Att rida omkull

[Lakritspipan]

Var nyss ute och red på min lille kille, solen skiner, hästen är jättepigg och det gröna gärdet som vi brukar galoppera på ligger framför oss. Så jag släpper iväg honom i galopp och han flyger iväg med öronen framåt, känner att han är laddad så låter honom sträcka ut, världens bästa känsla!
Då händer det som inte får hända han blir rädd för något och kastar sig åt sidan så gott det går i den höga farten, landar i en "kant" som går längs gärdet med mjuk och porös jord, fastnar med benet och slår en kullerbytta med världens fart... Får hästen över mig, har en bild på näthinnan av hans kropp över mig mot den blå himlen... Hinner tänka "nu dör vi" och tappar luften ur lungorna av smällen, han rullar vidare och fullgör kullerbyttan men vi båda får grepp och kastar oss upp på fötter ungefär samtidigt, allt går så fort. Tygeln sitter fast runt benet och han paniksnurrar varv på varv medan jag försöker hämta andan och kan lugna honom med rösten, försöker låtsas som ingenting och och säjer "sååja, sååja". Han stannar upp och jag hinner få tag i honom, börjar fippla med att öppna spännet på tygeln för att få loss honom men har sån handsvett av stressen så det tar några ganska långa sekunder. Sen får jag loss tyglarna och då står han helt stilla, jag klappar på honom och han tittar lite förvånat på mig men verkar trots allt ganska lugn. Brister ut i gråt av chocken och gråter hela vägen hem... Han verkar helt oskadd så hoppar upp i paddocken och rider några varv("upp i sadeln" ni vet,kanske man inte ska ha som lag egentligen) och sen till stallet där min släkting möter mig och ser mig vara jätteledsen, jag berättar vad som hänt och hon tar hand om mig och hästen.
Är fortfarande chockad och ledsen och har ont i bröstkorgen och benet som hamnade under, men känner också att vilken tur ändå, det kunde gått mycket sämre... Han är ganska försiktig av sig och man märkte att han försökte att inte hamna på sin ryttare utan att han försökte styra kraften bortåt, och att han stannade så jag kunde få loss tyglarna och gå lugnt hem.
Så, nu när jag fått skriva av mig undrar jag över era omkullridningar.
Har ni varit med om någon? Vad hände?
Fick det några konsekvenser som skador eller rädsla?
Ändrade ni eran ridning eller ridvägar/ställen efter?

 

[Shaggy]

Rent praktiskt se till att åka in och kolla upp dig. Det är superviktigt för eventuella försäkringsersättningar
Jag har gått omkull ett par gånger. En gång halkade vi på en isfläck. Hästen hade dragit och jag insåg vad som skulle ske så jag hoppade av. Nästa gång, annan häst, så gick hästen och sov och snubblade på sina egna fötter. Fastnade under med ena benet den gången, och mej jag kollade inte upp det och har idag problem med den vristen/foten vilket mycket möjligt kommer från olyckan.

 

[Lakritspipan]

Rent praktiskt se till att åka in och kolla upp dig. Det är superviktigt för eventuella försäkringsersättningar
Jag har gått omkull ett par gånger. En gång halkade vi på en isfläck. Hästen hade dragit och jag insåg vad som skulle ske så jag hoppade av. Nästa gång, annan häst, så gick hästen och sov och snubblade på sina egna fötter. Fastnade under med ena benet den gången, och mej jag kollade inte upp det och har idag problem med den vristen/foten vilket mycket möjligt kommer från olyckan.

Ja, jag kanske bör göra det? Åker man till akuten eller bokar tid? Är inte så sugen på att sticka och sätta mig i ett väntrum ett halvt dygn... Känns som jag är mörbultad på ett sätt som inte är "farligt", typ rejäla blåmärken och en lårkaka, men man kanske ändå kan få bestående problem, hur kändes det direkt efter när du hade fastnat med benet?

 

[Mirtai]

Gick omkull i vintras, inne i ridhuset. Hoppade och underlaget släppte i en sväng så vi halkade omkull. Jag landade på axeln och skadade den och några revben. Hästen klarade sig ganska bra, var stel och mörbultad några dagar.

säger också att det är viktigt att dokumentera ev skador, men du behöver kanske inte åka till akuten utan prata med VC om några dagar?

 

[Cherarriduracell]

Ja, jag kanske bör göra det? Åker man till akuten eller bokar tid? Är inte så sugen på att sticka och sätta mig i ett väntrum ett halvt dygn... Känns som jag är mörbultad på ett sätt som inte är "farligt", typ rejäla blåmärken och en lårkaka, men man kanske ändå kan få bestående problem, hur kändes det direkt efter när du hade fastnat med benet?

Du bör kolla upp dig. Det är stora krafter och ibland känner man inte förrän lite senare att något inte var bra. Är du medlem i någon ridklubb är du försäkrad genom Folksam och får ersättning för dina utgifter i samband med olyckan, jag har fått både läkarbesök, ny hjälm och tandskada ersatt men det kräver att man söker vård i anslutning till skadan.

Förhoppningsvis är det som det känns, inget farligt utan du har slagit dig "bra" men det är oavsett värt både väntan och pengen att få det bekräftat. Man har bara en kropp.

 

[DarkInNight]

Har gått omkull några gånger, den som tagit värst var när hästen hamnade ovanpå mitt ben och mitt ben drogs mot någon sten under.
Långt djupt skärsår på benet och omfattande muskelskador.
Har fortfarande ont i benet såhär femton år senare, men rädslan att tappa kontrollen är nog det som sitter djupast

 

[nightcrawler]

Har gått omkull 3gånger.

Första gången. En unghäst. Vi skulle trava. Hästen tittar på nått och trampar för långt ut från vägen och trampar ner i havreåkern. Hästen går ner på knä och lägger sig och jag rullar iväg. Helt odramatiskt inga skador.

Andra gången. Min häst. Vi ska hoppa. Har ett egentligen perfekt avsprång men hästen petar ner bommen och trampar på den i landningen och går omkull. Jag flyger över huvet på hästen. Lite dramatiskt men vi klarade oss utan skador. Dock lite chockade.

Tredje gången. Samma häst som ovan. Vi skrittar över en äng. I slutet på ängen så sluttar det lite. Grässvålen släpper och jag känner hur hästen försvinner under mej. Slänger mej fort som attan åt sidan när hon lägger sig. Det gick bra tack och lov. Men både jag och hästen blev ordentligt chockade. Det enda jag tänkte var att hon skulle fläka sig. Men det gjorde hon inte. Som tur var. Ganska odramatiskt men kunde slutat illa.

 

[villhöver]

Säger också, kolla upp för säkerhets skull…

jag har gått omkull ett par gånger;
Första gången var när jag galopperade med min ponny och underlaget var underminerat av regn, och marken bara gav efter och hästen försvann ner med frambenen. Inga skador förutom hästen som skrapade mulen…
Andra gången var en häst som i skritt blev rädd, tvärvände, snubblade på sina egna ben och fällde sig själv.
Tredje gången var jag ute på ett stort fält med min unghäst, superstolt över att hon varit så duktig därute. Skrittar hemåt och är på väg ner för en liten backe när hon blir rädd och slänger sig, och gör en kullerbytta framåt så jag bara flög ut i gräset.

 

[Gnapp]

Jag har gått omkull över terränghinder, och hästen (när vi väl gått i backen) fastnade i hindret. Tack och lov var jag sist i ledet så ingen kom precis bakom och behövde väja/tvärnita, och tack och lov var det en klok häst, som insåg att "ligga stilla och vänta" var rätt sak att göra. Men den korta stunden när jag såg att han bara låg där var det riktigt, riktigt otäckt.
Både hästen och jag klarade oss utan några nämnvärda skador; hästen fick gå lugnt några dagar efteråt (sades det; detta var på terrängridningsställe på Irland och jag skulle åka hem dagen efter, men jag träffade hästen fler gånger, så jag har ingen anledning att misstro dem) och jag var mest skrämd. (Men jag fick en ridtur morgonen efter, med min favorithäst, bara jag och instruktör, så det där blev inte avslutningen på veckan.)

 

[Shaggy]

Ja, jag kanske bör göra det? Åker man till akuten eller bokar tid? Är inte så sugen på att sticka och sätta mig i ett väntrum ett halvt dygn... Känns som jag är mörbultad på ett sätt som inte är "farligt", typ rejäla blåmärken och en lårkaka, men man kanske ändå kan få bestående problem, hur kändes det direkt efter när du hade fastnat med benet?

Ring 1177 och fråga, jag är ju så korkad så jag inte kollat upp saker (och lider av det idag)

 

[Marvin]

@Lakritspipan
Har du fått hästen över dig ska du kollas upp på akuten. Ta hand om dig!

 

[tuaphua]

Var nyss ute och red på min lille kille, solen skiner, hästen är jättepigg och det gröna gärdet som vi brukar galoppera på ligger framför oss. Så jag släpper iväg honom i galopp och han flyger iväg med öronen framåt, känner att han är laddad så låter honom sträcka ut, världens bästa känsla!
Då händer det som inte får hända han blir rädd för något och kastar sig åt sidan så gott det går i den höga farten, landar i en "kant" som går längs gärdet med mjuk och porös jord, fastnar med benet och slår en kullerbytta med världens fart... Får hästen över mig, har en bild på näthinnan av hans kropp över mig mot den blå himlen... Hinner tänka "nu dör vi" och tappar luften ur lungorna av smällen, han rullar vidare och fullgör kullerbyttan men vi båda får grepp och kastar oss upp på fötter ungefär samtidigt, allt går så fort. Tygeln sitter fast runt benet och han paniksnurrar varv på varv medan jag försöker hämta andan och kan lugna honom med rösten, försöker låtsas som ingenting och och säjer "sååja, sååja". Han stannar upp och jag hinner få tag i honom, börjar fippla med att öppna spännet på tygeln för att få loss honom men har sån handsvett av stressen så det tar några ganska långa sekunder. Sen får jag loss tyglarna och då står han helt stilla, jag klappar på honom och han tittar lite förvånat på mig men verkar trots allt ganska lugn. Brister ut i gråt av chocken och gråter hela vägen hem... Han verkar helt oskadd så hoppar upp i paddocken och rider några varv("upp i sadeln" ni vet,kanske man inte ska ha som lag egentligen) och sen till stallet där min släkting möter mig och ser mig vara jätteledsen, jag berättar vad som hänt och hon tar hand om mig och hästen.
Är fortfarande chockad och ledsen och har ont i bröstkorgen och benet som hamnade under, men känner också att vilken tur ändå, det kunde gått mycket sämre... Han är ganska försiktig av sig och man märkte att han försökte att inte hamna på sin ryttare utan att han försökte styra kraften bortåt, och att han stannade så jag kunde få loss tyglarna och gå lugnt hem.
Så, nu när jag fått skriva av mig undrar jag över era omkullridningar.
Har ni varit med om någon? Vad hände?
Fick det några konsekvenser som skador eller rädsla?
Ändrade ni eran ridning eller ridvägar/ställen efter?

Jag tror jg gått omkull två ggr.

Ena gången red jag barbacka på min ponny på en skosstig i full galopp. Helt plötsligt kom ett rådjur farande ut ur skogen och smäller rätt in i ponnyns bog. Jag ramlade av och häst och rådjur vurpade. Sen skuttade rådjuret iväg och häst och jag klarade oss hysat oskadda.

Andra gången var det samma ponny som galopperade på en översnöad grusväg med en massa drivsnö bredvid vägen. Hästen snubblade lite och räddade sig inte utan föll rätt i en stor hög med drivsnö. När jag öppnar ögonen var det vitt. När jag reste mig ur högen kom en helt vit häst upp med förvånad blick.
Inga skador då heller.

Jag ändrade inget av det. Iom att ingen av oss skadade oss direkt blev jag inte rädd. Jag var vild ponnyunge på den tiden.

 

[FrökenM]

Har som tur är bara gått omkull en gång. Halvsmält snö ute på ett fält. Travade lite långsamt och hästen "missade att lyfta" frambenen och föll omkull snett framåt. Trodde väl där och då att vi båda skulle dö, men var i slutändan helt odramatiskt utan en endaste skråma på varken mig eller hästen.
Var därefter väldigt försiktigt med vilket underlag jag red på...

 

[Ace]

Min reflektion efter att ha läst tråden är att hästar påfallande ofta rasar omkull av klumpighet. Jag har någon idé om att flyktdjur liksom borde klara av att bli rädda för saker utan att trassla in benen och gå omkull.

Jag har gått omkull två gånger. Första gången halkade hästen med bakbenen på halvtinad isig grusväg, broddarna gick ner i slushen överst men utan att fastna i isen. Han tappade fästet med båda bak samtidigt och satte sig på rumpan. Jag föll av bakåt och hann bara tänka att jag behövde få ur fötterna ur stigbyglarna. Häst sprang hem i fyrsprång men vi klarade oss utan skador.

Andra gången skritt på lång tygel på ridbanan. Pålle snubblade och gick ner på knä. Jag satt kvar och han tog sig upp igen med skrapsår på framknäna.

Jag har inte blivit rädd eller ändrat något särskilt. Men visst blir man medveten om att det kan gå snett om hästen skulle snubbla likadant när vi är ute och galopperar. Samtidigt tycker vi båda två att det är alldeles för roligt för att avstå på grund av risken.

 

[yamyam]

Håller med de andra om att kolla upp dig - och ta ut en equiterapeut eller dyl för att kika igenom hästen.

 

[WSLPZF]

Som tonåring fick jag den stora äran att rida ridlärarens häst i skogen, mycket stolt. På fina galoppstigen så blir hästen rädd för något, skyggar av stigen och där står en björk. Hon sprang med huvudet före in i den och knockade sig själv. Mindre stolt, mer bestört, men allt gick väl.

Sedan undvek jag vidskepligt att galoppera på den vägen i flera år. Till sist tog jag ett snack med mig själv om det orimliga i att jag skulle ha otur precis där en gång till. Jag galopperade ju utan att tveka på alla andra ställen. Så jag tog gud i hågen och tog en galopp, med en annan häst den här gången. Vi kom nog inte tio steg innan han snubblade av okänd anledning inom några meter från den förra omkullridningen och stod på näsan. Jag provade inte en tredje gång.

Jag har en permanent nack- och ryggskada efter en omkullridning när jag hoppade terräng. När det hände trodde jag inte jag var skadad på något bestående sätt, jag satt till och med upp och hoppade vidare, så jag stämmer in i kören som menar att det är bra att åtminstone inte vara för tapper med sina skador.

 

[Cherarriduracell]

Min reflektion efter att ha läst tråden är att hästar påfallande ofta rasar omkull av klumpighet. Jag har någon idé om att flyktdjur liksom borde klara av att bli rädda för saker utan att trassla in benen och gå omkull.

Jag har gått omkull två gånger. Första gången halkade hästen med bakbenen på halvtinad isig grusväg, broddarna gick ner i slushen överst men utan att fastna i isen. Han tappade fästet med båda bak samtidigt och satte sig på rumpan. Jag föll av bakåt och hann bara tänka att jag behövde få ur fötterna ur stigbyglarna. Häst sprang hem i fyrsprång men vi klarade oss utan skador.

Andra gången skritt på lång tygel på ridbanan. Pålle snubblade och gick ner på knä. Jag satt kvar och han tog sig upp igen med skrapsår på framknäna.

Jag har inte blivit rädd eller ändrat något särskilt. Men visst blir man medveten om att det kan gå snett om hästen skulle snubbla likadant när vi är ute och galopperar. Samtidigt tycker vi båda två att det är alldeles för roligt för att avstå på grund av risken.

Jag tänker att de inte behöver vara särskilt klumpiga? Jag har ridit omkull fler gånger än jag skulle önska och alla gånger utom en var underlaget boven. Sista gången hade hästen pga smärta i te så mycket val.

Det är klart det är svårt att hålla balansen när ryttare både väljer underlag och begränsar hur halsen får användas som balansstag. Det tolkar jag inte som klumpighet.

 

[eventingmania]

Var nyss ute och red på min lille kille, solen skiner, hästen är jättepigg och det gröna gärdet som vi brukar galoppera på ligger framför oss. Så jag släpper iväg honom i galopp och han flyger iväg med öronen framåt, känner att han är laddad så låter honom sträcka ut, världens bästa känsla!
Då händer det som inte får hända han blir rädd för något och kastar sig åt sidan så gott det går i den höga farten, landar i en "kant" som går längs gärdet med mjuk och porös jord, fastnar med benet och slår en kullerbytta med världens fart... Får hästen över mig, har en bild på näthinnan av hans kropp över mig mot den blå himlen... Hinner tänka "nu dör vi" och tappar luften ur lungorna av smällen, han rullar vidare och fullgör kullerbyttan men vi båda får grepp och kastar oss upp på fötter ungefär samtidigt, allt går så fort. Tygeln sitter fast runt benet och han paniksnurrar varv på varv medan jag försöker hämta andan och kan lugna honom med rösten, försöker låtsas som ingenting och och säjer "sååja, sååja". Han stannar upp och jag hinner få tag i honom, börjar fippla med att öppna spännet på tygeln för att få loss honom men har sån handsvett av stressen så det tar några ganska långa sekunder. Sen får jag loss tyglarna och då står han helt stilla, jag klappar på honom och han tittar lite förvånat på mig men verkar trots allt ganska lugn. Brister ut i gråt av chocken och gråter hela vägen hem... Han verkar helt oskadd så hoppar upp i paddocken och rider några varv("upp i sadeln" ni vet,kanske man inte ska ha som lag egentligen) och sen till stallet där min släkting möter mig och ser mig vara jätteledsen, jag berättar vad som hänt och hon tar hand om mig och hästen.
Är fortfarande chockad och ledsen och har ont i bröstkorgen och benet som hamnade under, men känner också att vilken tur ändå, det kunde gått mycket sämre... Han är ganska försiktig av sig och man märkte att han försökte att inte hamna på sin ryttare utan att han försökte styra kraften bortåt, och att han stannade så jag kunde få loss tyglarna och gå lugnt hem.
Så, nu när jag fått skriva av mig undrar jag över era omkullridningar.
Har ni varit med om någon? Vad hände?
Fick det några konsekvenser som skador eller rädsla?
Ändrade ni eran ridning eller ridvägar/ställen efter?

Fälttävlan är som mitt användarnamn hintar min första sport. Hästar och ryttare tål en hel del när det gäller att slå runt. Att det däremot gör en chockad av att sitta på ryggen när det händer eller stå på marken och se det hända är helt naturligt. Om jag vore du skulle jag ta det lugnt med hästen några dagar och skritta ut långa promenader så den får röra på sig. Så du vet att den är ok och blodcirkulationen är igång ordentligt

Min värsta omkullridning skedde i banhoppning å ledde till en krossad axel..

 

[Flixon]

Jag gick omkull första gången när jag var ca 13 år, ute och red själv på en varmblodstravare. Vi galopperade på en grusväg, det var snöfritt på vägen men isigt i kanterna. I en kurva går hon snävt, och kommer upp på isen. Hennes ben far iväg, och vi landar på sidan med mitt ben underst. Hon var en klok dam, så hon reste sig och väntade på att även jag skulle kravla mig upp. Hon var oskadd men jag var rätt öm i mitt knä... Promenerade hem för att ringa efter mamma som kunde köra oss tillbaka till stallet. Veckan därpå fick jag min första mobiltelefon!

Andra gången galopperade jag i full fart i havet, på en fd galoppör. Livet lekte, jag hade precis fått henne att våga sig ner i vattnet. Tills vi plötsligt gjorde varsin kullerbytta rätt ner i havet! Det visade sig att det var en djup grop just precis i vår väg. Inga skador, bara ett surt sto som inte hade planerat att bada

Har inte blivit rädd efter dessa händelser, däremot har jag med åldern blivit försiktigare och lite klokare kanske

Bonusbild på galoppören, innan vi hamnade i vattnet

 

[EZMK]

Många omkullridningar kan nog förebyggas, en del är bara freak accident. Jag skulle t.ex. aldrig galoppera på en okänd sträcka på stranden, utan skrittar/travar på ett håll för att se underlaget först. Just stränder skiljer sig ofta dag till dag då en hund kan ha grävt en grop, saker kan ha spolats iland osv.