Att älska sitt nyfödda barn?

[qrumelur]

Det var en person som sa ungefär följande till mig häromdagen:

"- Första barnet, det älskar man inte på en gång. Det tar tid. Räkna med det. Man tycker inte om de alls. Andra barnet är mycket lättare".

Är det här ett "måste" att det är så -eller kan man älska sitt första barn från första stund?

 

[Skogstrollet]

Sv: Att älska sitt nyfödda barn?

Eh....??? Låter som någon med en negativ första förlossning försöker leka expert och tala om för andra blivande mammor om "hur det minsann fungerar".

Möjligtvis att det är lättare att till sig ett andra barn då man mer förberedd på hur det kommer att kännas,men att påstå att ingen älskar (eller ens tycker om) sitt förstfödda från första stund låter lite... korkat.... faktiskt. Det är nog precis lika individuellt som allt annat som har med en graviditet att göra.

 

[ameo]

Sv: Att älska sitt nyfödda barn?

det är SJÄLVKLART individuellt, hur man reagerar när barnet är fött!

När jag fick min första så var det lite "jaha" över det hela. Det var "en till i flocken som skulle tas omhand", ungefär. Det tog nog ett par veckor innan jag kände den där fantastiska känslan av ...

 

[fitzy]

Sv: Att älska sitt nyfödda barn?

kklart att man kan älska sitt barn från första stund! men jag kan förstå vad personen menar! Det där rosa molnet man har i graviditeten och ser alla andra har med sina nyfödda- det är nog välfigt få som verkligen har det rosa molnet sen när bäbis kommit! jag fick min första för tre månader sen och det var inte alls som jag trodde, eller jo som jag trodde var det men jag reagerade inte alls som jag trodde, efter nån vecka tyckte jag allt va jobbigt och jobbigaste av allt va skammen jag kände inom mig för att jag inte kände att dottern va de finaste av allt! jag fick ingen bra start på bb och hade krångel med amning så det har lite med det att göra!

sen om jag går till mig själv så var jag så inställd på förlossningen men hade ingen aning om vad som väntade första gången man gick på toa efteråt tex. det hade jag helt missat, å att de kunde krångla med amningen och va vanligt hade jag inte heller en aning om och massa andra saker..de känns som att när nästa kommer så är man mer "förberedd"...men nu kan jag ärligt säga att jag har den finaste dottern!!

 

[Gnist]

Sv: Att älska sitt nyfödda barn?

Mitt svar om någon skulle säga så åt mig: BS!

 

[Comfort]

Sv: Att älska sitt nyfödda barn?

Det är helt individuellt.
jag har kompisar som blivit totalkära med en gång, men jag var inte så.

jag kände att "denna är min och den måste jag ta hand om" , en sjuk överbeskyddande känsla som inget annat, men kärleken kom inte förrän ett par månader minst.

 

[Snyggve]

Sv: Att älska sitt nyfödda barn?

Det är helt individuellt.
jag har kompisar som blivit totalkära med en gång, men jag var inte så.

jag kände att "denna är min och den måste jag ta hand om" , en sjuk överbeskyddande känsla som inget annat, men kärleken kom inte förrän ett par månader minst.

+1 på den!! Och det var inte förrns L var runt året som man kände den där riktigt, RIKTIGT, starka kärleken, trots att man skulle gå igenom eld och vatten långt innan dess för hans skull.

Nu med andra barnet i magen har jag känt mycket starkare kärlek och beskyddarinstinkter redan från början, förmodligen för att man vet vad som väntar på ett annat sätt

 

[Comfort]

Sv: Att älska sitt nyfödda barn?

Jag tror att det kommer i takt med att de utvecklas och det blir mer farorisk, i a f för mig. I början ligger de ju bara där, men sen när de börjar krypa och gå och undersöka måste man hålla utkik för faror mer. Som tex i går trillade Moa ner för trappen ( 2 steg) och jag gick nästan upp i atomer! Jag kände mig så hemsk som inte kollade just då och stackars stackars älskade unge (som inte slog sig) kunde ju ha brutit nacken lika gärna. Vid såna tillfällen gör sig kärleken sig påmind i allra högsta grad! Ja har haft en nere-period nu när Moa är extremt tjatig, gnällig och mammig så jag behövde en sån påminnelse

 

[Lilla Grodan]

Sv: Att älska sitt nyfödda barn?

Det var en person som sa ungefär följande till mig häromdagen: "- Första barnet, det älskar man inte på en gång. Det tar tid. Räkna med det. Man tycker inte om de alls. Andra barnet är mycket lättare". Är det här ett "måste" att det är så -eller kan man älska sitt första barn från första stund?

Jag hade hört något liknande innan jag födde mitt första barn och jag blev jätteförvånad när jag kände ögonblicklig förälskelse då mitt barn lades på magen! Det var jag tacksam över. Däremot kände jag inte barnet som "mitt" förrän efter en månad (kan inte riktigt förklara...), det kändes som om barnet var sjukhusets. . Men det var väl min osäkerhet som mamma som spelade in. När jag blev mer säker på min mammaroll blev det annorlunda. Något jag blev överraskad över var hur vaktig jag blev som mamma...

Nästa krux var inför barn nr 2. Min svägerska sa om sig själv inför hennes barn nr 2 "Hur sjutton ska jag kunna älska det här andra barnet så mycket som det första?". Det hade INTE jag tänkt på och blev lite spadrig över det, men har kommit fram till att för min del är det så att jag älskar mina (nu tre) barn lika mycket men på olika sätt. Bara för att man älskar ett barn oerhört mycket så finns det ändå "älska - utrymme" för fler barn.

Självklart spelar omständigheter runt förlossning och andra omständigheter in när det gäller att kunna ta till sig ett barn och förmåga att älska. Man får ibland vänta in - ge saker tid. Framför allt tror jag att det är viktigt att den nyblivna mamman får vila ut ordentligt ifall man stöter på bekymmer med att förhålla sig till barnet. Och att det ges mycket tid till att lära sig att samspela med barnet, lära sig sitt barns läten, vad de betyder och att snusa (nosa) på barnet... Hääärligt!

 

[vindvissla]

Sv: Att älska sitt nyfödda barn?

Det har later som en typiskt inskrankt person som har svart att se utanfor sin egen lada, eller bara har intervjuat personer med precis samma erfarenheter.

De andra har svarat bra annars, saklart att det ar individuellt, precis som allt annat med din graviditet och forlossning och barnuppfostran.

 

[qrumelur]

Sv: Att älska sitt nyfödda barn?

Nu svarar jag generellt...

Först, vad betyder det här?

"Mitt svar om någon skulle säga så åt mig: BS! "

Jag tycker det var intressant att läsa era tankar och upplevelser. Nu känns det lite bättre. Jag blev nästan rädd att jag inte skulle få tycka om mitt barn.

Samtidigt kan jag tänka mig att om man nu inte känner jättestark kärlek till sitt barn kanske det är en stor tröst att få höra just de orden också, att det är ok att man ändå kan vara en vettig mamma, typ...

 

[SaraXX]

Sv: Att älska sitt nyfödda barn?

BS=bullshit

 

[fitzy]

Sv: Att älska sitt nyfödda barn?

Jag kan önska många ggr att nån skulle sagt till mig att man kanske inte känner oerhörd kärlek med en gång..det hade nog kanske "hjälpt mig" i början å kanske gjort att man inte kännt sig totalt värdelös människa som sitter och inte känner den totala babylyckan till början!

 

[Mabuse]

Sv: Att älska sitt nyfödda barn?

sen om jag går till mig själv så var jag så inställd på förlossningen men hade ingen aning om vad som väntade första gången man gick på toa efteråt tex. det hade jag helt missat, å att de kunde krångla med amningen och va vanligt hade jag inte heller en aning om och massa andra saker...

Min upplevelse var tvärtom - som gravid får man höra så otroligt mycket om hur jobbigt och hemskt det kommer bli när bebisen väl är född, man kommer aldrig få en lugn stund, och amningen strular nästan alltid, och man kommer bli helt personlighetsförändrad och få identitetskris och bli deprimerad och jag vet inte allt.

Så för min del blev det nästan lite antiklimax när det visade sig att bebisar kan vara ganska snälla och okomplicerade också, att en nyföding inte alltid är jättekrävande och att amningen inte alltid måste bli ett problem. Att det i slutändan inte behöver vara så jobbigt och hemskt att vara förälder.

 

[Mirre]

Sv: Att älska sitt nyfödda barn?

Det var en mycket märklig åsikt.
Klart man tycker om sitt barn från födseln.

Men som andra skrivit så självklart är det individuellt

 

[Björk]

Sv: Att älska sitt nyfödda barn?

Jag tror det är helt olika för olika personer. Jag tror också det är beroende på förväntning. Jag väntade mig inte att älska mitt barn på det där djupa sättet direkt när barnet kom ut, just för att jag vet att anknytning och kärlekskänslor till barnet kan ta tid. Men jag kände nog en ganska stark kärlek till honom rätt så snabbt tycker jag, inom ett par dygn. För mig tog just den känslan lite längre tid för nummer två (som nu är 9 veckor), kanske någon vecka.

 

[Björk]

Sv: Att älska sitt nyfödda barn?

Så för min del blev det nästan lite antiklimax när det visade sig att bebisar kan vara ganska snälla och okomplicerade också, att en nyföding inte alltid är jättekrävande och att amningen inte alltid måste bli ett problem. Att det i slutändan inte behöver vara så jobbigt och hemskt att vara förälder.

+ 1 på den!
Vid ett par veckors ålder grät vår bebis som sjutton en kväll. Ville inte ha bröstet, ren blöja, inte övertrött osv osv. Och jag kunde inte trösta. Till slut grät jag också och trodde att "NU börjar det - kolikhelvetet!" (jag hade tydligen själv så kallad kolik som liten). Men; nä, när barnet lugnat sig så grät han nog aldrig mer på det sättet under hela sin spädbarnstid.


Nu med nummer två så har vi däremot fått en mer krävande bebis som det verkar såhär långt. Mer skrikig, svårare att trösta osv. Dels säkert en skillnad i personlighet, MEN också skillnad på hur livet är för just nummer två - självklart kan hon inte få lika mycket "passning" som han fick - nu är de ju två som ska dela på oss föräldrar. Så hon blir ju också mer "störd" av syskonskrik, att hon måste ligga lite mer själv när brorsan kräver hjälp osv. Så är väl livet att vara småsyskon helt enkelt.

 

[Mitten]

Sv: Att älska sitt nyfödda barn?

Samma här!
Jag älskade lillan redan i magen, och när hon kom ut intensifierades det. Men jag hade hört att man skulle vara beredd på att det kunde ta ett tag. Och det är säkert skönt att veta för de där kärleken dröjer lite, att det är normalt.

 

[Tiff]

Sv: Att älska sitt nyfödda barn?

Jag tror som många andra skriver att det är individuellet.

För min del som blev akut snittad (nedsövd) och fick vänta i ett par timmar innan jag fick träffa mitt första barn var det kärlek från första ögonkastet . Om det var så pga av omständigheterna eller inte det kan jag ej svara på.

När mitt andra barn föddes var det ett planerat snitt och samma sak där .

Men alla är olika, inget är rätt eller fel, känslor kan man aldrig tvinga fram. Jag tror absolut inte att man är en sämre mamma/förälder bara för att man inte blir blixtförälskad. Som sagt alla är olika och det är väl super

 

[Madick]

Sv: Att älska sitt nyfödda barn?

Det var en person som sa ungefär följande till mig häromdagen:

"- Första barnet, det älskar man inte på en gång. Det tar tid. Räkna med det. Man tycker inte om de alls. Andra barnet är mycket lättare".

Är det här ett "måste" att det är så -eller kan man älska sitt första barn från första stund?

Typiskt uttalande som skulle bli mer förståeligt och accepterat om ordet MAN byttes till JAG. Då blir det en personlig reflektion och en "varning" eller förberedelse på att det skulle kunna vara så.