Att börja om från scratch?

[Mia_R]

Jag har egentligen inget som håller mig kvar, utom hästarna och mamma. Jag funderar mer och mer på att hugga alla trossar och driva iväg härifrån, säga upp mig från jobbet och "trygghet", lämna allt bakom mig och börja på ny kula någon annanstans. Inte helt främmande tanke, jag har gjort det förr som yngre och inom Sverige, men att släppa allt och låta vindar och vågor föra mig på helt okända stigar, nya utmaningar och inget annat ansvar än mitt eget.

Det är hårt att lämna de jag älskar, kan jag rättfärdiga avlivning/slakt för att jag inte står ut med presens eller ska jag stå ut för deras skull

 

[Sleepy]

Hur ser futurum ut då? Vill du komma ifrån något eller till något?

 

[Cilva]

Jag har egentligen inget som håller mig kvar, utom hästarna och mamma. Jag funderar mer och mer på att hugga alla trossar och driva iväg härifrån, säga upp mig från jobbet och "trygghet", lämna allt bakom mig och börja på ny kula någon annanstans. Inte helt främmande tanke, jag har gjort det förr som yngre och inom Sverige, men att släppa allt och låta vindar och vågor föra mig på helt okända stigar, nya utmaningar och inget annat ansvar än mitt eget.

Det är hårt att lämna de jag älskar, kan jag rättfärdiga avlivning/slakt för att jag inte står ut med presens eller ska jag stå ut för deras skull

Att börja om har jag ingen åsikt eller erfarenhet av men jag tänker på hästarna (för jag antar att det är de som åsyftas med avlivningen). Jag tycker inte att det är något du behöver rättfärdiga, är hästarna dina så avlivar du helt utan skuld och skam om du vill. En del verkar ha väldigt svårt för att ta beslut om att avliva hästar men döda hästar lider inte så det behöver man inte känna skuld över. Jag skulle ha mycket svårt för att sälja mina hästar och skulle hellre avliva om behovet att vara utan hästar uppstod. Dessutom är det nog bara en som är möjlig att sälja, de andra är svåra på olika sätt och därmed inte så lätta att hitta nya ägare till.

 

[Snurrfian]

Jag har egentligen inget som håller mig kvar, utom hästarna och mamma. Jag funderar mer och mer på att hugga alla trossar och driva iväg härifrån, säga upp mig från jobbet och "trygghet", lämna allt bakom mig och börja på ny kula någon annanstans. Inte helt främmande tanke, jag har gjort det förr som yngre och inom Sverige, men att släppa allt och låta vindar och vågor föra mig på helt okända stigar, nya utmaningar och inget annat ansvar än mitt eget.

Det är hårt att lämna de jag älskar, kan jag rättfärdiga avlivning/slakt för att jag inte står ut med presens eller ska jag stå ut för deras skull

Mamma tycker jag att du ska låta bli att avliva, det blir så himla jobbigt då! Men i övrigt så är det inte så att du har underbara nya ägare på lut så lider inga djur av att bli avlivade, de löper större risk om de ska börja vandra runt bland olika ägare.
Till att lämna så blir jag impad av de som vågar och kan, jag personligen skulle inte våga ta steget, jag har för stort behov av att känna trygghet och människor även om jag har lätt att lära känna nya. Det var tufft när jag flyttade till maken och första halvåret året var jag nog som en igel på honom innan jag hittade min egen trygghet.

 

[stjarnhimmel]

Det är hårt att lämna de jag älskar, kan jag rättfärdiga avlivning/slakt för att jag inte står ut med presens eller ska jag stå ut för deras skull

Jag tycker egentligen inte att du behöver rättfärdiga för någon annan varför du väljer att avliva.
Men måste fråga- skulle du avliva för att du inte står ut med det förflutna? Alltså påminner djuren om det förflutna? Och vad är det du står ut med?