Jag kanske ska förtydliga mig. De pratade alltså vanligen om vänner som alla i gruppen utom jag var åtminstone bekanta med. Det är relativt svårt att delta i ett samtal som hela tiden handlar om människor man knappt har hört talas om. Och att de inte ville uttrycka några åsikter handlade om att de inte var bekväma med det. När jag hade känt en av personerna i ett helt år vågade hon en dag försiktigt delge mig sin syn på aborter i en eller två meningar innan hon tystade igen.1, 2 och 3 ovan är ju tre faktiska ämnen som dessa människor uppenbarligen var djupt intresserade av.
Sedan kan man så klart lägga värderingar i detta och kalla sådana intressen för triviala osv. (Det gör jag själv ofta - och i gengäld finns det nog en mängd människor som tycker samma sak om mina intressen). Men då får man nog räkna med att inte bli "inbjuden" i samtalet.
Jag förstår inte riktigt vad du menar när du säger att jag inte skulle bli inbjuden i samtalet för att jag kallade deras intressen triviala. Jag kallade aldrig deras intressen för någonting och jag var delaktig i samtalen i den utsträckning de inte handlade om folk jag aldrig hade träffat. Sen vet jag inte om de ändå uppfattade att jag höll på att avlida av tristess under ytan, men jag försökte inte undvika att vara delaktig i gruppen.