Docka
Trådstartare
Min stora unghäst har fått mig att fundera lite...
Hon är stor, försiktig och väldigt hinderklok.
På tävling blir hon taggad (på ett bra sätt) och hoppar med fin spänst och bjudning, men på träning känns hon ofta lite markbunden/seg i tassarna.
Hon river verkligen aldrig, och ibland får vi till "tävlingssprång" (som vi kommit att kalla dem), men oftast liksom smyger hon sig över hindren i sakta mak utan vidare ansträngning.
Tränare tror ofta att hon då är trött och behöver pauser, men egentligen har hon knappt börjat använda sina energilager - det är helt enkelt bara så hon hoppar på träning.
Hon bjuder på hindren med spetsade öron, är "gott gående", har och skulle aldrig stanna, men hela hon liksom är stor och långsam, så även hennes galopp och av den anledningen har jag svårt att någonsin se henne som en kvick hopphäst som är rapp i benen.
Ibland har jag provat att sätta mer tryck i henne, men det resulterar bara i att hon hoppar större/högre, sprången är fortfarande liksom... långsamma.
Studs och övergångar är kanske de mest vanliga övningarna man får som råd om man vill få sin häst lite kvickare i både benen och huvudet. Övergångar har hon alltid haft lätt för då hon är stark i kroppen, och studs gör henne inte kvickare i benen eftersom hon löser det hela genom att korta sig men behålla samma långsamma rytm.
Ibland kan jag känna att "Ja men det är ju helt enkelt så som hon är, varför försöka ändra det och göra henne kvickare? Hon löser ju de uppgifter som hon ställs inför och river aldrig?"
Jag kan också tänka mig att hon bokstavligt talat är en häst för de lite högre klasserna och att hon är så pass hinderklok att hon vet att hon kan smyga/kliva över 100cm på det här viset? Och att anledningen till att hon hoppar spänstigare på tävling är för att det helt enkelt är roligare.
Hon är en Irländare som bara gått jakter innan jag köpte henne, där var hon dessutom spets-häst och gick på alla hinder först. Kanske är det inte konstigt att 100-banhoppningshinder inte imponerar henne?
Men ja, inte bara i mitt egna fall utan mer generellt: Vad är er erfarenhet av långsamma/sega/energisparande språng på det här viset?
Hon är stor, försiktig och väldigt hinderklok.
På tävling blir hon taggad (på ett bra sätt) och hoppar med fin spänst och bjudning, men på träning känns hon ofta lite markbunden/seg i tassarna.
Hon river verkligen aldrig, och ibland får vi till "tävlingssprång" (som vi kommit att kalla dem), men oftast liksom smyger hon sig över hindren i sakta mak utan vidare ansträngning.
Tränare tror ofta att hon då är trött och behöver pauser, men egentligen har hon knappt börjat använda sina energilager - det är helt enkelt bara så hon hoppar på träning.
Hon bjuder på hindren med spetsade öron, är "gott gående", har och skulle aldrig stanna, men hela hon liksom är stor och långsam, så även hennes galopp och av den anledningen har jag svårt att någonsin se henne som en kvick hopphäst som är rapp i benen.
Ibland har jag provat att sätta mer tryck i henne, men det resulterar bara i att hon hoppar större/högre, sprången är fortfarande liksom... långsamma.
Studs och övergångar är kanske de mest vanliga övningarna man får som råd om man vill få sin häst lite kvickare i både benen och huvudet. Övergångar har hon alltid haft lätt för då hon är stark i kroppen, och studs gör henne inte kvickare i benen eftersom hon löser det hela genom att korta sig men behålla samma långsamma rytm.
Ibland kan jag känna att "Ja men det är ju helt enkelt så som hon är, varför försöka ändra det och göra henne kvickare? Hon löser ju de uppgifter som hon ställs inför och river aldrig?"
Jag kan också tänka mig att hon bokstavligt talat är en häst för de lite högre klasserna och att hon är så pass hinderklok att hon vet att hon kan smyga/kliva över 100cm på det här viset? Och att anledningen till att hon hoppar spänstigare på tävling är för att det helt enkelt är roligare.
Hon är en Irländare som bara gått jakter innan jag köpte henne, där var hon dessutom spets-häst och gick på alla hinder först. Kanske är det inte konstigt att 100-banhoppningshinder inte imponerar henne?
Men ja, inte bara i mitt egna fall utan mer generellt: Vad är er erfarenhet av långsamma/sega/energisparande språng på det här viset?
