att jag bara är hemma sjuk. Så då bladdrar jag nog mer..

Däremot har jag inget behov av att påtala för andra hur de bör sköta sig, så länge som de inte är elaka mot andra eller ljuger. Just saying...
Jag hoppar över deras inlägg istället..
 
Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Du skriver otroligt mkt klokt men det skulle vara SÅ mkt mer effektfullt om du inte hela tiden ville inflika hur ansedd du är i andras ögon och så vidare . Det återkommer konstant i dina inlägg oavsett inlägg . Jag förstår inte varför det fråntar bara vikten av det du vill framföra , oavsett ämne osv . Tycker det är synd !

Oj vad olika vi tolkar hennes inlägg, jag tolkar det inte alls som att hon inflikar att hon skulle vara högt ansedd.
Bara att hon är en tränare, som kanske väljer att inte göra riktigt likadant som många andra.

Jag gillar Tuaphuas inlägg iaf, hon skriver ju så man begriper vad hon menar (tror jag iaf) :)
 
Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Citat ett låter sunt, bra och hästvänligt i mina ögon!

Citat två är helt förkastligt i min värld, varför skulle jag sätta mig själv på piedistal och tro jag är enda bra hästägaren i hela världen! ;)
Likaså är det väldigt egoistiskt att tro att alla alltid kan behålla sin häst till döddagar, livet kan ta vändningar som ingen kan förutse! Olyckor till exempel, om jag "blir grönsak" så tycker jag det är egoistiskt att behålla en fullt brukbar häst som behöver motion och stimulans i form av träning och kanske tävling. Likaså så kan ju ens ekonomiska förutsättningar ändras, då är jag ju knappast snäll om jag behåller hästen och den inte får hovvård, veterinärvård och foder för att jag inte har råd!

Likaså så växer ju barn ur ponnyer. Man är ju inte snäll om man behåller urväxta ponnyer som inte kan ridas och de får stå på något sorts undantag! Likaså pensionerade hästar, vem säger att min gamla tävlingshäst är lycklig att få stå på undantag, aldrig ridas, bli lätt avdammad ett par gånger i veckan? Bättre sälja till någon som vill ha en trevlig promenadhäst där hästen får vara nummer ett igen!

Ett stort ansvar man som hästägare har är mot inte helt friska hästar eller gamla hästar. Min förra häst var 22 år och fullt brukbar. Jag hade två hästar och varken tid eller råd att ha två hästar längre. Lånade då ut 22-åringen, sälja var inte ett alternativ med en så gammal häst kände jag!

Är däremot hästen inte ok och det är risk att den far illa pga att ny ägare/fodervärd kanske inte har kunskap att förstå hästen har ont, då är avlivning det humanaste anser jag. Fler än en säljer sin gamla och skruttiga häst (eller ännu värre, skänker bort den) till vilt främmande människor för att de vill slippa ta bort hästen själva. En egoistisk handling i mina ögon, man tar inte sitt ansvar som hästägare då!
 
Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Jag resonerar mycket som du.

Jag uppfattar också att det är ganska självförhävande att antyda att "jag är den enda som kan ta bra hand om en häst"
eller att "hästen lider av att byta ägare".

Över huvud taget blir jag skeptisk till uttalanden (oavsett ämne) som är kategoriska och saknar undantag.
 
Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

- Att ta sitt djurägaransvar är att sköta hästen väl medan man har den och den dag man inte längre kan eller vill ha den kvar längre ska man hitta ett fullgott alternativ, i form av ny ägare eller kanske till och med avliva den.

- OM man köper en häst så ska man ta ansvar för den tills den dör, oavsett hur lång tid det går. Man ska inte hålla på och handla med hästar, utan har man köpt en häst så ska man ta hand om den så länge den lever.


Vet inte om jag tycker något av citaten är helt strålande... det FINNS en slit-och-släng-mentalitet i delar av hästvärlden. Det ska man väl inte hymla med. Särskilt billiga "skithästar" som skickas runt - vad som är ett fullgott alternativ varierar med kunskapen hos ägaren.

Men självklart kan ingen människa se femton år framåt i tiden; sjukdomar/skador/arbetslöshet/annat... Även hundar säljs om ägaren inte kan ta hand om dem. Hur väl du än planerar KAN ju oförutsedda saker hända.
 
Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

"Horses are not our whole lives, but they make our lives whole" Ett utav mina favorit citat !

"Hästar är precis som oss, levande varelser och inte några maskiner"
 
Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Hej!

För mig (obs, min helt privata egna åsikt, som jag inte vill tvinga på någon annan) är det såhär:

Jag köper häst för att ha kvar tills den av en eller annan anledning dör (den blir skadad, den blir gammal eller vad det nu kan vara). Mitt mål är att ha hästen hela dens liv. Sen är jag helt medveten om att livet kan ändras- man kan förlora jobbet, skaffa barn, tappa intresset för hästarna eller vad det nu kan vara och då får man såklart se till att ta sitt ansvar och se till att hästen får det bra- om det nu handlar om fodervärd, försäljning eller avlivning det får situationen och hästen avgöra.

Så i min värld finns ingen solkart lösning som gäller överallt. Däremot känns "hästar ska aldrig säljas" som trams, just eftersom man aldrig kan veta hur livet utvecklas. Så jag antar att jag är närmare alternativ 1 än 2.

/Lavinia
 
Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Intressant tråd..

Jag anser att det första är det jag tycker normalt.. Men tyvärr (för mej) så lever jag efter det andra. Jag klarar inte av att sälja en häst. Jag är så livrädd att hästen ska säljas vidare sen och hamna hos fel personer..
Jag har inte möjlighet att ha min häst längre så jag har fodrat ut henne. Möjligen på livstid känns det som.. Jag har lovat familjen som har henne att jag inte kommer kräva tillbaka henne så länge dom vill ha henne och sköter henne. Men jag vill ha kontrollen över henne den dag dom inte kan eller vill ha henne kvar. Antingen får hon komma hem eller så letar jag upp en ny fodervärd åt henne. Jag vill oxå ha "makten" att besluta den dag hon inte kan vara kvar.
Jag har sett hästar vara kvar i livet för länge och arbetats för hårt trots smärta.
 
Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

*kl*

Dom flesta hästar jag har sålt har jag behövt göra pga av sjukdom :(

För hur snällt är det mot hästen som blir glad och lycklig när den rids var och varannan dag att helt plötsligt ha en ägare som inte kan rida alls på många månader och knappt ens kan ta sej till stallet då man akut blivit halvsidigt förlamad för 3dje gången ..... :(

Det var med stor sorg i hjärtat jag sålde den men nu är jag glad igen då dom nya ägarna älskar sin häst över allt annat och hästen är glad och lycklig igen :love:

Så trots att förlamningen så småningom släppte igen till största delen så ångrar jag mej ändå inte, trots att jag saknar honom, för jag orkar i alla fall bara rida min gamling, 22 år, någon/några gånger i månaden och det hade varit för lite för "ungdommen" hur som helst.....

För att gamlingen ska få komma ut fler gånger så har han fått en medryttare som rider honom 1-2 ggr/v och det är han nöjd med, han går på lösdrift numera så han får röra på sej ändå mera än när han stod på stall.

För övrigt så åker jag ut ungefär 1 ggn/v, på helgen oftast, och myser och pysslar med honom även om jag inte kan rida. Det är en vännina som har honom som sällskap till sin egna häst hemma på sin gård och hon tar hand om honom som sin egen så jag behöver inte komma ut oftare vilket är en stor lättnad när livet ser ut som det gör :D


Så JAG försöker leva efter alternativ 1 efter bästa förmåga.
Även om jag skulle önska att jag kunde leva efter alternativ 2, men det är för mej i alla fall en utopi ;)
 
Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Skulle nog vilja säga att de flesta vuxna som köper häst till sig själv köper häst med målet att ha den hela livet, det gör även jag. Men jag tycker man behöver ha så pass mycket självinsikt och realistiskt tänkande att man inser och förstår att den dagen kan komma då man inte har möjlighet att ha kvar hästen och då står inför ett val att antingen sälja den eller avliva den.

Vissa har tur och har ett så pass stabilt liv att de kan ha en häst hela dess långa liv, men det är långt ifrån alla. Man har begränsningar för vad man klarar och jag tycker det är alla gånger bättre att ta sitt ansvar som ägare och låta hästen få komma till ett bättre ställe än att naivt behålla den trots att man egentligen inte kan erbjuda den omvårdnad hästen behöver längre. I dessa situationer är det hästen som blir lidande i slutenden när ägaren ska behålla den bara för att man inte har hjärta att sälja/avliva och inte inser att hästen far illa iom ens ändrade livssituation.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hoppas tråden hamnade i rätt kat. Varning för långt inlägg. Ska skriva om mitt dilemma men vill helst lämna allt för avslöjande...
2 3
Svar
57
· Visningar
7 807
Senast: Jerseyite
·
Anläggning Räcker det att det finns en box som är tillgänglig till att använda som sjukbox? Eller måste det finnas en box på anläggningen till...
2
Svar
20
· Visningar
6 882
Senast: mackan
·
Hästmänniskan Blir säkert långt och virrigt, vet inte vad jag vill, skriva av mig kanske bara... Köpte en ettåring för några år sedan, den växte och...
2
Svar
27
· Visningar
4 125
Senast: Liten
·
Hästvård Hej, jag skriver på ett anonymt nick eftersom jag inte vill att hästägaren eller någon annan ska bli inblandade eller känna igen...
Svar
8
· Visningar
2 322
Senast: Nielaa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp