Is
Trådstartare
Jag är inte förälder men vänder mig hit än då eftersom det gäller en flicka som jag agerar stödfamilj för.
Alla människor går antagligen igenom faser där skönhetsidealet är mer eller mindre viktiga. Men hur gör ni som föräldrar när ni samtalar om ämnet med era yngre tonåringar för att de på riktigt ska förstå att utsidan är långt ifrån allt?
För att göra en lång historia kort en flicka har bott hos mig till och från sedan jag själv var tonåring så hon har kanske inte haft den ideala uppväxten när det gäller just biten om att utveckla en god självkänsla och på detta har hon gått i en klass, som för att vara långt ut på landsbygden, alltid har varit extremt popularitets inriktad. Enda sedan förskoleklass har det talats om vem som åker till Åre på sportloven och vem som har de snyggaste och dyraste kläderna. Jag har mest provat vifta bort detta genom att förklara, på en nivå som hon förstått, att det är inte tillgången till saker som gör människor till lyckliga individer men nu närmar sig tonnåren med stormsteg (hon är 12) och det blir mer och mer prat om utseende ("jag har tjocka lår", "jag vill ha piercingar" "jag tycker jag är....." mm) och allt handlar om att vara populär, så till och med det att hon är hos mig och min sambo har börjat bli en statussymbol (och plötligt ramlar det in vänförfrågningar på FB från diverse ungar). Det vill säga en riktigt tonårs grej..
Jag är medveten om att detta är en period i livet men jag vet även vad som hände med min egen självkänsla och när jag som 21 åring sedan gick in iväggen så var det just mitt utseende som vart fokus för allt.
Så hur har ni handskas med era barn i detta stadium, vad säger man? Vad gör man?
Hur bemöter man alla nedlåtande kommentarer om sig själv och denna hets om att va populärast?
Alla människor går antagligen igenom faser där skönhetsidealet är mer eller mindre viktiga. Men hur gör ni som föräldrar när ni samtalar om ämnet med era yngre tonåringar för att de på riktigt ska förstå att utsidan är långt ifrån allt?
För att göra en lång historia kort en flicka har bott hos mig till och från sedan jag själv var tonåring så hon har kanske inte haft den ideala uppväxten när det gäller just biten om att utveckla en god självkänsla och på detta har hon gått i en klass, som för att vara långt ut på landsbygden, alltid har varit extremt popularitets inriktad. Enda sedan förskoleklass har det talats om vem som åker till Åre på sportloven och vem som har de snyggaste och dyraste kläderna. Jag har mest provat vifta bort detta genom att förklara, på en nivå som hon förstått, att det är inte tillgången till saker som gör människor till lyckliga individer men nu närmar sig tonnåren med stormsteg (hon är 12) och det blir mer och mer prat om utseende ("jag har tjocka lår", "jag vill ha piercingar" "jag tycker jag är....." mm) och allt handlar om att vara populär, så till och med det att hon är hos mig och min sambo har börjat bli en statussymbol (och plötligt ramlar det in vänförfrågningar på FB från diverse ungar). Det vill säga en riktigt tonårs grej..
Jag är medveten om att detta är en period i livet men jag vet även vad som hände med min egen självkänsla och när jag som 21 åring sedan gick in iväggen så var det just mitt utseende som vart fokus för allt.
Så hur har ni handskas med era barn i detta stadium, vad säger man? Vad gör man?
Hur bemöter man alla nedlåtande kommentarer om sig själv och denna hets om att va populärast?