Är jag en dålig ledare...?

[Poetry_princess]

Idag var jag ute för andra gången "på egen hand" hos medryttarhästen, och är väl medveten om att han de närmsta gångerna/veckorna kan komma att testa mig...
När jag tar av täcket surar han och biter sig själv i bogen som vanligt, men när jag ska knäppa upp vid bringan bet han mig i armen... Det gjorde inte ont, och han slog nog mer med tänderna än verkligen bet...
Jag röt inte till utan sa bara argt och lugnt "nej"... och inget mer... Sen band jag upp honom vid sadling, av naturliga orsaker... =/

Resten av dagen så går han framför mig vid ledning som han inte ska göra, han ska gå bakom mig... Han springer in före mig i ridhuset, stannar och äter gräs på väg till ridhuset och vägrar lyssna...
Allting gick så bra förra gången, men den här gången funkade ingenting nästan... Det gick åt h*vete att rida, för han som ska vara lätt och känslig i hjälperna kändes stark och seg... Självklart var det jag som red fel eftersom han hängde i bettet och inte alls kändes lyhörd...

Så det hela slutade med att jag red 30 min skritt och trav, sen när ridhuset blev tomt stressade han upp sig och även om vi bara skrittade kändes det faktiskt som om han skulle kasta sig iväg vilken sekund som helst, han taktade nästan... jag satt av och tränade på att leda honom med huvudet bakom mig/göra halt/varsågod, gå...os.v
jag berömde hela tiden och ända sen jag började har jag försökt vara så konsekvent jag bara kan, men ändå snäll...

Frågan är kanske om jag är för snäll???? för han verkar inte riktigt respektera mig även om han inte gör något "allvarligt"... Men jag vill kunna känna mig trygg och att han ska känna sig trygg med mig också... Tips?

 

[shampiz]

Det är lite svårt att säga exakt hur du bör göra när man inte känner hästen. En av mina hästar kan man säga nej till på ett vänligt sätt och han vet direkt att han gjort fel, medans en av mina andra måste man höja rösten med ett "NEJ", på ett mycket bestämt sätt för att han ska veta att man menar allvar.
Förmodligen så testar hästen dig för att se vilken slags ledare du är, det verkar som att du bör vara mer bestämd med den. Nu kan det vara svårt att veta vad du kan eller inte kan göra när det inte är din häst utan en medryttarhäst. Du kanske bör fråga ägaren om hon vet vad du bör göra. En del hästägare tror att många hästar är alldeles för ömtåliga och känsliga så man knappt får höja rösten till deras häst. Men jag själv tror att många hästar ibland kan behöva en ordentlig tillrättaviselse när de håller på och testar och ska visa vem som är ledaren. Och att man alltid är konsekvent.
en av mina hästar höll på och testade mig dagligen i nästan ett år, och många gånger grät jag när jag kom från stallet, för jag kände att jag inte klarade av det. Vi hade en ständig kamp. Och en dag bara vände det. Han blev världens gosigaste, han kom alltid fram när jag kom till hagen, gav mig ofta vänskapliga puffar och började följa mig som en hund. Men han är fortfarande så att han ska testa nya personer, men mig har han accepterat som ledare till 100 %, och gör så gott som allt jag ber honom om.
Så det är bara att kämpa vidare. Ge inte upp. Var bestämd och konsekvent. Träna kanske att han ska följa med dig och stanna bakom dig när du stannar, och glöm inte att berömma honom när han gör som du vill.
Lycka till!!

 

[StarBe]

Om hästen är "väluppfostrad" när ägaren är med så ska du se att han nog kommer att sköta sig fint med dig också när han har kommit på att du också är en bra människa, som sköter om, ger mat mm. Det är så svårt att säga hur "hård och bestämd" man ska var mot en häst alla är ju olika, vissa mer hårdhudade än andra. Tror att det gäller att gå på känsla och framförallt ge hästen den tid den behöver.....och det tycker jag att det verkar som att du gör!! Lycka till!!!!

 

[Poetry_princess]

Ok, men vilket är det bästa sättet att träna honom i att gå bakom mig då? Han gör det för det mesta men ibland går han förbi mig och det tolkar jag som en slags maktdemonstration. Det kanske är en liten grej men om jag låter honom göra det så kanske han fortsätter och tror att han kan göra annat också...?

 

[Jessica]

Min häst har också varit väldigt bufflig att leda, han ville gärna gå förbi mig och gärna gå med sin panna i min rygg. Han gör likadant med de andra hästarna i hagen.

När jag skulle träna honom att gå bakom eller bredvid mig så har jag gjort på två olika sätt.

Jag har använt ett spö på bringan, eller t o m på nosryggen (inte slagit utan markerat genom att lägga spöt på nosryggen och knackat till om hästen har velat fortsätta gå), om hästen velat gå om mig. Spöt funkar bra om hästen har respekt för spö men inte är rädd.

En annan grej jag har gjort är att jag, när hästen har velat gå om mig, har vänt mig om mot hästen och viftat och hoppat mot hästen så den har varit tvungen att gå undan för mig. Jag har samtidigt även muttrat/morrat arga saker och visat ett ilsket ansiktsuttryck. Det funkar ganska bra eftersom hästen undrar vad man sysslar med och samtidigt visar mer uppmärksamhet mot en, eftersom de undrar när nästa knäppa utbrott ska komma.

Ett annat sätt att träna ledarskap är att inte låta hästen gå in i boxen när den själv vill utan den ska vänta på tillåtelse, ex när man tar av tränset så ska hästen inte själv bara knalla rakt in i boxen. Låt den stå i någon sekund innan du säger varsågod.

mvh Jessica

 

[therese_malung]

När du märker att hästen är på väg om så vänd och gå åt ett annat håll. Om du gör så varje gång så kommer han att välja att gå bredvid dig för att han vet ju inte var ni ska... Tränas naturligtvis bäst på en större yta! Detta tips hade en NH-tränare på en föreläsning jag var på. Han sa även att en häst inte bör gå helt bakom en för då ser du ju inte vad han gör, utan hästen ska ha sitt huvud jämsides med människans axel. Detta funkar bra på mina hästar!

//Therese

 

[tretjak]

Det bästa sättet att bli en dålig ledare är att hela tiden gå och fundera på om man är en dålig ledare eller hur man ska bli en bra ledare! Det är i alla fall min egen erfarenhet. Förr funderade jag aldrig på om jag var ledare eller ej, hästen skulle lyssna på mig och uppföra sig punkt slut. Blev jag arg så visade jag det genom att ryta till och om hästen bet mig så lappade jag till honom snabbt och sen var det bra med det.Däremot på senare år, då alla pratar om ledarskap, så har jag haft massor av problem med hästarna, dåligt självförtroende och struliga hästar. Jag har också sysslat med olika sk övningar i ledarskap och propsat på att hästen ska gå bakom m m. Det är ju mest trams egentligen, så länge hästen följer mig lydigt och inte drar och bufflar så vad gör det om vi går jämsides? Tyvärr så finns det nu en massa människor som går omkring och spyr ut sina "sanningar" och förklarar för stackars ryttare som har problem att " det är ju inte konstigt att du har problem, han respekterar dig inte, du är inte hästen ledare". Det sorgliga är att de sälllan har några konkreta råd att ge om hur den här ryttaren ska få det att fungera utan andemeningen brukar vara att "hästen anser dig inte värdig som ledare". Ska man ge upp då eller? Är denna attityd uppbyggande för ryttaren? Tror ni att den ryttaren nånsin kommer att känna sig som en ledare med just den hästen?

Nä, mitt tips till dig är att; Ta det lugnt, lär känna hästen och framförallt tro på dig själv och din egen förmåga! Jag antar att du har hållit på med hästar ett tag och att du faktiskt har lärt dig en hel del under den tiden? Fundera inte så mycket på det här med ledarskap utan använt sunt förnuft och lär hästen att uppföra sig på att sätt som du tycker är acceptabelt.

Fick själv ett bra råd av min tränare för ett tag sedan då livet kändes pestigt pga att att unghästen har kommit in i en period av testande och det känns som att sitta på en tickande bomb hela tiden. "Gå ut och promenera med honom och bara ta det lugnt ett tag, strunta i ridningen under en tid" Faktum är att han nu är lugnare igen, har blivit keligare och går lugnt in i transporten. Jag är nöjd om vi kan samarbeta och han uppför sig så att man kan njuta av ridturer och av att vara i stallet och pyssla, det räcker för mig. Lycka till med pållen

 

[Mabuse]

Börja med att höra efter med ägaren om hon också går framför när hon leder - de flesta hästar är vana vid att människan går bredvid, och isåfall behöver det inte alls vara en ledarskapsfråga om han går förbi dig, utan han gör bara som han har lärt sig. OM det är så att han är van att gå bakom så kan detta funka (var medryttare på en genomelak häst som stallpersonalen beväpnade sig med käppar för att mocka och sköta om, och detta funkade på honom): gå rätt framför hästen. Om den går på dig, så slå upp med armarna. Alla hästar jag träffat på backar då, se efter på öronen om den ger sig. Förutsatt alltså att det är en ledarskapsgrej, och inte att hästen gör som den är van.

 

[puckis]

ha, ha.. Antagligen ser du likadan ut som mig. Jag brukar också försöka vifta och morra som en gorilla på min lilla häst för att han ska fatta att här är det jag som bestämmer och ledar-maman går man inte och trycker huvudet mot ryggen.

 

[FTW]

PUSS till Tretjak!!!

Jag är precis lika trött på alla självutnämnda profeter, som rabblar ledarskap som ett manta. Men som sagt - få av dem har något konkret att säga om HUR man ska göra, bara att "du är ju inte ledare över din häst". Hur dj-la uppbyggligt är det egentligen?

Mitt självförtroende försvann totalt efter upprepad "information" från självgoda NH-människor. (OBS Alla ej dragna över denna kam!) Jag övade och övade på ledarskaps-övningar, men hästskrället hade inte läst samma bok ...

Till slut stod jag vid ett vägskäl - sälj hästen, eller bara existera enligt normalt sunt förnuft tillsammans med hästen.
Jag valde det senare, och numera övar jag inte en enda fiffig "Parelli-lek", utan agerar helt spontant.

Biter hästen mig, får den "en box på läppen", far den runt och ska flytta på mig eller buffa, så får den en välriktad smäll med grimskafet på halsen, allt utifrån vad just den hästen behöver för att fatta. (Alla hästar behöver ju inte så tydliga signaler ...)

Det finns faktiskt för mycket klemande bland hästmänniskor. Man ska naturligtvis aldrig puckla en häst för att man t ex är allmänt arg eller frustrerad, men se på hur hästar behandlar varandra. Inte fasen är de småfina i kanten när de säger till varandra. Nej, det är hårda bud, med bett och sparkar.

Så, Poetry Princess. Ge inte upp. Sluta lyssna på bessewissrar - man blir bara ledsen. Sluta tänka på hur man SKA stå, och hur man SKA göra enligt böckerna. Tänk inte så mycket - bara GÖR!
Går hästen på eller förbi dig, får du väl stäcka ut armarna rätt ut som en blockering för den. Blir han stressad så får du väl ge honom så många och svåra uppgifter att han glömmer att fjanta. Kör han ner huvudet och vill äta, så får du rycka upp huudet igen. Osv osv.

Och till sist - LÅT DET TA TID. Om ett år eller två kanske du sitter och försöker ingjuta mod i någon ny stackare, som känner som du just nu.
Lycka till!

 

[sante]

Fel!
Lär dig hästens språk, Equus.
Det är upp till dig när du väl får tipsen att visa rätt.
Om du gör fel, tro fasen att hästen gör fel!
Det är aldrig hästens fel.

Och det bygger mycket på sunt förnuft, som du själv skriver.

Men kom ihåg, det var inte hästen som valde människan, vi valde hästen!

 

[FTW]

Ja, men är det inte det jag säger?
Att tala hästens språk måste väl inte betyda att man står med Parelli-boken i bakfickan?

Det kan vara väldigt hämmande att försöka stå och hålla precis som på bilder eller som någon lärare, för det kanske inte faller sig naturligt för just mig och min kroppsfunktion, och då blir jag spänd och kan aldrig prata så hästen förstår.

Jag hittade ingenstans i mitt inlägg att jag sa att det var hästens fel ...
Och jag vidhåller fortfarande - man ska inte tänka så dj-la mycket.
Själv har jag bränt alla mina NH-böcker och har numera en väldigt trivsam relation till alla mina hästar.

 

[bengall]

FTW & Tretjak

 

[Jessica]

Men visst funkar det ganska bra?

Hästen blir helt ställd och undrar vad man sysslar med.

mvh Jessica

 

[fejko]

Hur ofta rider du hästen? Rider du bara någon gång ibland är det rätt lönlöst att försöka ändra på en bortskämd häst som får göra lite hur som helst med ägaren. Rider du flera ggr per vecka kan du försöka ändra på den, men det tar tid och du får ha tålamod.

 

[Poetry_princess]

Det är tänkt att jag ska rida 6-7 ggr i månaden. Ägaren är helt underbar och har en bra syn på hästhållning, så hästen är inte bortskämd. Han går bakom henne när hon leder honom, t.ex, och han är alltid sur i boxen, han visar upp en fasad, har hon sagt, p.ga osäkerhet, och då känns det inte klockrent att vifta till med handen om han biter. Han är väldigt lättkorrigerad och slutar om man säger "nej", men jag vet ju inte hur ägaren gjorde när han bet henne första gången.

Att han kändes stark och seg när jag red honom beror nog på att hästen lätt blir uttråkad och att jag inte är någon finslipad ryttare, direkt. Jag litar till fullo på ägaren och har fått konkreta instruktioner av henne för hur jag ska hantera. Men resten är det ju upp till mig själv också.

 

[fejko]

Då tycker jag du ska be ägaren om lite tips!

 

[martha]

Instämmer

Jag har aldrig problem med "ledarskap"
Hästar ifrågasätter det inte en gång...däremot kan dom vara ouppfostrede, och det har INTE med ledarskap att göra, det har med uppfostran att göra...sitter faktiskt och tänker på det ibland när jag kör.....människor har full kontroll på marken, men sen tjorvar det när man sitter upp....VArför?? mina hästar kan visst reagera och bli rädda och vilja vända, men det får dom inte och dom går ALLTID förbi....fast jag sitter flera meter bakom dom..OM man nu är "ledare" för sin häst...varför är man då inte det ialla situationer?? Varför blir hästen osäker på dig så fort du inte är på marken???
Har man gott självförtroende och litar på både sig själv och sin häst så går det bra, börjar man leta stycken i en bok så faller allt direkt
Så till poetry vill jag säga, lita på att du och hästen klara allt ihop, bli inte förtvivlad för den inte går bakom dig...hsäten unndrar nog vad du är för en typ och blir osäker och undrar om den kan lita på dig....låt den lita på dig.

 

[break_a_leg]

Det sorgliga är att de sälllan har några konkreta råd att ge om hur den här ryttaren ska få det att fungera utan andemeningen brukar vara att "hästen anser dig inte värdig som ledare".

Precis min åsikt. Många "NH-människor" (dock inte alla) är duktiga på att tala om att det är ledarskapet det är fel på, men några konkreta tips kan dom aldrig komma med. Så har det varit även i en del lastningstrådar här inne.

Jag läser inga NH-böcker men jag har lyckats med att få väluppfostrade hästar ändå

 

[Poetry_princess]

Ok, nu ska jag försöka bena upp alla svar:
kort sagt:
- jag ska lita till min egen förmåga, dvs vara logisk
- inte vara rädd för att hästen ska gå sönder om jag ryter till
- göra det som känns bäst

Hur blir jag av med osäkerheten, då? Jag har i 8 år varit inbäddad i ridskolans trygga värld och är inte så van vid privathästar och vid att rida ut i skogen på dessa, t.ex.. Så jag reagerar mer än en van ryttare om hästen skulle skutta till och titta osv...
Det känns som om jag tror att det är helt kört om hästen blir lite smårädd för diverse saker och att jag ska ramla av vilken sekund som helst och få hästen över mig...
För ingenting, liksom. Jag vet ju att så är inte fallet, för det är ingen galning jag rider... hehe...

Jag måste ha någon spärr som gör att jag blir osäker/nervös för minsta lilla... Jag kan så mycket i teorin både vad gäller hästhantering och ridning... men det funkar inte riktigt i verkligheten, och det är frustrerande.