Ponera att jag ska fly Sverige. Mitt pass kan jag inte använda. Svenska medborgare släpps inte ur Sverige och inte in i Tyskland. Jag vill till Italien. Så jag köpet ett norskt pass på svarta marknaden. Jag har ingen aning om det norska passet är äkta eller falskt. Jag betalar dyrt och får höra att det kommer funka.
Passet fungerar fint. Jag får en visering till Tyskland på passet och kan lämna Sverige. Som norsk medborgare med visering till Tyskland. Kanon. Kommer in i Tyskland utan problem. Åker vidare till Italien. Där registrerar de mig som norsk medborgare utefter passet. Jag talar om att jag heter Alexandra och är svensk medborgare. Men kan inte bevisa det för jag har inga svenska identitetshandlingar med mig. Och en koll mot Sverige skulle avslöja att jag är i Italien och ge mig enorma problem eftersom jag inte fick lämna landet.
Så jag har ett pass som säger jag är norsk, men jag är svensk och berättar det samt berättar att jag köpte det norska passet. Men jag kan inte bevisa att jag är svensk. Dessutom var passhelvetet äkta, jag talar skandinaviska och Italienska myndigheter anser att jag är norsk medborgare.
Eftersom Italien tror jag är norsk och Norge ät ett fredligt land tänker de skicka mig dit. Jag vill inte det för jag har inget att hämta i Norge och talar inte ens norska. Så jag försvinner. Provar lyckan i Frankrike istället.
I Frankrike har jag lärt mig att det norska passet är ett problem. Så jag säger jag heter Alexandra, är svensk och vill söka asyl. Frankrike tar fingeravtryck och pling får de träff att jag sökt asyl i Italien, och att jag under norsk identitet beviljats en visering till Tyskland. Samt att Italien bedömt att jag är norsk. Frankrike ber mig bevisa att jag ät svensk. Det kan jag inte. Frankrike registrerar Alexandra, svensk, som ett alias till den norska identiteten. Sen skickar de mig tillbaka till Italien. Som kommer skicka mig till Norge.
Här någonstans inser jag att det blev skit det här. Och kan endera finna mig i att bli deporterad till Norge och riskera problem där. Eller återvända till Sverige och få enorma problem. Eller så kan jag försvinna från radarn och leva i annat europeiskt land utan att ge mig till känna. Klarar jag det i fyra år kan jag söka asyl igen.
Det där exemplifierar ganska bra att två olika identiteter varken behöver innebära att nån tänkt hitta på brott i nya landet, eller egentligen bevisar något alls. För i mitt exempel vet Italienska och franska och Tyska myndigheter inte vem jag är. De tror jag är norsk, jag säger jag är svensk - men jag kan för allt i världen vara finländsk, isländsk eller... Ni fattar.
Passet fungerar fint. Jag får en visering till Tyskland på passet och kan lämna Sverige. Som norsk medborgare med visering till Tyskland. Kanon. Kommer in i Tyskland utan problem. Åker vidare till Italien. Där registrerar de mig som norsk medborgare utefter passet. Jag talar om att jag heter Alexandra och är svensk medborgare. Men kan inte bevisa det för jag har inga svenska identitetshandlingar med mig. Och en koll mot Sverige skulle avslöja att jag är i Italien och ge mig enorma problem eftersom jag inte fick lämna landet.
Så jag har ett pass som säger jag är norsk, men jag är svensk och berättar det samt berättar att jag köpte det norska passet. Men jag kan inte bevisa att jag är svensk. Dessutom var passhelvetet äkta, jag talar skandinaviska och Italienska myndigheter anser att jag är norsk medborgare.
Eftersom Italien tror jag är norsk och Norge ät ett fredligt land tänker de skicka mig dit. Jag vill inte det för jag har inget att hämta i Norge och talar inte ens norska. Så jag försvinner. Provar lyckan i Frankrike istället.
I Frankrike har jag lärt mig att det norska passet är ett problem. Så jag säger jag heter Alexandra, är svensk och vill söka asyl. Frankrike tar fingeravtryck och pling får de träff att jag sökt asyl i Italien, och att jag under norsk identitet beviljats en visering till Tyskland. Samt att Italien bedömt att jag är norsk. Frankrike ber mig bevisa att jag ät svensk. Det kan jag inte. Frankrike registrerar Alexandra, svensk, som ett alias till den norska identiteten. Sen skickar de mig tillbaka till Italien. Som kommer skicka mig till Norge.
Här någonstans inser jag att det blev skit det här. Och kan endera finna mig i att bli deporterad till Norge och riskera problem där. Eller återvända till Sverige och få enorma problem. Eller så kan jag försvinna från radarn och leva i annat europeiskt land utan att ge mig till känna. Klarar jag det i fyra år kan jag söka asyl igen.
Det där exemplifierar ganska bra att två olika identiteter varken behöver innebära att nån tänkt hitta på brott i nya landet, eller egentligen bevisar något alls. För i mitt exempel vet Italienska och franska och Tyska myndigheter inte vem jag är. De tror jag är norsk, jag säger jag är svensk - men jag kan för allt i världen vara finländsk, isländsk eller... Ni fattar.
Senast ändrad: