Att ha häst, eller inte ha häst - det är frågan

[Thornbird]

Jag behöver lite råd och åsikter från er.
Jag har haft min valack i snart tio år, och han är på sätt och vis den viktigaste individen i mitt liv. Men jag har under flera år varit deprimerad och inte haft lust eller ork att rida eller vara i stallet överhuvudtaget. Jag sålde nyligen min andra häst på grund av just dessa problem.
Jag har varit inne på (och rädd för) att jag ska sluta med hästar, åtminstone för ett tag. Jag provade att låna ut valacken i höstas, men fick tillbaka honom ganska snabbt eftersom det inte stämde mellan honom och fodervärden.

Den senaste perioden har det känts som att jag vill komma igång med ridningen igen, men varje gång jag stöter på motgångar så tappar jag lusten. Senast var det en vaccination som inte blev av eftersom hästen är enormt rädd för sprutor. Han måste vara vaccinerad för att få tävla, och det är tanken på tävling som liksom sporrar mig att rida och träna.
Nu står hästen dessutom ensam, vilket egentligen inte verkar beröra honom så mycket, medan jag lider mycket av det eftersom jag vet att hästar behöver sällskap av andra hästar. Jag är ju säker på att även han föredrar att ha hästsällskap även om han inte direkt visar att han uppskattar sällskap.
Jag har fått erbjudande att ha honom på bete tillsammans med en annan häst några mil härifrån, problemet är då avståndet eftersom jag inte har körkort opch förbindelserna är mycket dåliga (det handlar om en liten by uppe i skogen). Jag känner att de förhållandena gör att jag inte kommer orka (eller kunna) ta mig dit särskilt ofta. Fördelen är att han får sällskap, men nackdelarna är att jag kommer åka dit och rida väldigt sällan och mitt intresse kanske dör ut igen. Och jag vill inte att hästen ska stå och förfalla nu när han börjar bli äldre (han är 20 år nu)...

Jag har återigen annonserat om fodervärd till min häst, och i morgon kommer det en kvinna och tittar på honom. Och jag känner att jag inte alls vill låna ut honom egentligen. Men jag frågar mig ju vad som är bäst för hästen. Han är komplicerad på vissa sätt, och passar därför inte ihop med alla människor. Lånar jag ut honom kommer jag inte fullt kunna kontrollera att han verkligen har det bra. Men samtidigt litar jag inte på att jag själv kommer upprätthålla intresset om jag har honom kvar. Jag VILL verkligen få tillbaka mitt hästintresse, men viljan verkar inte vara nog för att det ska bli så.

Inte heller min ekonomi har varit bra (men inte katastrofalt dålig), vilket såklart gör att det känns tungt. Nu i höst kommer jag troligen börja studera igen, och då kommer ekonomin förbättras, men då kommer jag förmodligen ha mycket mindre tid till hästen. Och mindre ork.
Jag har förvisso en syster på snart 10 år, som säger att hon vill hjälpa till att sköta hästen, men jag litar inte på att hennes intresse är tillräckligt stort. Mina övriga familjemedlemmar är trötta på att hjälpa till eftersom de inte är intresserade av hästar.

Jag kan inte bestämma mig för hur jag vill eller borde göra. Förnuftet säger att det är bäst att låna ut hästen om jag har möjlighet, särskilt om jag ska plugga. Hjärtat säger att jag inte vill "slänga bort" de sista åren jag och hästen har kvar tillsammans. Ibland känner jag att det skulle vara skönt med en paus, men när jag tänker på att låna ut honom så känns det inte längre rätt.

Hur tycker ni jag bör göra? Jag är tacksam för konstruktiva tips och råd.

 

[Liten]

Sv: Att ha häst, eller inte ha häst - det är frågan

Jag vet inte hur mycket jag egentligen kan hjälpa, men jag känner igen mig oerhört mycket i det du skriver.

Jag är nitton år och har haft problem med depressioner/psykiska problem sedan högstadiet så länge jag kan minnas egentligen, men brukar tänka att det började ordentligt i sjunde klass. Jag köpte min häst för två och ett halvt år sedan, i mitten av första gymnasieåret, och det har hjälpt mig enormt att ha henne - hon ger mig så mycket. Jag jobbar och har alltid försörjt mina djur själv, så även hästen. Jag har inte haft kanon med pengar men det har fungerat. I slutet av förra året, vintern, försvann all tid och ork. Skolans uppgifter åt upp den fritid jag hade och jag hann inte med att rida så mycket som behövs för hästens mentala välmående. Jag kraschade psykiskt, och efter letande efter fodervärd och medryttare lade jag till slut en säljesannons. Hästen blev dock varken såld eller utlånad, och sedan började tiden ordna upp sig igen och jag behöll henne. Jag har ju aldrig velat bli av med henne, men det har kännts som det rätta att göra.
Nu har jag fått en annan tjänst på jobbet och en hel del jobb nu under sommaren. Men jag bävar inför höstens osäkerhet. Jag vet inte om/hur mycket jag kommer att kunna jobba timanställd, och flera jobb = antagligen jobbigt schema = ingen fritid. Samtidigt som jag mår..aldelles åt h***** dåligt, det är depression, panikångest, gamla saker som gnager, nya saker som gnager. Hela rasket på en gång, och det kommer antagligen att fortsätta. Ofta måste jag tvinga mig själv att sadla på och rida. När jag väl sitter i sadeln och rider, lättar det upp för tillfället - jag älskar det ju. Men samtidigt virvlar tankarna kring om jag kanske egentligen behöver en paus från allt annat ansvar än för mig själv. Om jag behöver en tid med bara mig, vännerna, jobbet - inget annat. Jag vet inte, och det gör mig än mer orolig. När jag lyckas samla energi nog nästa gång ska jag skriva ihop en ny annons efter medyttare, för att få några dagar i veckan åt bara mig, så får vi se. För jag är egentligen inte heller redo att släppa min häst. Jag älskar henne ju.

En människa kan bara bära så mycket som går utan att armar och rygg går sönder, och hur stor den bördan kan vara är olika för alla. Bara individen kan avgöra om dennes val är rätt eller fel, ibland vet man inte förrän valet är gjort...

 

[Thornbird]

Sv: Att ha häst, eller inte ha häst - det är frågan

Tack för ditt svar! Det är skönt att läsa om någon annan som vet precis hur det är. Jag har ju inte bara varit deprimerad, utan har annan problematik också. För mig var det nog under gymnasietiden som det bröt ut ordentligt, jag läste på hästinriktad linje och det blev nog för mycket med både skolarbete, skolans hästar, och mina egna hästar. Och sedan dess har jag inte riktigt återhämtat mig (jag tog studenten för 4 år sedan), och mitt mående har varit som sämst under den här tiden, men börjar sakta men säkert förbättras. Läget är dock alltid instabilt, man vet aldrig när nästa krasch kommer.

Såg förresten att du bor i Vallentuna (det står åtminstone under ditt användarnamn). Vallentuna är min gamla hemkommun!

 

[Horzelover]

Sv: Att ha häst, eller inte ha häst - det är frågan

Min tolkning är att du vill ha en paus från hästen, låna ut på foder är väl en jättebra idé. Men var ärlig och tala precis om hur hästen är/kan bete sig så du hittar rätt fodervärd. Men det kanske du var förra gången med men det kanske ändå inte funkade.

Själv gick jag omkring och tyckte att det var rätt jobbigt att ha häst i vintras. Och att jag inte hade varken tid eller råd att ha hästen för tillfället gjorde att jag tröttnade. Hade inte råd att träna eller tävla heller och då försvann min motivation.

Ångrar inte en minut att jag lånade ut hästen, han har det bra och jag har lyckats spara undan 20 000 på ett par månader. Har råd att köpa kläder, gå ut och äta och kanske köpa en hästtransport innan pålle är hemma igen.

Våga ta steget, att du ens går i de tankarna tyder för mig att du egentligen redan tröttnat och bestämt dig att vara utan häst. Och du har ju uppsägningstid på fodervärdskontraktet om du ångrar dig, eller hur?

Lycka till!

 

[Liten]

Sv: Att ha häst, eller inte ha häst - det är frågan

börjar sakta men säkert förbättras. Läget är dock alltid instabilt, man vet aldrig när nästa krasch kommer.

Såg förresten att du bor i Vallentuna (det står åtminstone under ditt användarnamn). Vallentuna är min gamla hemkommun!

Jag förstår vad du menar. För mig hoppar det ständigt, minsta småsak/påminnelse/minne kan rasera tillvaron totalt; när det dyker neråt kan det vara i allt från ett par dagar till månader i sträck, där jag inte ser något ljus överhuvudtaget. Det, och den ekonomiska otryggheten stressfaktor som naturligtvis gör sitt, får mig ofta att fundera på om jag borde ha häst egentligen förrän det ordnat upp sig. Min häst är också ganska speciell på flera punkter, vilket dels är krävande och dels gör det både svårt och jobbigt att lämna ansvaret till någon annan.

Japp, där bor jag Världen är mindre än man tror!

 

[Thornbird]

Sv: Att ha häst, eller inte ha häst - det är frågan

Våga ta steget, att du ens går i de tankarna tyder för mig att du egentligen redan tröttnat och bestämt dig att vara utan häst. Och du har ju uppsägningstid på fodervärdskontraktet om du ångrar dig, eller hur?

Lycka till!

Om jag hade bestämt mig så hade jag ju inte startat den här tråden. Jag kan vara säker på hur jag vill göra ena sekunden, för att i nästa sekund ångra mig. Jag kan ändra mig flera gånger om dagen, mest för att jag tror att jag kommer fram till den bästa lösningen, men sedan säger känslorna en annan sak.
Och jag vill inte påstå att jag tröttnat. Eller det kanske jag har, men inte i den mening att jag VILL SLUTA med hästar. För det vill jag inte. Men visst kanske man kan behöva en paus någon gång i livet. Den här hästen är dock viktigare för mig än alla andra hästar jag haft. Min önskan är ju att jag kan ge honom det bästa möjliga under den tid vi har kvar tillsammans (det kan ju förvisso vara ytterligare 10 år, det vet man ju inte). Men om jag inte orkar (vilket jag aldrig vet eftersom läget ändras från dag till annan, från en sekund till en annan), så är kanske det bästa ändå att låna ut honom. Men då kommer jag å andra sidan aldrig kunna förlåta mig själv om han t.ex. skulle dö medan han är utlånad.

Nu känns det som att jag har fattat ett känslomässigt beslut, medan jag fortfarande har en diskussion med mitt förnuft.

 

[Liten]

Sv: Att ha häst, eller inte ha häst - det är frågan

Nu känns det som att jag har fattat ett känslomässigt beslut, medan jag fortfarande har en diskussion med mitt förnuft.

Jag slåss med den känslan flera gånger om dagen.

Jag har insett att jag mentalt är på väg in i väggen. Har jag inget jobb i höst kan jag inte ha kvar häst - jag kommer inte att klara av att vara desperat arbetssökande och ha ansvaret för ett djur som kostar så pass mycket varje månad. Man kan, och bör, inte leva över sina tillgångar på det sättet.
Jag tror inte att jag klarar att låna ut på foder, av ren rädsla för att få hem ett vrak som mer eller mindre "bara" är att avliva. Har funderat på halvfodervärd, men det känns lika hopplöst som att hitta medryttare om jag inte kan hitta nån som vill rida 3ggr i veckan för 300:-/månaden, hur ska det då gå att hitta nån som vill "ha häst" 3 dagar i veckan för 2000:-../månaden. Försäljning känns mest rätt för hästen, om h*n hamnar hos rätt köpare, men som mor sa igår; kommer jag verkligen att kunna släppa hästen om jag säljer utan att oroa mg 24-7 för hennes välmående. Avlivning är ett sista alternativ; en död häst lider inte men det skriker i mig att ens tänka tanken att avliva en frisk 9åring pga mig. Hästen är väldigt speciell i temperament/huvud, inte elak men speciell, och det ska till rätt människa för att det ska fungera. Avlivning skulle innebära att jag inte oroar mig över henne, men kommer jag att kunna leva med att ha tagit ner hästen..?

Säg ifrån om jag kapar din tråd för mycket, känns som att jag sitter här och skriver uppsatser

 

[Thornbird]

Sv: Att ha häst, eller inte ha häst - det är frågan

Äsch, det är ingen fara

Är det en travare du har också, som inte har något större ekonomiskt värde? Inte för att jag tycker man ska avliva en frisk häst som är så pass ung, men travare är ju tyvärr inte så eftertraktade eftersom de finns i överflöd.
Min häst är travare, och dessutom gammal, men att avliva finns inte ens i min värld så länge han mår bra. Jag vill inte leva utan honom heller.

Men vad är det som säger att du får hem ett vrak om du lånar ut hästen? Det kan väl lika gärna hända att hästen faktiskt hamnar hos en jättebra person. Om man fortfarande äger hästen så har man ju rätt att ställa lite krav på fodervärden och på så sätt kontrollera hur hästen har det. Man kan ju skriva det i kontraktet om inte annat.

Jag har ju tur som har "eget" stall på morföräldrarnas gård, men mina morföräldrar längtar nog till den dag då de slipper häst på gården eftersom de har fått hjälpa till väldigt mycket. Så jag har ändå ständigt dåligt samvete.
Om jag har kvar hästen så kommer han antagligen fortsätta gå ensam, och det vill jag inte heller. Hur jag än vrider och vänder på det så verkar alla alternativ bara ha en massa nackdelar.

 

[Liten]

Sv: Att ha häst, eller inte ha häst - det är frågan

Ja det är en travare, som dock enligt försäkringsbolaget är värd 20.000:-. Hon är bra byggd och har inte överdrivet svårt för att arbeta (form) att hon sen tycker att dressyr på bana är hyfsat tråkigt, det är en annan historia, och hon har potential för att komma upp och tävla distansritt både fysiskt & mentalt, så där ser jag inga större problem. Men som du säger, det är ju inga jättevärden i travare som inte är framgångsrika på travbanan sas.

Naturligtvis kan det funka med en fodervärd, men jag skulle inte kunna släppa oron. Det sitter mycket hos mig, jag vågar inte.

Jag sitter och ska skriva annons för säljes nu. Kommer inte att sälja förrän rätt hem dyker upp, jag har tid. Men jag kan inte fortsätta att leva på gränsen till över mina tillgångar ekonomiskt, och måste rusta upp mig och mitt liv psykiskt. Det blir bättre för henne med någon som har råd, tid och ork att fortsätta utvecklas ihop med henne.

Jag känner också som du; jag är till stor del beroende av min mor. Dels backar hon om det går åt skogen ekonomiskt, och dels hjälper hon mig med hästen när det behövs. Det är tufft att vara en belastning för någon annan på det sättet. Finns det någon möjlighet för dig att stalla din häst någon annanstanns, inackordering, där du fortfarande kan få viss hjälp och din häst sällskap?

 

[Thornbird]

Sv: Att ha häst, eller inte ha häst - det är frågan

Som det är nu så skulle jag inte ha råd att hyra in honom någonstans, men det blir ju förmodligen bättre till hösten. Och så finns det mest små stall häromkring, där de flesta har nog med hästar redan. Det är ju förvisso lätt att lösa problemet genom att jag helt enkelt "skärper mig" och tar hand om hästen helt själv. Då återstår ju bara problemet med att han är ensam.

Apropå det där med att leta fodervärd. Kvinnan som skulle komma och titta igår hoppade över det eftersom hon tyckte vädret var dåligt, men det var ju ganska fint väder här

 

[Liten]

Sv: Att ha häst, eller inte ha häst - det är frågan

Hur ställer sig dina morföräldrar till inakorderingar? Andra än dig, alltså. Finns möjligheten och du har tiden, kanske det skulle kunna vara en idé att
1) ha lösdrift med din häst och ett par till. (tillsyn, fodringar/fri tillgång på grovfoder, mockning av ligghall/vindskydd) eller...
2) ta in en eller ett par inakorderingar och ha hästarna ute tidig morgon-sen kväll (tillsyn, in- och utsläpp, fodringar, mockning av ev. vindskydd, mockning av box).

Jag vet inte riktigt vart du bor, men här var vädret fint igår i princip hela dagen. Lite molnigt stundtals, men annars mest sol och lagom varmt. Bor hon inte ganska långt bort hade jag blivit lite irriterad och/eller konfunderad i ditt ställe

 

[Thornbird]

Sv: Att ha häst, eller inte ha häst - det är frågan

Jag tror inte mina morföräldrar är så pigga på att ha inackorderingar tyvärr...

Hon som skulle titta på min häst bor inte så väldigt långt bort, och hon har inte hört av sig igen, så jag vet inte om hon längre är intresserad. Jag är nog ganska lättad egentligen, för hittar jag ingen som är intresserad så behöver jag ju inte fatta beslutet att låna ut honom...

Men idag har jag i alla fall varit ute på en ridtur, efter att ha slagit på några lösa skor.