Är du en enhunds- eller flerhundsperson?

[mathilhill]

Jag hoppas jag är en flerhundsperson för om några veckor flyttar hund nummer två in

 

[MiniLi]

Jag tycker inte det går att säga sådär rakt av.. När jag mår bra, livet flyter och hundarna fungerar väl tillsammans så är det inga som helst problem att ha två eller tre. Men om hundarna är väldigt olika med olika behov är det jäkla jobbigt. Likaså om livet är rörigt och svårt och man helt enkelt inte har ork eller tid som man skulle vilja, då ger fler hundar extra dåligt samvete.
Om jag tänker mig hur jag vill att min liv ska se ut så vill jag absolut ha två hundar. Men om min äldre hund skulle försvinna idag så skulle jag inte skaffa en ny, inte som mitt liv ser ut nu.

 

[Rouise]

Både och. Har vuxit upp med alltid minst 2hundar eller fler, som mest hade vi 6 st, då inte inräknat valpar under 8veckor.

Själv har jag haft en hund åt gången bara, vilket har varit jättebra fram tills nu när både jag och sambon längtar efter en till, så till sommaren får vi förhoppningsvis hem en valp.

Finns ju för och nackdelar men en respektive två eller fler såklart, för nått år sen hade det inte funkat alls med två hundar i mitt liv och min vardag, men nu kommer det funka alldeles utmärkt.

 

[Fan of Bill]

Jag tycker inte det går att säga sådär rakt av.. När jag mår bra, livet flyter och hundarna fungerar väl tillsammans så är det inga som helst problem att ha två eller tre. Men om hundarna är väldigt olika med olika behov är det jäkla jobbigt. Likaså om livet är rörigt och svårt och man helt enkelt inte har ork eller tid som man skulle vilja, då ger fler hundar extra dåligt samvete.
Om jag tänker mig hur jag vill att min liv ska se ut så vill jag absolut ha två hundar. Men om min äldre hund skulle försvinna idag så skulle jag inte skaffa en ny, inte som mitt liv ser ut nu.

Håller helt och hållet med!

När min älskade vän hastigt gick bort i oktober förra året, så känner jag att det inte fungerar att skaffa en ny. Dels har jag en sentimental känsla av att det är min gamling jag vill ha, ingen annan och hon var den hunden med stort H. Jag saknar henne och vårt liv så hjärtat brister, samtidigt som jag av erfarenhet vet att den känslan ger med sig när väl skaffar ett nytt litet knyte, som får kärlek för sin egen personlighet, men som livet ser ut så blir det ingen ny.

För det första så bor jag nu sen årsskiftet på tredje våning och det är många trappsteg upp och ner, och skulle antagligen tycka att det är skitjobbigt att träna rumsrenhet. Plus att det blir ett helt annat krav på tystnad och inte stora reaktioner på ljud i trapphuset och jag är inte sugen på att träna. Hund i villa är så mycket lättare. Sen har jag helt enkelt ingen önskan om en ny hund, så tar ledigt från hundlivet på obestämd tid och nöjer mig med katten som är ganska hundlik, hunduppfostrad som hon är

Kanske blir en nästa gång jag flyttar, vem vet?

 

[Hazel]

Jag trodde jag skulle fortsätta ha två. Men så flyttade den ena hunden för att dom inte gick ihop och kvar blev min hane som är ganska speciell i temperament och han va redan 9 när hon flyttade. Efter det letade jag litegrann efter en till hund men jag insåg att min hane helst har mig för sig själv och nu är han snart 11 och jag tycker han får bestämma.

Jag tror dock det kommer bli jobbigt när min nuvarande går bort. Jag behöver en hund för att må bra men jag tror det kommer bli väldigt svårt att skaffa en ny efter honom

 

[Monstermom]

Jag är nog egentligen en enhundsperson skulle jag tro, jag gillar att kunna fokusera på det sättet så att säga. Men samtidigt vill jag absolut ha två, både för hundarnas skull (de flesta behöver en kompis att vara hund med i någon mån) och för att - rent krasst - ha andren kvar när man tar bort försten... Det behöver vara någon som väntar hemma på sin promenad!

Nu har jag bara en, det har blivit så med Monster eftersom han krävt så otroligt mycket tid och fokus. Nu skulle det väl funka med en till kanske, men samtidigt vill jag inte gunga den här båten. Men den dagen när det är dags att ta bort Monster (och må den genom magi aldrig komma...) vet jag på fullt allvar inte hur jag ska överleva. Alltså på riktigt, jag vet inte hur jag ska klara det.

Sen har vi ju en extrahund som är här en stor del av tiden också, så Monster får hundsällskap. Men hon är inte min på det sättet.