Mia_R
Trådstartare
Jag har egentligen inget som håller mig kvar, utom hästarna och mamma. Jag funderar mer och mer på att hugga alla trossar och driva iväg härifrån, säga upp mig från jobbet och "trygghet", lämna allt bakom mig och börja på ny kula någon annanstans. Inte helt främmande tanke, jag har gjort det förr som yngre och inom Sverige, men att släppa allt och låta vindar och vågor föra mig på helt okända stigar, nya utmaningar och inget annat ansvar än mitt eget.
Det är hårt att lämna de jag älskar, kan jag rättfärdiga avlivning/slakt för att jag inte står ut med presens eller ska jag stå ut för deras skull
Det är hårt att lämna de jag älskar, kan jag rättfärdiga avlivning/slakt för att jag inte står ut med presens eller ska jag stå ut för deras skull