Tweety1985A
Trådstartare
Sitter nu kattvakt i tre veckor åt min styvpappas katt. Har här hemma 4 st kisar redan, å de går ju som vanligt runt å fräser lite åt nykomlingen. Men d e ju inget problem, d brukar ju ge sej, MEN däremot kan vi (min sambo å jag) inte komma i närheten av henne.
Inte så att hon springer, utan hon går till attack så fort man närmar sej. Givetvis blir d lite värre nu eftersom hon e på nytt ställe osv, MEN denna katt är sådan även när hon är hemma. Hon kan låta en klappa henne en stund, men går sedan till attack å hugger...Min styvpappa och halvbror försöker hon hugga ganska ofta, men jag vet ju oxå att de e ganska hårdhänta med henne, speciellt min bror, som jag anser e orsaken till att denna stackars katt blivit som hon är..
Vi passade henne för ca 1 år sedan, och då kunde vi lyfta henne å så utan problem, men detta har nu blivit mkt värre, å d går som sagt inte å komma nära henne (även i hennes hem som sagt). Hon e nervös å rycker till för varje liten rörelse, å verkar tro att man ska skada henne så fort man närmar sej. Svansen rycker "nervöst" hela tiden, den e sällan stilla. Jag ser iaf detta som ett tecken på nervositet, då våra katter inte beter sej på det viset.
Men nu e frågan, hur ska vi hantera denna katt under de tre veckorna.. (blir eventuellt resten av hennes liv med, då min styvpappa funderar på att lämna bort henne). Tycker så fruktansvärt synd om denna lilla katt, hon kan ju inte hjälpa att hon är så nervös. Har många gånger tänkt tanken att det är ngt fel i skallen på henne, eftersom hon helt plötsligt kan gå till anfall, men vill ju samtidigt att det ska gå å hjälpa henne.
Jag har försökt idag å ge henne så mkt lugn å ro som möjligt, hon har fått ner sin korg i källaren, där hon redan i början valde att bosätta sej, å hon har mat precis bredvid, så att hon ska slippa gå å bli nervös för de andra katterna. Jag har inte heller tvingat mej på henne, utan försiktigt låtit henne lukta på min hand för att sedan försöka klappa henne. Detta resulterar dock bara i ett nytt anfall. Vi (jag å min sambo) försöker låta henne va så mkt som möjligt, men samtidigt vill man ju kunna ta in henne sen om nåra dar när hon ska börja gå ut tillsammans med de andra katterna... Vet inte hur vi ska hantera henne riktigt...
Nån som har erfarenhet av så här illa "miljöskadade" katter??? Hjälp mottages tacksamt!!!
Inte så att hon springer, utan hon går till attack så fort man närmar sej. Givetvis blir d lite värre nu eftersom hon e på nytt ställe osv, MEN denna katt är sådan även när hon är hemma. Hon kan låta en klappa henne en stund, men går sedan till attack å hugger...Min styvpappa och halvbror försöker hon hugga ganska ofta, men jag vet ju oxå att de e ganska hårdhänta med henne, speciellt min bror, som jag anser e orsaken till att denna stackars katt blivit som hon är..
Vi passade henne för ca 1 år sedan, och då kunde vi lyfta henne å så utan problem, men detta har nu blivit mkt värre, å d går som sagt inte å komma nära henne (även i hennes hem som sagt). Hon e nervös å rycker till för varje liten rörelse, å verkar tro att man ska skada henne så fort man närmar sej. Svansen rycker "nervöst" hela tiden, den e sällan stilla. Jag ser iaf detta som ett tecken på nervositet, då våra katter inte beter sej på det viset.
Men nu e frågan, hur ska vi hantera denna katt under de tre veckorna.. (blir eventuellt resten av hennes liv med, då min styvpappa funderar på att lämna bort henne). Tycker så fruktansvärt synd om denna lilla katt, hon kan ju inte hjälpa att hon är så nervös. Har många gånger tänkt tanken att det är ngt fel i skallen på henne, eftersom hon helt plötsligt kan gå till anfall, men vill ju samtidigt att det ska gå å hjälpa henne.
Jag har försökt idag å ge henne så mkt lugn å ro som möjligt, hon har fått ner sin korg i källaren, där hon redan i början valde att bosätta sej, å hon har mat precis bredvid, så att hon ska slippa gå å bli nervös för de andra katterna. Jag har inte heller tvingat mej på henne, utan försiktigt låtit henne lukta på min hand för att sedan försöka klappa henne. Detta resulterar dock bara i ett nytt anfall. Vi (jag å min sambo) försöker låta henne va så mkt som möjligt, men samtidigt vill man ju kunna ta in henne sen om nåra dar när hon ska börja gå ut tillsammans med de andra katterna... Vet inte hur vi ska hantera henne riktigt...
Nån som har erfarenhet av så här illa "miljöskadade" katter??? Hjälp mottages tacksamt!!!
till dig och din sambo för att ni tar er an henne och försöker göra henne till en trygg kisse.
