Ungdom, är en åkomma, som botas med ålder...
Skämt åsido, det som blir populära ungdomskulturella företeelser hos en, eller kanske två, "omgångar" av ungdomar, har en tendens att anses som totalt ute eller urfånigt hos senare generationer med ungdomar.
Det är kanske inte så att "musik" (i bred bemärkelse), slutar att vara intressant, utan det är undertypen av musik, som byts ut.
Ersätt "musik" ovan med språkliga uttryck, frisyrer, klädvarianter, resmål, fritidssysselsättningar, politiska eller aktivistiska inriktningar eller i stort sett vad som helst, som på ett mer eller mindre tydligt, ibland rent av provokativt sätt, utmanar, och skiljer sig från, föräldragenerationens varianter.
Om vi antar att uttrycksättet "tatueringar" ingår i ungdomskulturens sätt att provocera föräldrargenerationerna, så har det ju pågått ett tag, och de där upp till ungefär 35-40 år, som valt att tatuera sig litet mera än med "en ros på skuldran", har blivit eller blir nu föräldrar.
Kommer då deras barn, när de hunnit bli tonåringar, välja något annat sätt att uttrycka sig än genom tatueringar som täcker större delar av kroppen?
De kanske kommer att tycka att det är "gubbigt"/"tantigt" med tatueringar och för att särskilja sig från sina föräldrar, att välja något helt annat.