Arv eller miljö?

[Madde85]

Det talas mycket om att man ska ha en så bra stamtavla på hunden som möjligt. Gärna ska båda föräldrarna vara lydnadschampions och utställningschampions och så vidare. Hur mycket tror ni egentligen att hunden ärver när det gäller temperament, tillgänglighet, inlärningsförmåga och sånt?

Jag tror att den största delen av hundens personlighet kommer av miljö, alltså hur den är uppfostrad. Men jag är inte alls säker. Vad tror ni? Eller ni kanske har insideinformation från uppfödningar och så. Kan vilken hund som helst bli en lydnadschampion oavsett föräldrarnas meriter?

 

[minoogolden]

Sv: Arv eller miljö?

Visst har det betydelse vilkameriter föräldrarna har, men om du inte kan förvalta det du köper så spelar det ingen roll hur bra hund du köper!
Så min åsikt till det hela är att med BRA förare så kan "nästan alla" bli lydnads champion. Men många hundar har ej förmånen att ha ett proffs i snöret, :smirk: och det vicktigaste är att du och hunden har kul

Men jag tor att det viktigaste om man villl komma långt i tävlig grenar är att köpa rätt ras, gärna av en uppfödare som håller på och tävlar i det du är intresserad av, för då kan du få hjälp på vägen och troligtvis så har den uppfödaren som avelsmål att få fram bra tävlings hundar!

 

[Madde85]

Sv: Arv eller miljö?

Det är sant, en bra förare kan få nästan alla hundar att gå bra. Sant är också att de flesta hundägare INTE är såpass bra förare och det viktigaste är att ha kul.

Om man vill tävla bör man ju som du säger först och främst välja för ändamålet rätt ras, men sedan även en rätt inriktad uppfödare. Samtidigt vill man ju ha en frisk hund. Det verkar inte helt lätt att välja rätt kennel.

VILKA hundar tror du då är de som kan bli hur bra som helst? Är det de som har meriterade föräldrar eller beror det på andra saker?

Jag har funderat en del på det här och ju mer jag tänker desto mer problem får jag. Dels att få ut några klara tankar och dels att formulera vad det egentligen det är jag funderar på

 

[Duvan]

Sv: Arv eller miljö?

Jag tror att arvet ligger på 20% och miljön på 80% vad det gäller hur bra en hund kan bli. De 20%-en arv är dock oerhört viktiga eftersom de är grunden på vilken hunden skall byggas. Man kan bygga en stabil och bra hund om man har en god grund, även om man själv enbart förfogar över spillvirke. Har man däremot en dålig grund kan man bara bygga en kuliss som måste stå skyddad för att inte falla - och man måste vara duktig för att få det att se bra ut.

Hunden måste alltså ha ett bra arv enligt mig för att bli bra i alla situationer. Fina titlar i stamtavlan garanterar inte ett gott arv, men det ökar chansen. Två väl fungerande föräldrar med långa anor av fungerande förfäder ökar chansen till väl fungerande avkomma, och i regel är fina titlar den enda chans man har att se bakåt på duglighet inom olika områden.

Utan titlar och prov-/tävlingsresultat känner vi i bästa fall både tik och hane väl, vilket är lite när det gäller arvsmassa. Man behöver några led bakåt och gärna åt sidan också.

Det man måste tänka på när man köper valp är att de 80% som utgörs av miljöpåverkan börjar hos uppfödaren. Ett aldrig så bra arv kan undermineras redan där...

Mvh,
Duvan

 

[Tippan]

Sv: Arv eller miljö?

Just SLCH kan nog de flesta hundra med lite motor i bli. Det är eg. inte så stora krav och det är inget som säger att hunden är bra konstruerad i skallen liksom. Det är ju inte för inte allt är så oerhört noga. Man har ju plockat bort alla fresteler för hunden så att säga. Till och med min skata klarar av de störningar som finns på ett lydnadsprov, det gör hon INTE på ett jaktprov kan jag säga

Men helt klart, ju flera hundar i stamtavlan som bär på de egenskaper som du är ute efter så är ju chansen större att din hund också får kapacitet för det. Ska du har en sällskapshund så är det nog bättre att leta efter lugna föräldrar än en frän stamtavla liksom. Men vill du ha en SLCH så leta efter det...

 

[lady_vip]

Sv: Arv eller miljö?

Jag tycker att meriterna är jätteviktiga, dels för att jag vet vad hunden går för, dels för att jag har på papper att denna hunden "duger". Utseende spelar mindre roll för mig (säger hon som har börjat ställa ut )

Dessutom tycker jag att mammans beteende mot valparna är viktigt. Jag kan ju bara jämföra mina tre hundar. Den äldstas mor var en osäker mor, som hela tiden tryckte ner sina valpar pga stress. Detta har medfört att vår hund har svårt för konflikter, blir lätt osäker och är svår att lära. Självklart har även andra faktorer haft inflytande på detta, men hon har alltid varit sådan...

"Mittenhunden" togs ifrån mamman tidigt pga sjukdom, 6 veckors ålder. Hon flyttade då in hos ovanstående hund, som hade svårt för valpen. Detta medförde att hon aldrig har blivit så social mot andra hundar, hon är språkkänslig, men undviker gärna dem.

Min yngsta var hos en bestämd mamma tills hon var 8 veckor, det var mammans tredje kull. Hon är känslig för allt man säger, lyssnar, och är samtidigt språksäker, lugn och lätt att ha att göra med. Jämför man med en av uppfödarnas andra tikar så är hon mer "flamsig" i sättet, samtliga av dessa valpar har blivit busar.

Sedan kan du förändra mycket, men veckorna hos tiken är superviktiga, så jag är noga när jag väljer tik, helst ingen förstföderska eftersom man då inte riktigt vet.

//E

 

[GaurdianAngel]

Sv: Arv eller miljö?

Just SLCH kan nog de flesta hundra med lite motor i bli. Det är eg. inte så stora krav och det är inget som säger att hunden är bra konstruerad i skallen liksom.

Precis.

Jag tävlar ju BHP,BSL och sånt. Där måste hunden visa sig hur den uppför sig mentalt mot domaren inför varje start. Varför kan man inte införa det i lydnad, spår och andra tävlingar. I alla fall innan man ger ut ett SLCH.

 

[Thelma]

Sv: Arv eller miljö?

Min äldsta hund har "kunglig" stamtavla och min unghund har visserligen stamtavla, men den är ett helt "oprövat kort".

Hundarna är olika som natt & dag. Även om jag tar hänsyn till deras ålderskillnad. Den "ädlare" hunden är en pärla. Hon är trivsam, självsäker, lydig och smart.

Den "bonniga" är *SUCK* raka motsatsen. Hon är dock vänlig och tjänstvillig och alltför ung för att förtjäna att "neggas" så här av sin matte... *fy på mig*

 

[Madde85]

Sv: Arv eller miljö?

Många svar så jag svarar alla i ett:

Jag tror som du Duvan , det mesta ligger i miljön och en mindre del i arvet. Dock måste ju arvsdelen vara mycket viktig då det faktiskt är det enda man vet om hunden om man köper en valp. Många uppfödare, eller ja, flera i allafall, avlar på tikar som de inte tävlat så mycket med, om alls. Hanarna brukar vara de som är rikligt meriterade. Det leder mig in på det som lady_vip påpekade. Nämligen att mamman är viktig för hur valparna blir i framtiden. Det vore ju intressant att veta både hur mamman och pappan agerar ute på banorna. Oavsett om det gäller en jakt-, lydnads-, bruks- eller utställningshund.

Tippan, hur menar du med att alla frestningar är borttagna vid lydnadsproven men inte vid jaktprov? Jag är inte så insatt i någon av världarna riktigt...

Thelma, i ditt fall vet man ju inte riktigt hur den yngre hunden kommer att bli om något år. Dessutom är det ju svårt att jämföra hundar med varandra. De är ju individer allihopa.


Jag vill gärna tro att arvet spelar större roll än vad det kanske gör. Det underlättar ju en hel del i sökandet efter en ny hund i allafall. Vill jag ha en hund som passar för jakt letar jag på en kennel där de föder upp hundar efter meriterade föräldrar. Vill jag ha en hund för utställning letar jag där de föder upp med avseende på utseendet.

Samtidigt känns det ju ändå rätt bra att tänka: Även om min hunds föräldrar inte fått bevisa vad de kan, så kan min hund i allafall bli riktigt duktig inom någon gren.

Precis som Duvan skrev så är nog ändå livets första månader de viktigaste för att grunden som man ska bygga resten på ska bli tillräckligt trygg och stabil.

 

[Tippan]

Sv: Arv eller miljö?

Mmm... Det finns så många olika... Jag tror inte att man ska känna sig misslyckad som Labradorägare idag. Jag känner flera som sliter arslet av sig, speciellt med sina unga hanar. Hur de än kämpar så vill det sig inte riktigt och de känner sig odugliga. Själv känner jag mig hopplöst misslyckad när jag umgås med Schäferägare. Men jag har börjat acceptera att man har så olika utgångsläge.

Så du kommer säkert att komma lika långt med den unga, men det kommer att ta längre tid om hon inte har samma fina anlag som din äldre. Man kommer ju oftast dit, men det kan ta tre år eller så...

Usch nu lät det som att jag säger att din hund är dålig och att du har problem, men det är givetvis inte så jag menar. Utan att det faktiskt kan vara så att hon inte är som din äldre! Mina är som dag och natt. Den ena "hård" och den andra mjuk och fjäskig...

 

[Thelma]

Sv: Arv eller miljö?

Hon är sk-tjobbig. Idag har jag försökt fixa till bilen vars inredning är totalt söndertuggad. :-/ Hon äter upp trasmattor och jag tvingas dra ut resterna av dem "därbak". Hon väger närmare 30 kg och gör tokryck i kopplet så jag flyger.. helt utan förvarning.

MEN... jag vet att labradorer oftast skärper till sig med tiden och jag lever på hoppet.

Som du och jag diskuterat tidigare: "Valpar ÄR överskattade" *S*

 

[Tippan]

Sv: Arv eller miljö?

Mmm det låter som en helt vanlig Labrador. Det är ju så det brukar vara den första tiden för de flesta, vilket många är oförberedda på. Men det ordnar ju sig med tiden Vi har inte riktigt passerat det ännu, men snart så... Tokryckern börjar att glesna ut! 30 kg Labbfnatt är lite power...

 

[Bee Sweet´s]

Sv: Arv eller miljö?

Jag tycker att det är trevlig med en bra stam bakåt eftersom jag själv föder upp... Men som med allt inom aveln så vet man aldrig vilka egenskaper valparna får... Att Tik och hane har toppen meriter behöver ju inte alltid betyda jätte fina valpar... Det finns ju dom exemplaren som verkligen får allt det sämsta hos båda föräldrarna..
Dom där chansningarna man tar kanske blir den bästa kullen/hunden...

Sen är det ju miljön, uppväxt och allt annat i livet formar ju hunden till vad den blir...