Att bli bättre på att se det positiva

[Monkie]

Inspirerad av en annan tråd men vill inte kapa.

Det är ju så lätt, i alla fall för mig, att se det dåliga, fula och jobbiga och fokusera så mycket på det att dagarna suger.

För mig personligen kan det handla om att jag ogillar min entré till huset. Stör mig varje dag! Men det är ju också så att det är jag själv som kan göra något åt det. Och det gitter jag inte. Så då får jag ju gilla läget.

Samma med hösten och vintern. Då längtar jag till sommaren. När sen sommaren kommer klagar jag över att det är för varmt.

Jag försöker aktivt motarbeta negativa tankar genom att notera dem och tänka logiskt. Jag tycker nog att jag har blivit bättre på att se det fina i mycket som sker men skulle vilja vara Queen of my life och vara nöjd och glad trots att jag inte kan bestämma allt själv. Man (jag) måste gå till jobbet 7-16 för att betala lånen liksom, men det blir ju mycket roligare om man har kul under tiden - det är ju faktiskt det här just nu - som är mitt liv liksom.

Hur tänker ni kring liknande frågor? Tips för att njuta av vardagen istället för att alltid längta efter helg, sommar osv?

 

[Monkie]

Inspirerad av en annan tråd men vill inte kapa.

Det är ju så lätt, i alla fall för mig, att se det dåliga, fula och jobbiga och fokusera så mycket på det att dagarna suger.

För mig personligen kan det handla om att jag ogillar min entré till huset. Stör mig varje dag! Men det är ju också så att det är jag själv som kan göra något åt det. Och det gitter jag inte. Så då får jag ju gilla läget.

Samma med hösten och vintern. Då längtar jag till sommaren. När sen sommaren kommer klagar jag över att det är för varmt.

Jag försöker aktivt motarbeta negativa tankar genom att notera dem och tänka logiskt. Jag tycker nog att jag har blivit bättre på att se det fina i mycket som sker men skulle vilja vara Queen of my life och vara nöjd och glad trots att jag inte kan bestämma allt själv. Man (jag) måste gå till jobbet 7-16 för att betala lånen liksom, men det blir ju mycket roligare om man har kul under tiden - det är ju faktiskt det här just nu - som är mitt liv liksom.

Hur tänker ni kring liknande frågor? Tips för att njuta av vardagen istället för att alltid längta efter helg, sommar osv?

Hann inte editera innan tiden gick ut.

Edit: Vill tillägga att världen ju!Är oroväckande med klimatförändringar, Trump, Putin, krig, svält med mera. Är det kanske rent av meningen att man ska må lite skit? Jag försöker vara medveten och göra vad jag kan men blir mycket beklämd av situationen i världen. Dock blir den ju inte bättre för att jag mår dåligt, är man stark och positiv och har hopp så kan man ju också göra fler insatser för både sig själv och omvärlden, tänker jag.

 

[bettysmatte]

Inspirerad av en annan tråd men vill inte kapa.

Det är ju så lätt, i alla fall för mig, att se det dåliga, fula och jobbiga och fokusera så mycket på det att dagarna suger.

För mig personligen kan det handla om att jag ogillar min entré till huset. Stör mig varje dag! Men det är ju också så att det är jag själv som kan göra något åt det. Och det gitter jag inte. Så då får jag ju gilla läget.

Samma med hösten och vintern. Då längtar jag till sommaren. När sen sommaren kommer klagar jag över att det är för varmt.

Jag försöker aktivt motarbeta negativa tankar genom att notera dem och tänka logiskt. Jag tycker nog att jag har blivit bättre på att se det fina i mycket som sker men skulle vilja vara Queen of my life och vara nöjd och glad trots att jag inte kan bestämma allt själv. Man (jag) måste gå till jobbet 7-16 för att betala lånen liksom, men det blir ju mycket roligare om man har kul under tiden - det är ju faktiskt det här just nu - som är mitt liv liksom.

Hur tänker ni kring liknande frågor? Tips för att njuta av vardagen istället för att alltid längta efter helg, sommar osv?

Tja, jag har blivit MYCKET bättre på detta med åren. Hur vet jag egentligen inte, men det har blivit så. Såklart längtar jag efter sommarsemestern varje år, och vem gör inte det? Men jag har inte alls samma ångest över att sommaren är slut som jag brukade ha. Just nu uppskattar jag till exempel att det börjar bli mörkare på kvällarna, och att jag därför sover bättre igen. Jag har så många fina fönsterlampor som börjar komma till sin rätt i mörkret. Och man kan tända mysiga stearinljus igen.

Tips? Jag vet faktiskt inte. Men att aktivt försöka hitta/se det som om är roligt/vackert i tillvaron? Att leva i nuet (japp - låter som en kliché men det är trots allt sant)?

 

[Monkie]

Tja, jag har blivit MYCKET bättre på detta med åren. Hur vet jag egentligen inte, men det har blivit så. Såklart längtar jag efter sommarsemestern varje år, och vem gör inte det? Men jag har inte alls samma ångest över att sommaren är slut som jag brukade ha. Just nu uppskattar jag till exempel att det börjar bli mörkare på kvällarna, och att jag därför sover bättre igen. Jag har så många fina fönsterlampor som börjar komma till sin rätt i mörkret. Och man kan tända mysiga stearinljus igen.

Tips? Jag vet faktiskt inte. Men att aktivt försöka hitta/se det som om är roligt/vackert i tillvaron? Att leva i nuet (japp - låter som en kliché men det är trots allt sant)?

Ja visst är det så att man ska leva i nuet! Det blir så mycket trevligare när man lyckas. Önskar att jag lyckas lite oftare.

Till exempel väntar jag på IVF nu, och ser bara köerna, väntan, oron och längtan. Jag har svårt att var nöjd under tiden vilket känns lite bajs. Det är ju bra som det är, ändå vill jag hela tiden ha det lite bättre. Ändå är jag medveten om att det man önskar inte alltid blir så jäkla kul.

 

[kamomillo]

Ett tips!
Skriv VARJE kväll upp 3 positiva saker som hänt under dagen, eller saker som gjort dej glad.
De kan vara allt från att toapappret räckte precis när du gjort nr 2, till att du vunnit på en lott.
Efter någon vecka kommer du att upptäcka att de blir fler och fler saker på listan

De funkade i alla fall för en vän till mej.
Tycka till!

* Jenny *

 

[Scata]

Jag är i en svacka just nu. Höll på att krascha in i den berömda väggen innan semestern.
Jag fick ett boktips av psykologen som jag läst under hela semestern (håller på än för jag får ta små bitar i taget och måste reflektera och ta in innan jag går vidare). Den är riktigt bra!
Men jag erkänner att det var svårt i början att ta till sig det som författaren skriver.
Om man inte är i krasch-stadiet så är det nog lättare att ta till sig av boken
Den heter "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" av Anna Kåver.

Med tanke på det jag läser här på Buke i många olika trådar så är det fler som skulle vara hjälpta av den här boken...

 

[tanten]

Handlar det inte väldigt mycket om personlighet? En del personer har väldigt mycket lättare att se brister, fel och tillkortakommande. Lättare att förutspå elände.

Ofta handlar det om en spiral av klagan och missnöjdhet. Den som klagar få ofta fler med sig och det blir bara värre. För alla.

Jag tror att man kan "skärpa sig" eller vad jag ska kalla det. Att försöka vara medveten om när man är på väg in i det negativa. De är ju bara när man själv är medeten om vad man gör som man kan förändra.

Jag blir hjälpt av att att boosta med mig roliga saker. Jag gör sånt som jag mår bra av. Min kattrivna tapet som gör mig grinfärdig är inte lika gräslig om jag haft en härlig dag med vänner, eller uppplevelser. Jag går på konserter i bygden eller på evenemang. Det är mitt sätt att hålla mig uppe.

Ibland kan det dessutom hjälpa att försöka se det komiska i situationer
Det gamla "man har inte roligare än man gör sig" stämmer faktiskt.

 

[Myzan87]

Jag fick höra för länge sen att börja le trots att det tar emot och för varje gång man ler så känns det lite lättare. Egentligen så tror jag det är mest ett sätt att förmedla att man måste anstränga sig att se det positiva och till en början är det jobbigt men efter ett tag går det lättare.

Och vissa saker måste man bara acceptera som vädret. Varför klaga på det när det inte är någon som kan göra något åt det? Njut de dagar vädret bjuder på som du gillar och de övriga får man fokusera på något annat. Kanske hittade du en fin fjäril med fina färger? Något annat roligt som kommer hända?

Något jag försöker låta bli med är att ha förväntningar och planer/scenarion med sånt som kommer hända. Säg att man är bjuden på fest så gör jag inte upp förväntningar om att drömkillen kommer vara där och det slår gnistor, bara för att ta ett exempel. Gå dit och var öppen för alla möjligheter. Jag tror att förväntar man sig något och inte det sker så blir man gärna negativ.

Leva i nuet tycker jag också är en sak som hjälper till, man stressar inte upp sig för sånt som kommer och man tänker inte tillbaka på det som var igår. Man lär sig av erfarenheter men man gräver inte ner sig i det som gick fel.

3 positiva saker - tipset tyckte jag var bra!

Som varför gillar jag hösten? För det är fina färger på löven och det luktar så gott i skogen.
Varför gillar jag jobbet? Det är bra kollegor som stöttar och hjälps åt osv.

Lite svammel såhär på kvällen men hoppas att budskapet skiner igenom

 

[TinyWiny]

Jag tillåter mig att krascha. Jag kraschar och gråter åt eländet en stund och sedan kan jag se det positiva som faktiskt finns igen. Mitt liv har varit och är ett rent helvete egentligen men jag väljer att inte se det så utan att se varje ljusglimt i nuet istället. Att se den strävsamma lilla tussilagon kämpa sig upp trots kyla, pinnar och löv som hindrar dess framfart ger mig så mycket! Kan den kan jag! Kunde jag klara det där som var helt omöjligt (sätt in valfritt) så kan jag klara detta också!

Den här sommaren har jag haft livmoderinflammation efter en operation i mitten av maj. Nu mår jag nästan som vanligt igen efter den. Jag kan välja att se den här sommaren som förstörd eller så kan jag se de ljusglimtar som ändå har varit. Som när mitt bonusbarnbarn kom rusande med öppna armar mot mig så glad för att se just mig! En liten sekund av ren lycka som jag sparar. Vår trapp på baksidan är klar! Ännu en stor lycka! Den gamla var hemsk, ful och alldeles för höga steg men jag valde att inte se det så utan den fick vara, den fyllde ändå sin funktion och jag valde att inte lägga någon som helst energi på att störa mig på den tills det blev dens tur men nu, nu är jag så glad för min fina trapp Jag satte upp mitt jättegamla minililla växthus, jag som inte har kunnat odla alls på så många år gläds åt att kunna göra det igen om än i liten liten skala. Det växer och frodas så att det lilla växthuset hotar att spricka (det har spruckit, jag överdriver inte ) och jag kunde varit irriterad på att det inte är större, att jag inte har råd att köpa ett riktigt men jag är glad! Så glad och tacksam för att jag kan igen!

Jag sparar på lyckostunder helt enkelt. Jag lever här och nu även om jag har drömmar om framtiden. Jag planerar för det värsta men förväntar mig det bästa i alla situationer. Jag skrattar och är lycklig av förväntan istället för att oroa mig och vara ledsen för att något ska gå fel för går något fel så har jag min backup plan klar och är det saker som inte går att ha någon back up plan för så ja, vad blir bättre av att jag oroar mig?

Det låter som om mitt liv är fyllt av sprittande glädje men det är det egentligen inte. Jag bara väljer vad jag vill lägga energi på. Det finns massor jag önskar att jag kunde göra, sådana där enkla småsaker som en frisk tar förgivet att kunna göra och jag kämpar som en besatt för att komma dit men jag väljer också att se det jag har klarat hittills och glädjer mig över det jag kan nu istället för att gräva ner mig över det jag inte ännu kan.

 

[Lillgrådis]

Give me the courage to change the things I can, the serenity to accept the things I cannot change, and the wisdom to know the difference.

Känns det krisigt och kaotiskt så brukar det vara en bra början att spalta upp och placera in problemen i rätt fålla. Kan jag alls förändra detta? Vilka alternativ har jag? Är de realistiska? Bra, då vet jag och behöver inte ödsla mer tid på den saken. Bara att bestämma vilket alternativ jag ska välja, och så gå vidare därifrån. Eller bestämma mig för att förändra det jag kan, alternativt låta bli att förändra - och då acceptera att det här resultatet har kommit av mitt eget val eller icke-val. Courage.

Kan jag inte förändra en viss omständighet, då är det också slöseri med värdefull tid och energi att sugas ner i att processa den om och om igen. Hellre konstatera att nej den här saken är utom min kontroll, jag får hantera de fakta som ges mig även om de råkar vara jobbiga eller tråkiga. Men bara genom det aktiva konstaterandet kan det jobbiga och tråkiga kännas lite lättare. Det bara är så här, typ. Nu hanterar jag de kort som getts mig, för det leder ingenstans att slösa tid på att sitta och önska att de hade varit annorlunda. Serenity.

Med den sorteringen klar så tycker jag liksom att det finns mer plats för att stuva undan det som oroar och stör och gnager, och i stället släppa fram det som är fint och bra och roligt.

Min mor var min bästa förebild kring synen på livet i allmänhet. Hon hade det inte alltid enkelt varken materiellt/ekonomiskt eller med hälsan och led under många år av besvärlig reumatism. Men hon tog alltid vara på saker som många bara skyndar förbi eller tar för givet.

Skulle hon till sjukhuset för en jobbig provtagning, så var det hon pratade om, och fokuserade på med genuin glädje, den där stunden efter att det var klart och hon skulle köpa en kopp kaffe och en riktigt god räksmörgås i cafeterian. Skulle hon gå en promenad och visste att värken skulle göra det jobbigt, så var det hon pratade om, och fokuserade på, att hon skulle passa på och lyssna på riktigt bra musik under tiden.

Hon hade så lätt kunnat välja att tycka att de positiva sakerna var obetydliga struntsaker och i stället bara ta fasta på saker som var jobbiga, orättvisa och gjorde ont, för sådana fanns det absolut. Men hon gjorde inte det. Och det var en inre styrka och glöd som jag beundrar och uppskattar hos andra. Och en inställning som jag vill leva efter och ofta påminner mig själv om, jag med.

 

[hastflicka]

Jag ar till min natur positive. Min mormor brukade saga att jag bara sag solsken. Ju aldre jag blivit desto mer har det blivit en medveten strategy. Jag VILL vara glad och pa gott humor, Jag letar efter possitiva vinklar I varje situation, och aven om Jag inte hittar nagot possitivt sa kan jag hitta nagot som sager att det negativa inte kan ta over.
Jag kommer ofta pa mig sjalv att sitta och le... I bilen, ute med hundarna, medan jag stadar sadant som jag hatar att gora. En medveten tanke ar att “det kunde vara varre” och vilken tur att det inte Ar “whatever” som skulle gora det varre.

 

[TinyWiny]

Jag glömde ju att skriva hur jag gör. Vad som ledde till att jag tänker som jag gör. Jag växte upp med föräldrar som tydligt visade att de avskydde sina liv, en som för det mesta grät och var arg däremellan och en som alltid var arg. Allt var svårt, besvärligt och krångligt. Inget gick och de sökte inga lösningar på sina problem utan lät sin ilska och frustration gå ut över barnen istället för att lösa det som var orsaken. Jag lärde mig att det alltid kunde bli värre men inte på något positivt sätt utan som ett hot, ett löfte, något att oroa sig för. Jag lärde mig att man aldrig skulle ta ut glädjen i förskott för då blev man bara besviken och jag lärde mig att oroa mig för allt. Jag lärde mig att livet bara var en nattsvart lång hemsk pina.

En dag bestämde jag mig för att så vill jag inte leva. Jag vill ta ut glädjen i förskott för hellre glad en stund och besviken senare än orolig och ledsen hela tiden. Jag vill lösa mina problem och gör allt i min makt för att göra just det. Jag läser på, jag vänder och vrider, tittar utifrån, funderar på hur jag bäst löser det som är just nu även på ett bra sätt långsiktigt. Jag bestämde mig för att sluta oroa mig för sådant jag ändå inte kan påverka och att göra back up planer och som sagt, planera för det värsta och sedan lämna det där och utgå ifrån det bästa. Leva i det bästa istället för i det värsta.

Jag läser/ser inte på hemska uppdiktade saker med vidriga slut. Jag ser inte på skräckfilmer, varken psykologiska eller fysiska för det man matar in i hjärna matar hjärnan också ut. Om jag omger mig med mörka tankar, ser, hör, läser mörker, så är det vad hjärnan fastnar i. Livet kan vara tillräckligt mörkt ibland ändå utan att man tvångsmatar hjärnan med mörker och slutar man tvångsmata hjärnan med elände och istället matar in positivitet så är det också det hjärnan svarar med när problemen hopar sig. Jag tänker inte att allt löser sig för det gör det inte av sig självt. Jag räknar inte med att någon annan ska lösa något åt mig för det är vad man faktiskt gör när man sätter sig till ro och tänker att det löser sig, då lägger man det på någon annan att lösa och det är såklart inte rätt.

Jag vägrar helt enkelt att ha en mörk livssyn så jag kämpade för att slippa ha det. Det tog tid innan jag slutade falla in i de gamla mönstren men det går att slippa det och få en positivare livssyn. Det kämpandet har gett frukt.

 

[TheRedLightning]

Jag har varit en sådan person som ser allt negativt och hamnat i negativa tankar. Jag har successivt blivit bättre på att försöka se det positiva även ur det negativa, det går sådär. Vissa dagar är lättare andra tyngre, men å andra sidan byggdes inte rom på en dag, så jag har ingen brådska att jag ej lyckats till hundra än.

Jag har lyckats tygla mig själv från att t ex bli arg när något gått snett, utan mer ryckt på axlarna och varit ”hänt har hänt och går ej att ändra på, nu lär vi oss av misstaget och undviker att det händer igen”. Form av vända negativt till positivt.

Inte lätt, men så gör jag kan säkert göras bättre. Själv är ja ej där än.

 

[athena_arabians]

Jag har tagit så många smällar och rest mig efter dem (på nio ibland men rest mig har jag gjort). Eftersom jag inte brutit ihop totalt ännu (och det har funnits tillfällen när jag velat göra det så någon annan får fixa allt...) vet jag att jag har en kärna av stål längst inne som inte viker. Det är en trygghet i sig för jag vet nu att jag fixar det.

När allt är bara för jävligt ser jag till att gå igenom allt bra jag har omkring mig (materiella som immateriella saker). Mitt hem ser ut som ett bombnedslag i renoveringbehov för det mesta... därför ser jag till att köpa saker jag tycker är vackra (konstglas, tavlor, böcker osv) för jag blir glad när jag ser dem, även om allt är kaos runt omkring dem. Samma med trädgården, den är kaos och totalt i avsaknad av planering men jag älskar varenda växt i den. Plus att jag får ju träning när jag måste gräva upp något som hamnat på fel ställe pga min avsaknad av plan

Visst att jag kraschar ibland... men jag vet hur farligt det är att stanna i kraschen. Det är bara att grina färdigt, bita ihop, resa sig och fortsätta.

 

[Alexandra_W]

Aktivt fokusera. Varje dag tänka på minst x bra saker osv. När man blir negativ ta djupa andetag och sätta sig och fokusera på det som är bra.

I början verkligen påtvingat och medvetet, men sen har det kommit mer och mer automatiskt för mig.

Typ "förbannade jävla skitarm, och nu kommer det ta ett år till. Jag kommer aldrig blir bra och hur ska jag kunna behålla hästen och......" så efter en stund är det nu som att hjärnan själv bryter in med "det kunde vara värre" - grejer. T ex "jo men det är ju himla tur du står i nuvarande stall och inte det förra, och att hästen är frisk igen och att....". Och då är det för mig som jag vänder och kollar på en katt och känner "jag har jättefina katter som sällskap och de bryr sig inte om att min arm är paj eller att matte har ont" och sen är fokuset vänt.

Ibland måste jag dock ventilera, grina lite och prata av mig för att komma dit. Oftast när det gäller saker jag inte alls kan påverka, tex sjuka föräldrar och känslor samt arbete kring det.

 

[Khasa]

Jag fick höra för länge sen att börja le trots att det tar emot och för varje gång man ler så känns det lite lättare.

Väldigt bra tips detta. För egen del kör jag någon partylåt på högsta volym i 2-3 minuter och euforiskt studsar runt. Ger mängder av energi och glädje.

Viktigt också att försöka omge sig av positiva personer som inte gnäller. Alternativt någon enstaka som är så extremt gnällig att det bli parodi.

 

[TinyWiny]

Jag har varit en sådan person som ser allt negativt och hamnat i negativa tankar. Jag har successivt blivit bättre på att försöka se det positiva även ur det negativa, det går sådär. Vissa dagar är lättare andra tyngre, men å andra sidan byggdes inte rom på en dag, så jag har ingen brådska att jag ej lyckats till hundra än.

Jag har lyckats tygla mig själv från att t ex bli arg när något gått snett, utan mer ryckt på axlarna och varit ”hänt har hänt och går ej att ändra på, nu lär vi oss av misstaget och undviker att det händer igen”. Form av vända negativt till positivt.

Inte lätt, men så gör jag kan säkert göras bättre. Själv är ja ej där än.

Det märks faktiskt på dina inlägg här på buke att du aktivt jobbar med dig själv! Att du ramlar tillbaka ibland men kommer igen. Jättepositivt verkligen för din alldeles egna skull
Att vara arg om man blir arg är inte negativt. Det är inte heller negativt att vara ledsen, besviken, sur, irriterad eller någon annan känsla. Det är inte känslolöshet man ska sukta efter eller någon ytlig glättighet utan att kunna se det positiva där man tidigare såg nattsvart mörker och att inte fastna i det jobbiga tankemönstren. Det negativa är när man stannar där i den där känslan. Låter den ta över allt i veckor, månader, år, grottar ner sig där, hittar än mer saker att känna så för, kanske förstorar upp det som hände istället för att känna som man gör en stund och sedan släppa det. Att älta att man inte gjorde si eller så istället för som man gjorde behöver inte heller vara fel. Inte när det handlar om en stund och man samtidigt funderar över hur man skulle gjort istället så att man ur det som kändes/blev fel formar en plan för hur man ska försöka agera nästa gång.
Att trycka undan sina känslor blir inte bra alls. I bästa fall känns det bara falskt (och att känna sig falsk är vidrigt!), i värsta fall exploderar man i känslor av en bagatell när det är som minst lämpligt och ilskan går ut över helt fel person, ofta någon som står en nära och som man då riskerar att såra djupt. Så tillåt dig känna som du gör men stanna inte där! Krascha en stund och res dig sedan igen.

 

[TheRedLightning]

Det märks faktiskt på dina inlägg här på buke att du aktivt jobbar med dig själv! Att du ramlar tillbaka ibland men kommer igen. Jättepositivt verkligen för din alldeles egna skull
Att vara arg om man blir arg är inte negativt. Det är inte heller negativt att vara ledsen, besviken, sur, irriterad eller någon annan känsla. Det är inte känslolöshet man ska sukta efter eller någon ytlig glättighet utan att kunna se det positiva där man tidigare såg nattsvart mörker och att inte fastna i det jobbiga tankemönstren. Det negativa är när man stannar där i den där känslan. Låter den ta över allt i veckor, månader, år, grottar ner sig där, hittar än mer saker att känna så för, kanske förstorar upp det som hände istället för att känna som man gör en stund och sedan släppa det. Att älta att man inte gjorde si eller så istället för som man gjorde behöver inte heller vara fel. Inte när det handlar om en stund och man samtidigt funderar över hur man skulle gjort istället så att man ur det som kändes/blev fel formar en plan för hur man ska försöka agera nästa gång.
Att trycka undan sina känslor blir inte bra alls. I bästa fall känns det bara falskt (och att känna sig falsk är vidrigt!), i värsta fall exploderar man i känslor av en bagatell när det är som minst lämpligt och ilskan går ut över helt fel person, ofta någon som står en nära och som man då riskerar att såra djupt. Så tillåt dig känna som du gör men stanna inte där! Krascha en stund och res dig sedan igen.

Det jag syftade när jag skrev det där om hänt har hänt, ett bra exempel på en sådan sak var när jag hade besök hemma och det spilldes ut öl i min tygsoffa, tidigare hade jag blivit superarg, men det hjälper inte att bli arg då det inte blir ogjort, sen brukar den andre parten inte ta det så bra om man blir arg. Ofta blir det taggarna utåt för att skydda sig själv. I det läget var det bättre att va neutral och göra det bästa av situationen. Mer sådana situationer jag tänkte på, där det inte blir bättre av att bli arg.

 

[TinyWiny]

Det jag syftade när jag skrev det där om hänt har hänt, ett bra exempel på en sådan sak var när jag hade besök hemma och det spilldes ut öl i min tygsoffa, tidigare hade jag blivit superarg, men det hjälper inte att bli arg då det inte blir ogjort, sen brukar den andre parten inte ta det så bra om man blir arg. Ofta blir det taggarna utåt för att skydda sig själv. I det läget var det bättre att va neutral och göra det bästa av situationen. Mer sådana situationer jag tänkte på, där det inte blir bättre av att bli arg.

Då är jag helt med på hur du menar