Det här känner jag igen lite från diskussionerna med min morfar. Han är bonde född -26, så han har hållit på en hel del själv med hästar. För honom är det lite främmande att hästarna går ute när det är kallt, (eller öht på vintern) går på lösdrift, inte får kraftfoder/havre och att jag sällan eller aldrig regelrätt ryktat mina hästar.
Men samtidigt lyssnar han och är intresserad av mina argument, han vet ju att jag hållit på väldigt länge nu, och han har ju t.o.m. träffat några av mina första hästar. (En höll på att ramla omkull när morfar provryktade med STORA, REJÄLA tag, värdiga en ardenner.
)Nu senast kom rykten på tal igen, och han pratade om att det var så svårt att rykta dem ibland på vintern, för de var så blöta bara av att stå inne. Det gick liksom inte att få dem rena och torra.
Nä, med de små stall de hade, och ett gäng (oftast 2-4 st, tror jag) nordsvenskar/ardennrar i full vinterpäls som stod inne ibland i många timmar så förstår jag att det blev så. Och "kulturen" var ju sådan att man inte badade hästarna heller. Men då var det så man höll häst, och han har inte lärt sig, läst eller funderat i andra banor. Det var väl viktigt att vara mån om de dyrbara och viktiga djuren, så det kanske blev lite missriktad välvilja ibland? När morfar (och kanske även han som sålde gården till er?) höll på med hästar var det för att hästarna var ett måste, inte för att man valde det.
(Förutom för morfars morbror, han hade till och med en Hannoveranare enbart för nöjesridning. Han sågs nog som lite märklig i byn, där det egentligen inte fanns några stora gods och finare herrgårdar. Honom hade jag velat träffa!
)
