Jag rider helt varierande, hästar jag inte känner föredrar jag att ha hjälm och utrustning på, så man kan känna av hästen och lära känna den, det tar tid. Mina egna hästar har jag även haft bett på, och sadel om det behövts tills tilliten är uppbyggd och miljöträningen maxad. Men efter hand provar man sig fram, och tar av mer o mer utrustning, efter hur hästen känns och vad vi är redo för.
Är medveten om risker, djur är alltid djur, men har man grunderna, och är alltid förutseende i sin ridning/ hantering, steget före hästen alltid på skarp läge, och verkligen lär känna sin häst i fråga och agerar efter hur den beteer sig och reagerar på situationer, så minimerar man olyckshändelserna en hel del ! Dock kan jag inte påstå att jag någonsin ridit med någon som betett sig så.. deras häst har alltid lyckas överraska dom vid något läge. Jag rider gärna i halsring, för att jobba upp känsligheten och samarbetet på hästens villkor, och för att förfina mina sitshjälper, alltid inhägnat för hästens skull, OM något skulle hända. Rider jag ut, har jag gärna repgrimma, utifall att.. man behöver ju inte vara dumdristig, bara för att man innerst inne är en lugn våghals, man får tänka på medtrafikanter .tex och andra som kan drabbas av att ens häst far lös om man åker av.
Sen har jag den fördelen, att jag rider bättre barbacka än med sadel, (välsignad med en djävulsk balans utan att hänga i hästen med händerna) oavsett om hästen är trygg o lyhörd, blir rädd o skenar, bockar loss mm för att den inte förstår (det har hänt många gånger när det är unghästar) men man måste agera därefter.. läsa hästen. Ska man pressa, eller ska man hoppa av och lugna? Man kan faktiskt hoppa av många gånger frivilligt, än stenhårt hänga kvar på en skrämd häst, och skrämma den ännu mer med fastklamrandet. Varför hände detta, och hur ska jag lösa det? Man måste vara steget före. Och i allra första hand, Oegoistisk!! Hästens välmående måste komma före ens egen vilja, annars kan de gå åt helvete om varken du eller hästen e redo för ens fantasier om utrustningslös ridning.
Och man får aldrig fega. Oavsett vad man gör. Dom söker en trygg ledare, som alltid vet vad dom gör. Annars tar dom till flykten, det är det naturligaste. Och åker man av så gör man det, bara att dra in kroppsdelarna och försöka rulla om man hinner, när olyckan är framme
man får inte vara rädd för fall.
Men häst är underbart, och man ska fokusera på det lilla goda här i livet! Aldrig skynda!
så går det bra med tiden