Är problemet övergående?

[sussisus]

Det här är kanske lite luddigt skrivet, men jag vet inte riktigt hur jag ska skriva just nu.

Izor fick "stryk" av sin bästis häromdagen.
Vi pratar om hundar som annars aldrig bråkar, som älskar att vara med varandra (busa, leka, vila osv).
Bästisen är Wilma, en ca 7 år gammal bichon frisétik och hon verkade - enligt min mamma - inte känna igen Izor, som tydligen blev alldeles ställd över Wilmas beteende.
Wilma har precis slutat löpa eller är åtminstone i slutfasen.
Och Izor är kemiskt kastrerad (bl.a. på grund av alla löptikar i området och smärre problem med prostatan) sedan nästan 4 veckor tillbaka.

I vanliga fall, innan Izors kastrering, hade vi det problemet att Wilma var alldeles för snäll och lät Izor lukta både här och där, så då önskade vi att hon kunde näspa honom lite (Izor bestämde över Wilma, fast hon är äldre - så snäll/mesig har hon varit).
Men det här blev å andra sidan lite för mycket i stället, för matte blev tvungen att stänga in Wilma i ett annat rum.

Är det så att Wilma blev förvirrad av att Izor inte luktar som han ska längre?
För en kastrerad hund luktar väl annorlunda?
Vad kan vi göra för att det ska bli som vanligt igen? Ignorera vovvarna och låta dem sköta sig själva? (Izor fattar ju inte varför Wilma blev förbannad)

Mamma är inne på att vi ska mötas ute på promenad och sedan gå hem till Wilma för att leka på deras stora tomt.

 

[sussisus]

Sv: Är problemet övergående?

Inga tips?

 

[ylvali2]

Sv: Är problemet övergående?

Men vad hände egentligen?

 

[Lizah]

Sv: Är problemet övergående?

Jag hade gjort som din mamma föreslår; promenera tillsammans med kopplade hundar en bra stund först. När man går tillsammans brukar de snabbt "bilda flock", även med okända hundar, så att de skulle kunna knyta an till varandra igen känns mycket troligt. Det bästa är väl sen om man kan släppa dom på neutral mark och fortsätta gå. Just rörelsen brukar minska risken för "utbrott".

 

[sussisus]

Sv: Är problemet övergående?

Wilma blev förbannad på Izor och verkade sedan inte känna igen honom.

De brukar annars kunna gnaga på samma tuggben, ligga sida vid sida och vila och verkligen längta efter varandra när de inte får träffas.

Vi funderade på om det är så att Izor tappat lukten i och med den kemiska kastreringen - dvs att han inte luktar Izor längre - och att detta gör Wilma förvirrad.
Förr var det så att om Wilma ens blev förbannad så var det för att Izor luktade henne i ändan för mycket, nu verkade det som om Wilma blev förbannad för att han inte luktade (enligt mamma då).

 

[sussisus]

Sv: Är problemet övergående?

Innan det här hände så kunde de där två bli ena riktiga ligister när vi promenerade tillsammans, gu'nåde den tredje hund som kom i närheten (de gjorde i för sig inget mer än att skälla, men ibland låter det ju inte så trevligt).

Jag ska se om vi kan göra ett promenadförsök på måndag.
Wilma gillar mig och borde lyssna om jag säger till henne (fast förhoppningsvis så behövs det inte).

 

[dpmatte]

Sv: Är problemet övergående?

En hane som är kastrerad tappar vissa dofter. Han luktar som vanligt, men ändå inte. Alltså han luktar som vanligt minus hanhundsdoften. Han luktar varken hane eller tik om man säger så. Så det är mycket möjligt att tiken har varit förvirrad och osäker på att det verkligen var hennes bästis. Koppelrasta dem ihop några gånger, sen fungerar de förmodligen tillsammans igen.

Min hane snart 9½ år märker skillnad långt innan vi kommer fram om det är en kastrerad hane vi möter. Då går han fram och luktar och hälsar ungefär som om det var en tik. Om det är en okastrerad hane, speciellt stora svarta och tollareliknande så kan det bli morrande eftersom han har blivit påhoppad/tuggad i av sådana hundar.