Sv: Att inte ge upp
Kan bara instämma, ge inte upp så snabbt ! Tro inte alltid på vad en veterinär säger utan kolla med ytterligare veterinär, visst är det självklart att ingen häst skall lida i onödan men ibland är de lite väl kvicka att säga att det inte är lönt. Visst tar det ibland lång tid, vilket kan vara mkt jobbigt speciellt om man bara har en häst. Kan bara dra två fall jag själv har. Häst 1 som pga en klantig hovslagare gick igenom i kotan och som följd fick en svår senskideförändring. Behandlad ggr flera och behandlande vet trodde aldrig att han skulle bli ridbar igen dock hade inte hästen speciellt ont av det. Lät honom gå och driva här hemma i hagen i över ett år för att sedan sätta igång med lite försiktig promenadridning. Idag är hästen helt frisk.....
Solskenshistoria 2, häst som gick omkull i februarimånad 2004 (kasade omkull på gårdsplanen när han blev skrämd, dönade i backen rejält) reste sig upp ett par steg var lite linkiga på ett bakben men sedan syntes inget.4 dagar efter vurpan tävlade han 140-hoppning (efter att inte käntnågot konstigt med honom dagarna innan)märkte på banan att han hoppade lite konstigt och valde att utgå efter halva banan. Såg sedan att han var lite svullen i en ryggmuskel och tänkte att han nog sträkt sig där när han ramlade liniment på och vila/longering i 14 dgr sedan kändes han bra igen. Smygande under våren började han vara ganska jobbig med att sätt in högerbak under sig men inget jättemarkant. Fick honom genomböjd i maj månad högerbak markerade han 2-3 steg sedan helt ren normalt menade vet på en häst i den åldern som går höga klasser. Jag var lite skeptisk med tanke på att han alltid varit klockren. Lät honom ta det lite lugnt 10 dgr han kändes fräch så vi körde på. Gick ett par tävlingar till med mkt bra rundor. Gick sedan i slutet på juni en derbyhoppning (23hinder) när vi gick ut från banan (efter en bra runda) så kändes han lite som gele i bakkärran, min kommentar var oj vad han blev trött i musklerna. Morgonen efter låg hästen ner när det var dags att släppa ut vilket är ganska ovanligt för honom, reste sig dock och gick ut i hagen såg väldigt stel ut men jag reagerade inte så mkt med tanke på jobbet igår. På em när jag skulle rykta så såg jag en konstig bula eller rättare sagt det såg ut som höftknölen satt nere i virveln hmm tänkte vi skrittar en runda så får vi kolla upp det mer sedan, när vi skrittade så gick hästen med gumpen helt ute till höger och vägrade att rätta upp sig. Hem och ringde vet förklarade hur han såg ut och hur han rörde sig hon gissade på en rotering i bäckenet, jaga tag på kiropraktor. Enklare sagt än gjort mitt i semestertider. Upptäckte nu även att hästen hakade (patella upphakning) i det andra bakknäet och fick inte det med sig emellanåt. Så fort han var inne i stallet låg han oftast utsträckt på sidan men reste sig när han skulle ut och lullade omkring och betade i hagen. Vår hemma vet tittade på honom när hon var här och höll fast vid sin första diagnos, eftersom han inte var halt så ville hon utesluta fraktur. Efter en veckas jagande av kiropraktor utan att lyckas så sa min klinikvet att ta hit honom så får vi kolla honom ordentligt och om inte annat smärtstilla honom till kiropraktor kan komma (Han var inne på samma linje ingen hälta = ingen fraktur). Körde dit honom. Han börjar undersöka honom och tror knappt sina ögon rejäl fraktur på bäckenbenskransen/höftben, muskelfästen som rasat loss mm Han sa bara att en normal häst hade inte belastat detta ben alls än mindre kunnat trava i longerlina (vilket han gjorde under undersökningen rejält stel och ojämn men inte direkt halt). Vet tror att det blev en rejäl spricka redan när han ramlade i februarimånad men att muskulaturen klarat att hålla ihop detta (rejäl stöddig bit på säker 750kg) men när han blev så uttröttad i musklerna under derbyklassen så pallade de inte längre utan allt ramlade i sär. Alltså har denna häst hoppat 150-klasser med en fraktur i höft/bäcken. En kämpe med en vilja av stål alltså (vilket jag redan viste..) Vet hade för en del år sedan sett en häst som lyckats läka ut en liknande skada så han viste att det inte var helt hopplöst det fanns en liten chans och då man redan såg att det verkade gå på rätt håll bestämde vi att ge honom en chans, fortsätta precis som tidigare med att han fick gå i hage, han hade ju hittills visat att han var klok nog att hålla sig stilla samtidigt som han inte borde stå helt stilla med tanke på att han behövde muskulaturen för att reda upp detta. Dessutom skulle han skrittas en kort stund varje dag. Och sakta men säkert blev han bättre och bättre, efter 3 månader så fick vi klartecken att sätta igång honom sakta men säkert. Och visst har jag många gånger slitet mitt hår då han minst sagt inte är lättriden normalt och inte blev lättare av detta. Men det verkar ha gått vägen helt, i torsdags alltså mindre än ett år från kollapsen var han med på sin första tävling igen. "Bara" en 110 i och för sig men killen skötte sig kanon och var felfri på hinder lite tidfel red vi på oss då han fortfarande har lite svårt att byta galopp och inte alls tycker om att gå i korsgalopp vilket gjorde att det blev en del avbrott för att byta galopp men det spelar ju ingen roll i världen jag har äntligen fått en biljett på att min kämpe faktiskt kommer tillbaka på tävlingsbanorna (och tyckte det var superkul) sedan om han kommer tillbaka till svårklass igen eller ej kan bara tiden utvisa. Han har fått lite egendomligt exteriört utseende i sin bak av detta och en lite stelare gång bak och som tävlingsvet sa han vickar så sexigt på rumpan när han travar....... Men en sak är alla veterinärer jag pratat med överens att hade det inte varit för min klinikvet som hade hört om ett annat fall så hade han inte levt idag utan alla hade gett rådet att det är hopplöst bara att ta bort. Och då hade jag inte haft min hopplösa teddybjörn där ute i stallet längre...... Så ge inte upp det kan faktiskt sluta lyckligt även om det ser hopplöst ut....
. Helt underbart och fantastiskt eftersom vi var nära att försöka få honom utdömd för ca 2 mån sedan. Vet sa då till mig att vi kanske skulle ta en allvarlig funderare på om vi skulle fortsätta med honom eftersom han inte blivit helt haltfri trots upprepade behandlingar i hovled och kotled och det nu konstaterats att skadan satt någonstans i hoven kunde vara allt ifrån nedre böjsenan, ligament, slemsäcken osv. Jag frågade vet vad han tyckte och han sa att vi kan prova en sak till, men det är inte säkert det gör någon verkan, men så har vi iallafall gjort allt. Hästen blev skodd med eggbar skor och behandlades i hoven med tuppkam/kortison. Tre veckor senare var hältan mycket bättre och de behandlade ännu en gång och igår var han alltså haltfri. Risken finns naturligtvis att det kan återkomma. Tänker på alla er som hästar som är långttidssjuka/halt, det kan faktiskt gå vägen.
