Att göra sig av med det som är roligt.

Jag har annons ute på fb angående mina växter som jag odlat upp från frö. Säljer dem mycket billigt vilket inte ger mig någon vinst alls.

För att jag inte orkar. Jag orkar inte det som skulle ge mig glädje. Och så tycker folk att mitt "orkar inte" betyder "jag vill inte".

Vem gör sig av med det som är roligt frivilligt?

Mina dagar går mest ut på att ligga på soffan. Och jag sover mycket. Försöker jag sova mindre så blir det ett ännu större helvete.

Jag tycker det är skillnad på "orkar inte" och "kan inte". Jag har aldrig sagt att jag inte kan om saker som kan om jag uppbådar all min viljestyrka och mitt pannben. När jag säger att jag inte orkar så innebär det att jag får anstränga mig mer än vad som är rimligt.

Mina träffar med arbetsterapeuten är tillfälligt satt på paus p.g.a. min trötthet. Tipsen jag får fungerar inte fastän jag försöker.

 

[jemeni]

Det är stor skillnad på "orkar inte" och "jag vill inte"
Tror säkert du vill men inte orkar

Gör alla måsten lättskötta ett tag - det kommer en ny sommar nästa år.
Allt som är kvar ska vara lättskött, själv vattning m.m
De dagarna orken finns kan man i lugn och ro gå och pyssla men orkar man inte ska man kunna ligga i soffan och veta att det viktigaste sköter sig själv.

 

[Otherside]

Se det som en paus, en NÖDVÄNDIG paus. Dina växter fick nya hem och är fortfarande betydelsefulla. Nu ska du bara ta hand om dig själv och ta proverna medan du är sövd och sen få ordning på din trötthet. Sen kan du komma tillbaka och orka allt det som är roligt och betydelsefullt för dig! Detta är en viktig paus!

 

[Exile]

Anledningen till varför folk tror det är kanske för att du ganska ofta säger emot dig själv i olika trådar med vad du är kapabel till/kan/orkar/vill, du är inte speciellt konsekvent när det kommer till det.

Vad det gäller hobbys (i ditt fall odlingen) så är det bra att tänka på att ork/vilja ofta kommer och går. Bara för att man tycker någonting är roligt och givande, betyder inte att man alltid måste känna så.

Jag har en personlighet där jag lätt kan göra saker jag tycker är kul till små projekt. Jag gillar att upprätta statistik och grejer runt det och kan göra saker väldigt intensivt, till slut orkar jag inte och det börjar kännas mer som ett jobb än något som är bara roligt, så då tar jag en paus ett tag och den cykeln går runt runt.

Livet består ju av en hel del "måsten". Jobb, jobbsök, nödvändiga aktiviteter som tandläkare, doktor osv, städning, tvätt, matlagning osv. Beroende på hur den psykiska och fysiska formen är så blir ju "måste-delen" mer eller mindre krävande, och ju mer krävande den är desto mindre energi finns kvar till fritids-delen, hur roligt det än är. Så är det för alla.

 

[ptr]

Gör man sig av med växterna blir det plats för att sätta nya fröer.

 

[Gnist]

Jag var hundlös några år pga nödvändigt, överlevde uppenbarligen och har byggt upp hundskaran igen.

Att man en period i livet får lägga sin hobby/sitt intresse på is pga hälsa, ekonomi etc, innebär ju inte att det måste vara för alltid.

 

[bettysmatte]

Jag har annons ute på fb angående mina växter som jag odlat upp från frö. Säljer dem mycket billigt vilket inte ger mig någon vinst alls.

För att jag inte orkar. Jag orkar inte det som skulle ge mig glädje. Och så tycker folk att mitt "orkar inte" betyder "jag vill inte".

Vem gör sig av med det som är roligt frivilligt?

Mina dagar går mest ut på att ligga på soffan. Och jag sover mycket. Försöker jag sova mindre så blir det ett ännu större helvete.

Jag tycker det är skillnad på "orkar inte" och "kan inte". Jag har aldrig sagt att jag inte kan om saker som kan om jag uppbådar all min viljestyrka och mitt pannben. När jag säger att jag inte orkar så innebär det att jag får anstränga mig mer än vad som är rimligt.

Mina träffar med arbetsterapeuten är tillfälligt satt på paus p.g.a. min trötthet. Tipsen jag får fungerar inte fastän jag försöker.

Livet - och vad man vill/kan prioritera under olika perioder - är väldigt föränderligt för de flesta.

 

[Wille]

Anledningen till varför folk tror det är kanske för att du ganska ofta säger emot dig själv i olika trådar med vad du är kapabel till/kan/orkar/vill, du är inte speciellt konsekvent när det kommer till det.

Vad det gäller hobbys (i ditt fall odlingen) så är det bra att tänka på att ork/vilja ofta kommer och går. Bara för att man tycker någonting är roligt och givande, betyder inte att man alltid måste känna så.

Jag har en personlighet där jag lätt kan göra saker jag tycker är kul till små projekt. Jag gillar att upprätta statistik och grejer runt det och kan göra saker väldigt intensivt, till slut orkar jag inte och det börjar kännas mer som ett jobb än något som är bara roligt, så då tar jag en paus ett tag och den cykeln går runt runt.

Livet består ju av en hel del "måsten". Jobb, jobbsök, nödvändiga aktiviteter som tandläkare, doktor osv, städning, tvätt, matlagning osv. Beroende på hur den psykiska och fysiska formen är så blir ju "måste-delen" mer eller mindre krävande, och ju mer krävande den är desto mindre energi finns kvar till fritids-delen, hur roligt det än är. Så är det för alla.

Jag tycker inte alls att jag säger emot mig själv. Jag har inte förmågan att förstå hur folk tänker tolka mig. Jag är alltid rak och ärlig och menar exakt vad jag säger. Jag lindar inte in saker. Och jag kan verkligen inte ljuga eller hitta på saker. Men jag märker att folk ofta tolkar mig på ett sätt som jag inte menade. T.ex. så blandar folk hej vilt mellan att tolka vill inte, kan inte och orkar inte. För mig är det olika saker, men uppenbarligen inte för andra. Jag har faktiskt ingen aning om hur jag ska uttrycka mig när orden inte betyder samma för andra som för mig.

Gör man sig av med växterna blir det plats för att sätta nya fröer.

Nej, jag kommer inte att så fler fröer. Eftersom jag inte orkar. Eller ja, jag ska så lite brytsockerärt i en pallkrage som är tom och står nära min ytterdörr. Det borde jag orka. Har laddat för det i flera dagar.

 

[Wille]

Sen är det så att vissa saker klarar jag av att göra för att jag inte gör något annat ö.h.t. den dagen.

 

[Alexandra_W]

Det var ju jag som, i all välmening, skrev att när du skriver att du absolut inte orkat, att tröttheten är förlamande mm så tolkar många det bokstavligt. Att det oavsett inte finns ork, hur mycket det än ansträngs eller hur mycket vilja man än har. Det skulle vara som att be en förlamad anstränga sig och ställa sig upp och gå. Och om/när folk tolkar det så får du råd utifrån det.

Då du själv beskrivit att med tillräckligt mycket pannben/vilja/ansträngning så lyckas du utföra det du egentligen inte orkar så blir risken att du får råd som slår fel för de utgår från en värre situation än din. Och så skrev jag, viktigt, att om det för dig inte spelar roll för dig så gör det inget. Men känner du att råden blir dåliga kan det vara bra att vara övertydlig.

 

[Wille]

Det var ju jag som, i all välmening, skrev att när du skriver att du absolut inte orkat, att tröttheten är förlamande mm så tolkar många det bokstavligt. Att det oavsett inte finns ork, hur mycket det än ansträngs eller hur mycket vilja man än har. Det skulle vara som att be en förlamad anstränga sig och ställa sig upp och gå. Och om/när folk tolkar det så får du råd utifrån det.

Då du själv beskrivit att med tillräckligt mycket pannben/vilja/ansträngning så lyckas du utföra det du egentligen inte orkar så blir risken att du får råd som slår fel för de utgår från en värre situation än din. Och så skrev jag, viktigt, att om det för dig inte spelar roll för dig så gör det inget. Men känner du att råden blir dåliga kan det vara bra att vara övertydlig.

Jag kan inte vara tydlig nog så folk begriper. Jag kan inte beskriva alla nyanser av trötthet som finns. Sen har ju jag också problem med exekutiva funktioner. Och ju tröttare jag är, desto svårare blir det att klara av svårigheterna ändå. Det krävs väldigt mycket ansträngning då för att klara något. Man måste bestämma sig resolut och ta sig i kragen allt man orkar.

När jag förklarade för personal på psyk att jag är trött, så var det ingen som begrep vad jag menade. Och jag kunde inte förklara bättre.

 

[sweep]

När jag förklarade för personal på psyk att jag är trött, så var det ingen som begrep vad jag menade. Och jag kunde inte förklara bättre.

Nästa gång du ska beskriva så kan du använda fatigue. Det borde dom hört förut inom vården.

https://www.1177.se/Varmland/sjukdo...ch-narkolepsi/trotthet-vid-sjukdom---fatigue/

 

[Gnist]

När jag förklarade för personal på psyk att jag är trött, så var det ingen som begrep vad jag menade. Och jag kunde inte förklara bättre.

Tror det du menar med trött kanske är (i olika grad) dränerad på energi?

 

[Wille]

Nästa gång du ska beskriva så kan du använda fatigue. Det borde dom hört förut inom vården.

https://www.1177.se/Varmland/sjukdo...ch-narkolepsi/trotthet-vid-sjukdom---fatigue/

Tack för bra länk. Spar den.

Tror det du menar med trött kanske är (i olika grad) dränerad på energi?

Jag har svårt att veta själv, men ja, tror att dränerad på energi är det jag känner. Det finns liksom inte kraft att ta itu med saker. Och så har det inte alltid varit. Det är som om mitt batteri aldrig blir fullt och töms snabbare än vanligt. Jag kan göra saker, men inte i så stor utsträckning som förut. Jag är mer lättstressad. (Höll t.ex. på att få totalt psykbryt när jag skulle hämta mitt nationella id hos polisen nyligen. Jag skakade våldsamt och hjärnan var på väg att checka ut. Fick desperat ropa på hjälp av personal.)

Har jag t.ex. haft möte med chefen och sen ett läkarbesök, så kan den dagens energi vara förbrukad. Det går förvisso att göra vissa saker ibland ändå, fast man är trött, men det kräver större ansträngning.

 

[Catsu]

Tack för bra länk. Spar den.


Jag har svårt att veta själv, men ja, tror att dränerad på energi är det jag känner. Det finns liksom inte kraft att ta itu med saker. Och så har det inte alltid varit. Det är som om mitt batteri aldrig blir fullt och töms snabbare än vanligt. Jag kan göra saker, men inte i så stor utsträckning som förut. Jag är mer lättstressad. (Höll t.ex. på att få totalt psykbryt när jag skulle hämta mitt nationella id hos polisen nyligen. Jag skakade våldsamt och hjärnan var på väg att checka ut. Fick desperat ropa på hjälp av personal.)

Har jag t.ex. haft möte med chefen och sen ett läkarbesök, så kan den dagens energi vara förbrukad. Det går förvisso att göra vissa saker ibland ändå, fast man är trött, men det kräver större ansträngning.

Det låter för mig som fatigue vilket är något jag själv lider av.
Batteriet blir aldrig någonsin fulladdat och det töms fortare än för en frisk människa.
Olika saker tömmer det olika fort och det varierar också från dag till dag.

 

[Mabuse]

Jag tycker inte alls att jag säger emot mig själv. Jag har inte förmågan att förstå hur folk tänker tolka mig. Jag är alltid rak och ärlig och menar exakt vad jag säger. Jag lindar inte in saker. Och jag kan verkligen inte ljuga eller hitta på saker. Men jag märker att folk ofta tolkar mig på ett sätt som jag inte menade. T.ex. så blandar folk hej vilt mellan att tolka vill inte, kan inte och orkar inte. För mig är det olika saker, men uppenbarligen inte för andra. Jag har faktiskt ingen aning om hur jag ska uttrycka mig när orden inte betyder samma för andra som för mig.


Nej, jag kommer inte att så fler fröer. Eftersom jag inte orkar. Eller ja, jag ska så lite brytsockerärt i en pallkrage som är tom och står nära min ytterdörr. Det borde jag orka. Har laddat för det i flera dagar.

Du kanske tänker några led i dina resonemang men inte säger dem, vilket gör att det är svårt för andra att hänga med.

Det jag sett är att du säger att du inte orkar något utan bara ligger på soffan, och inte kommer bli bättre, för ångesten och autismen är som de är. Och måste ha hjälp av boendestöd för att kunna laga mat.

Men när du blir pensionär kommer du kunna livnära dig på att vårda, skörda och tillaga ekollon och andra nötter och bär från skogsträdgården. Vilket de flesta skulle uppfatta som ett väldigt arbetskrävande sätt att få mat på bordet. Du orkar inget, men orkar samtidigt tillreda ekollon, typ. Det går för en utomstående inte riktigt ihop.

 

[Wille]

Du kanske tänker några led i dina resonemang men inte säger dem, vilket gör att det är svårt för andra att hänga med.

Det jag sett är att du säger att du inte orkar något utan bara ligger på soffan, och inte kommer bli bättre, för ångesten och autismen är som de är. Och måste ha hjälp av boendestöd för att kunna laga mat.

Men när du blir pensionär kommer du kunna livnära dig på att vårda, skörda och tillaga ekollon och andra nötter och bär från skogsträdgården. Vilket de flesta skulle uppfatta som ett väldigt arbetskrävande sätt att få mat på bordet. Du orkar inget, men orkar samtidigt tillreda ekollon, typ. Det går för en utomstående inte riktigt ihop.

Jag hoppas ju liksom på att bli piggare sen när man kommit fram till vad som är fel med mig så jag kan få behandling. När jag beskriver hur det är nu så hoppas jag att det inte kommer att förbli så sen.

Och åter igen undrar jag hur folk inte klarar av att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt och inte kunna skilja på nu och sen. Med sjukdom och efter sjukdom när man fått behandling. Att kunna se att saker inte behöver vara statiska.

Min mamma är snart 80 år och orkar fortfarande ha en kolonilott. Hon är där ofta och det tar henne en halvtimme att gå dit och lika lång tid att gå hem. Själv behöver jag bara gå utanför dörren så är jag framme.

När man är pensionär så jobbar man inte så det går inte åt energi till det. Det finns många pensionärer som odlar.

 

[Otherside]

Du kanske tänker några led i dina resonemang men inte säger dem, vilket gör att det är svårt för andra att hänga med.

Det jag sett är att du säger att du inte orkar något utan bara ligger på soffan, och inte kommer bli bättre, för ångesten och autismen är som de är. Och måste ha hjälp av boendestöd för att kunna laga mat.

Men när du blir pensionär kommer du kunna livnära dig på att vårda, skörda och tillaga ekollon och andra nötter och bär från skogsträdgården. Vilket de flesta skulle uppfatta som ett väldigt arbetskrävande sätt att få mat på bordet. Du orkar inget, men orkar samtidigt tillreda ekollon, typ. Det går för en utomstående inte riktigt ihop.

Man kan också se det som nåt positivt; att Wille trots sin förlamande trötthet och ibland negativa inställning, faktiskt ser en framtid då där finns energi, ork och styrka att leva det liv som är så betydelsefullt för henne. Hopp, helt enkelt! Framtidstro rentav, fastän den inte lyser igenom alla gånger.

(Ser nu att @Wille hann före…!)

 

[Wille]

Man kan också se det som nåt positivt; att Wille trots sin förlamande trötthet och ibland negativa inställning, faktiskt ser en framtid då där finns energi, ork och styrka att leva det liv som är så betydelsefullt för henne. Hopp, helt enkelt! Framtidstro rentav, fastän den inte lyser igenom alla gånger.

Ja men precis. Utan hopp om att det kommer bli bättre så är det risk att man ger upp bara.

 

[Mabuse]

Jag hoppas ju liksom på att bli piggare sen när man kommit fram till vad som är fel med mig så jag kan få behandling. När jag beskriver hur det är nu så hoppas jag att det inte kommer att förbli så sen.

Och åter igen undrar jag hur folk inte klarar av att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt och inte kunna skilja på nu och sen. Med sjukdom och efter sjukdom när man fått behandling. Att kunna se att saker inte behöver vara statiska.

Min mamma är snart 80 år och orkar fortfarande ha en kolonilott. Hon är där ofta och det tar henne en halvtimme att gå dit och lika lång tid att gå hem. Själv behöver jag bara gå utanför dörren så är jag framme.

När man är pensionär så jobbar man inte så det går inte åt energi till det. Det finns många pensionärer som odlar

Absolut, men du jobbar väl inte nu heller? Och du har ofta skrivit att du aldrig kommer bli bättre för det är såhär du är. Ångesten, som kräver konstant medicinering med biverkning trötthet, och autismen, som gör att du har vissa funktionsnedsättningar, går inte att göra något åt.

Men du tänker att när du är pensionär så kommer du ha mycket mer ork än nu? Då kommer du kunna göra sånt som är helt omöjligt nu. I så fall så tänker jag att det finns en enklare lösning på matproblemet än ekollon och nötter: skaffa ett jobb då när du blir frisk, så har du råd att köpa potatis i affären.

Jag är ärligt talat lite skeptisk till att nötodlingar är ett (nästan) arbetsfritt sätt att få mat på bordet. Jag har varit i Korsika, där man har stora kastanjeskogar. Det är extremt arbetskrävande att plocka, bearbeta, torka och mala kastanjerna. Jämfört med att odla äpplen och potatis så är de senare som att ha stekta sparvar som flyger till tallriken. Och då är kastanjer ändå relativt stora och lättbearbetade jämfört med t ex ekollon.