gul_zebra
Trådstartare
Utan att gå in på alla detaljer - jag funderar på att ev försöka ta tag i min vikt. Men jag har många kilon som ska bort, det handlar inte om 5-10 kg eller bara lite kärlekshandtag utan mitt mål är isf att bli av med 50 kg. Efter det har jag fortfarande en del övervikt och kan om jag då vill det gå ner ytterligare 20 kg och ändå inte bli smal. Jag kan alltså inte ta "ett kg i taget" iom att det får hela grejen att kännas så jäkla onödig, då kan jag lika gärna skita i det. Men 50 kg, det är mycket och känns ganska oöverkomligt. Samtidigt är just det en rätt bra målvikt då många ridskolor tycks ha viktgräns just där, och ett av de största målen om jag tar tag i det här är just att kunna ta upp ridningen igen.
Till saken hör även att jag har rätt rubbade hungerskänslor. Jag kan inte springa runt och äta en massa små måltider som håller igång ämnesomsättningen, jag blir helt enkelt inte hungrig utan äter i snitt 2 ggr/dag och är jag inte hungrig så har jag jättesvårt att äta. Det här är inte så bara utan det har sina orsaker och är inget jag kan påverka hur som helst. Jag har jobbat på det i ett par år nu och visst har det gått lite framåt, men att jag ska kunna vända på det över en natt är lite väl optimistiskt.
Motion är det samma visa med, lättare sagt än gjort. Jag kan inte motionera för motionerandets skull, utan ska jag motionera så ska jag göra det för att det är kul - annars blir det inte gjort, alls. Jag har dessutom problem med ryggen som försämrar ytterligare på den fronten, jag kan inte ta en promenad utan att ryggen säger ifrån såvida promenaden inte är så pass lugn att det inte har någon påverkan alls.
Jag har lite funderingar på att ta upp spinning om jag kan hitta rätt ställe och om jag har råd, men annars blir det alltså ingen mer motion än vardagsmotion. Och speciellt mycket sånt blir det inte heller, jag cyklar året runt om jag ska någonstans men det är sällan jag ska någonstans. Sommartid cyklar jag gärna för cyklandets skull för att det är kul, men inte nu på vintern. Förhoppningsvis kan jag väl röra på mig mer när jag är lättare, som med promenader odyl (och ridning förstås!), men alltså inte nu.
Skippa godis? Inte aktuellt. Skära ner, absolut. Varva chipsen med nyttigare godis som typ nötter, javisst. Men ska jag låta bli helt så äter jag mer, som en trotsig snorunge. Tyvärr, men att låta bli helt är som så mycket annat lättare sagt än gjort.
Leva på sallad, mirakelsoppa, Nutrilette odyl är inte aktuellt det heller. Jag behöver äta ordentlig mat, inte minst för att få i mig vitaminer. Jag har i nuläget brist på B12 och folsyra som i sin tur rubbat sköldkörteln som då har stått och sparkat sönder min ämnesomsättning. Ska precis börja ta medicin för det och hoppas på lite snålskjuts där - har haft samma problem förr, då åt jag medicin ett år och droppade 25 kg bara av det, trots riktigt urusel skitmat. Nu ska jag knapra samma medicin i 2 månader, så får vi se sen hur det ser ut. Hur som helst säger det sig självt att jag måste få i mig allt jag behöver, så någon svältvariant av bantning är alltså inte aktuell.
Dietist? Låter bra i teorin, men i verkligheten skrämmer dietister skiten ur mig. Jag sätter inte min fot hos en dietist någonsin, skulle inte gå dit om jag så fick en gratis fettsugning för det.
Att inte äta efter en viss tid på dygnet är inget jag kommer kunna hålla då jag har en kombination av två sömnstörningar som gör det omöjligt.
Så... Vad vill jag med tråden? Jag behöver hjälp! Jag har försökt och försökt och försökt i större delen av mitt liv med att gå ner i vikt och det känns för mig helt jävla omöjligt. De senaste åren har jag lagt ner hela grejen och försökt bli nöjd med mig själv istället. Men saker har hänt, min rygg blir allt sämre, och jag mår helt enkelt inte bra. Jag vet inte just nu om jag ens kommer försöka, för att ens försöka känns skitläskigt, bara att tänka på det känns skitläskigt, för jag har misslyckats så många gånger förr. Men jag funderar på det och största funderingen är väl mest hur i hela hellskotta det ska gå alls. Hur ska jag göra, helt enkelt. Som synes är det ju en hel del som försvårar.
Dieter i all ära men det känns inte som nånting som skulle fungera för mig. Äta nyttigt överlag i all ära men det känns för abstrakt på nåt vis. Det skulle vara lättare med något att följa till punkt och pricka så att säga, men då är vi ju inne på dieter igen. Utan valmöjligheter alls, bara stoppa i sig det där eländet som inte ens mättar och sitta godissugen tills man ger upp... Nej, det är dömt att misslyckas.
Räkna kalorier, ja det kanske kan vara något, men jag vet inte, jag har lite dålig koll. Vad är nackdelarna med det? Viktväktarna går bort, jag är pank och vill inte behöva gå på möten och greja - jag vill bara sköta mitt i lugn och ro, fast lyckas för en gångs skull. Samtidigt, då kan jag lika gärna köra på just kalorier. Matte som matte liksom.
Jag vill kort och gott ha en så enkel metod som möjligt för att öka den ytterst lilla chans jag har att klara av det här om det är så att jag gör ett försök. Tips på enkla metoder och deras fördelar och nackdelar är alltså väldigt välkomna. Likaså rent generella tips, hur man håller sig motiverad, hur man ger fan i att tröstäta, vad som helst som kan hjälpa. Är det tex nån som gått ner så här mycket och kan berätta lite eller sporra med före/efter-bilder eller vad som helst, shoot. Och skulle någon här ha gått ner såhär mycket, berätta jättegärna hur det står till skinnmässigt - mängder av löst skinn är nästan det absolut läskigaste...
Skrivs det nånting som du vill dra igång en diskussion om så är jag tacksam om du tar det i en egen tråd. Femtielva sidor tjafs som det så lätt blir hjälper liksom inte ett dugg och jag behöver verkligen hjälp för att klara av det här.
Till saken hör även att jag har rätt rubbade hungerskänslor. Jag kan inte springa runt och äta en massa små måltider som håller igång ämnesomsättningen, jag blir helt enkelt inte hungrig utan äter i snitt 2 ggr/dag och är jag inte hungrig så har jag jättesvårt att äta. Det här är inte så bara utan det har sina orsaker och är inget jag kan påverka hur som helst. Jag har jobbat på det i ett par år nu och visst har det gått lite framåt, men att jag ska kunna vända på det över en natt är lite väl optimistiskt.
Motion är det samma visa med, lättare sagt än gjort. Jag kan inte motionera för motionerandets skull, utan ska jag motionera så ska jag göra det för att det är kul - annars blir det inte gjort, alls. Jag har dessutom problem med ryggen som försämrar ytterligare på den fronten, jag kan inte ta en promenad utan att ryggen säger ifrån såvida promenaden inte är så pass lugn att det inte har någon påverkan alls.
Jag har lite funderingar på att ta upp spinning om jag kan hitta rätt ställe och om jag har råd, men annars blir det alltså ingen mer motion än vardagsmotion. Och speciellt mycket sånt blir det inte heller, jag cyklar året runt om jag ska någonstans men det är sällan jag ska någonstans. Sommartid cyklar jag gärna för cyklandets skull för att det är kul, men inte nu på vintern. Förhoppningsvis kan jag väl röra på mig mer när jag är lättare, som med promenader odyl (och ridning förstås!), men alltså inte nu.
Skippa godis? Inte aktuellt. Skära ner, absolut. Varva chipsen med nyttigare godis som typ nötter, javisst. Men ska jag låta bli helt så äter jag mer, som en trotsig snorunge. Tyvärr, men att låta bli helt är som så mycket annat lättare sagt än gjort.
Leva på sallad, mirakelsoppa, Nutrilette odyl är inte aktuellt det heller. Jag behöver äta ordentlig mat, inte minst för att få i mig vitaminer. Jag har i nuläget brist på B12 och folsyra som i sin tur rubbat sköldkörteln som då har stått och sparkat sönder min ämnesomsättning. Ska precis börja ta medicin för det och hoppas på lite snålskjuts där - har haft samma problem förr, då åt jag medicin ett år och droppade 25 kg bara av det, trots riktigt urusel skitmat. Nu ska jag knapra samma medicin i 2 månader, så får vi se sen hur det ser ut. Hur som helst säger det sig självt att jag måste få i mig allt jag behöver, så någon svältvariant av bantning är alltså inte aktuell.
Dietist? Låter bra i teorin, men i verkligheten skrämmer dietister skiten ur mig. Jag sätter inte min fot hos en dietist någonsin, skulle inte gå dit om jag så fick en gratis fettsugning för det.
Att inte äta efter en viss tid på dygnet är inget jag kommer kunna hålla då jag har en kombination av två sömnstörningar som gör det omöjligt.
Så... Vad vill jag med tråden? Jag behöver hjälp! Jag har försökt och försökt och försökt i större delen av mitt liv med att gå ner i vikt och det känns för mig helt jävla omöjligt. De senaste åren har jag lagt ner hela grejen och försökt bli nöjd med mig själv istället. Men saker har hänt, min rygg blir allt sämre, och jag mår helt enkelt inte bra. Jag vet inte just nu om jag ens kommer försöka, för att ens försöka känns skitläskigt, bara att tänka på det känns skitläskigt, för jag har misslyckats så många gånger förr. Men jag funderar på det och största funderingen är väl mest hur i hela hellskotta det ska gå alls. Hur ska jag göra, helt enkelt. Som synes är det ju en hel del som försvårar.
Dieter i all ära men det känns inte som nånting som skulle fungera för mig. Äta nyttigt överlag i all ära men det känns för abstrakt på nåt vis. Det skulle vara lättare med något att följa till punkt och pricka så att säga, men då är vi ju inne på dieter igen. Utan valmöjligheter alls, bara stoppa i sig det där eländet som inte ens mättar och sitta godissugen tills man ger upp... Nej, det är dömt att misslyckas.
Räkna kalorier, ja det kanske kan vara något, men jag vet inte, jag har lite dålig koll. Vad är nackdelarna med det? Viktväktarna går bort, jag är pank och vill inte behöva gå på möten och greja - jag vill bara sköta mitt i lugn och ro, fast lyckas för en gångs skull. Samtidigt, då kan jag lika gärna köra på just kalorier. Matte som matte liksom.
Jag vill kort och gott ha en så enkel metod som möjligt för att öka den ytterst lilla chans jag har att klara av det här om det är så att jag gör ett försök. Tips på enkla metoder och deras fördelar och nackdelar är alltså väldigt välkomna. Likaså rent generella tips, hur man håller sig motiverad, hur man ger fan i att tröstäta, vad som helst som kan hjälpa. Är det tex nån som gått ner så här mycket och kan berätta lite eller sporra med före/efter-bilder eller vad som helst, shoot. Och skulle någon här ha gått ner såhär mycket, berätta jättegärna hur det står till skinnmässigt - mängder av löst skinn är nästan det absolut läskigaste...
Skrivs det nånting som du vill dra igång en diskussion om så är jag tacksam om du tar det i en egen tråd. Femtielva sidor tjafs som det så lätt blir hjälper liksom inte ett dugg och jag behöver verkligen hjälp för att klara av det här.
