Oooh, jag känner igen mig, jag har problem med att min fölunge är en feg liten hjort... Så tar gärna emot råd och tips på den fronten med... Eller vara historier om hur fega föl blivit modigare med tid...
Jag gör som Smuldaisy föreslår, social-tränar mitt föl med andra, har super tålmodig stallägare som hanterar mitt föl, snälla stallkamrater som lägger ner massor med tid med att dalta med honom och sätter min mor på att locka pch plocka med honom när hon är med.
Min är bara allmänt skitfeg för människor, saker går mkt bättre. Han är nyfiken, men motorn att övervinna rädslan är inte stor nog alls. Detta är helt emot hur stoet är, som typ är galet orädd och social som en golden retriver (dvs lite väll social för häst). Jag valde hingst för att mitt stos uppfödare har ett halvssyskon till mitt sto efter den hingsten och uppfödaren säger att det är det föl som varit allra bäst mentalt, orädd, social och framåt... ..kan inte säga att mitt föl blev så...
Min har däremot haft lite dåliga upplevelser i sin start då hans mor mådde dåligt och beteede sig galet första veckan och så skadade han sig så jag var tvungen att sticka med nålar, plåstra och medicinera. Vet därför inte riktigt om han var så ifrån start, eller blev så av den dåliga starten, men hänger kvar hårt isåfall
Är klart bättre med mig än främlingar, men han är skeptisk och spänner sig mkt med mig med. Jag upplever stor skillnad på när jag lägger ner mkt tid med honom. Varje dag måste jag börja om lite på nytt däremot, för att övertala honom på nytt om att det är lite trevligt att bli rörd. Han har även vädligt stor aptit och går att muta till väldigt mkt med godssaker, så han får vädligt mkt sådant för att delta i alla aktiviteter för att tycka att det är roligt. Fortsätter det så här kommer jag antagligen klicker-träna honom till allt, säkraste och lättaste sättet att motivera honom till att saker är trevligt.
