Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Funderar på att köpa ett ponnysto. Riktigt trevlig är hon i både dressyr och hoppning. Vill isf betäcka henne men problemet är att hon är en irländsk import med okänd stam. Är väl nono över det men hon är en superfin ponny.
Funderar på att köpa ett ponnysto. Riktigt trevlig är hon i både dressyr och hoppning. Vill isf betäcka henne men problemet är att hon är en irländsk import med okänd stam. Är väl nono över det men hon är en superfin ponny.
Det beror väl på om tänker i termer av "avel" eller "ta ett föl"?!
Om du tänker ta ett föl, eller kanske två, huvudsakligen för eget bruk, så går det ju bra att prova. Det kan bli jättebra, eller kanske sämre, men det spelar då antagligen inte så stor roll.
Om du med ett sto utan känd härstamning, tänker dig att att påbörja ett avelsarbete, så är ju just det där att du du inte vet ett dugg om förfäderna problemet.
Den fina, bra och trevliga hästen är kanske ett positivt undantag i en lång rad av mediokra eller rent av usla hästar (oavsett om vi talar om exteriör, lynne, skadehistorik eller annat), och kanske föga lämplig att ha som grund för avel. Ska man börja med en helt okänd häst (eller vilket annat djur som helst för den delen) så behöver man ha gott om tid att avla i många generationer, och ha en klar plan för vad man vill uppnå.
Ska man ägna sig åt avel, så bör man nog utgå från djur med känd härstamning, annars hinner man inte riktigt bli klar innan man blir för gammal, det tar decennier att se resultaten. Det gäller naturligtvis mer för hästar, där det tar 10 år eller mer innan man riktigt vet hur avkommorna artar sig (inklusive hållbarhet), och man måste se mer än en avkomma för att vara säker.
Dessutom behöver man se resultatet i nästkommande generationer också, för att inte bli lurad av heterosis-effekter: första generationskorsningar visar ofta upp de goda sidorna av två ingående raser, medan efterkommande generationer istället blir sämre än utgångsmaterialet.
Alla hästar har nog lika många liter blod, beroende på storlek, men jag antar att du menar "stort inslag av ädlare hästtyp"?Jag håller med de generellt - men i mitt fall har det inte varit så.
Jag började ju med ett sto med okänd stam - även om jag är ganska säker på att hon har rätt mkt blod och troligen rätt mkt ridponny. Hennes avkomma blev bättre än henne och den avkommans avkomma ser mycket lovande ut. Jag är helt trygg med vad jag avlar på idag och ponnyn är stambokförd trots avsaknad av stam på mödernet.
Alla hästar har nog lika många liter blod, beroende på storlek, men jag antar att du menar "stort inslag av ädlare hästtyp"?
"Svensk Ridponny" är ju inte en ras i samma bemärkelse som Gotlandsruss, Ardenner eller Lipizzaner. Det är ett sätt att samordna/ordna korsningsavel för prestationsinriktade hästar av ponnymått. Och duktiga och kunniga uppfödare utgår som regel från föräldradjur med känd härstamning, officiell eller ej.
Sedan så finns det ju en hel del hästar/ponnyer, som officiellt saknar härstamning, men där man ändå vet vilka föräldrarna var, alltså olika varianter av tjuvparningar eller "otillåtna" parningar med ej registrerade hingstar m.m., som säkert används (eller använts) t.ex. vid uppfödning av Svensk Ridponny.
Nu kan jag inte allt om Sv. Ridponnys reglementen och avelsplaner, men att bli stambokförd som sto i de flesta raser, brukar inte vara liktydigt med att vara "allra bästa" som avelsmaterial, utan brukar innebära att man visat upp hästen exteriört, och oftast att den har en levande avkomma, samt att något slags bruksprov gjorts. Att få höga avelsvärdespoäng, och t.ex. bli "Elit", brukar innebära ett antal avkommor med goda resultat exteriört och med prestation, samt ett antal prestationspoäng för stoet, vilka sorters meriter som krävs är olika beroende på ras.
Eftersom man inte vet vilka anlag ett djur utan känd härstamning bär med sig, så är det ett lotteri om det blir bra eller ej. Har man både ett gott öga, samt en gnutta tur, så väljer man rätt hingst, och då kan det nog bli bra, åtminstone i första generation.
Hur bra det sedan bär in i senare led vet man ju inte förrän man får facit, så där en 3-4 generationer senare, vilka anlag som kommit med in från den okända sidan, vet man ju inte. Man vet ju också mindre om vilka egenskaper man förstärka/konsolidera/försvaga med hjälp av hingsvalet när man har ett sto med okänd härstamning.
När jag väljer hingst till mina ston, så försöker jag redan då tänka mig vilka hingstegenskaper som nästa generation ston kommer att behöva givet rasens och mina avelsmål. Jag vill ha en stark stostam med stabila och kända egenskaper, och betäcker alltid med samma hingst minst 3-4 gånger, för att få ett facit på om "jag tänker rätt". Givetvis visar vi också våra avkommor på premieringar, och hjälper fölköpare till att visa sina djur.
Förminskande? Jag försökte bara fylla på med mer information, inte främst för din skull, utan snarare för TS skull (och för alla andra som inte hunnit fundera så mycket över vad avel innebär än)Det var ett väldigt informativt inlägg, men jag uppfattar det som rätt så förminskande och som om du uppfattar det som om jag inte vet vad jag pysslar med, utan behöver tala om både det ena och det andra för mig...
Förlåt men det är inte första gången jag tar föl. Håller på med avel på halvblod så jag har rätt bra koll.Förminskande? Jag försökte bara fylla på med mer information, inte främst för din skull, utan snarare för TS skull (och för alla andra som inte hunnit fundera så mycket över vad avel innebär än)
Du vet vad du gör, och får då bra resultat. Toppen. Fortsätt då med det, och dela gärna med dig av hur du gjort för att nå det goda resultatet.
Många som har en trevlig häst (eller hund eller annat djur) vill kanske ha en avkomma som blir lika bra eller bättre, och provar då lite slumpmässigt att betäcka, och då går det kanske inte alls lika bra.
Om du har en bra plan för din avel, som dessutom fungerar, så är det väl bättre att beskriva planen, och beskriva varför det gått bra, samt ta upp fällor som du lyckades undvika, det är ju faktiskt väldigt svårt att lyckas, när man försöker avla med utgångspunkt från okänt material...
Korsningsavel är svårare än renrasavel många gånger.
Den stora frågan är väl vad fölet skulle få för värde på marknaden och om det du förväntar dig att få för fölet motsvarar det verkliga värdet - dvs vad en ev köpare är beredd att betala?
Mycket beror ju oxå på när du tänker sälja fölet? som unghäst eller direkt efter den är avvand?
Presterande/utbilade ponnier har alltid ett högt värde, ej outbildade ponnier med okänd stam är minde värda än ponnier med känd stam. Det finns en mängd "buskavels" ponnier med okänd härstamning och som har ganska lågt värde och som iof säljs snabbt men frågan är vad för hemde får?
Alla hästar har nog lika många liter blod, beroende på storlek, men jag antar att du menar "stort inslag av ädlare hästtyp"?
"Svensk Ridponny" är ju inte en ras i samma bemärkelse som Gotlandsruss, Ardenner eller Lipizzaner. Det är ett sätt att samordna/ordna korsningsavel för prestationsinriktade hästar av ponnymått. Och duktiga och kunniga uppfödare utgår som regel från föräldradjur med känd härstamning, officiell eller ej.
Sedan så finns det ju en hel del hästar/ponnyer, som officiellt saknar härstamning, men där man ändå vet vilka föräldrarna var, alltså olika varianter av tjuvparningar eller "otillåtna" parningar med ej registrerade hingstar m.m., som säkert används (eller använts) t.ex. vid uppfödning av Svensk Ridponny.
Nu kan jag inte allt om Sv. Ridponnys reglementen och avelsplaner, men att bli stambokförd som sto i de flesta raser, brukar inte vara liktydigt med att vara "allra bästa" som avelsmaterial, utan brukar innebära att man visat upp hästen exteriört, och oftast att den har en levande avkomma, samt att något slags bruksprov gjorts. Att få höga avelsvärdespoäng, och t.ex. bli "Elit", brukar innebära ett antal avkommor med goda resultat exteriört och med prestation, samt ett antal prestationspoäng för stoet, vilka sorters meriter som krävs är olika beroende på ras.
Eftersom man inte vet vilka anlag ett djur utan känd härstamning bär med sig, så är det ett lotteri om det blir bra eller ej. Har man både ett gott öga, samt en gnutta tur, så väljer man rätt hingst, och då kan det nog bli bra, åtminstone i första generation.
Hur bra det sedan bär in i senare led vet man ju inte förrän man får facit, så där en 3-4 generationer senare, vilka anlag som kommit med in från den okända sidan, vet man ju inte. Man vet ju också mindre om vilka egenskaper man förstärka/konsolidera/försvaga med hjälp av hingsvalet när man har ett sto med okänd härstamning.
När jag väljer hingst till mina ston, så försöker jag redan då tänka mig vilka hingstegenskaper som nästa generation ston kommer att behöva givet rasens och mina avelsmål. Jag vill ha en stark stostam med stabila och kända egenskaper, och betäcker alltid med samma hingst minst 3-4 gånger, för att få ett facit på om "jag tänker rätt". Givetvis visar vi också våra avkommor på premieringar, och hjälper fölköpare till att visa sina djur.
Ja jag trodde att "Ha mycket blod" var ett vedertaget uttryck liknande tex "Låna mage"."Ha mycket blod" betyder inte att man bokstavligen tror att hästen har mer blod i kroppen än normalt, det är (halvblods)jargong och betyder att hästen har mycket fullblod i sig. Blod är alltså slang för fullblod här.
Ja jag trodde att "Ha mycket blod" var ett vedertaget uttryck liknande tex "Låna mage".
Nu håller jag ju på med "blodlösa" hästar, men är bekant med uttryck som t.ex. "högt i blod", eller, mer gammaldags "ädel".Ja, eller "högt i blod".
Nu håller jag ju på med "blodlösa" hästar, men är bekant med uttryck som t.ex. "högt i blod", eller, mer gammaldags "ädel".
Uttrycket "Mycket blod", har kanske blivit vanligare det senaste 15-25 åren eller så? Är det kanske egentligen en förkortning av "mycket fullblodsinslag" (som ju är klumpigt och långt)?
Jag har inte inte någonsin hållit på med SWB, eller "halvblod" i avelssammanhang någonsin, utan håller på med renrasig avel av kallblod, så då blir ju en del av jargongen lätt främmande, och låter kanske t.o.m. lite lustig.
Jag tror inte ens att jag ridit ett halvblod sedan de tidiga tonåren, då på på ridskola...Och det är mycket länge sedan...