Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst
Nej, lynnesfels-diagnos slopades för många år sen. Det var nog strax efter min fått det, för 15-20 år sedan som det försvann.
KL
Jag tror det är få hästar som är rent sinnessjuka. Försvinnande få.. Däremot kan vi människor gett dem väldigt många trauman och skapat problembeteenden. Och stona som är såna och man avlar på kan i sin tur prägla in vissa problem i fölen. Andra har oupptäckt smärta..
En del är pga det inte lämpliga att sälja hur som helst. De måste rehabiliteras i den mån det går. Vissa går att få helt bra, andra måste man handskas lite speciellt med resten av deras tid.
Jag vet ett gäng såna hästar som sålts, sålts, sålt och aldrig funkat. De hästarna hade mått bra om någon avlivat. Men är hästen dyr och inte hittas något man kan döma ut på så säljs de oftast. Och såna köper inte proffsen till sig själv.
De seriösa ser också att man inte kan tänkas göra bra affärer med nöjda kunder med såna hästar. Det tar för lång tid att rehaba såna hästar och det håller inte ekonomiskt.
Men en del tar dem, pryglar upp dem och säljer. De funkar ibland ett tag då. Och hittar man inga dolda fel etc så är det svårt att häva köp. De säljs vidare till nästa lurade..
Det är för mkt jobb med dem för att proffs ska köpa dem till sig själva.
Insatta vet vilka som kan tänkas ta dem. Man vet också hur de kommer behandlas där för att "ridas till".
Det är inget unikt för Sverige. Det kommer ju en hel del importer som tagits hårt och brutalt och fort utomlands och när de inte längre skräms skiten ur och pryglas så upplevs de som oridbara.
Det är inget jag ensam får för mig, utan något veterinärer, hästförsäljare och tränare pratar om.
De hästarna kan vara svåra att sälja. För de har av människan lärt sig slåss.
Hästar som haft en grön och okunnig ryttare som är mjuk och inte lärt dem kampa är betydligt simplare. Utbilda är enklare än lära av/lära om.
När jag började utbilda hästar vet jag att jag var så nöjd med nån häst och tyckte mig gjort ett så bra jobb. Problemet var att jag tränat den för mig, inte för ägaren. Den var för svår för ägaren att rida.
Den läxan lärde jag mig. Idag utbildar jag häst för andra, inte för mig.
Det gäller också mina hästar, utom min gamling. Målet är att de ska kunna gå med andra. Om jag nu skulle falla död ner en dag..
Många tror nog dock att deras häst är mer speciell än den är. De flesta hästar är rätt simpla eg.
Och ja - jag är så klart märkt av mitt arbete där jag ser många trasiga hästar, mentalt som fysiskt.
Nej, lynnesfels-diagnos slopades för många år sen. Det var nog strax efter min fått det, för 15-20 år sedan som det försvann.
KL
Jag tror det är få hästar som är rent sinnessjuka. Försvinnande få.. Däremot kan vi människor gett dem väldigt många trauman och skapat problembeteenden. Och stona som är såna och man avlar på kan i sin tur prägla in vissa problem i fölen. Andra har oupptäckt smärta..
En del är pga det inte lämpliga att sälja hur som helst. De måste rehabiliteras i den mån det går. Vissa går att få helt bra, andra måste man handskas lite speciellt med resten av deras tid.
Jag vet ett gäng såna hästar som sålts, sålts, sålt och aldrig funkat. De hästarna hade mått bra om någon avlivat. Men är hästen dyr och inte hittas något man kan döma ut på så säljs de oftast. Och såna köper inte proffsen till sig själv.
De seriösa ser också att man inte kan tänkas göra bra affärer med nöjda kunder med såna hästar. Det tar för lång tid att rehaba såna hästar och det håller inte ekonomiskt.
Men en del tar dem, pryglar upp dem och säljer. De funkar ibland ett tag då. Och hittar man inga dolda fel etc så är det svårt att häva köp. De säljs vidare till nästa lurade..
Det är för mkt jobb med dem för att proffs ska köpa dem till sig själva.
Insatta vet vilka som kan tänkas ta dem. Man vet också hur de kommer behandlas där för att "ridas till".
Det är inget unikt för Sverige. Det kommer ju en hel del importer som tagits hårt och brutalt och fort utomlands och när de inte längre skräms skiten ur och pryglas så upplevs de som oridbara.
Det är inget jag ensam får för mig, utan något veterinärer, hästförsäljare och tränare pratar om.
De hästarna kan vara svåra att sälja. För de har av människan lärt sig slåss.
Hästar som haft en grön och okunnig ryttare som är mjuk och inte lärt dem kampa är betydligt simplare. Utbilda är enklare än lära av/lära om.
När jag började utbilda hästar vet jag att jag var så nöjd med nån häst och tyckte mig gjort ett så bra jobb. Problemet var att jag tränat den för mig, inte för ägaren. Den var för svår för ägaren att rida.
Den läxan lärde jag mig. Idag utbildar jag häst för andra, inte för mig.
Det gäller också mina hästar, utom min gamling. Målet är att de ska kunna gå med andra. Om jag nu skulle falla död ner en dag..
Många tror nog dock att deras häst är mer speciell än den är. De flesta hästar är rätt simpla eg.
Och ja - jag är så klart märkt av mitt arbete där jag ser många trasiga hästar, mentalt som fysiskt.