Det beror lite på hur du menar. Man kan leva med ätstörning, men det blir ett väldigt jobbigt liv som kommer kantas av ständig ångest, mycket vårdbesök och mycket begränsningar. Man kanske kommer behöva vara inlagd i slutenvård då och då för att få hjälp att komma upp över vattenytan efter dåliga perioder. Troligen blir det svårt att studera eller arbeta på ett roligt och meningsfullt sätt, och det brukar också vara svårt att få sina sociala relationer att funka bra. Beroende på hur kroppen påverkas kommer man kanske inte kunna skaffa barn (om man har en sådan önskan) och det brukar också vara svårt att få romantiska relationer att fungera bra över tid. Även de som kan få barn brukar uttrycka att deras föräldraskap blir oerhört begränsat och påverkat, med en ständig oro över att påverka barnen negativt.
Det är också svårt att veta hur långt ens liv blir. Ätstörningar är en dödlig sjukdom och om det finns en stor risk att man kommer dö i förtid. Det finns också en stor risk att man kommer få stora besvär med kroppen eftersom en ätstörning är så slitsamt. Kroppens alla organ tar skada.
Jag har träffat många som varit sjuka stor del av livet och det är alltid väldigt sorgligt. Ett tragiskt livsöde med låg livskvalitet. Alla roliga och meningsfull saker tenderar att försvinna och det enda som kvarstår är ätstörningen.