svea
Trådstartare
I dag har jag och Tristan varit ute i nästan två timmar. Började med att braka rätt ut i skogen i jakt på en framkomlig väg som går från en viss skogsväg till en annan. Visserligen kan man rida i kanten på flygfältet, men varför göra det lätt för sig (lätt och lätt, man måste öppna två grindar och så går det en jätteflock med får där). Har varit på jakt efter en sån här förbindelse sen jag flyttade hit - nu är den funnen!
Red ner till havet, Tristan överraskade med att kliva över ett dike som han alltid tvärvägrat gå över, så det var vi ju tvungna att göra om ett par gånger. Sen testade vi en stig som vi aldrig provat, det visade sig vara en HOPPESTIG så nu har jag HOPPAT i SKOGEN (här förväntas ni applådera).
Sen travade vi tillbaka till havet, och angrep det läskiga diket från en ny och mer raffinerad angreppspunkt. Och så gick vi ut i havet, för att se om det var sandbotten runt en udde där, men det var det inte. Så vi knallade en bit längs havet på en väg och gick i vattnet på ett annat ställe där jag vet att det är sandbotten i hela viken.
Sen skrittade vi och travade över viken, ca 300-400 meter i långgrunt vatten, inte en sten i vägen, tills vi kom till nästa udde där vi gick upp. Och sen så red vi hem. Och det var HÄÄÄÄÄÄÄÄRLIGT :-)
Och vad har nu det här med AR att göra? Jo, tack vare all den här dressyrträningen så har jag nu hästar som är så trevliga att rida att jag inte behöver vara rädd längre. Och jag sitter mycket stadigare och bättre själv.
Det är inte sååååå många år sedan jag undvek att galoppera från bortre kortsidan i ridhuset till kortsidan med dörren för att jag tyckte att det var ganska läskigt. Och uteridning var inte ens att tänka på. Nu däremot känner jag mig trygg 99 procent av tiden.
Nu har jag anmält mig till en uteritt med övernattning, det är med körekipage också så det borde vara lugnt och sansat tempo och en bra träning för Tristan att vara ute med andra hästar. Målsättningen är att vara med på Hubertusjakt i år - visserligen tantslingen, men ändå!
Red ner till havet, Tristan överraskade med att kliva över ett dike som han alltid tvärvägrat gå över, så det var vi ju tvungna att göra om ett par gånger. Sen testade vi en stig som vi aldrig provat, det visade sig vara en HOPPESTIG så nu har jag HOPPAT i SKOGEN (här förväntas ni applådera).
Sen travade vi tillbaka till havet, och angrep det läskiga diket från en ny och mer raffinerad angreppspunkt. Och så gick vi ut i havet, för att se om det var sandbotten runt en udde där, men det var det inte. Så vi knallade en bit längs havet på en väg och gick i vattnet på ett annat ställe där jag vet att det är sandbotten i hela viken.
Sen skrittade vi och travade över viken, ca 300-400 meter i långgrunt vatten, inte en sten i vägen, tills vi kom till nästa udde där vi gick upp. Och sen så red vi hem. Och det var HÄÄÄÄÄÄÄÄRLIGT :-)
Och vad har nu det här med AR att göra? Jo, tack vare all den här dressyrträningen så har jag nu hästar som är så trevliga att rida att jag inte behöver vara rädd längre. Och jag sitter mycket stadigare och bättre själv.
Det är inte sååååå många år sedan jag undvek att galoppera från bortre kortsidan i ridhuset till kortsidan med dörren för att jag tyckte att det var ganska läskigt. Och uteridning var inte ens att tänka på. Nu däremot känner jag mig trygg 99 procent av tiden.
Nu har jag anmält mig till en uteritt med övernattning, det är med körekipage också så det borde vara lugnt och sansat tempo och en bra träning för Tristan att vara ute med andra hästar. Målsättningen är att vara med på Hubertusjakt i år - visserligen tantslingen, men ändå!