Är mitt hästliv över?

[hag391]

Sv: Är mitt hästliv över?

att skogsmulla ar toppen.. kanske inte om man ser tavlingar som sitt mal i livet, men med MS och andra saker passar det bra, i alla fall for mig..jag har ocksa tagit upp bruksridning med min fjordis.
nar det galler stall skotsel som piraja sa, vissa dagar kan man bara inte och om boxen inte blir mockad , gor det i morgon.. mina daliga dagar klarar jag fodringar vatten och det ar IT.hastarna lider inte. Man maste anpassa sig, men det varsta du kan gora ar att sluta, Fibro bygger ju mkt pa att halla i gang leder och muskler.. Sa satt dig inte eller du kommer vara i rullstol inom kort.. Och kontakta handikappforbundet for de kan hjalpa dig med ideer om hur du kan forenkla ditt hastliv. kop dig en pall for att sitta upp, kanske bygg en ramp om du behover det, dar hasten ar "nedanfor" dig, hang sadeln i hojd dar du inte behover lyfta hogt for att fa ner eller hanga upp, och kanske lata bli att rida mastodont hastar (sana over 155cm). Jag har tur med mina pallar, de ar mellan 142 och 150 och det ar hogt nog. Du kan ocksa satta ett extra handtag pa godsel grepen lite langre fram sa du har battre grepp av dem. skaffa en karra typ dar du i stallet for att lyfta som en skottkarra trycker ner pa handtaget och kan kora..(en sadan har jag fatt fran usa, har inte sett ngt sadant i sverige men det finns nog ngnstans). Anvand magasin karror och om du har en ICA nara dar du bor, ga och fraga om du kan fa kopa en av deras korgar med hjul.. perfekt att lagga saker i och dra runt med.. By fran tung engelsk ladersadel till en bomlos engelsk (se distancesadlar) eller om du vill ga western sadel sa finns ju de ocksa i neoprene vilket vager valdigt lite. och man kan rida ar i western ocksa.. i alla fall typ av ar. hoppas du hittar ngn losning till ditt problem.. lycka till

Har gjort mkt som du tipsat om och de underlättar mkt men lite roligt är det att nu använda pall när man har en häst på 138 men när man hade en över 170 så svingande man sig upp .

kl
Ett annat bra tips om man bor där de är snö är att använda vattendunkar som man sätter grimskaft på. Då slipper man bära vatten till hagar utan drar och när man lyfter kan man lyfta med båda händerna. När jag har riktigt ont i armar och axlar så knyter jag ett grimskaft runt midjan och sätter fast snörerna till vattendunken/arna där. Funderade om det skulle funka att ha ett midjebälte som de som åker skidor med hund har med en krok

 

[Pali]

Sv: Är mitt hästliv över?

Hej
Jag är 50+ och har haft fibromyalgi sedan ca 30 år tillbaka jag har idag 2 hästar som håller igång mig mig, visst har jag dåliga dagar då jag inte kan rida men man lär sig leva med smärtan och framförallt lär sig att se hur mycket man klarar av vissa dagar rider jag klassisk ridning och andra dagar rider jag mulleridning.
I början är det värst men det finns mediciner som kan lindra dock inte ta bort all smärta.
se till att du får komma till en Fm expert/ smärtklinik, det finns några få läkare i landet som tar det på allvar och ser till att du får medicin som blir utprovad för dig.
Lycka till med ridningen

Pali

 

[Lightfellow]

Sv: Är mitt hästliv över?

Jag provade att rida AR när jag hade chansen och det passade mig väldigt bra, tyvärr är det nog svårt när man inte har egen häst...medryttarhästar verkar det vara ont om ifall man vill träna AR

Nu har jag själv ständig värk så mycket går ju bort även för mig, tungt stalljobb och så vidare...som tur är så behöver jag bara rida och det får jag göra som jag vill/känner för, vilket gör att jag kan anpassa ridningen efter dagsformen, för både mig och häst/ar.
Men jag har fri tillgång till ett par islandshästar som passar mig alldeles ypperligt, fast jag är en tvättäkta skogsmulle jag...

Prata med en sjukgymnast så kanske de kan ge förslag på vad som kan vara bra och så kanske du kan prova kombinera med ridningen?

Och sedan kan du ju kolla medryttarannonser och se om det finns så du kan få träna och tävla mot en mindre summa, men kanske slippa det tunga stallarbetet?

Det finns säkert en lösning så du kan fortsätta, det tror jag verkligen! Ge inte upp!
Kan jag så kan du, det gäller bara att hitta det som fungerar för dig!

Jag kan inte så mycket om AR, kan du berätta lite mer om skillnaderna på AR respektive engelskt? Jag skulle gärna bli medryttare igen, men inte bara stallarbetet utan ridningen slet också på, märkte jag... Så jag vågar nog inte ta det ansvaret för någon annans häst, vissa dagar fungerar jag bara inte rent fysiskt.

 

[Lightfellow]

Sv: Är mitt hästliv över?

Nej nej nej nej nej... Ge inte upp!!!

Jag har efter mycket om och men fått diagnosen kronisk värk ( träffade en ganska jobbig läkare som var väldigt old school så hon vägrade ge mig diagnosen fibromyalgi).
Och visst påverkar det hur jag hanterar mina hästar. Jag har två egna hästar men jag skulle aldrig kunna sälja dom eller något annat. Aldrig... Men jag har bara ork att ta hand om en och ge all den omsorg som en häst behöver.
Jag har ju tur i att bo på gården där jag har hästarna, plus att jag har en sambo som är otroligt hjälpsam. Han hjälper mig med allt.

Och så letar jag efter någon som vill ha min andra häst som sköthäst.

Min mamma har haft fibromyalgi i många år och det första hon säger när hon träffar någon som har samma, och jag håller med, är att du ska absolut inte sätta dig ner och inte röra på dig. Det blir bättre om du försöker röra på dig och träna. Men sen är det klart att du inte kan göra det i samma utsträckning som en annan i din ålder. Det är ju det sorgliga. Men det är klart att du ska fortsätta med hästar.

Det står inte vad jobbet i stallet gick ut på, men jag antar att det helt enkelt var för mycket jobb.
Vad jag vanligtvis orkar på en dag är att mocka, fixa mat och allt annat som behövs för mina två hästar samt rida den ena. Vissa dagar är det bättre och vissa dagar är det sämre.
Och det är ju tyvärr det man måste anpassa sig till.

Men vet du vad... Om du vill ha någon att maila till och så, så skicka ett PM till mig med mailadressen. Kan kanske vara skönt att dela med sig av allt vad det innebär att ha konstant ont och vara konstant trött.

Det blev kanske lite rörigt... :S Men som sagt... Hör av dig om du vill ha någon att prata med!

Kram!

Jag har hundar i plural och är ute och går med dem. Det är ungefär på den nivån jag klarar av att röra mig. Att gå en halvmil och sedan träna hund på kvällen i 2 timmar, fungerar inte. Jag blir sämre om jag är för aktiv, när vi fick vedleverans så hängde jag med att stapla den i vedboden i ca. 9 kubik, sedan kom värken med dunder och brak och jag fick ge mig... En dag på stan kan även det göra mig totalslut, det är så olika från dag till dag. Tack för ditt stöd, det värmer!

 

[Lightfellow]

Sv: Är mitt hästliv över?

Westernridningen är ju betydligt snällare för kroppen än den engelska!

Kan du berätta mer om skillnaderna, jag är så okunnig om allting utanför det engelska.... Men jag är som sagt väldigt nyfiken!

 

[Lightfellow]

Sv: Är mitt hästliv över?

att skogsmulla ar toppen.. kanske inte om man ser tavlingar som sitt mal i livet, men med MS och andra saker passar det bra, i alla fall for mig..jag har ocksa tagit upp bruksridning med min fjordis.
nar det galler stall skotsel som piraja sa, vissa dagar kan man bara inte och om boxen inte blir mockad , gor det i morgon.. mina daliga dagar klarar jag fodringar vatten och det ar IT.hastarna lider inte. Man maste anpassa sig, men det varsta du kan gora ar att sluta, Fibro bygger ju mkt pa att halla i gang leder och muskler.. Sa satt dig inte eller du kommer vara i rullstol inom kort.. Och kontakta handikappforbundet for de kan hjalpa dig med ideer om hur du kan forenkla ditt hastliv. kop dig en pall for att sitta upp, kanske bygg en ramp om du behover det, dar hasten ar "nedanfor" dig, hang sadeln i hojd dar du inte behover lyfta hogt for att fa ner eller hanga upp, och kanske lata bli att rida mastodont hastar (sana over 155cm). Jag har tur med mina pallar, de ar mellan 142 och 150 och det ar hogt nog. Du kan ocksa satta ett extra handtag pa godsel grepen lite langre fram sa du har battre grepp av dem. skaffa en karra typ dar du i stallet for att lyfta som en skottkarra trycker ner pa handtaget och kan kora..(en sadan har jag fatt fran usa, har inte sett ngt sadant i sverige men det finns nog ngnstans). Anvand magasin karror och om du har en ICA nara dar du bor, ga och fraga om du kan fa kopa en av deras korgar med hjul.. perfekt att lagga saker i och dra runt med.. By fran tung engelsk ladersadel till en bomlos engelsk (se distancesadlar) eller om du vill ga western sadel sa finns ju de ocksa i neoprene vilket vager valdigt lite. och man kan rida ar i western ocksa.. i alla fall typ av ar. hoppas du hittar ngn losning till ditt problem.. lycka till

Nu har inte jag någon egen häst, men om jag skulle haft en, så skulle jag definitivt försöka underlätta för mig själv på de sätt som du nämner. Jag håller inte helt med dig om det du skriver om fibromyalgin, håller man igång för mycket; det är DÅ man blir liggande av smärta och stelhet. Det gäller att hitta balans i tillvaron och känna till sina egna gränser, någonting som jag lär mig mer och mer om ju mer tiden går.

 

[Lightfellow]

Sv: Är mitt hästliv över?

Jag säger också AR. För mig har det inneburit en noggrannhet med sitsen och ridningen som gör att min häst är mjuk och fin i hjälperna och jag själv sitter i en god balans och med en bra sits som gör att jag inte slits eller tröttas ut av ridningen. Jämfört med "vanlig" ridskoleridning får jag inte träningsvärk lika ofta, varken i ljumskar, rygg, nacke eller skuldror. Det jag kan känna är i ryggen och magen, för att det krävs bålstabilitet. Jag upplever också ridningen som mer varierad, med kortare travpass och mer finputsning i skritt eller med tätare pauser.

Försök hitta en häst med sköna gångarter, inte så stötig trav eller alltför stora steg.

Vissa AR-instruktörer håller lektioner på sina egna hästar.

Om du är beredd att betala lite mer för privatlektioner så tror jag nog du kan hitta någon - även "vanlig" engelsk instruktör - som kan hålla anpassade lektioner på en häst med bra gångarter. Om man förklarar läget så tror jag nog instruktören är beredd att anpassa lektionen.

Det du skriver låter intressant, för det är främst i axlar, nacke och skuldror jag har problem. Dåliga dagar även ländrygg, händer och fötter. Jag är nog inte så bålstabil tyvärr, är väldigt otränad just nu. Jag behöver nog en väldigt snäll och förlåtande samt omkomplicerad häst.

 

[Lightfellow]

Sv: Är mitt hästliv över?

Jag går emot resten här, eller kanske inte, om dit problem är att hästens rörelser är för stora och du kanske inte riktigt klarar av att hålla om och rida en stor häst på engelskt vis så byt gren och kanske hästras.

Westernhästar har många gånger snällare rörelser, körning kanske kan passa. Många klarar av att rida Islandshästar även om kroppen inte hänger med, mindre rörelse, mindre hästar som är lättare att rå på utan muskelstyrka. Du kan om du så önskar även rida akademiskt, western eller klasiskt på islandshästar men då missar du lite av rasens charm. Körning kan också vara ett alternativ, har ingen kollp på hur skonsamt det egentligen är dock.

Sedan tycker jag inte heller du ska ge upp och tro att du för alltid kommer att ha det lika illa (eller värre) det finns hopp om ett bättre liv för dig också. Det gäller "bara" för dig att hitta den vägen tillbaks som passar dig.

Du är inne på rätt spår. Jag är ganska kort, 160 och väger tyvärr för mycket egentligen, 83 kg; så vissa nättare hästar som egentligen kanske skulle varit bra för mig är inte tillräckligt viktbärande. Skulle en isis orka, tror du? Jag har faktiskt bekanta till familjen som har isisar, jag kanske skulle be att få pröva på där och känna hur det känns?

 

[Lightfellow]

Sv: Är mitt hästliv över?

Bara om du ger upp!

Jag tycker på att hitta den inriktning innom hästerier som gör dej gladast och sedan köra på det. Oavsett vilken gren det skulle vara för när man har ont helatiden så bhöver man den positiva energi som man får av att göra det man tycker är allra roligast.

Sedan är det många gånger enklare med en egen häst som du har din egen utrustning till som inte bara är anpassad efter hästen utan efter din kropp och dina behov med! En egen häst som passar din ridstil och som rör sej mjukt och smidigt.

Detta är vad jag kör på och jag har 3st olika typer av reumatiska sjukdommar vilket ger ständig värk.

Jag håller tumarna för att du skall hitta vad som passar just dej bäst och tänk på att smärta är mycket enklare att hantera om man är positiv! Då orkar man ha ont på ett annat sett.
Det värsta du kan göra är att sätta dej i soffan och ge upp...

Tack för dina peppande ord. Jag tänker mer och mer att jag bör se mig om efter andra discipliner än engelsk dressyr innan jag ger upp. Frågan är, var ska jag börja?!

 

[Lightfellow]

Sv: Är mitt hästliv över?

Du ska absolut inte sluta rida men du kanske behöver hitta din egen ridstil som fungerar för dej.
Det är en sorg när kroppen inte vill och det tar tid att bearbeta men att ge upp hästarna behöver inte vara en del av den sorgen.

Jag har CRPS, nervsmärtor och myofaciellt smärtsyndrom bland annat och för mej är ridningen det som håller mej ifrån att behöva rullstolen jämt. Ridningen mjukar upp kroppen på ett skonsamt sätt.

Visst kan jag inte rida som förr men jag kan rida (eller åka häst kanske man ska skriva) och det är huvudsaken. Jag kan inte heller rida i en vanlig sadel eftersom det gör alldeles för ont men då letade jag reda på en sadel som var tillräckligt mjuk att sitta i men som ändå gav mej det stödet jag måste ha för att inte ramla framåt. För mej blev min Sensation Ride hybrid min räddning.

Jag har en häst som är inriden efter de små signaler jag kan ge, hon har ganska stora rörelser eftersom det är vad min kropp behöver. Visst gråter jag de första ridpassen av smärta om jag har varit tvungen att vara ifrån ridningen ett tag men jag vet att det bara är de första sex-ju gångerna, sedan mår kroppen bättre och jag blir mindre stel.

Jag orkar inte rida varje dag och jag vågar inte längre rida ensam men jag har nu fått hjälp ifrån kommunen så att det ska komma en tjej och hjälpa mej att rida tre gånger i veckan. Tidigare har jag bara ridit med hjälp av min dotter men hon går sista året på gymnasiet och hinner tyvärr inte så ofta som jag behöver. Hon kommer ju också att flytta hemifrån inom en inte alltför avlägsen framtid och då är det skönt att hjälpen är ordnad.

Tänk utanför lådan och fundera på vad din kropp mår bra av. För mej är det värdelöst med upprepade rörelser som går ut ifrån kroppen medans jag mår bra av det "gung" en bra skritt ger.

Det är jätteviktigt att ha någon form av träning när man har ont för ju mer man sitter still desto ondare får man, man går upp i vikt och mår dåligt för det också är karusellen igång och snart sitter man där och klarar sig inte själv alls längre.

Smärta är hemskt men man kan göra mycket själv för att få kroppen så glad som möjligt. Jag mår bättre av att inte äta socker tex. Nu kan jag inte dricka alkohol längre pga mediciner men jag avstod tidgare med eftersom det gjorde min värk ännu värre. Jag måste äta på regelbundna tider och vila på regelbundna tider. Eftersom jag normalt sett inte sover mer än 1,5 timmar åt gången (sedan måste jag vara uppe och lea upp kroppen) så går ju mycket tid åt att få tillräckligt med sömn men då får det vara så, bara kroppen mår så bra den kan.
Smärtlindring är också viktigt, sedan om det är mediciner, varma bad eller annat spelar inte så stor roll bara man hittar det som fungerar för en själv. Min sambo gav mej en elektrisk värmedyna i julklapp och den är verkligen guld.

Egen häst är nog väldigt bra egentligen, just för det samspelet och den individanpassningen man då kör på... Jag har också en elektrisk värmedyna, den är jättebra att ha. Jag har också en vetekudde och en underbar sambo som masserar mig försiktigt när jag behöver. Klär mig alltid varmt när jag är ute och promenerar med hundarna, och tar varma duschar. Små saker hjälper! Medicinen jag fram tills nyligen har ätit gav mig så mycket biverkningar att jag var tvungen att sluta, men jag ska tillbaka till firbomyalgikliniken i slutet på månaden, och jag vet att det finns en annan medicin som läkaren vill att jag provar som kan tänkas passa. Vi får hålla tummarna för det!

 

[Lightfellow]

Sv: Är mitt hästliv över?

Jag har haft fibromyalgi i stort sett hela livet, men fick diagnosen 2006. De senaste åren har det blivit gradvis sämre, men jag har fler bra dagar än totalt värdelösa dagar. En bra dag innebär att jag inte har så ont att jag måste inta sängläge, men lite smärta har jag ju hela tiden ändå. Det är ju liksom grejen med fibro...

Jag har en liten gård med några shetlandsponnyer och ett engelskt fullblod. Det är slitigt ibland, till exempel med snöskottning och vattenbärning, men det slipper man ju om man har sin häst inackorderad någonstans. Jag tävlar bland annat körning, vilket nog är det skonsammaste man kan göra med häst, men jag ryggar inte för till exempel hoppning, jakt, AR, engelsk dressyr, tornerspel, fälttävlan och allt som mitt fullblod tycker är kul. Ja, det gör ont, riktigt ont ibland till och med, men för mig är det värt det. Om jag slutade rida helt och bara körde ponnyerna så skulle jag förvisso vara rätt "tillfreds" men jag skulle sakna ridningen!

Nu vet jag inte hur "tuff" du är, men jag är en sån som blir förbannad när det gör ont och sliter hårdare istället för att ge upp. Inte alltid så bra, nej, men det gör att jag kan fortsätta trots smärtan och därigenom faktiskt får uppleva allt med hästarna som jag tycker om. Jag har inte styrkan att hoppträna varje dag eller viga mitt liv åt galoppsporten som jag försökte göra när jag var yngre - det är omöjligt, kroppen säger ifrån med besked på nolltid och jag blir liggande. Men tar jag det i små doser och sprider ut de jobbigaste ridpassen över längre tid så går det. Jag skulle utan vidare kunna rida jakt nu ikväll, eller sätta mig upp på en galoppör och rida snabbjobb, eller hopptävla eller whatever - men imorgon skulle jag vara väldigt sliten. Skulle jag göra samma sak flera dagar i rad så skulle det inte ta lång tid innan kroppen pajar igen. Men "då och då" funkar hjälpligt och det får räcka. Jag överlevde till och med en 3-dagars fälttävlanskurs härom året och det kanske låter löjligt för andra ryttare men för mig var det en seger att kunna gå normalt utan att känna mig ledbruten efteråt. Ont gjorde det ju i omgångar under kursen, men jag blev inte liggande i en vecka efteråt som jag förväntade mig.

Kroppen klarar mer än man tror och mycket handlar om det mentala. Man intalar sig att nu gör det för ont, men står man bara ut lite till så brukar det faktiskt kännas bättre efter en stund när hjärnan fattar att det inte var så farligt. Hjärnan vill ju gärna varna kroppen innan det är "för sent", men jag upplever i alla fall att man behöver komma över den där första barriären som säger "nej, nej, nej" och sen blir det lättare.

Som min läkare på Danderyd sa: "Fibromyalgi dör du inte av om du inte ger upp och bara sitter still." Så ut och rör på dig, rid så mycket som din kropp orkar och ta det i små doser så att du hittar en behaglig nivå där smärtan inte överskuggar glädjen av att rida. Variera ridpassen och sitt inte och gör samma sak med hästen vaje dag. Sätt upp mål som du ser fram emot - vill du verkligen uppnå dem så är inte lite smärta ett tillräckligt stort hinder!

Jag har också fler bra dagar än dåliga, de dåliga är helt klart i minoritet som tur är. Jag har blivit bättre på att anpassa mig. Jag kämpar på om det gör ont, men jag har tyvärr varit för mycket av en envis dåre och inte gett upp i tid. Ingenting blir bättre av att jag pushar mig över gränsen, för får jag ett skov så går fler dagar åt till att vara dålig än vad som nödvändigt är. Man dör definitivt inte av fibron som tur är, frågan är hur man enklast gör att man får en så god livskvalitet som möjligt.

 

[Lightfellow]

Sv: Är mitt hästliv över?

Jag har fibromyalgi, en whiplash och lite annat. Jag skulle kunna tänka mig att AR kan passa. Samt att du sitter på en häst utan så mycket gång.
När jag först skadade mig så skaffade jag min ponny som är korsning Islandshäst/New Forest pga hans mjuka gång. Han rör sig mkt som en Islandshäst. Jag upplever många Islandshästar, araber och PREs mjuka i steget.

Idag rider jag någon salig blandning av AR, Klassiskt och tävlingsdressyr för tränare som själva blandat detta till en egen tolkning. Min ena tränare tävlar tom GP och den andra har elever tom OS-nivå. Så det behöver inte utesluta tävlan bara för att man ändrar om ridstilen lite till vardags.
Men bra tränare är viktigt om du inte redan kan rida en häst i bra form. När hästen går korrekt så sitter du trevligare på den än om den går och spänner emot. Då får du mindre ont.

Sen får man ju med fibromyalgi också tänka på att värken inte alltid innebär att man blir sämre. Om man pressar sig igenom den första smärtan kan det ju lätta sen. Och man mår oftast bäst som Fibro-patient om man rör sig. Jag mår som bäst då jag rör mig myyyycket och är vältränad. Men innan jag blir så vältränad att all den rörelsen är normal har jag ont så fruktansvärt. Jag har ofta stått och spytt av smärta i skogen under träningspass innan jag kommit upp i full styrka och vant mig.
Men pressar jag mig igenom den första tiden(månaderna) så mår jag sen på lång sikt bättre.

Utrustning kan också hjälpa eller stjälpa. Jag har till min ponny en väldigt lätt sadel med "plastbom". Det var skönt då jag var dålig att slippa släpa på en tung med läderbom. Att sadeln passar dig och sätter dig rätt är också viktigt.

Hoppas du hittar någon lösning som passar dig. Och ge inte upp!
Idag har jag genom träning och rehab lyckats bli så bra att jag kan rida halvblod med gång, flera på raken tom(tyvärr har jag ju fortf pissdagar.. men allt oftare är jag ok). Från att de sa att jag inte skulle kunna rida alls(eller springa för den delen). Jag har också ett litet halvblod i stallet utöver min gamla ponnygubbe. Så kanske även du blir bättre!

För mig, så är det tyvärr inte så att det handlar om att pressa sig igenom den första smärtan, för jag har ofta ingen smärta alls i början (utöver den vanliga smärtan man har till vardags, som man alltid hanterar och har lärt sig att leva med); utan den kommer som ett brev på posten lite senare, antingen under eller efter att man har varit fysiskt aktiv. Jag mår bäst när jag är fysiskt aktiv på en nivå som jag klarar av, pushar jag fram mig själv så blir det bara värre senare. MEn ibland måste man ju!

 

[Lightfellow]

Sv: Är mitt hästliv över?

Nej, jag tror inte att ditt hästliv är över däremot får du anpassa det efter vad du klarar av. Själv har jag lagt hästlivet på paus då mina knän inte pallar och jag inte har tillgång till varken bil eller häst Så jag nöjer mig med att läsa och drömma. Jag har haft fibro i 20 år, typ men fick min diagnos för ett år sedan. Har stora problem med att acceptera den. Jag bor på landet i ett litet hus med allt vad det innebär. Som husdjur har jag fem illrar och en katt och det är vad jag klarar av. Även om dom är små så ska dom skötas och vissa dagar är det tufft. När jag insjuknade i 20-års åldern fick jag tipset att inte sätta mig ned utan fortsätta fast det gjorde ont. Det gjorde jag med resultatet att jag blev utbränd för 3 år sen. Så mitt tips är att lyssna på kroppen riktigt noga och anpassa livet efter den. Det är skittråkigt men du har igen det.

För tillfället vågar jag inte träna då jag får ondare men känner att kroppen behöver göra något. Funderar på varmbad och promenader. Grejen är ju bara att jag gärna går på för hårt och får ännu ondare. Så min utmaning för tillfället är att utsätta kroppen för lagom mycket

Däremot har jag en lillasyster med samma diagnos och hon rider klassiskt en gång i veckan. Hon tycker att det fungerar bra. En annan kompis red också en till två gånger i veckan och även hon tyckte det var bra.

Hoppas det ordnar sig för dig.

Vi verkar ha liknande situationer. Varmbad är nog bra. Tyvärr har vi inget badkar i vårat hus, någonting jag sörjer enormt! Men i framtiden så kommer det att bli ett, tidigare när jag har haft badkar så har jag badat ofta. Det lindrar faktiskt! Jag känner igen det där med att utmaningen är att veta vad lagom är. Det är jättesvårt, och i synnerhet när jag nu det senaste året har varit sämre än någonsin. Men jag tror att jag börjar att få kläm på det nu, att jag har blivit bättre på att lyssna på kroppen. Nu måste jag bara applicera det hela på mitt hästliv, och ta reda på vad jag klarar av där och inte...

 

[Lightfellow]

Sv: Är mitt hästliv över?

GE INTE UPP!

Jag red stora hästar och jobbade heltid med travare och sket i kroppen tills den blev värre och värre tills den brakade helt. Till slut hade jag svårt att göra annat än mkt korta skritturer och varje försök med trav slutade i tårar. Så jag gav upp ridningen

Men tänk vad fel jag hade

Däremot så fick jag byta ras och storlek på häst men kan träna för tränare och rider betydligt mer än jag någonsin skulle trott var möjligt. Kommer aldrig komma upp i den nivå som innan men tillräckligt så både kropp och knopp håller igång. Alla islänningar funkar inte för mig men min kan jag rida nästan som vanligt (utom de värsta dagarna när höfterna roar sig kungligt) men anpassar efter dagsform. Generellt så verkar 5 gångare med mkt egen motor verkar vara det som funkar bäst för mig.

Sen har de gett mig en ny utmaning och har verkligen lärt mig rida mot alla år innan

Är 5 år sedan jag började med islandshästar och har sedan 3 år tillbaka en egen som står inhyrd på lösdrift där vi delar på sysslorna. Har EDS, några komprimerade diskar i ryggen och fibro

Håller med de som nämnt redan att rörelse är A&O och mina läkare och sjukgymnast säger vad du än gör så gör dig aldrig av med hästen. Mina sjukdomar har inte lindrats men mår så mkt bättre och jämför man nu och tiden när jag gett upp hästar helt så är det milsvid skillnad

Vad många det är som har islänningar och upplever att det fungerar! Jag börjar se en trend här... Helt klart värt att undersökas! Jag börjar nästan få tillbaka lite hopp här.

 

[Lightfellow]

Sv: Är mitt hästliv över?

Hej
Jag är 50+ och har haft fibromyalgi sedan ca 30 år tillbaka jag har idag 2 hästar som håller igång mig mig, visst har jag dåliga dagar då jag inte kan rida men man lär sig leva med smärtan och framförallt lär sig att se hur mycket man klarar av vissa dagar rider jag klassisk ridning och andra dagar rider jag mulleridning.
I början är det värst men det finns mediciner som kan lindra dock inte ta bort all smärta.
se till att du får komma till en Fm expert/ smärtklinik, det finns några få läkare i landet som tar det på allvar och ser till att du får medicin som blir utprovad för dig.
Lycka till med ridningen

Pali

Jag är återkommande besökare på Gottfrieskliniken, det känns bra att ha kontakt med experter på området. Slutade just med en medicin som var bra på att mildra smärta och stelhet, men tyvärr så fick jag en massa andra biverkningar som jag inte klarade av. Jag får förmodligen en ny medicin under nästa besök på Gottfries i slutet på månaden. Håller tummarna för att den ska hjälpa.

 

[Lightfellow]

Sv: Är mitt hästliv över?

Jag vill säga tack till er alla som har tagit er tid och svarat i tråden! Det ger mig lite hopp om att kunna fortsätta med mitt hästeri. Jättehärligt att se att så många engagerat sig och svarat. Har blivit nyfiken på AR och islands nu, ni som är involverade i dessa världar får gärna berätta mer, rekommendera ställen där man kan prova på et.c. Jag bor i Göteborgs kommun.

 

[MamaJustify]

Sv: Är mitt hästliv över?

Jag är 30 år gammal, och har ridit till och från i mitt liv; dels på ridskola och dels på medryttarhästar. Nivån ligger på "hellre än bra", LB-LA.

Jag har tyvärr fått diagnosen fibromyalgi.

Senast jag var i kontakt med hästar, så red jag en lektion på en ridskola samt jobbade i ett stall i en vecka i samma veva. Kroppen knäcktes utav det, och jag hade ont länge som följd utav att jag hade tagit i.

Allting känns så tröstlöst, jag saknar mitt hästliv, men det känns som om det definitivt är över. Jag tränade tidigare för C-tränare en gång i veckan (dressyr) på min f.d. medryttarhäst, och jag saknar det SÅ. Det var verkligen det jag uppskattade mest, att träna, få till det där samspelet och utvecklas tillsammans med den fina läromästaren till medryttarhäst jag hade.

Skogsmulleri har inte gett mig nämnvärt mycket tidigare, och jag är tveksam till att det skulle ha ändrats; även om jag känner att jag griper efter halmstrån.

Finns det andra former av ridning som inte tar lika mycket på kroppen som att rida engelskt?

Finns det någon här som har mycket värk i kroppen, kanske t.o.m. fibromyalgi liksom jag; som kan ha ett aktivt hästliv trots allt?
Finns det någon som kan tipsa eller råda mig?

Jag som drömde om en egen häst, om att kanske komma ut och tävla lite lätt...

Är mitt hästliv över för gott?
Eller måste jag bara revidera mina drömmar, kan det hjälpa att ändra "formen på ridningen"?
/Nedslagen

Har fibro plus två sjukdomar till. Det jag har märkt under åren jag haft fibro är att ju mer jag rör mig desto bättre mår jag, jag motionerar med min schäfer varje dag. Däremot mår man sämre vissa dagar såklart. Har börjat intressera mig för hästlivet igen och kommer bli med häst så småningom, men vi ska ha hästen för hobby och inte några tävlingar. Det enda man kan göra när man har fibro är att lyssna på kroppen. Tog flera år för mig att lära mig och ibland även nu så har jag ibland svårt för det och lyssnar inte. Problemet blir då att man tar ut sig för mycket och orkar inget alls istället. Det är oerhört frustrerande att vilja allt men inte orka. Jag försöker ändra mitt tänk och se vad mycket jag orkar trots allt och absolut inte jämföra mig med andra, det går ju inte, vi kan inte jämföra oss med friska människor. För mig är tröttheten värst men jag får oftast ökad energi när jag får vara i stallet.
Det kommer troligtvis ta lite tid innan du vet hur mycket du kan göra utan att ta ut dig.
Min erfarenhet är iaf att ju mer stillasittande man är desto ondare och tröttare blir man och ju mer man håller på med det man gillar desto mer energi får man.

 

[kryddelydd]

Sv: Är mitt hästliv över?

Kanske till och med centrerad ridning skulle vara något för dig?
Jag vet inte så mycket om det, mer än att jag läst Sally Swifts böcker och rider regelbundet dressyr för en person som också är tränare i centrerad ridning (och islandshästridning, m.m.).
Jag får känslan av att Centrerad Ridning innebär ännu mindre belastning på kroppen än övriga "stilar".
Googla på Ulrika Fröding. Hon finns i Tierp utanför Uppsala.

Dock kan det vara värt att tänka på, att man knappast kan tro att det funkar att rida "akademiskt" på en "vanlig" engelskutbildad häst...

Tycker att jag får slita rätt mycket med kroppen, fast framförallt då bålen, för att hålla ihop mina hästar innan de är utbildade och starka själva.
Att jag spänner nacke och axlar, är mitt eget fel och mitt problem och handlar däremot inte om hästen.

Det "dummaste" du kan göra, är att sätta dig på ändan och ge upp, för då blir du mer handikappad än du behöver bli. Muskler som inte används regelbundet, blir mindre i storlek och svagare i kraft, och gör sedan mer ont när man till äventyrs använder dem.

En del personer med kroniskt smärttillstånd av typen fibromyalgi, klarar sig betydligt bättre i vardagen och i sin smärtsituation om de använder Venlafaxin som eg. är ett antidepressivt medel, men som har smärtmodulerande effekter och är relativt snällt i biverkningar.

 

[Lightfellow]

Sv: Är mitt hästliv över?

Har fibro plus två sjukdomar till. Det jag har märkt under åren jag haft fibro är att ju mer jag rör mig desto bättre mår jag, jag motionerar med min schäfer varje dag. Däremot mår man sämre vissa dagar såklart. Har börjat intressera mig för hästlivet igen och kommer bli med häst så småningom, men vi ska ha hästen för hobby och inte några tävlingar. Det enda man kan göra när man har fibro är att lyssna på kroppen. Tog flera år för mig att lära mig och ibland även nu så har jag ibland svårt för det och lyssnar inte. Problemet blir då att man tar ut sig för mycket och orkar inget alls istället. Det är oerhört frustrerande att vilja allt men inte orka. Jag försöker ändra mitt tänk och se vad mycket jag orkar trots allt och absolut inte jämföra mig med andra, det går ju inte, vi kan inte jämföra oss med friska människor. För mig är tröttheten värst men jag får oftast ökad energi när jag får vara i stallet.
Det kommer troligtvis ta lite tid innan du vet hur mycket du kan göra utan att ta ut dig.
Min erfarenhet är iaf att ju mer stillasittande man är desto ondare och tröttare blir man och ju mer man håller på med det man gillar desto mer energi får man.

Har du också doftkänslighet och känslighet för ljud och ljus? Det kan påverka mig väldigt mycket stundtals. För mig är nog stelheten allra värst när den slår till. Smärta och trötthet är inte heller kul, men jag känner mig så immobil när allting knakar och man går lika knackigt som en robot. Jag kämpar på.

 

[schelin_j]

Sv: Är mitt hästliv över?

Vad många det är som har islänningar och upplever att det fungerar! Jag börjar se en trend här... Helt klart värt att undersökas! Jag börjar nästan få tillbaka lite hopp här.

Min spontana tanke var

1. en liten häst som inte har så stora rörelser (tex en islandshäst)
2. en häst som är inkörd så att du kan varva ridning och körning (kan tänka mig att isisar borde vara rätt utmärkta körhästar - de ser ut att vara byggda på ett bra sätt för körning) - körning är ju klart skonsammare för kroppen såvida man inte kör aphet travare då...
3. Gärna en häst med gångarter som är "lätta" att rida i - som tölt...
4. Någon form av samarbete med någon - du som medryttare eller du som hästägare med en bra medryttare eller halvfodervärd till exempel. Så att du kan hoppa över ett pass när du har värk och kan ta ett extra när du känner att du orkar och så där men att hästen ändå får sin grundmotion.
5. Gärna lösdrift så att hästen har en stor hage och många kompisar = ett rikt liv utan dig. På så sätt kan du ju känna att det inte gör så mycket om motionerandet inte följer ett perfekt schema.


Slutsats : en inriden och inkörd isis som går på lösdrift borde kunna passa dig perfekt. Även en islandshäst kan man ju rida akademiskt med eller western om man vill ju...