att som hästägare ta ansvar för sin häst

[ameo]

Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

jag fortsätter med ett till fiktivt exempel som spinn på alternativ två:

OM jag köper en ponny som är lagom stor till mina barn i lågstadieåldern, så är den ju urvuxen efter några år - oavsett om man tävlar med den eller inte. Är det då meningen att jag ändå ska behålla den tills den dör, bara för att jag annars är en oansvarig hästägare som tror att hästar är slitochsläng-saker som man kan köpa och sälja hur som helst?
Eller är det okej att sälja den trevliga barnponnyn vidare så den får ge glädje åt ytterligare barn under deras uppväxt?

(och självklart har tanken på denna tråd uppstått ur diskussionerna i djurens rätts facebooksgrupp, som länkades till i tidigare nämnd tråd på denna sida)

 

[kryddelydd]

Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Jag tycker att citat 2 är alldeles för kategoriskt och dömande.

Det finns liksom inget utrymme för att förstå att livssituationer kan ändra sig.

Citat ett är tillräckligt bra. Jag har ansvar för hästarna medan jag äger dem och har sedan ansvaret - om jag inte kan ha kvar dem - att se till att de hamnar på ett bra ställe.

Livslångt åtagande finns väl knappast? Inte ens gällande sina egna barn.

Det skulle ju också kunna vara dåligt för hästen att bli kvar hos "fel" ägare.

Jag tänker en situation där någon med starkt intresse för hoppning köper en häst, det visar sig efter ett år att hästen inte vill hoppa eller inte håller för det men fungerar utmärkt för skogsridning. Ägaren blir då mycket missnöjd med sin häst och risken är stor att det på ett eller annat sätt går ut över hästen. Inte nödvändigtvis i form av direkt vanvård eller misskötsel, men i att ägaren utstrålar "missnöje" till hästen som rimligen då inte blir tillfreds.
Åtminstone upplever jag hästar som sensitiva för sinnesstämning - en del mer än andra men alla reagerar de på vad vi människor signalerar med kroppsspråk, tonläge och så vidare.

Och om det nu vore tabu att sälja en häst.

Flera av de hästar som bor hos mig, har kommit hit som projekthästar som inte alls fungerat där de stod. Här fungerar de som ridhästar och verkar må ganska bra.
Inte för att jag är bästa hästägaren i världen, men jag tycks passa bättre för just de här individerna än vad säljarna gjorde.
Skulle dessa hästar pga något "säljförbud" vara dömda att gå kvar där de var?

 

[Bison]

Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Jag som har sålt några hästar tycker alternativ två är helt befängt. Att jag skulle vara den enda som skulle kunna ge mina hästar ett bra hem.
Att man ingår något heligt förbund när man köper en häst.

Jag har sålt mina ponnyer när jag växt ur dem. Sålde en unghäst efter att ha ägt honom några år och jag insåg att han blev på tok för liten trots allt beräknande om storlek så slår det ibland helt fel.

En häst ångrar jag att jag sålde. Jag hade då två och stod i en sits då jag var tvungen att sälja en. Men enligt alternativ två kan livet aldrig ändras och man hamnar aldrig i en sådan sits?

Min senaste såldes till mångas stora förvåning. Utåt sett var han den perfekta hästen för mig. Men jag tyckte aldrig om honom. Sista tiden undvek jag att åka till stallet, jag avskydde att rida honom osv.. Jag var helt säker på att jag ville sluta rida helt. Men nu, några månader senare längtar jag efter att börja igen, saknar det något enormt men jag saknar inte den hästen.
Ska man behålla då? Är det bäst för hästen? Det tycker inte jag.
Nu har han en ägare som verkligen trivs med honom och tycker att han är bäst.

 

[Amha]

Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

- Att ta sitt djurägaransvar är att sköta hästen väl medan man har den och den dag man inte längre kan eller vill ha den kvar längre ska man hitta ett fullgott alternativ, i form av ny ägare eller kanske till och med avliva den.

- OM man köper en häst så ska man ta ansvar för den tills den dör, oavsett hur lång tid det går. Man ska inte hålla på och handla med hästar, utan har man köpt en häst så ska man ta hand om den så länge den lever.

Det där är för mig ganska enkelt.

Kommentar på första citatet:
En död häst lider inte. Om man inte kan eller vill ta hand om hästen och den inte är attraktiv på marknaden är det inte fel att ta bort den. Är hästen väldigt speciell och svår bör man ta bort den om man inte vet någon som faktiskt kan ta hand om den på ett bra sätt. Hästar som riskerar att bli vandringspokaler eller riskerar att säljas till någon slakttransport har jag inte alls förståelse för varför de ligger utannonserade. Det känns verkligen fel på alla sätt.

Kommentar på andra citatet:
En häst lever väldigt länge. Jag fick min första ponny när jag var 11 år (ponnyn lika gammal). Idag är jag 23 och har fortfarande kvar henne men har ju haft en jäkla tur på många sätt. Mamma betalade ponnyn fram tills jag köpte min arab för egna pengar och då var jag 18-19 någonting. Då fick jag betala för båda två. Nu, några år senare, kan jag meddela att det var NÄÄÄRA att jag sålde åtminstone araben pga ekonomisk kris en tid när jag flyttade hemifrån. Det var 100% tur att ingen köpare dök upp och att jag fick tid att ordna min ekonomi. Nu var det aldrig så illa att jag inte kunde ge hästarna vad de behövde, jag drog i stället av på mitt eget och levde på havregrynsgröt en tid och höll tummarna för att jag inte skulle få några skador på hästarna. Visst, kriser kommer och går men kan man inte reda ut dem bör man se sig om efter nytt hem till djuren. Finns inte pengarna kan man ju ingenting göra.

Tröttnar man på ridningen eller inte går ihop med hästen måste man ju också fundera ut någon lösning. Om jag inte går ihop med en häst mår ju varken jag eller hästen bra varför den bästa lösningen är försäljning. Är hästen träningsnarkoman och jag inte längre har energi, ork, möjlighet att fortsätta träna den behöver den komma till någon som har mer att ge den.

Något jag däremot har lite svårt för är det där med ponnyhästar och ponnyryttare. Ponny köps in, ponny gör starter på en bana, ryttaren växer ur ponnyn, ponnyn säljs och så börjar det om hos en annan familj. Jag förstår grejen och varför men jag har svårt att acceptera det. Hästar blir för mig så mycket mer än ett redskap i en motionsform. Sådär kan man göra med innebandyklubbor men jag skulle aldrig kunna hålla på så med en häst.

 

[cirkus]

Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Jag som har en liten Herr Shetland som bor hos en familj med flera barn i olika åldrar och även små kompisar som han kan glädja, mina barn är för stora och att bara gå och göra ingenting precis HEEEELA tiden är ju som ett litet slöseri med en sån perfekt barnponny. Nu gör han ju inte många knop, men de han gör tror jag är värdefulla.

Hade kunnat sälja honom dit - lätt - men det verkar onödigt, vi är alla nöjda över lösningen som är.

 

[cirkus]

Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Något jag däremot har lite svårt för är det där med ponnyhästar och ponnyryttare. Ponny köps in, ponny gör starter på en bana, ryttaren växer ur ponnyn, ponnyn säljs och så börjar det om hos en annan familj. Jag förstår grejen och varför men jag har svårt att acceptera det. Hästar blir för mig så mycket mer än ett redskap i en motionsform. Sådär kan man göra med innebandyklubbor men jag skulle aldrig kunna hålla på så med en häst.

Jag tycker inte det känns bra att samla på hög vartefter barnen blir äldre och ponnyerna inte gör ett dugg för det finns ingen ryttare i passande ålder i familjen (man kan ju inte avla en massa barn i all oändlighet för att ha till ponnyerna )

 

[Karre]

Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Jag var nog av den åsikten att man skaffar ett djur för att ta hand om den hela dess liv.. men fick tänka om. Köpte en trevlig D-ponny för en massa år sen för promenadridning i skogen mestadels. Det var en ung häst, som vartefter den utvecklades visade sig ha stor kapacitet inom dressyren, och ett krutpaket ute i naturen.. När t o m min ridlärare tyckte att hästen var lite för mycket för mig (jag tror faktiskt hon menade för bra för mig.. ) och sa att "du vet att du inte är den enda som kan sköta en häst bra va?" så insåg jag att det nog var fel häst för mig, även om hon var toppen på alla andra sätt. Hon fick ett riktigt bra hem med, då jag till slut valde att sälja henne.
Nu har jag blivit äldre (och förståndigare?) och anser att det är lika dumt att ha en häst man inte passar ihop med (och som säkert inte trivs med en själv heller) som att stanna i ett dåligt förhållande. . Det viktigaste är att man tar hand om den bra då den är i ens ägo, och gör sitt allra bästa för att hitta ett bra hem om man måste sälja vidare. Hästar är dessutom dyra att ha och inget man som t ex arbetslös har råd med (även om det är då man har tiden..)

 

[pulkaskurk]

Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Detta är något av en spinoff på tråden om avlivning som är aktiv nu.
Andemeningen med denna tråd är att ventilera hur vi tycker att vi ska ta vårt hästägaransvar för de hästar vi skaffar oss.

Jag kastar ur mig två lösryckta (nja...) citat, som inte nödvändigtvis är mina egna åsikter, så får NI spinna vidare! HUR långt sträcker sig vårt djurägaransvar?

- Att ta sitt djurägaransvar är att sköta hästen väl medan man har den och den dag man inte längre kan eller vill ha den kvar längre ska man hitta ett fullgott alternativ, i form av ny ägare eller kanske till och med avliva den.

- OM man köper en häst så ska man ta ansvar för den tills den dör, oavsett hur lång tid det går. Man ska inte hålla på och handla med hästar, utan har man köpt en häst så ska man ta hand om den så länge den lever.

Jag tycker väl att det är lite av både och.
När jag går in i ett hästköp så är min tanke att jag ska ha hästen resten av hästens liv.
MEN jag vet ju också att det inte alltid blir som man har tänkt och det kan ju finnas 1 miljon orsaker till att man inte kan ha kvar hästen och då måste man såklart göra något åt situationen.

Vad jag gör beror ju också på många saker, om hästen är frisk, ålder, allmänt enkel, har någon ridbarhet osv.
Mina hästar idag är tex i en bra ålder, det är enkla och trevliga friska individer som är medelgoda i ridbarhet om man ser till tävlingssammanhang och skulle jag inte kunna ha kvar dem blir mitt första alternativ fodervärd eller att sälja.
De borde vara relativt lättsålda till rätt prislapp.

Skulle de däremot vara gamla, sjuka, skadade, knepiga eller lite av varje så det blir betydligt svårare att hitta ett bra hem hade alternativet varit avlivning.

 

[Amha]

Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Nej naturligtvis inte. Jag har ju förståelse för varför man gör på det viset men det är inget alternativ för mig att göra så iom att hästen blir för mycket familj för mig. Jag hade nog inte heller valt att köpa minsta storleken på ponny till mina barn heller. Jag själv fick en d-ponny som jag fortfarande kan rida på men hade kanske väntat med ponnyköp tills man kunnat köpa åtminstone en c-ponny då man ofta kan rida dem länge om man inte blir allt för tung och sedan låta den bli vår familjehäst och ha en medryttare som kan tävla om man vill men det är hur JAG hade gjort. Andra får såklart göra som de vill

 

[kryddelydd]

Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Andra får såklart göra som de vill

...och detta var bland det bästa jag läst på länge!

Hela inlägget var för övrigt bra enligt min enkla åsikt

De flesta vuxna hästägare går antagligen in i hästköpet med en tanke om att hästen ska vara kvar.

 

[tuaphua]

Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Jag tycker inte man kan förväntas behålla hästen tills den dör då man köper häst. En häst kan bli 30 år. Mycket kan hända med ens liv under den tiden. Ska man ha en buffert för att ha häst i 30 år innan man köper häst skulle vi få avliva de flesta som idag lever..

Jag har själv däremot som mål att ha kvar mina. Den ena är idag 30 år. Han är i pengar inte värd någonting. Trots att han än är frisk skulle jag hellre ta bort honom än skicka vidare a la ge bort/foder.
Så har jag tänkt med honom i minst 10 år iaf. Han är minst sagt svår(utdömd för lynnesfel för mer än 20 år sen). Jag som känner honom sen 20 år tillbaks vet hur han hålls trygg och då lätthanterad.
Han blir farlig då han blir otrygg iom att han går till attack(utöver att han flyr okontrollerat i andra situationer då).
För hans egen skull vvill jag inte utsätta honom för den stress ett rutinbyte betyder för honom. Han är också lite svårläst iom islandskorsning som är rätt introvert tills det exploderar. Jag ser de små, små tendenserna. Men de flesta gör inte det.
Hade han varit 9 år hade jag kanske resonerat annorlunda.

Min andra är också svår. Men han har bra stam, är yngre, är snygg modell, hoppar fantastiskt etc. Där hade man kunnat fundera vidare kring en annan lösning om man nu måste avveckla hästeriet av ngt skäl.

När jag utbildar hästar eller rådgör med folk så måste man tänka på vad man utbildar hästen till. En häst måste utbildas efter det den ska göra. Vet man inte vad den kommer göra måste man ge den lite bredd.
Dvs man måste träna alla unga hästar så de pallar flytt, olika miljöer, olika situationer etc..
Trygghet handlar inte om att linda in dem och förskona dem, få dem lugna i någon bubbla.. Det handlar om att utsätta dem för så mkt det bara går(givetvis i lagom takt!) och göra dem trygga i sig själv, med människor etc.
Hästar som utbildas så kan sen säljas till relativt gröna ryttare etc.
Börjar man med det och tar sig den tiden kan man sen börja satsa inom resp gren på de som det ska satsas med.

Jag tycker att när man står inför det där beslutet och inser att man av något skäl inte kan ha kvar sin häst får man fundera kring vilken kvalitet hästen kan få.
Givetvis kan man kolla upp om man får svar på annons etc om man nu inte har kontakter även om man har en häst som är svårplacerad.

Är hästen tex sjuk/skadad/defekt och måste ridas speciellt så som inte ens de flesta proffs kan så tycker jag nog man gör gott i att ta bort den. Jag har träffat allt för många såna som lagt sig till med problembeteenden pga att info om deras skador och sjukdomar "försvunnit på vägen" i ägarbyten.
Det är fruktansvärt att behöva ta bort en älskad vän. Men jag tror hellre man gör det än hittar dem trasiga mentalt eller psykiskt efter ett gäng års lidande.

 

[yennork]

Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Absolut detta alternativet:

- Att ta sitt djurägaransvar är att sköta hästen väl medan man har den och den dag man inte längre kan eller vill ha den kvar längre ska man hitta ett fullgott alternativ, i form av ny ägare eller kanske till och med avliva den.

Jag vill till och med gå så långt som att säga, att som ansvarsfull djurägare måste man inse att ibland skulle ens häst ha det bättre i ett annat hem. En ponny som ryttaren vuxit ur eller tröttnat på, en häst som ryttaren inte klarar av eller trivs med, en ryttare som inte har tid, råd eller möjlighet att ta hand om sin häst på det vis den förtjänar, eller som tröttnat på/vill ta en paus i hästlivet - det finns många anledningar.

Är hästen svårsåld, framför allt om den har skador eller har "lynnesfel" som gör att den måste behandlas på ett visst vis för att inte bli farlig är slakt ett bättre alternativ än att sälja/ge bort/låna ut. Det är alldeles för stor risk att det slutar illa för hästen.

Har man djur får man ha i bakhuvudet att vi kan inte bestämma att djuret ska dö, däremot när och hur.

 

[bettysmatte]

Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Jag vet egentligen inte hur jag känner helt generellt, men jag kan bara säga hur jag känner för mina två hästar. Har en 10-årig haflinger och en 17-årig shettis. För 4 år sedan hade båda fång som jag kämpade med under en lång tid. De är sedan länge friskförklarade, men kommer självklart alltid att kräva speciell skötsel hela livet. I och med detta finns det inte på min himmel att sälja mina hästar och hoppas på att den som ev. skulle vilja köpa skulle fortsätta att sköta dem som jag gör.

Men eftersom det, i mina ögon, är friska hästar som jag ser njuta av livet på diverse sätt är det inte heller aktuellt att avliva om jag bara skulle tröttna. För det är klart att man ibland tröttnar på att se till att grovfodret håller "rätt" sockerhalt, att blötlägga hö till shettisen mitt i smällkalla vintern, att åka nästan 7 mil enkel resa var sjätte vecka till proffshovis, att aldrig bara kunna släppa på bete och själv åka på semester, etc etc etc. Men jag skulle heller ALDRIG fixa att stå och hålla min friska häst när den blir avlivad - så känner jag.

 

[bigganl]

Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Första alternativet stämmer in på mig. Om jag och hästen utvecklas åt olika håll, om det finns personliga skäl till att jag inte skulle kunna behålla hästen eller någon annan anledning, ja det finns många orsaker till att man väljer att sälja. Om tex hästen som köptes för dressyr visar sig vara en riktig hopphäst och ryttaren inte har minsta intresse för hoppning tycker jag det är ägarens ansvar att se till att hästen får komma till någon som kan ge den ett mer passande liv.

 

[Hellas]

Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Absolut detta alternativet:



Jag vill till och med gå så långt som att säga, att som ansvarsfull djurägare måste man inse att ibland skulle ens häst ha det bättre i ett annat hem. En ponny som ryttaren vuxit ur eller tröttnat på, en häst som ryttaren inte klarar av eller trivs med, en ryttare som inte har tid, råd eller möjlighet att ta hand om sin häst på det vis den förtjänar, eller som tröttnat på/vill ta en paus i hästlivet - det finns många anledningar.

Är hästen svårsåld, framför allt om den har skador eller har "lynnesfel" som gör att den måste behandlas på ett visst vis för att inte bli farlig är slakt ett bättre alternativ än att sälja/ge bort/låna ut. Det är alldeles för stor risk att det slutar illa för hästen.

Har man djur får man ha i bakhuvudet att vi kan inte bestämma att djuret ska dö, däremot när och hur.

Mycket bra skrivet tycker jag. Min häst är 15 år och min plan är att jag ska ha honom för resten av hans liv. Men jag är medveten om att saker och ting kan inträffa. Min privatekonomi kan krascha om någon av oss blir arbetslös, jag kan bli sjuk etc.

För övrigt blir jag alltid lika förundrad över att vissa som tycker försäljning är fel förespråkar att den som inte ser för sig att hen ska äga hästen hela livet istället tar en häst på foder eller hyr den. Hur skulle det vara bättre för hästen? Den är ju knappast medveten om de juridiska omständigheterna, utan märker bara att den kommer till en ny människa på ett nytt ställe.

 

[Presto]

Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Även om de är unga, lätta att hitta nya hem till och du av en och annan anledning inte kan ta hand om dem (exv sjukdom eller obefintlig inkomst), alltså att hur du än vänder och vrider på de så kan du inte försörja hästarna, inte ens genom att försaka allt inklusive mat och bostad? Nej det behöver inte vara så drastiskt, men det finns faktiskt de som får en ändrad livssituation där det av en eller annan anledning inte får plats någon häst.

Jag utgår från mig och mina ponnysar. Jag kommer aldrig hamla i den situationen som du beskriver och då finner jag ingen mening i att försöka spekulera hur jag skulle agera om det skulle hända. Hur andra gör är upp till dom.

 

[Lobelia]

Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Jag utgår från mig och mina ponnysar. Jag kommer aldrig hamla i den situationen som du beskriver och då finner jag ingen mening i att försöka spekulera hur jag skulle agera om det skulle hända. Hur andra gör är upp till dom.

Du kommer aldrig bli sjuk eller hamna i obestånd, jag kan bara gratulera, ingen annan jag vet har sådan insikt i vad framtiden har i beredskap för en.

 

[Presto]

Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

jag syfta mer på att jag inte har unga, friska och lättsålda hästar. Jag skulle aldrig stå i valet om sälja eller avliva är det mest humanaste, jag vet redan vad jag väljer om den dagen kommer.

 

[mackan]

Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

Lynnesfel år 2013 finns väl inte ens som diagnos iof ?

Kl
Jag tycker det är lite naivt att tycka sig kunna garantera att se framför sig att man ska ha samma häst i 30 år . Tanken är god , men ingen vet hur livet vänder ens inom 5 år . Jag håller med många i tråden om tänket att självklart hittaran en bra köpare efter bästa förmåga till ett friskt djur utan problem . Ett numera friskt djur utan problem men med historik av ngt genuinare slag , är jobbigare . Ännu jobbigare att ta bort ett sånt friskt djur , så där håller jag med Bettys matte .

 

[Angel]

Sv: att som hästägare ta ansvar för sin häst

*Kl*
En viss organisation som nämnts i tråden är enligt min mening bara ett bevis på att all typ av fanatism är av ondo. Visst håller jag med om en del grundtankar men för att det ska bli så bra som möjligt måste det gå att tillämpa i verkligheten också.
Om ingen någonsin sålde sina djur hur skulle då andra djurvänner få tag i djur att ta hand om? Stjäla dom eller börja odla i flaskor kanske?
Visst har man ansvar att hitta ett bra hem till sina djur så långt det är möjligt men att man absolut måste ta hand om dom tills dom självdör är inte etiskt ur djurskyddsynpunkt.