Att skala ned och vara nöjd.

Tittar på "Kan vi bara få njuta" på SVT och slås av tanken av att bara skära ner på allt som inte är nödvändigt och bara njuta. Sluta prestera och bara vara nöjd, hur det än ser ut. Det verkar så otroligt lätt men herregud så svårt!

Jag är en kronisk prestationsprinsessa som gått in i väggen 2 gånger och som bara känner krav på mig själv hela tiden från både mig själv och omgivningen. Det sjuka ligger i hur illa jag faktiskt behandlar mig själv ibland, till den grad att jag intalat mig själv att man måste förtjäna sina toalettbesök(!) och kört på i vanlig takt trots sjukdomar flera gånger. Terapi har åtminstone hjälpt mig en bit på vägen och jag förstår nu att man får vila för att man är trött men det dåliga samvetet sitter kvar. Inte för att jag har bättre samvete när jag väl gjort saker heller, jag tycker alltid att jag borde hunnit mer.

Men nu tänker jag faktiskt skala ned, det måste få bli enkelt och prestationsfritt. Jag kan inte leva resten av mitt liv under alla inbillade "måsten" utan behöver egentligen bara fokusera på det som är viktigt för mig, inte vad som är viktigt för andra. Så jag börjar nu med att skala ned på saker jag inte behöver, att skapa en mer minimalistisk omgivning, för att sen fortsätta med vad jag ser blir viktigt för mig. Och jag tänkte använda det här som en dokumentation för att se vad jag faktiskt åstadkommer.

 

[DarkInNight]

Känner så igen, till den milda grad att jag ibland vill skala bort familjen i önskan om att få bort många måsten så jag kan få lite återhämtning.

 

[Luff]

Allt en tror en måste göra och allt en tror en måste ha. Galet.

 

[Blyger]

Vad intressant det låter! Hoppas du fortsätter rapportera här

 

[RedQueen]

Började med något enkelt, jag gick igenom mina hudvårdsprodukter. Det låter nog rätt ytligt men det var något som jag kan reflektera över varför. Jag är helt okej med att åldras och det faktum att min kropp förändras efter det, så varför ska jag använda saker som egentligen inte passar min hud? Jag vet vad som fungerar och huden mår bra av så jag behöver inget annat än det. Kvar är nu bara rengöringsmjölk, en toner, fuktserum, en peeling och hudkräm. Jag är en torris så fuktserumet behövs för att inte det ska strama i huden, annars hade jag nog slopat den också. Det känns rätt bra att öppna badrumsskåpet och veta att det här är en del av mig som jag accepterat och trivs med.

 

[skiesabove]

Jag har jobbat på med avskalningen i några år nu, det är verkligen en process som tar tid. Lära sig vara nöjd med mindre.

Senaste rycket jag gjorde var i sadelkammaren, verkligen bara spara det jag använder och sälja/skänka iväg allt som är i fel storlekar eller för mycket av.

Som en bonus blir det lättare att organisera och hålla rent både inne och ute när man bara har det man faktiskt använder och gillar, och slutar köpa nytt bara för att.

 

[RedQueen]

Vaknade inatt för jag var så arg. Arg på omgivningen för att de helt bortser mina önskningar och behov, arg på mig själv för att jag drar på mig en offerkofta istället för att göra något åt det. Låg vaken till 3 och det var väl ingen höjdare när jag går upp vid 6.

Kommer börja i terapi nästa vecka för att få hjälp med att börja sätta gränser och kommunicera dem samt lära mig att hantera alla känslor med att säga nej. Jag är värd att få ha gränser och hålla på dem, precis som alla andra.

 

[Nepenthe]

Hejja dig

Gillar du att ha visuella listor uppe?
För att kunna fokusera på de du tycker är viktigt för DIG t.ex?
Jag har massa post-it på spegeln

 

[RedQueen]

Hejja dig

Gillar du att ha visuella listor uppe?
För att kunna fokusera på de du tycker är viktigt för DIG t.ex?
Jag har massa post-it på spegeln

Har nog aldrig tänkt på att ha listor framme men det var en supersmart idé! Tack för tipset.

 

[TinyWiny]

En annan sak kan vara att göra en målbild av det man faktiskt vill. Sätta upp den på ett ställe man ofta går förbi och bara må sådär bra av att se det och påminnas om vad som faktiskt är viktigt för en själv.

 

[RedQueen]

Fortsätter skala ned på det som är saker som inte tillför något i mitt liv, garderoben fick sig en omgång och nu har jag bara kläder jag faktiskt känner mig bekväm och fin i.
Har även börjat i terapi igen för att komma till en acceptans och början till ett mående som inte baserar sig på prestationer. Herreminje vad svårt det är att vara snäll mot mig själv!

Lyckligtvis har jag hittat en terapeut som är precis så som jag behöver, en som inte använder svåra eller luddiga begrepp och som är oerhört rak och direkt med mig. Jag behöver det för att faktiskt förstå och ta till mig de verktyg jag får med mig och för att berätta om mitt mående.

Något jag kommit fram till är att jag aldrig riktigt gör något, jag provar inte nya saker utanför hemmet och jag har lång startsträcka för att komma igång. Jag tror det har att göra med att mina föräldrar aldrig haft några riktiga intressen som krävt att de lämnat hemmet och inte heller velat att jag och min bror haft det men även att min sambo är lite så. Allt är bättre om det kan ske hemma och inte kosta pengar. Så jag tänkte prova på aktiviteter som kräver att jag lämnar hemmet de närmsta 5 månaderna och som jag genuint vill prova. Jag behöver få leva jag med. Även om det kanske inte ingår i skala ned så ingår det definitivt i att vara nöjd.

 

[manda]

Fortsätter skala ned på det som är saker som inte tillför något i mitt liv, garderoben fick sig en omgång och nu har jag bara kläder jag faktiskt känner mig bekväm och fin i.
Har även börjat i terapi igen för att komma till en acceptans och början till ett mående som inte baserar sig på prestationer. Herreminje vad svårt det är att vara snäll mot mig själv!

Lyckligtvis har jag hittat en terapeut som är precis så som jag behöver, en som inte använder svåra eller luddiga begrepp och som är oerhört rak och direkt med mig. Jag behöver det för att faktiskt förstå och ta till mig de verktyg jag får med mig och för att berätta om mitt mående.

Något jag kommit fram till är att jag aldrig riktigt gör något, jag provar inte nya saker utanför hemmet och jag har lång startsträcka för att komma igång. Jag tror det har att göra med att mina föräldrar aldrig haft några riktiga intressen som krävt att de lämnat hemmet och inte heller velat att jag och min bror haft det men även att min sambo är lite så. Allt är bättre om det kan ske hemma och inte kosta pengar. Så jag tänkte prova på aktiviteter som kräver att jag lämnar hemmet de närmsta 5 månaderna och som jag genuint vill prova. Jag behöver få leva jag med. Även om det kanske inte ingår i skala ned så ingår det definitivt i att vara nöjd.

På ett sätt tänker jag att det också är skala ner. Att skala ner det onödiga, det som hindrar enkel förnöjsamhet. Att en (vad jag tolkar som lite) jante-tanke definitivt är en onödig pryl att bära runt på och att skala bort den ger ett mindre komplicerat mer levande liv. Att ha färre prylar är väl någonstans för att ge mer utrymme till själva livet, så att det vidgas låter helt följdriktigt.

Tycker det låter klockrent! Och kul.

 

[Askur2017]

Fortsätter skala ned på det som är saker som inte tillför något i mitt liv, garderoben fick sig en omgång och nu har jag bara kläder jag faktiskt känner mig bekväm och fin i.
Har även börjat i terapi igen för att komma till en acceptans och början till ett mående som inte baserar sig på prestationer. Herreminje vad svårt det är att vara snäll mot mig själv!

Lyckligtvis har jag hittat en terapeut som är precis så som jag behöver, en som inte använder svåra eller luddiga begrepp och som är oerhört rak och direkt med mig. Jag behöver det för att faktiskt förstå och ta till mig de verktyg jag får med mig och för att berätta om mitt mående.

Något jag kommit fram till är att jag aldrig riktigt gör något, jag provar inte nya saker utanför hemmet och jag har lång startsträcka för att komma igång. Jag tror det har att göra med att mina föräldrar aldrig haft några riktiga intressen som krävt att de lämnat hemmet och inte heller velat att jag och min bror haft det men även att min sambo är lite så. Allt är bättre om det kan ske hemma och inte kosta pengar. Så jag tänkte prova på aktiviteter som kräver att jag lämnar hemmet de närmsta 5 månaderna och som jag genuint vill prova. Jag behöver få leva jag med. Även om det kanske inte ingår i skala ned så ingår det definitivt i att vara nöjd.

Hejja dig!!

Jag tycker det är lättare att skala ner tiden jag lägger på det som tar energi genom att skala upp det jag VILL och längtar efter att göra. Nu yogar, solar, rider jag först (även om det finns disk, tvätt etc som behöver tas hand om) Förr gjorde jag alltid tvärtom vilket ledde till att jag inte orkade eller hann med det som fick mig att må bra. Börjar jag i andra änden känns det tråkiga oftast lite lättare eller mindre angeläget efteråt… hjärnan

 

[RedQueen]

Tog min jägarexamen igår, känner mig rätt nöjd över mig själv som sköt fina serier för att aldrig hållit i en studsare tidigare. Och det kan vara det roligaste jag någonsin gjort!

I övrigt har jag semester nu, jag har konsekvent vägrat att boka in för mycket det här året för att orka återhämta mig. Så det mest spännande jag har framöver är ett besök till frissan i grannkommunen och besök i choklad- och glassaffären bredvid.

Märkte av att människor i min närhet blev både förvånade och lite provocerade med att jag inte planerat in något större, är det så illa att vi stressar oss igenom semestrarna och inte återhämtar oss för att vi jagar den "perfekta semestern" med massor av saker att göra? Blev faktiskt paff när en bekant blev sur över att jag inte hade massvis med grejer inplanerat utan vill ta dagen som den kommer och göra det som faller mig in.

 

[Fruentimber]

Grattis till jägarexamen!

 

[bettysmatte]

Tog min jägarexamen igår, känner mig rätt nöjd över mig själv som sköt fina serier för att aldrig hållit i en studsare tidigare. Och det kan vara det roligaste jag någonsin gjort!

I övrigt har jag semester nu, jag har konsekvent vägrat att boka in för mycket det här året för att orka återhämta mig. Så det mest spännande jag har framöver är ett besök till frissan i grannkommunen och besök i choklad- och glassaffären bredvid.

Märkte av att människor i min närhet blev både förvånade och lite provocerade med att jag inte planerat in något större, är det så illa att vi stressar oss igenom semestrarna och inte återhämtar oss för att vi jagar den "perfekta semestern" med massor av saker att göra? Blev faktiskt paff när en bekant blev sur över att jag inte hade massvis med grejer inplanerat utan vill ta dagen som den kommer och göra det som faller mig in.

Jag har inte gjort något "stort" på min semester alls. Har "puttrat omkring" och skrivit på min bok, läst böcker, målat alla mina fönster, målat om badrummet, hjälpt föräldrarna med tapetsering och målning, varit och fikat... Så jag har gjort mycket, och uppskattat det, men säkerligen inte mycket som de flesta skulle räkna som semester... Jag har en kollega som far runt som en studsboll på sin semester. Det är hyrd stuga, utlandssemester, tältande...i en strid ström. Hon mår inte speciellt bra av och till, så jag funderar nästan på om det mestadels handlar om rastlöshet?

 

[RedQueen]

Har haft en dust med stressen igen och fick faktiskt släppa allt som hade med orsaken till det helt ett tag. Jag är fortfarande inte helt bra och pressar fortfarande tänder på nätterna men det går åt rätt håll.

Projekt skala ned går framåt, inte prylmässigt just nu men känslomässigt och tidsmässigt. Jag lägger mer tid och energi på mina intressen och börjat så smått lära mig att inte ta åt mig av människors missnöjdhet eller försöka lägga ned energi på att göra sådana nöjda.

 

[escodobe]

Tog min jägarexamen igår, känner mig rätt nöjd över mig själv som sköt fina serier för att aldrig hållit i en studsare tidigare. Och det kan vara det roligaste jag någonsin gjort!

I övrigt har jag semester nu, jag har konsekvent vägrat att boka in för mycket det här året för att orka återhämta mig. Så det mest spännande jag har framöver är ett besök till frissan i grannkommunen och besök i choklad- och glassaffären bredvid.

Märkte av att människor i min närhet blev både förvånade och lite provocerade med att jag inte planerat in något större, är det så illa att vi stressar oss igenom semestrarna och inte återhämtar oss för att vi jagar den "perfekta semestern" med massor av saker att göra? Blev faktiskt paff när en bekant blev sur över att jag inte hade massvis med grejer inplanerat utan vill ta dagen som den kommer och göra det som faller mig in.

Jag tänker att återhämtning är olika för olika personer. Jag återhämtar mig av nya intryck och upplevelser. För mig ÄR det en perfekt semester att göra massa saker. att gå hemma utan något inplanerat mer än 2 dagar är bara destruktivt för mig. Däremot gör jag INTE en massa saker efter jobbet, utan under veckodagarna gör jag så lite det bara går.
Det gäller att hitta det som funkar för en själv

 

[RedQueen]

Jag tänker att återhämtning är olika för olika personer. Jag återhämtar mig av nya intryck och upplevelser. För mig ÄR det en perfekt semester att göra massa saker. att gå hemma utan något inplanerat mer än 2 dagar är bara destruktivt för mig. Däremot gör jag INTE en massa saker efter jobbet, utan under veckodagarna gör jag så lite det bara går.
Det gäller att hitta det som funkar för en själv

Absolut, det tror jag med. Men jag blev så förvånad den gången då en person blev oerhört provocerad och sur för att jag aktivt valde att inte planera in massor av saker då jag behövde få vila och välja de få saker jag genuint kände att jag ville göra.

 

[RedQueen]

Väljer att väcka upp den här dagboken igen istället för att starta ett nytt inlägg då det ändå rör sig i samma ämne.

Semestern börjar närma sig, från början var det tänkt att jag skulle ha hjälpt min mamma som firar jämnt det här året med hennes jättefest hon tänkt sig ha i början av semestern. Sen skulle jag åka iväg på CCW med sambon och sen stressat min sista vecka med allt annat. Så blir det inte nu.

Nyligen blockerade jag min mamma då hon valde att försöka provocera fram gräl och bråk med mig då andra släktingar vägrar ha kontakt med henne p.g.a. hennes grälsjuka och alkoholism.

Den här gången handlade det om att hon helt enkelt inte kan bestämma över mig längre och försökte med ett riktigt lågt slag. Där och då fick hon veta att den dag hon ber om ursäkt för hur hon betett sig mot mig kommer jag att låta henne finnas i mitt liv, tills dess är det absolut radiotystnad från mig. Inget mer.

Jag kommer inte få en ursäkt, och det är okej. Jag kommer utmålas som "den överreagerande och osympatiska dottern" för hon drar sig inte för att snacka skit om sina barn och det är okej. Jag kommer få skit från hennes vänner och bekanta och det är okej. För jag mår bra nu, jag mår så fruktansvärt bra nu. Jag läker för första gången i mitt liv på riktigt även om det varit stressigt den senaste tiden. Jag sover tungt för första gången sen jag var barn och jag känner mig lättare till mods. Jag ser fram emot saker igen.

Jag och min psykolog diskuterade det här under mitt senaste besök och jag har nog aldrig riktigt kunnat förstå hur illa mitt medberoende faktiskt var. Jag har inte heller kunnat förstå hur illa skadad min självkänsla var tack vare att jag växt upp med någon som bara klankat ner på allt och alla hela tiden. Och jag kommer äntligen kunna börja läka på riktigt, inte bara hålla ihop för att överleva. Min ångest har också avtagit kraftigt.

Så nu ska jag alltså utforska vem jag är när jag inte har någon som ständigt pikar mig och är egoistisk. Jag ska få lära mig självmedkänsla och hur det är okej att bara duga. Jag är livrädd och förväntansfull samtidigt, för jag behöver inte vara elak mot mig själv och jag behöver inte be om ursäkt för att jag känner saker eller har en personlighet.

Framtiden är ljus för första gången på riktigt.