Artros halskotpelaren

[Zevzan]

Hej. Är det någon fler som har häst med artros i halskotpelaren?
Givetvis har vi kollat upp detta och fått en diagnos och fört en diskussion med veterinären.

Meeen vi kom rätt överens om att han inte är så påverkad av det liv han lever hos mig. Men nu fick jag veta av mina medryttare ( en tjej på 10år som rider lite lätt ibland) att han en dag absolut inte ville trava. Vilken jag sagt att de inte ska tvinga honom


Men skulle ni tolka detta som ev ett problem pga halsen?
Får ont i själen och funderar om det bästa är hästhimlen?
Vissa dagar är han mer rädd än andra, han går ofta helst lite ensam i hagen.
Ofta är han fylld med energi och får han trava brukar han plast gärna göra det så för mig känns det som att han vill säga nått när han inte vill trava?

Lämna gärna era tankar, erfarenheter osv

 

[Elo]

En kompis till mig hade två hästar med artros i halskotpelaren/nackkotorna. Kanske ska tilläggas att de fått det av olika anledningar.

Båda är idag avlivade pga sina problem.

Båda upplevdes som bromisga och ovilliga att gå fram. Men ffa så verkade det som att det emellanåt 'nöp till' och hästarna började protestera.

 

[Magnum]

Med den vetskapen hade jag utgått ifrån att det härleder till diagnosen.

Vi människor kan säga hur mycket vi vill att det inte 'ska/bör' påverka. Men det vet vi inte. Och ser man bekymmer så är det inte heller fritt från påverkan.
Att den är rädd (måste vara på sin vakt) är nog bara ett av symtomen att väga in.

Jag hade heller inte vågat chansa på att ha kvar. Tyvärr.
Nyper det till eller blir/känns obehagligt kan sitauationen vända till farlig snabbt.

Har inte personliga erfarenheter men faktiskt alla halskotpelardiagnoser jag hört om har slutat på samma vis i slutändan. (även om det säkerligen finns lyckliga historier också förstås)

 

[Nepenthe]

Hej. Är det någon fler som har häst med artros i halskotpelaren?
Givetvis har vi kollat upp detta och fått en diagnos och fört en diskussion med veterinären.

Meeen vi kom rätt överens om att han inte är så påverkad av det liv han lever hos mig. Men nu fick jag veta av mina medryttare ( en tjej på 10år som rider lite lätt ibland) att han en dag absolut inte ville trava. Vilken jag sagt att de inte ska tvinga honom


Men skulle ni tolka detta som ev ett problem pga halsen?
Får ont i själen och funderar om det bästa är hästhimlen?
Vissa dagar är han mer rädd än andra, han går ofta helst lite ensam i hagen.
Ofta är han fylld med energi och får han trava brukar han plast gärna göra det så för mig känns det som att han vill säga nått när han inte vill trava?

Lämna gärna era tankar, erfarenheter osv

Den fetade texten i ditt citat gör att jag tolkar det som han är påverkad..

 

[Alexandra_W]

Jag hade en. Jag tog bort honom. Han var ojämn i humöret. Vissa dagar irriterad, stressad och lättskrämd. Andra chill och gosig. Ville vara övertäckad och varm som en kamin. Hade svårt med galopp vissa dagar. Allt för mig tydliga tecken på smärta. Han hade även ofta painface.

Skulle kunna rada hur många små exempel som möjligt. Andra såg en glad fyraåring. Jag såg annat. Jag beklagar att han skulle behöva drabbas men jag har inte ångrat beslutet att ta bort en enda sekund.

Artros blir bara värre. Och det kommer av något. Artros i halsen är inte möjligt för hästen att avlasta heller.

 

[aleura]

Min häst som jag importerade från Portugal som dressyrhäst hade pålagringar i halskotpelaren, främst mellan C6 och C7, lite mer på vänster än på höger. Bedömdes som måttliga.

Jag hade haft honom ett år när det upptäcktes ihop med en lindring inflammation på båda sidor, då var han nyss fyllda 9. Vi upptäckte det genom att han hade ojämnt påskjut bak. Veterinären trodde att pålagringarna hade funnits där i flera år, han var svår att rida in i som ung så det stämde med den bilden. Hade dock funkat bra åren innan jag köpte honom, men älskade att leva rövare i hagen så vår gissning är att det utlöste inflammationen.

Vi behandlade då en gång för inflammationen och gjorde otroligt mycket stärkande rehab med balansplattor, stretchövningar och tömkörning över bommar. Vi tränade också enligt klassisk filosofi med mycket fokus på självbärighet, öppen form, lätt kontakt osv och fick mycket lovord från veterinär vid återbesök. Vi fick också hjälp av equiterapeut på kliniken för att hålla muskulatur i så bra skick som möjligt. Vi bodde brevid en av västsveriges bästa hästkliniker, vilket underlättade såklart.

Vi tränade på i ungefär 1 år men efter bus i blött gräs i sommarhagen kom diffusa symptom tillbaka. Han var otroligt känslig för att halka och att på något sätt bli spänd i muskulaturen. Då kändes han återigen skev, ojämnt påskjut och inte den ambitiösa och arbetsvilliga häst vi var vana vid. Han blev också aggressiv mot andra hästar trots att han gått i samma stabila valackflock i flera år.

En väldigt liten inflammation konstaterades som behandlades igen, men konvalescentperioden gjorde att han tappade den viktiga muskulaturen som höll honom frisk och ridbar. Under igångsättningen började han bli vinglig att rida, höll balansen i halsen på ett märkligt sätt och började bli allmänt avtrubbad. Veterinär kunde inte hitta något mer behandlingsbart vid återbesöket, enda alternativen var CT eller att ta bort honom. Veterinär misstänkte att något satt längre bak, vid revbensbågen bakom bogbladet som inte syntes på vanlig röntgen. Jag valde att ta bort honom eftersom vi trots otroligt noggrann träning, hästhållning och rutiner inte lyckades hålla hans kropp frisk och det var för plågsamt att se honom ha så ont av att bara stå i hagen.

Jag gjorde otroligt mycket research och skador på halskotpelaren behöver inte vara en dödsdom, även om det slutade så för oss. När vi lyckades hålla vår rutin för att hålla honom välmusklad så funkade han jättebra, men det var en skör balans och han var absolut inte en häst man bara kunde ställa av.

När var ni hos veterinären senast? Det låter som halskotpelaren men det kan ju också vara något annat som skapar oviljan?

 

[Lavinia]

Min tant har artros på 2 ställen i halsen (minns inte exakt var längre tyvärr). Vi hittade det när som "bifynd" när hon skadade senorna och veterinären tyckte hon rörde sig lite konstigt. Hon behandlades med ultraljudsledd kortisonspruta en gång. Sen dess har hon inte haft några direkta problem vad jag märkt.

Vi ställer inte av henne, men det beror mer på spatten i haserna. Hon bor på lösdrift så hon kan röra sig som hon vill. Hon får välja sin huvudplacering själv och rids varierat.

Jag hade inte börjat tolka oviljan som artrosen, det kan ju lika gärna vara kotledsinflammation eller nåt helt annat. Kolla upp hästen hade jag dock gjort.