Jag håller med om att första intrycket inte behöver vara rätt, allra helst om någon t ex är klassresenär. En del människor springer ju runt som levande klassstereotyper (jag har på riktigt en kollega som går till jobbet i liten dräkt och pärlhalsband, talar lidingödialekt och bor i Djursholm - det är som en livs levande parodi på en överklasstant, såna man inte trodde fanns på riktigt), men de flesta gör ju inte det. Men om man ser någon i sitt hem i sina vardagskläder, så finns det i regel tillräckligt med markörer för att man ska kunna se. Smak är en väldigt tydlig klassmarkör, så ju mer man ser av en människas smak, ju tydligare blir det. Pierre Bourdieu har skrivit mycket och väldigt bra om det - jag har lärt mig väldigt mycket genom att läsa honom. Det är som att lära sig se färger - när man väl har lärt sig se det, går det inte att undvika.